Dvärgpinscher med små barn (utbruten från Valp 2021)

Inte för avancerad pälsvård, vi har inte sysslat med utställning tidigare och tänker väl inte oss det direkt framöver heller.
Går det att trimma hunden själv på hemmaplan för att hålla den kort och enkel att torka av lera från då vi mest har den varan och inte snö vintertid så funkar det. Men vill inte lägga alltför mkt tid på just pälsvård.
Arbetsglad men gärna med en avstängningsknapp på hemmaplan, den kommer inte användas till jakt då vi som tidigare nämnt inte har den tiden att träna längre.
Gillar dvärgschnauzer men mannen är inte förtjust.
Från grupp 2 har jag tidigare haft både boxer och dobermann.
Ur grupp 9 gillar jag bostonterrier och griffonerna men även där har maken lagt veto, och jag är i grund och botten inte superförtjust i trubbnosarna heller..
En mentalt stabil och trevlig dvärgpinscher låter jättebra tycker jag med ett du skriver. Såklart att det kan vara intensiva hundar, men sällan att likställa med dobbis eller boxer.
 
Du kan annars kolla upp det själv på Avelsdata bara du har föräldradjurens namn eller registreringsnummer. :)
Jag har försökt bilda mig en egen uppfattning utifrån informationen som finns där, men som helt ny på det där är det lite svårtolkat. Pappan har gjort bph, mamman har inte.
 
Självklart ska man *aldrig* lämna barn och hund oövervakade, det tror jag att alla med lite vett är överens om, däremot är det som jag skrev i princip omöjligt att punktmarkera varje sekund av barn och djurs umgänge när man lever tillsammans, speciellt om man har flera barn.

Ditt svar låter som att du inte har egna barn men umgås med andras barn ibland, och skillnaden är enorm, verkligen enorm.
Det stämmer att jag inte har barn och jag förstår svårigheten att punktmarkera varje sekund av barn och djurs umgänge. Men jag förstår inte här varför det då skulle vara bättre med en större hund. En större hund kan göra störra skada.
 
Det stämmer att jag inte har barn och jag förstår svårigheten att punktmarkera varje sekund av barn och djurs umgänge. Men jag förstår inte här varför det då skulle vara bättre med en större hund. En större hund kan göra störra skada.
Håller med dig.
Val av storlek bör inte styras pga barn.

Hälsning// Mamma som låtit barn växa upp med både stora och små hundar.
 
Självklart ska man *aldrig* lämna barn och hund oövervakade, det tror jag att alla med lite vett är överens om, däremot är det som jag skrev i princip omöjligt att punktmarkera varje sekund av barn och djurs umgänge när man lever tillsammans, speciellt om man har flera barn.

Ditt svar låter som att du inte har egna barn men umgås med andras barn ibland, och skillnaden är enorm, verkligen enorm.
Så om man har en liten hund och sen får barn, ska man överväga omplacering då?
Massor av uppfödare till små hundraser är helt vanliga barnfamiljer. Isf tycker jag faran är större omvänd, dvs om det är en större ras.
 
Det stämmer att jag inte har barn och jag förstår svårigheten att punktmarkera varje sekund av barn och djurs umgänge. Men jag förstår inte här varför det då skulle vara bättre med en större hund. En större hund kan göra störra skada.

Nu skrev jag ju något större och robustare, inte stor, och exemplen jag gav var små-mellanstora.

Helt enkelt för att skaffar man en av de minsta och nättaste raserna som finns, eller en stor är risken större för skador på endera hund eller barn. Självklart går det bra i de allra flesta fall, men vi pratar ju ständigt om att hundägande ska vara rolligt, och har man en situation där det kan gå riktigtt snett blir det ju också en massa mer stress och oro och mecklande.
 
  • Gilla
Reactions: ako
Håller med dig.
Val av storlek bör inte styras pga barn.

