Dyrt eller bara lat?

Sv: Dyrt eller bara lat?

Rättvist??? Flickan har väl förhoppningsvis en biologisk far som hon borde vända sej till för att få hjälp, dessutom har hon en biologisk mor som sitter mitt i smeten och borde ta tag i situationen. "Gubben" ser ju i första hand om sina intressen ( biologisk son) än gökungen, han är ju bara människa han också!

Nej jag har ingen biologisk pappa jag kan vända mig till. Mamma har försökt ta tag i situationen ett antal gånger, men hon är lite "feg" (obs jag talar inte illa om henne)

En sak jag inte förstår, morsan och hennes gubbe har bott ihop i nästan femton år, alltså innan deras gemensamma unge föddes, är det rätt att han behandlar oss ungar så olika då?
Det blir ju nästan lite askungensyndrom då.

Tycker ni verkligen att det är okej med olika regler för barn i samma familj bara för att någon råkar ha en annan pappa så vill jag inte tänka på hur ni resonerar om tex andras hästar?
 
Sv: Dyrt eller bara lat?

Nej jag har ingen biologisk pappa jag kan vända mig till. Mamma har försökt ta tag i situationen ett antal gånger, men hon är lite "feg" (obs jag talar inte illa om henne)

En sak jag inte förstår, morsan och hennes gubbe har bott ihop i nästan femton år, alltså innan deras gemensamma unge föddes, är det rätt att han behandlar oss ungar så olika då?
Det blir ju nästan lite askungensyndrom då.

Tycker ni verkligen att det är okej med olika regler för barn i samma familj bara för att någon råkar ha en annan pappa så vill jag inte tänka på hur ni resonerar om tex andras hästar?

Det var Bill som tyckte det var okej att särbehandla barn i samma familj. De flesta andra tycker inte det. Vill man inte ha en "gökunge"(Bills uttryck) i boet, ja då skaffar man inte barn med någon som har barn sedan tidigare.

Personligen har jag erfarenhet både av att ha styvbarn, av att ha barn sedan tidigare samt av att ha varit styvbarn själv. I inget fall har det förekommit särbehandling när det gäller pengar eller arbete. Känslorna har varit olika men inte det dagliga praktiska arbetet.

Om det är helt sant att du och halvbrodern blir olika behandlade är det för jäkligt. Å andra sidan kan det ju vara din subjektiva upplevelse också. Det är lätt att se vad andra får men svårt att se vad det man själv fått är värt. Även helsyskon träter ju oftast om orättvisor, påstådda eller riktiga, det är inte alltid lätt att se vilket.

Fast du är så pass gammal att du borde flytta hemifrån och inte bry dig ett dugg om en padock i ditt föräldrahem tycker jag.....
 
Sv: Dyrt eller bara lat?

Att se till att man har en paddock att rida i tycker jag är upp till var och en. Alla är ju inte intresserade/ i behov av att rida i paddock särskillt ofta. man kan ju träna på andra sätt.
Naturligtvis ska man se till att barnet fortsätter utvecklas till en duktig ryttare, men framförallt till en duktig hästkännare. Om man tidigare ridit på ridskola och ändå dundrar fram i galopp på dåligt underlag så tycker jag ridskolorna ska tänka över vad de lär ut. Oftast är det faktiskt just ridskoletjejer jag stött på som inte har den minsta kunskap om hur man verkligen rider. De sitter hur snyggt som helst i sadeln på en tävling och vinner priser, men de kan inte ens se om hästen deras är sjuk. (Detta gäller givetvis inte alla) Ridskolorna skulle ta sig i kragen och lära ut lite vett till eleverna istället för enbart ridteknik, så skulle de föräldrar som kanske inte kan något om hästar, men som ändå vill vara snälla mot dottern eller sonen( som de anser vara duktiga) och skaffar häst, kunna lita på att de verkligen klarar av utmaningen.

