Nu blir jag förvirrad . Du har väl haft honom sedan han var plutt?
Fem veckor menar jag!Nu blir jag förvirrad . Du har väl haft honom sedan han var plutt?
För vissa är ju det också sent menar jag
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Nu blir jag förvirrad . Du har väl haft honom sedan han var plutt?
Fem veckor menar jag!Nu blir jag förvirrad . Du har väl haft honom sedan han var plutt?
En mentalt stabil och trevlig dvärgpinscher låter jättebra tycker jag med ett du skriver. Såklart att det kan vara intensiva hundar, men sällan att likställa med dobbis eller boxer.Inte för avancerad pälsvård, vi har inte sysslat med utställning tidigare och tänker väl inte oss det direkt framöver heller.
Går det att trimma hunden själv på hemmaplan för att hålla den kort och enkel att torka av lera från då vi mest har den varan och inte snö vintertid så funkar det. Men vill inte lägga alltför mkt tid på just pälsvård.
Arbetsglad men gärna med en avstängningsknapp på hemmaplan, den kommer inte användas till jakt då vi som tidigare nämnt inte har den tiden att träna längre.
Gillar dvärgschnauzer men mannen är inte förtjust.
Från grupp 2 har jag tidigare haft både boxer och dobermann.
Ur grupp 9 gillar jag bostonterrier och griffonerna men även där har maken lagt veto, och jag är i grund och botten inte superförtjust i trubbnosarna heller..
Mannen som aldrig levt med en boxer förstår inte vad jag menar när jag säger att jag inte vill leva med en valp de kommande fem årenEn mentalt stabil och trevlig dvärgpinscher låter jättebra tycker jag med ett du skriver. Såklart att det kan vara intensiva hundar, men sällan att likställa med dobbis eller boxer.
Jag har försökt bilda mig en egen uppfattning utifrån informationen som finns där, men som helt ny på det där är det lite svårtolkat. Pappan har gjort bph, mamman har inte.Du kan annars kolla upp det själv på Avelsdata bara du har föräldradjurens namn eller registreringsnummer.
Du får gärna pm:a om du vill bolla MH/bph, jag har en del erfarenhet av sånt och tycker det är väldigt kul. det finns en MH/MT/BPH-tråd på hund också.Jag har försökt bilda mig en egen uppfattning utifrån informationen som finns där, men som helt ny på det där är det lite svårtolkat. Pappan har gjort bph, mamman har inte.
Det stämmer att jag inte har barn och jag förstår svårigheten att punktmarkera varje sekund av barn och djurs umgänge. Men jag förstår inte här varför det då skulle vara bättre med en större hund. En större hund kan göra störra skada.Självklart ska man *aldrig* lämna barn och hund oövervakade, det tror jag att alla med lite vett är överens om, däremot är det som jag skrev i princip omöjligt att punktmarkera varje sekund av barn och djurs umgänge när man lever tillsammans, speciellt om man har flera barn.
Ditt svar låter som att du inte har egna barn men umgås med andras barn ibland, och skillnaden är enorm, verkligen enorm.
Håller med dig.Det stämmer att jag inte har barn och jag förstår svårigheten att punktmarkera varje sekund av barn och djurs umgänge. Men jag förstår inte här varför det då skulle vara bättre med en större hund. En större hund kan göra störra skada.
Så om man har en liten hund och sen får barn, ska man överväga omplacering då?Självklart ska man *aldrig* lämna barn och hund oövervakade, det tror jag att alla med lite vett är överens om, däremot är det som jag skrev i princip omöjligt att punktmarkera varje sekund av barn och djurs umgänge när man lever tillsammans, speciellt om man har flera barn.
Ditt svar låter som att du inte har egna barn men umgås med andras barn ibland, och skillnaden är enorm, verkligen enorm.
Det stämmer att jag inte har barn och jag förstår svårigheten att punktmarkera varje sekund av barn och djurs umgänge. Men jag förstår inte här varför det då skulle vara bättre med en större hund. En större hund kan göra störra skada.
Fast varför inte? Man vill väl ha en hund som passar in i ens vardagsliv.Håller med dig.
Val av storlek bör inte styras pga barn.
Hälsning// Mamma som låtit barn växa upp med både stora och små hundar.
Håller med dig.
Val av storlek bör inte styras pga barn.
Hälsning// Mamma som låtit barn växa upp med både stora och små hundar.
Så om man har en liten hund och sen får barn, ska man överväga omplacering då?