Hälsning// Mamma som låtit barn växa upp med både stora och små hundar.
Fast varför inte? Man vill väl ha en hund som passar in i ens vardagsliv.
Vi valde cocker (igen) och en av anledningarna var att den är så pass liten att när han blir lite hemtam här så kan 10- och 13- åringen gå ut med honom själva. Det t ex hade jag inte velat med en stor hund som de inte alls kan hålla emot om det skulle behövas.
 
Så om man har en liten hund och sen får barn, ska man överväga omplacering då?
Massor av uppfödare till små hundraser är helt vanliga barnfamiljer. Isf tycker jag faran är större omvänd, dvs om det är en större ras.


Varje gång ens situation drastiskt förändras måste man väl alltid överväga vad som funkar bäst för en, oavsett om det handlar om djur, barn, ekonomi, osv?

Har man en hund och får barn försöker väl de allra flesta få situationen att funka (även om man ibland ser dem som omplacerar så fort de blir gravida.) Ibland funkar det inte.

Men står man i begrepp att skaffa hund är det väl smart att välja en som man tror ska passa så bra som bara möjligt.


Just när det kommer till dvärgpinscher som ju var rasen i fråga här är en av de vanligaste orsakerna till veterinärbesök just benbrott. Är det då så tokigt tänkt att överväga en något robustare ras om man har småbarn hemma?
 
Fast varför inte? Man vill väl ha en hund som passar in i ens vardagsliv.
Vi valde cocker (igen) och en av anledningarna var att den är så pass liten att när han blir lite hemtam här så kan 10- och 13- åringen gå ut med honom själva. Det t ex hade jag inte velat med en stor hund som de inte alls kan hålla emot om det skulle behövas.
Nu vet jag inte hur ni bor, och egentligen är det väl lite OT, men tänk på att även om barnen kan hantera ER hund, så kan det vara mycket svårt för barn att hantera om tex andra hundar springer fram, framförallt om framspringande hundarna är otrevliga.
 
Varje gång ens situation drastiskt förändras måste man väl alltid överväga vad som funkar bäst för en, oavsett om det handlar om djur, barn, ekonomi, osv?

Har man en hund och får barn försöker väl de allra flesta få situationen att funka (även om man ibland ser dem som omplacerar så fort de blir gravida.) Ibland funkar det inte.

Men står man i begrepp att skaffa hund är det väl smart att välja en som man tror ska passa så bra som bara möjligt.


Just när det kommer till dvärgpinscher som ju var rasen i fråga här är en av de vanligaste orsakerna till veterinärbesök just benbrott. Är det då så tokigt tänkt att överväga en något robustare ras om man har småbarn hemma?
Men nä? Det är inte alls vanligt att de bryter benen. Det är liksom inte en mini-hund vi pratar om i stil med prazsky eller toypudel.
 
Nu vet jag inte hur ni bor, och egentligen är det väl lite OT, men tänk på att även om barnen kan hantera ER hund, så kan det vara mycket svårt för barn att hantera om tex andra hundar springer fram, framförallt om framspringande hundarna är otrevliga.
Nu handlar det ju inte om jättesmå barn, och min bedömning är absolut att en 10 plussare kan promenera med en lagom liten hund, sonen gick med gamla cockern när han var 10-11 t ex. Givetvis inte direkt nu när han är ny, men framöver. Under alla år vi har bott här (villaområde) har vi aldrig varit med om någon hundincident, men visst kan allt alltid hända. Samtidigt kan man inte skydda sig mot precis allt, då blir ju livet lite trist 😅. Jag förstår hur du tänker dock!
 
Men nä? Det är inte alls vanligt att de bryter benen. Det är liksom inte en mini-hund vi pratar om i stil med prazsky eller toypudel.

Fast enligt rasklubbens egna undersökningar ska väl benbrott och bitskador samt tandproblem vara det vanligaste att söka för?

Jag har en bekant som har några, och hon har nämt det när vi pratat småhund.

Visst är de större än Prazskys och vavvor, men de växer ju ändå oftast under 5 kg.
 
Fast enligt rasklubbens egna undersökningar ska väl benbrott och bitskador samt tandproblem vara det vanligaste att söka för?

Jag har en bekant som har några, och hon har nämt det när vi pratat småhund.

