Ekonomiskt rättvist mellan syskon

[havreflinga]

Sv: Ekonomiskt rättvist mellan syskon

Jag tror förresten att den där fixeringen vid ekonomisk rättvisa faktiskt kan skapa en del negativa följdeffekter hos barnen. De lär sig kanske att i väldigt hög grad koppla ekonomi/pengar till bevis på kärlek.

Eller så känner de sig inte särskilt älskade alls... Jag skulle inte känna mig speciell om jag fick gåvor som baserades på en viss summa. Särskilt inte om det samtidigt medföljde en förklaring, som de exempel i tråden, t ex: Du får detta eftersom NN fick en jacka för 500 kr.

Att man däremot sätter en maxsumma - det är ju rimligt, t ex: I år får julklapparna inte kosta mer än 200 kr, för det är ungefär vad vår ekonomi klarar.

 

[Sofie_B]

Sv: Ekonomiskt rättvist mellan syskon

Jag kan bara berätta om mina egna erfarenheter. Jag har i våran familj (jag har en bror) alltid varit det "dyra barnet". Jag fick min första häst när jag var sex, har ända sedan dess alltid haft åtminstone en häst. Många år hade jag tre, idag har jag två. Fortfarande, trots att jag är 22 och bor i en annan stad, betalar pappa allt för mina hästar, samt att han lägger ner väldigt mycket tid och engagemang på att skjutsa till träningar och tävlingar.

Min bror har aldrig hittat något stort intresse. Han red när han var yngre, och skulle även han få en egen häst. Tyvärr rann det intresset ut i sanden och det blev aldrig någon häst. Han har även spelat fotboll, hockey, innebandy, basket, squash, karate.. allt möjligt har han provat på.

Mamma och pappa har aldrig kompenserat min bror sådär direkt för att jag har så dyra intressen, men dom har verkligen försökt gå in och stötta honom när han har velat göra något, såsom provat på någon sport eller få en cross/moped/båt osv.

Jag tror att pappa har lite dåligt samvete än idag, kanske framförallt för att det har blivit mycket mindre tid som har tillbringats med min bror. Dock har både mamma och pappa börjat kompensera min bror för det nu, han har tillexempel blivit bjuden på flera långa resor dom senaste åren. Jag har blivit erbjuden att följa med, men valt att stanna hemma. På något sätt känns det bra att min bror också får sin tid med våra föräldrar.

På andra plan har dom däremot varit millimeterrättvisa. Både jag och min bror fick en stor summa pengar när vi fyllde 18, samt att dom håller oss med bostad i 5 år medan vi studerar.

 

[Björk]

Sv: Ekonomiskt rättvist mellan syskon

Eller så känner de sig inte särskilt älskade alls... Jag skulle inte känna mig speciell om jag fick gåvor som baserades på en viss summa. Särskilt inte om det samtidigt medföljde en förklaring, som de exempel i tråden, t ex: Du får detta eftersom NN fick en jacka för 500 kr.

Nä precis! Det var väl det jag egentligen menade. Om pengar = måttet på hur mycket mina föräldrar älskar mig så finna nog inte känslan "jag är älskad" där riktigt. Eftersom allt liksom blir mätt i pengar.

Den släktingen jag nämnt ett par ggr tidigare - där fanns en slags osund konkurrens mellan syskonen. Och det äldre syskonet kände sig på många sätt oälskad genom uppväxten (vi har talat om det h*n och jag). Vilket jag förstår; det fanns helt klart en favorisering av den yngre. Dock var det alltid noga med "rättvisa" vad gällde just kostnader/pengar och t ex när man skulle dela upp godis, saft eller annat. Det där eftersträvandet efter rättvisa ekonomiskt hjälpte ju liksom inte när det inte fanns andra fullödiga bevis för kärlek.

 

[Duplica]

Sv: Ekonomiskt rättvist mellan syskon

Tittar in från ÄU.
Jag har alltid haft ett dyrare intresse än min lillebror, men det har aldrig blivit "utjämnat". Mamma och pappa sa alltid åt honom att han fick ha vilket intresse han ville, men han valde att inte ha något.

 

[Ulltotten]

Sv: Ekonomiskt rättvist mellan syskon

*KL*


Jag har inga syskon så egentligen har jag inte så mycket att säga till om

Kan däremot berätta om min mamma och min moster;
Min moster fyllde 50 år för 2 år sedan. Mormor gav då henne 5000 kr i födelsedagspresent. Min moster blev så glad att hon nästan grät! Någon vecka efter det köpte hon en ny fåtölj för pengarna och var så tacksam för presenten. Mamma (som gav henne 1000kr som skulle gå till släktforskning, min mosters stora hobby) tyckte att det var mycket generöst av mormor och blev glad för min mosters skull. No hard feelings at all.

När min mamma fyller 50 år kommer mormor att ge henne 5000 kr också. Saken är den att min mamma nog inte kommer känna samma glädge för pengarna då hon har en ok lön och köper allt hon vill ha redan idag. Min mamma kommer att bli tacksam förstås, men inte lika överväldigande glad som min moster.

Denna millimeterrättvisa är inte dålig, men då min mamma inte behöver pengar lika väl som min moster så betyder inte presenten lika mycket, trots att den är rättvis. Kanske hade det varit bättre att baka hemgjort bröd åt min mamma och bjuda ut henne på ett spa eller något (inte sagt att det måste kosta exakt 5000 kr).

Pengar är inte allt, precis som redan har påpekats i tråden...