Massor av uppfödare till små hundraser är helt vanliga barnfamiljer. Isf tycker jag faran är större omvänd, dvs om det är en större ras.
Nu vet jag inte hur ni bor, och egentligen är det väl lite OT, men tänk på att även om barnen kan hantera ER hund, så kan det vara mycket svårt för barn att hantera om tex andra hundar springer fram, framförallt om framspringande hundarna är otrevliga.Fast varför inte? Man vill väl ha en hund som passar in i ens vardagsliv.
Vi valde cocker (igen) och en av anledningarna var att den är så pass liten att när han blir lite hemtam här så kan 10- och 13- åringen gå ut med honom själva. Det t ex hade jag inte velat med en stor hund som de inte alls kan hålla emot om det skulle behövas.
Men nä? Det är inte alls vanligt att de bryter benen. Det är liksom inte en mini-hund vi pratar om i stil med prazsky eller toypudel.Varje gång ens situation drastiskt förändras måste man väl alltid överväga vad som funkar bäst för en, oavsett om det handlar om djur, barn, ekonomi, osv?
Har man en hund och får barn försöker väl de allra flesta få situationen att funka (även om man ibland ser dem som omplacerar så fort de blir gravida.) Ibland funkar det inte.
Men står man i begrepp att skaffa hund är det väl smart att välja en som man tror ska passa så bra som bara möjligt.
Just när det kommer till dvärgpinscher som ju var rasen i fråga här är en av de vanligaste orsakerna till veterinärbesök just benbrott. Är det då så tokigt tänkt att överväga en något robustare ras om man har småbarn hemma?
Nu handlar det ju inte om jättesmå barn, och min bedömning är absolut att en 10 plussare kan promenera med en lagom liten hund, sonen gick med gamla cockern när han var 10-11 t ex. Givetvis inte direkt nu när han är ny, men framöver. Under alla år vi har bott här (villaområde) har vi aldrig varit med om någon hundincident, men visst kan allt alltid hända. Samtidigt kan man inte skydda sig mot precis allt, då blir ju livet lite trist . Jag förstår hur du tänker dock!Nu vet jag inte hur ni bor, och egentligen är det väl lite OT, men tänk på att även om barnen kan hantera ER hund, så kan det vara mycket svårt för barn att hantera om tex andra hundar springer fram, framförallt om framspringande hundarna är otrevliga.
Men nä? Det är inte alls vanligt att de bryter benen. Det är liksom inte en mini-hund vi pratar om i stil med prazsky eller toypudel.
Jag skulle inte räkna de till en av raserna som är överrepresenterade för benbrott dvs inte alls lägga de i samma kategori som exempelvis toy- och dvärgpudel, chihuahua, york, prazsky, italiensk vinthund etc.Fast enligt rasklubbens egna undersökningar ska väl benbrott och bitskador samt tandproblem vara det vanligaste att söka för?
Jag har en bekant som har några, och hon har nämt det när vi pratat småhund.
Visst är de större än Prazskys och vavvor, men de växer ju ändå oftast under 5 kg.
Storlek kan absolut vara EN viktig bit i vissa fall men rasegenskaperna bör vara det primära.Fast varför inte? Man vill väl ha en hund som passar in i ens vardagsliv.
Vi valde cocker (igen) och en av anledningarna var att den är så pass liten att när han blir lite hemtam här så kan 10- och 13- åringen gå ut med honom själva. Det t ex hade jag inte velat med en stor hund som de inte alls kan hålla emot om det skulle behövas.
Jag har själv Dvärgschnauzer som under pälsen är mycket lik Dvärgpinscher (i princip identisk) och jag kan inte hålla med. De är väldigt robusta och tåliga. De "Pinnar" och Snuzzar jag har omkring mig har aldrig haft problem att hänga med större hundar eller små barn. Ser dem absolut inte som sköra hundar.Varje gång ens situation drastiskt förändras måste man väl alltid överväga vad som funkar bäst för en, oavsett om det handlar om djur, barn, ekonomi, osv?
Har man en hund och får barn försöker väl de allra flesta få situationen att funka (även om man ibland ser dem som omplacerar så fort de blir gravida.) Ibland funkar det inte.
Men står man i begrepp att skaffa hund är det väl smart att välja en som man tror ska passa så bra som bara möjligt.
Just när det kommer till dvärgpinscher som ju var rasen i fråga här är en av de vanligaste orsakerna till veterinärbesök just benbrott. Är det då så tokigt tänkt att överväga en något robustare ras om man har småbarn hemma?