Visst är de större än Prazskys och vavvor, men de växer ju ändå oftast under 5 kg.
Jag skulle inte räkna de till en av raserna som är överrepresenterade för benbrott dvs inte alls lägga de i samma kategori som exempelvis toy- och dvärgpudel, chihuahua, york, prazsky, italiensk vinthund etc.
De är rätt robusta hundar som brukar ligga kring 5-6 kg som vuxna, tycker ett dessutom är vanligare att de drar åt det större hållet än mindre.
Jag tycker i alla fall att de passar bra i barnfamilj om familjen vet vad det är de köper :)
 
Fast varför inte? Man vill väl ha en hund som passar in i ens vardagsliv.
Vi valde cocker (igen) och en av anledningarna var att den är så pass liten att när han blir lite hemtam här så kan 10- och 13- åringen gå ut med honom själva. Det t ex hade jag inte velat med en stor hund som de inte alls kan hålla emot om det skulle behövas.
Storlek kan absolut vara EN viktig bit i vissa fall men rasegenskaperna bör vara det primära.
Jag tycker det är vanligt i rastipstrådar att tipsen varierar i storleken medans fokuset ligger på egenskaper inför användningen. Sen givetvis kan storleken ha en mer eller mindre betydande roll.
Dock tycker jag inte man ska välja bort en önskad ras som passar en perfekt i övrigt för att den är för liten just nu.
 
Varje gång ens situation drastiskt förändras måste man väl alltid överväga vad som funkar bäst för en, oavsett om det handlar om djur, barn, ekonomi, osv?

Har man en hund och får barn försöker väl de allra flesta få situationen att funka (även om man ibland ser dem som omplacerar så fort de blir gravida.) Ibland funkar det inte.

Men står man i begrepp att skaffa hund är det väl smart att välja en som man tror ska passa så bra som bara möjligt.


Just när det kommer till dvärgpinscher som ju var rasen i fråga här är en av de vanligaste orsakerna till veterinärbesök just benbrott. Är det då så tokigt tänkt att överväga en något robustare ras om man har småbarn hemma?
Jag har själv Dvärgschnauzer som under pälsen är mycket lik Dvärgpinscher (i princip identisk) och jag kan inte hålla med. De är väldigt robusta och tåliga. De "Pinnar" och Snuzzar jag har omkring mig har aldrig haft problem att hänga med större hundar eller små barn. Ser dem absolut inte som sköra hundar.
 
Vi kanske har träffat olike hundar då.
De dvärgpinschrar jag mött har faktiskt varit rätt tunna. :)

Jag utgår från mina egna erfarenheter och när mina barn var små var det en helt annan stressnivå över lilla hunden jämfört med mellanhunden, helt enkelt en större oro att *om* något skulle hända skulle risken vara större att hon gjorde sig ordentligt illa. Skulle jag ha småbarn igen skulle jag inte köpa en riktigt liten hund utan titta på något i 10-12kg klassen.

Men alla gör ju sina val efter sina egna förutsättningar och vad man tycker är viktigt. :)
 

Liknande trådar

Hundavel & Ras Jag har alltid älskat hundar och är uppvuxen med labradorer i kärnfamiljen. Har från det jag var barn gått ut med hundar, genomgående...
2 3
Svar
50
· Visningar
4 536
Senast: Cissi_ma
·
Hundavel & Ras Halloj! Nu är det snart dags att börja välja ras, har funderat några månader på vilka raser som ska kunna passa mig. Har haft två...
2
Svar
38
· Visningar
7 516
Senast: Lona
·
Hundavel & Ras Hej! Min familj funderar på att köpa en hund och vi funderar på rhodesian ridgeback. Den ska vara snäll och kelig, kunna hanteras av...
2
Svar
30
· Visningar
6 844
Övr. Hund Såhär är det: min bästa kompis ska skaffa hund vilket jag tycker är jätteroligt. Hon har varit och besökt en kennel och bland annat fått...
Svar
12
· Visningar
2 030
Senast: MiniLi
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp