Sv: Dyrt eller bara lat?
Ja, man skulle kanske kunna tro det eftersom jag "tar barnens/ungdomarnas" parti.
Men jag är vuxen, har själv en tonårsdotter och bor på landet. Och jag har sett alltför mycket av vad som ofta händer när föräldrarna köper en häst till sina barn, utan att själva ha kunskap och/eller ork att engagera sig. Det blir inte roligt, vare sig för barn eller häst.
Eftersom jag även är ridinstruktör/tränare, så har jag också sett alltför många barn som fått fel häst (knappt inriden 3-4-åring), alternativt varit för alldeles okunniga när de fick hästen (bara ridit 1-2 terminer på ridskola). Efter 3-6 månader kommer de och vill ha hjälp med träningen "för hästen är så bråkig". Oftast är det inget fel på hästen i sig, men barnet har blivit rädd för den, och då är det ofta för sent. Inte så sällan krånglar hästen för att den har ont någonstans, en sadel som inte passar, en gammal skada som inte är läkt osv.
Jag skulle önska att alla verkligen tänkte till innan de köpte häst åt sina barn (och åt sig själv också för den delen). Ofta kan det vara ett bättre alternativ att fortsätta på ridskola lite längre, och kanske bli medryttare på en häst som står uppstallad i ett stall där det finns andra hästar som sällskap, kunniga personer att fråga, bra ridvägar, paddock och möjlighet att få hjälp med ridningen. Först därefter är man redo att skaffa foderhäst eller egen häst.
När jag har lånat ut hästar på foder har det varit krav från min sida: hästkunniga föräldrar, minst 3-4 hästar i stallet, tillgång till paddock/ridhus med bra underlag, vettiga ridvägar och regelbunden träning för instruktör/tränare (frånsett de vanliga kraven på stall, hagar, foder mm). Och det är just för att det ska fungera, och vara roligt att rida. Och för att undvika att hästen drar på sig skador som inte upptäcks i tid.
Ja, man skulle kanske kunna tro det eftersom jag "tar barnens/ungdomarnas" parti.
Men jag är vuxen, har själv en tonårsdotter och bor på landet. Och jag har sett alltför mycket av vad som ofta händer när föräldrarna köper en häst till sina barn, utan att själva ha kunskap och/eller ork att engagera sig. Det blir inte roligt, vare sig för barn eller häst.
Eftersom jag även är ridinstruktör/tränare, så har jag också sett alltför många barn som fått fel häst (knappt inriden 3-4-åring), alternativt varit för alldeles okunniga när de fick hästen (bara ridit 1-2 terminer på ridskola). Efter 3-6 månader kommer de och vill ha hjälp med träningen "för hästen är så bråkig". Oftast är det inget fel på hästen i sig, men barnet har blivit rädd för den, och då är det ofta för sent. Inte så sällan krånglar hästen för att den har ont någonstans, en sadel som inte passar, en gammal skada som inte är läkt osv.
Jag skulle önska att alla verkligen tänkte till innan de köpte häst åt sina barn (och åt sig själv också för den delen). Ofta kan det vara ett bättre alternativ att fortsätta på ridskola lite längre, och kanske bli medryttare på en häst som står uppstallad i ett stall där det finns andra hästar som sällskap, kunniga personer att fråga, bra ridvägar, paddock och möjlighet att få hjälp med ridningen. Först därefter är man redo att skaffa foderhäst eller egen häst.
När jag har lånat ut hästar på foder har det varit krav från min sida: hästkunniga föräldrar, minst 3-4 hästar i stallet, tillgång till paddock/ridhus med bra underlag, vettiga ridvägar och regelbunden träning för instruktör/tränare (frånsett de vanliga kraven på stall, hagar, foder mm). Och det är just för att det ska fungera, och vara roligt att rida. Och för att undvika att hästen drar på sig skador som inte upptäcks i tid.
