Tez1
Trådstartare
Jag vill höra era åsikter och funderingar kring detta.
Så här ligger det till: tre för varandra okända (åldermännen har gått ihop en vecka för ett halvår sen)valackar "flyttade ihop" för över en månad sen i en lösdrift. (Fullblod 18år, varmblod 17år och en kallblodstravare 8år.) I början kan man väl acceptera en viss oro innan alla finner sin plats men vi det här laget borde det väl vara lugnt. Problemet är kallblodet som i princip hela tiden vallar och gör stora utfall mot de andra två. De har redan gjort upp om rangen att det är han som bestämmer men på nåt vis verkar det inte som att han nöjer sig med det. Han tål dem inte helt enkelt och kan inte låta bli att terrorisera dem. Till synes helt utan anldning kan han komma farande som en skottspole i attackställning mot någon av de andra som står och halvsover(och de får vakna fort för att hinna undan). De vågar inte säga ifrån heller så fort han visar sig så drar de sig undan. Var och varannan dag hittar man nya köttiga bitmärken på dem.
Vad kan man göra? Finner han något nöje i det hela? Kommer han att lugna sig? Är det något rastypiskt beteende?(För tillfället finns inga möjligheter att skilja dem åt heller.)
Mvh T
Så här ligger det till: tre för varandra okända (åldermännen har gått ihop en vecka för ett halvår sen)valackar "flyttade ihop" för över en månad sen i en lösdrift. (Fullblod 18år, varmblod 17år och en kallblodstravare 8år.) I början kan man väl acceptera en viss oro innan alla finner sin plats men vi det här laget borde det väl vara lugnt. Problemet är kallblodet som i princip hela tiden vallar och gör stora utfall mot de andra två. De har redan gjort upp om rangen att det är han som bestämmer men på nåt vis verkar det inte som att han nöjer sig med det. Han tål dem inte helt enkelt och kan inte låta bli att terrorisera dem. Till synes helt utan anldning kan han komma farande som en skottspole i attackställning mot någon av de andra som står och halvsover(och de får vakna fort för att hinna undan). De vågar inte säga ifrån heller så fort han visar sig så drar de sig undan. Var och varannan dag hittar man nya köttiga bitmärken på dem.
Vad kan man göra? Finner han något nöje i det hela? Kommer han att lugna sig? Är det något rastypiskt beteende?(För tillfället finns inga möjligheter att skilja dem åt heller.)
Mvh T