T
The Great White Shark
Tänk att en ängel finns i min mage, det skulle ju inte gå på naturlig väg.
Jag har en dotter och hon var en efterlängtad skatt efter många år av längtan efter ett barn:love
Utan IVF hade hon inte funnits hos oss, så tacksamheten över alla som har forskat och arbetat för möjligheten att få denna underbara dotter är oändlig
Men jag fick också veta att jag troligen inte skulle kunna bli gravid på naturlig väg, utan behöva hjälp om det skulle bli ett syskon till lilltjejen.
Jag accepterade det och ställde in mig på att jag inte skulle få fler barn, och var/är så lycklig över denna lilla underbara tjej.
Sedan några månader tillbaka så har jag haft stora bekymmer med mina tarmar (Kolon Irritable), jag har varit svullen och haft ont i nedre delen av magen. Jag har varit trött och illamående, och skyllde allt på mina magproblem.
Jag har även börjat röra mig och äta bättre just för mina magproblem och förundrades över att jag inte gick ner i vikt som jag egentligen borde gjort, jag funderade även endel på varför jag var så yr ibland.
Jag sprang på toa hela tiden men tänkte inte så mycket på det.
För 14 dagar sedan så började jag fundera lite, satte ihop alla "problemen" jag hade och en liten tanke började ta form. Tänk om jag är gravid, men slog ifrån mig det eftersom jag kan ju inte bli gravid + minipiller.
Men för att undanröja alla tvivel så köpte jag ett test och se, det visade positivt. Ett kryss som uppenbarade sig omedelbart och med full styrka.
Berättade det för sambon (inte pappa till dottern) som har acceperat att vi inte skulle kunna få några barn tillsammans, han blev lika lycklig som helt tagen på sängen.
På eftermiddagen så kom vi på att vi kanske skulle ringa mödravården
Nu plötsligt när jag vet att jag är gravid så blev jag så otroligt gravid
Sagt och gjort, och vi fick komma och göra ett ultraljud för att göra ett första fastställande om vilken vecka vi är i.
Till saken hör att jag har menstruation ca 2-3 gånger/år så det var ingen bra referenspunkt för jag hade ingen aning om när jag har haft blödning sist.
Men vid Ultraljudet så visade det sig att vi har väntat barn ganska länge, närmare bestämt i 17 veckor
Jisses!!
Jag har alltid sagt till min sambo att jag tror att det finns ett barn för oss, det är bara det att barnet måste spränga alla gränser för att komma till oss. Vi har inte aktivt försökt, utan varit mer neutrala och jag har hållt fast vid min känsla att det finns en liten ängel för oss. Och nu har ängeln landat och hittat fram
Lilltjejens högsta dröm att få ett syskon har slagit in, och vi väntar alla på den underbara.
Jag har en dotter och hon var en efterlängtad skatt efter många år av längtan efter ett barn:love
Utan IVF hade hon inte funnits hos oss, så tacksamheten över alla som har forskat och arbetat för möjligheten att få denna underbara dotter är oändlig
Men jag fick också veta att jag troligen inte skulle kunna bli gravid på naturlig väg, utan behöva hjälp om det skulle bli ett syskon till lilltjejen.
Jag accepterade det och ställde in mig på att jag inte skulle få fler barn, och var/är så lycklig över denna lilla underbara tjej.
Sedan några månader tillbaka så har jag haft stora bekymmer med mina tarmar (Kolon Irritable), jag har varit svullen och haft ont i nedre delen av magen. Jag har varit trött och illamående, och skyllde allt på mina magproblem.
Jag har även börjat röra mig och äta bättre just för mina magproblem och förundrades över att jag inte gick ner i vikt som jag egentligen borde gjort, jag funderade även endel på varför jag var så yr ibland.
Jag sprang på toa hela tiden men tänkte inte så mycket på det.
För 14 dagar sedan så började jag fundera lite, satte ihop alla "problemen" jag hade och en liten tanke började ta form. Tänk om jag är gravid, men slog ifrån mig det eftersom jag kan ju inte bli gravid + minipiller.
Men för att undanröja alla tvivel så köpte jag ett test och se, det visade positivt. Ett kryss som uppenbarade sig omedelbart och med full styrka.
Berättade det för sambon (inte pappa till dottern) som har acceperat att vi inte skulle kunna få några barn tillsammans, han blev lika lycklig som helt tagen på sängen.
På eftermiddagen så kom vi på att vi kanske skulle ringa mödravården
Nu plötsligt när jag vet att jag är gravid så blev jag så otroligt gravid
Sagt och gjort, och vi fick komma och göra ett ultraljud för att göra ett första fastställande om vilken vecka vi är i.
Till saken hör att jag har menstruation ca 2-3 gånger/år så det var ingen bra referenspunkt för jag hade ingen aning om när jag har haft blödning sist.
Men vid Ultraljudet så visade det sig att vi har väntat barn ganska länge, närmare bestämt i 17 veckor
Jisses!!
Jag har alltid sagt till min sambo att jag tror att det finns ett barn för oss, det är bara det att barnet måste spränga alla gränser för att komma till oss. Vi har inte aktivt försökt, utan varit mer neutrala och jag har hållt fast vid min känsla att det finns en liten ängel för oss. Och nu har ängeln landat och hittat fram
Lilltjejens högsta dröm att få ett syskon har slagit in, och vi väntar alla på den underbara.