Jag tycker detta är ett problem som blir större och större, och det har flera olika orsaker:

1. När det gäller ridskolebiten så är många ridskolor tyvärr inte speciellt bra på att lära eleverna vare sig hästhantering, rätt "hästtänk" eller för den delen riktig ridning. Det har dock börjat bli bättre på senare tid, enligt min erfarenhet iaf, men det är också olika i olika delar av landet. De elever som är mycket i stallet utöver sin ridlektion, lär sig ofta ganska mycket hästkänsla, men det är svårt att lägga in det i större utsträckning under ridlektionerna på en traditionell ridskola (en vanlig kommentar från föräldrar när det är teori: "vi betalar faktiskt för RIDNING, inte för att eleverna ska sköta om hästarna". SUCK!).

2. Kommer man utanför storstadsregionerna saknar detta dock betydelse eftersom de flesta skaffar häst ALLDELES för tidigt. Jag vet både vuxna och barn som skaffat häst efter 1-2 terminer på ridskola då de hjälpligt kan rida lätt och kanske inte ens har provat på att galoppera.

3. Det största problemet är att många tycker det är så dyrt att ha häst att de inte "har råd" till att fortsätta att ta lektioner. Tyvärr har de ofta inte råd till bra foder, utrustning som passar, skoning med lämpliga intervall etc heller. Och sällan med lämpliga hästar utan det blir unghästar eller oskolade travare (en välskolad travare behöver inte vara fel om man har ont om pengar, bara man får hjälp med träningen).

4. Att barn/ungdomar dundrar fram på dåligt underlag beror inte alltid på att de inte vet bättre. Ofta vet de egentligen MEN det är ju så kul att rida fort... Det är av den anledningen jag anser att de måste ha tillgång till bra underlag i paddock/ridhus eller liknande, så att de inte enbart måste sitta och skritta ute under vinterhalvåret. Samt att det behövs tillgång till ridbana för både hästens och ryttarens utveckling. Även om man inte siktar på att tävla så kan man behöva rida på en volt ibland... eller ett fyrkantsspår...

5. Är föräldrarna okunniga men skaffar häst till barnen, då anser jag faktiskt att det ligger på deras ansvar att skaffa så mycket kunskap som möjligt. Man kan inte överlämna ansvaret för hästen på en 7- eller 10- eller ens 15-åring. Som förälder är man ytterst ansvarig för sina barns handlingar. Och för hästens välbefinnande.
 
Sv: Dyrt eller bara lat?

Hallå! Är den här diskussionen på riktigt eller??!!? Det handlade om Hosiannas behov av att få en ridbana bekostad och anlagd på studs av en person i familjen som själv inte rider. Och hur stort kan det behovet ha blivit nu, när det visar sig handla om två äldre, outbildade fjordingar, varav en kanske dräktig. Ingen kan vara ensam i stallet, så dom går på lösdrift. Min gissning är att den ridning Hosianna och hennes hästar behöver, kräver ingen anlagd ridbana. De kuperade hagarna är säkert helt rätt träning. Och sedan handlar det om att barn behandlas olika i familjen. Det är klart att dom gör! Eftersom alla barn är olika, så blir dom bemötta olika. Och ibland orättvist. Syrran får en ny sadel (dyr), brorsan får ett nytt datasPel (mycket billigare) båda är nöjda! Tills en välmenande släkting framhöll vikten av millimeterrättvisa.
Nej, orättvisa i det här sammanhanget, verkar vara att göra livet extra jobbigt för en man, som har en familj att försörja, en hel gård att renovera, kanske egna fritidsintressen. vad är det som gör att ridbanan kom överst å listan? Nej, ta med morsan ut å en riktig ridtur tillsammans! det kommer både hon och hästarna att gilla!
 
Sv: Dyrt eller bara lat?

Om du tänker på mina inlägg så var de "off topic", som jag bara kom ihåg att skriva i det första inlägget. :o
De var inte riktade till TS utan behadlade bara hur situationen tyvärr ofta är när barn/ungdomar får häst av sina "välmenande" föräldrar. Det berör inte trådskaparens situation i någon större utsträckning (jag tror inte hon flängrider på bilvägarna t ex...)
 
Sv: Dyrt eller bara lat?

Har nu läst igenom denna tråd... :crazy: Du är 17 och begär att din styvfar lägger ut ca 30.000.- på en paddock till dig (din mamma antar jag inte är jätte intresserad av att rida på fyrkantspåret, eller har jag fel)? Nästa år är du myndig och flyttar ut ur huset med din 1-årige son?
Njae, försök lirka snällt med din mammas man och BE honom göra ordning stallet nu inför vintern och glöm paddocken...
Gör sedan som förgående talare sa och ta en skön ridtur med din mamma och prata ut med henne angående dina tankar om stallet, hagarna, hästarna, ansvar, syskon, kanske t.o.m paddock.

Theresa
 
Sv: Dyrt eller bara lat?

Och sedan handlar det om att barn behandlas olika i familjen. Det är klart att dom gör! Eftersom alla barn är olika, så blir dom bemötta olika. Och ibland orättvist. Syrran får en ny sadel (dyr), brorsan får ett nytt datasPel (mycket billigare) båda är nöjda! Tills en välmenande släkting framhöll vikten av millimeterrättvisa.


Ingen har väl sagt att det bör vara millimeterrättvisa!? Oftast så jämnar det ju ut sig på sikt om man säger så. Och ja man är olika som individ och blir bemött därefter i många situationer. Men det är väl inte det som detta handlar om? Om man nu går på Ts version så gäller en regel för hennes bror och en för henne när det gäller elementära saker som att delta i "arbete" på gården t.ex. Men även att han får datorer, tv o.dyl. men hon har aldrig fått det. Det vore ju skillnad om hon hade ägt en av hästarna då hade ju saken sett eljest ut och Ts hade mer än väl legat i samma "nivå"!

Kicki :)
 
Sv: Dyrt eller bara lat?

Och alldeles för många barn/ungdomar som flänger runt i för högt tempo på för dåligt underlag, just för att de inte har tillgång till någon vettig plats att rida.

Så man måste flängrida så fort man inte är i ridhus eller paddock?

Det handlar bara om att vara lite kreativ. Det mesta går att träna i skogen och på vägen. Det går ofta att hitta en stubbåker eller en träda eller någon annan lämplig plats som går att vara på, bara man är villig att hitta lösningar och pratar med markägaren. Man får anpassa sig efter de förutsättningar man har helt enkelt.

I TS fall handlar det tydligen om att hästarna inte kan vara utom synhåll för varandra. Då får man helt enkelt kämpa på och vänja dem vi det. Hästar ska gå på varierat underlag, men TS vill att dom ska trampa runt i en paddock hela tiden för att slippa ta tag i detta. Jag tycker inte alls att hon sätter häsarna först, hon tänker snarare på sin egen bekvämlighet.
 
Sv: Dyrt eller bara lat?

Fortfarande var mina inlägg lite OT och inte direkt riktade till trådskaparen, utan belyste hur det ofta kan gå till i verkligheten.

Nej, man behöver inte flängrida bara för att man rider inte rider i paddock/ridhus. Jag anser att både häst och ryttare behöver tillgång till BÅDE BRA ridvägar OCH paddock eller ridhus för att kunna jobba omväxlande och på rätt sätt. Och det tycker jag är föräldrarnas skyldighet att se till när de skaffar häst åt sina barn.

Men det kan vara svårt för ett yngre barn både att bedöma vad som är ett bra underlag, och även att förstå vikten av att underlagets och tempots betydelse för hästen (speciellt om föräldrarna inte har någon hästkunskap utan tycker att de kan rida t ex på den stenhårda grusvägen eller i en tuvig, ojämn och hal hage). Barn är ju av naturen impulsiva och har svårt att inse konsekvenserna av sitt handlande förrän de har uppnått en viss ålder och mognad. Finns det en hästkunnig förälder som rider med, visar och styr upp VAR ridningen sker, i vilket tempo och under vilka former, så är det däremot en annan sak - men så ser inte verkligheten ut för de barn/ungdomar jag pratar om.

När det gäller TS så är det helt andra aspekter som spelar in. Hon är 17 år, nästan vuxen, och har uppenbarligen kunskaper om vad som är bra och dåligt underlag. Hennes ambition (som jag uppfattar det) är både att vänja dem att vara ifrån varandra (vilket kan vara säkerhetsmässigt svårt innan stallet är färdigt - man vill ju inte riskera att den kvarvarande hästen drar igenom elstängslet för att den första hästen försvinner utom synhåll) samt försöka ge hästarna daglig motion och träning (så att de slipper förbli "gamla outbildade"), både i paddock och i skog och mark. All heder åt de ambitionerna, tycker jag!
 
Sv: Dyrt eller bara lat?

Att se till att man har en paddock att rida i tycker jag är upp till var och en. Alla är ju inte intresserade/ i behov av att rida i paddock särskillt ofta. man kan ju träna på andra sätt.
Naturligtvis ska man se till att barnet fortsätter utvecklas till en duktig ryttare, men framförallt till en duktig hästkännare. Om man tidigare ridit på ridskola och ändå dundrar fram i galopp på dåligt underlag så tycker jag ridskolorna ska tänka över vad de lär ut. Oftast är det faktiskt just ridskoletjejer jag stött på som inte har den minsta kunskap om hur man verkligen rider. De sitter hur snyggt som helst i sadeln på en tävling och vinner priser, men de kan inte ens se om hästen deras är sjuk. (Detta gäller givetvis inte alla) Ridskolorna skulle ta sig i kragen och lära ut lite vett till eleverna istället för enbart ridteknik, så skulle de föräldrar som kanske inte kan något om hästar, men som ändå vill vara snälla mot dottern eller sonen( som de anser vara duktiga) och skaffar häst, kunna lita på att de verkligen klarar av utmaningen.

Ridskolor ser hästarna som ett redskap för att få in pengar till andra intressen, såsom egna träningar för kända tränare.
Dessa hästar kan ha uppemot 20-30 olika ryttare per vecka och jag får väl lov att säga, de flesta rider ganska dåligt, och varför dessa ungdomar rider som idioter när dom är själva är ju för att dom tycker det är kul att galoppera fort och hoppa. Oftast fattar de inte att det är ett levande väsen dom sitter på.

Kolla hur ridskolehästarna ser ut på blicken, de flesta som gått länge har en tom och trött blick. Helt fantastikt att dom är så pass snälla med tanke på alla dessa klumpar som skumpar runt på dom
 
Sv: Dyrt eller bara lat?

Ridskolor ser hästarna som ett redskap för att få in pengar till andra intressen, såsom egna träningar för kända tränare.

En liten korrigering: "ridskolor" (dvs ridskolechef och andra anställda) ser inte hästarna som ett redskap att få in pengar till andra intressen, DÄREMOT förekommer det ganska ofta att STYRELSEN och medelemmar i klubben med privathästar ser ridskoleverksamheten som ett medel att få kommunala bidrag till t ex ridhus. Tyvärr. Och i de fallen blir det sällan någon hög kvalitet vare sig på ridundervisning eller hästar.

De bästa ridskolorna är ofta privatägda (där det blir en helt annan kontinuitet på ledningen och hästarna är dyrbara investeringar som tas väl omhand) eller föreningsdrivna ridskolor där ridskoleverksamheten är huvudinriktning, och det inte är så stor privathästverksamhet som konkurrerar om pengarna.

Naturligtvis finns det undantag, men det är min erfarenhet, på grundval av de ridskolor jag har jobbat på och känner till.

På "bra" ridskolor finns det inte hästar med "tom blick", de får daglig utevistelse, analyserat foder, tillpassad utrustning, regelbundna veterinärkontroller, planerad vila och betesgång, lagom antal lektioner per vecka osv.
Ryttarna får jobba mycket med sits och balans så att de inte jobbar "mot" hästen, lär sig anpassa ridningen efter olika hästar, viss teori ingår, de har möjlighet att gå teori- och hästskötarkurser utöver den obligatoriska teorin, de har möjlighet att bli hästskötare/stallvärdinnor och att åka ut och tävla osv (brukar uppskattas av BÅDE hästar och elever)...

Så det gäller att vara noggrann när man väljer ridskola...

P.S Inga lektionshästar på en välskött ridskola har 20-30 olika ryttare per vecka - det skulle innebära att de gick minst 3-4 lektioner per dag. Normalt är 2 lektioner per dag, enstaka dagar 3 lektioner (t ex om någon annan häst är sjuk). På de "bra" ridskolor jag har jobbat brukar hästarna gå mellan 10-12 (max 14) lektioner/vecka. Dessutom rider personalen regelbundet till hästarna och utbildar dem.
 
Sv: Dyrt eller bara lat?

Sista halshuggningen av tråden från min sida:

Jag håller med om man inte kan lämna ansvaret till barnen, och har man intresse i sitt barn så skaffar man kunskap om deras hobby. Dock känns det som(kanske bara haär) att de som skaffar häst då de bor på landet har en helt annan inställning till djuret än vad de elever som går på ridskola, oavsett hur länge, har. Kanske är det för att barn på landet lär sig leva med djur på ett annat sätt, och många av dem har föräldrar som har gård av något slag.

Men bra ridvägar måste jag säga att det kan inte hänga enbart på föräldrarna. Det är upp till ryttaren att leta upp det som passar hästen. "Mamma tycker skogen är jättebra, men brunte klafsar fram som en ångvält och slår nästan ihjäl både mig och sig själv";) Eller omvänt." Mamma vill att vi rider på grusvägen som visserligen är jättefin, men brunte ömmar." (ja, man kan sko):angel:

Och till sist...
Ryttarna får jobba mycket med sits och balans så att de inte jobbar "mot" hästen, lär sig anpassa ridningen efter olika hästar, viss teori ingår, de har möjlighet att gå teori- och hästskötarkurser utöver den obligatoriska teorin, de har möjlighet att bli hästskötare/stallvärdinnor och att åka ut och tävla osv (brukar uppskattas av BÅDE hästar och elever)...

Som sagt de är jätteduktiga ryttare, men få av dem skulle få lov att sköta om min häst.
de har möjlighet att gå teori- och hästskötarkurser utöver den obligatoriska teorin,
Men varför gör de inte det då?! Ridskolorna ska satsa på hästens välmåga likväl som ryttarens. Man kan inte skaffa häst på den teorin som ridskolorna har. Man måste lära sig känna hästen. Ridningen kommer i sista hand, nej, förresten, det gör tävlingarna...
 
Senast ändrad:
Sv: Dyrt eller bara lat?

Jag kan också se stor skillnad på inställningen till barn på landet med egen häst och barn i stan som rider på ridskola. Men den är nog ofta till ridskolebarnens fördel, de som jag har träffat på är mer försiktiga vid sadling och tränsning och hur de hanterar hästen ö h t (men det beror ju förmodligen mycket på hur klimatet är på den ridskola där de rider).
Medan barn med hästvana föräldrar på landet klampar in till hästen utan att förbereda hästen på att de ska komma in, slänger på sadeln och drar åt sadelgjorden så hårt de kan redan från början. Blir hästen orolig vid den behandlingen så smäller de till den och ryter åt den att stå stilla (!!!) Antagligen behandlar de hästen som de behandlar korna hemma? Nej, jag ska inte dra alla över en kam, men på en ridskola på landet där jag jobbade var det riktigt bedrövligt...

Den bästa "skolan" för att bli en bra hästägare och ryttare, det är nog att vara med så mycket som möjligt på ridskolan, även när man inte rider, be att få hjälpa till i stallet (vissa ridskolor har helgjourer där eleverna sköter stallet under överinseende av instruktör eller annan kunnig person), kanske bli medryttare på en häst och lära sig den hårda vägen. Alternativt om det finns kunniga föräldrar hemma som kan visa och undervisa i stall- och hästskötsel samt att anlita kunnig tränare för ridundervisningen (det är svårt att undervisa sina egna barn).

Tyvärr är det inte alla elever som rider på ridskola som är seriöst intresserade av att lära sig att sköta och ta hand om en häst, många är helt nöjda med att bara rida och är aldrig i stallet förutom på sin ridlektion. Därför går inte alla på teorilektioner och liknande. Det är svårt att tvinga på eleverna något, som de inte är intresserade av. Det enda man kan göra är att uppmuntra och inspirera eleverna till att hela tiden lära sig mer och mer.

Om fler elever hade varit mer intresserade av att lära sig hästkunskap och hästhantering, hade det varit guld värt för ridskolorna. Men tyvärr ser läget inte ut så idag.

P.S. På en (privatägd) ridskola körde vi stenhårt den linjen, med krav på ryttaren att de skulle lära sig mer teori och hästhantering - med följd att ca 50-60% av eleverna slutade. Men de som fortsatte blev otroligt duktiga och väldigt eftertraktade som medryttare i privatstallarna sen... Tror dock inte det hade varit möjligt om det hade varit en föreningsdriven ridskola...
 
Sv: Dyrt eller bara lat?

Medan barn med hästvana föräldrar på landet klampar in till hästen utan att förbereda hästen på att de ska komma in, slänger på sadeln och drar åt sadelgjorden så hårt de kan redan från början. Blir hästen orolig vid den behandlingen så smäller de till den och ryter åt den att stå stilla (!!!) Antagligen behandlar de hästen som de behandlar korna hemma?

VA?? :eek: "Barn med hästvana föräldrar på landet" är var det väl en GROV generalisering. :confused: Och "Antagligen behandlar dom hästen som de behandlar korna hemma".....:confused:

Så du menar att vi hästvana/ridande föräldrar som bor på landet och som dessutom är bönder har sämre kunnande än dom som rider i stan och iom. det så blir våra barn inte "rätt fostrade"!? Och vad har du för erfarenhet av kor kan man undra och vård och hantering av dom!? Känner faktiskt att jag blir riktigt :devil: arg!! :mad:


Kicki :bump:
 
Sv: Dyrt eller bara lat?

Eftersom hon tycker att 25000:- är " inte så mycker pengar" antar jag att hon har väldigt god ekonomi. Så det gör hon säkert.:smirk:
 
Sv: Dyrt eller bara lat?

Medan barn med hästvana föräldrar på landet klampar in till hästen utan att förbereda hästen på att de ska komma in, slänger på sadeln och drar åt sadelgjorden så hårt de kan redan från början. Blir hästen orolig vid den behandlingen så smäller de till den och ryter åt den att stå stilla (!!!) Antagligen behandlar de hästen som de behandlar korna hemma?

Du är ju inte riktigt klok. Se till att få en diagnos så du får den medicin du behöver.
 
Sv: Dyrt eller bara lat?

Fast att man har fått olika behandling och levnadstandard är väl inget konstigt eller orättvist?
Mina halvbröder hade en helt annan levnadstandard än vad jag hade i deras ålder (eller har nu!) Det beror helt enkelt inte på att jag och min syster var mindre älskade utan att våra resp föräldrar har helt annan levnadsnivå än vad de hade då.

De kanske inte hade råd att ge henne en tv och dator när hon var 12 men de har råd att ge sonen det nu.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp