Drömmen om egen häst- dock vill inte min man.

Status
Stängd för vidare inlägg.
I nuläget rider jag 2 gånger i veckan. Tar 1 h körtid från och till så säg att jag är borta 8h i veckan på ridningen. Inga andra hobbys så resterande tiden är jag typ alltid hemma.
Säg att han är borta 8 h han också plus lite fotbolls matcher på tv på helgen. Så vi ligger nog ganska lika där. Hans bekymmer är mer att det kommer finnas ännu mindre tid för oss.

Jag tänker också att det är en mer frihet för mina föräldrar har en gammal gård där det finns traktor osv. En del av ladan kan man ha som sadelkammare osv.
Jag kan ta tex ta morgonen för jag är ändå morgonpigg och barnen ligger kvar och sover.
Om han drar ner på fotbollsmatcherna får han mer tid med dig. :angel:
 
I nuläget rider jag 2 gånger i veckan. Tar 1 h körtid från och till så säg att jag är borta 8h i veckan på ridningen. Inga andra hobbys så resterande tiden är jag typ alltid hemma.
Säg att han är borta 8 h han också plus lite fotbolls matcher på tv på helgen. Så vi ligger nog ganska lika där. Hans bekymmer är mer att det kommer finnas ännu mindre tid för oss.

Jag tänker också att det är en mer frihet för mina föräldrar har en gammal gård där det finns traktor osv. En del av ladan kan man ha som sadelkammare osv.
Jag kan ta tex ta morgonen för jag är ändå morgonpigg och barnen ligger kvar och sover.
Jag tycker inte man skall börja räkna timmar och sådant för det blir så trist stämning av det. Har man ingen erfarenhet av hästar kan det nog kännas som en stor sak att skaffa egen häst och ha den hemma men man vänjer sig fort och hästar är trevliga och ganska häftiga djur så jag tror inte det kommer dröja länge innan han också gillar dem :)
 
I nuläget rider jag 2 gånger i veckan. Tar 1 h körtid från och till så säg att jag är borta 8h i veckan på ridningen. Inga andra hobbys så resterande tiden är jag typ alltid hemma.
Säg att han är borta 8 h han också plus lite fotbolls matcher på tv på helgen. Så vi ligger nog ganska lika där. Hans bekymmer är mer att det kommer finnas ännu mindre tid för oss.

Vad gör ni med tiden han kallar "för oss"? För att få en uppfattning om vad det är han tror hästen kommer ta ifrån honom.
 
Jag tycker inte man skall börja räkna timmar och sådant för det blir så trist stämning av det. Har man ingen erfarenhet av hästar kan det nog kännas som en stor sak att skaffa egen häst och ha den hemma men man vänjer sig fort och hästar är trevliga och ganska häftiga djur så jag tror inte det kommer dröja länge innan han också gillar dem :)
Fast om en partner av tidsskäl är emot att den andra partnern börjar med något som den verkligen brinner för, och samtidigt har flera egna dyra och tidskrävande hobbyer, är det kanske just räkna timmar man ska göra. Åtminstone en period, så att alla får syn på hur det egentligen står till.

Till TS: Jag började planera för hästköp när mina barn var pyttesmå. Min man var inte jätteentusiastisk. Men jag gjorde de planer som behövdes, sparade ihop en egen buffert och köpte hästen när mina barn var lite yngre än dina. De första åren var lite tuffa ibland eftersom jag behövde ha ett ganska strikt tidsschema, men på det stora hela var nog hästköpet det bästa jag kunde ha gjort - för mig själv och för relationen. Hästlivet har varit nästan uteslutande min egen grej borta från familjen, och oj vad bra det har varit (och är, men nu är mina barn ganska stora tonåringar och kunde inte bry sig mindre om vad jag lägger min tid på).

I backspegeln borde jag ha varit mycket tydligare med att jag ville och tänkte köpa häst och att han borde ha stöttat mig från början. Nu så här mer än tio år senare är han själv helt med på det och tycker att han betedde sig orimligt, men man är inte alltid den mest generösa när man har små barn. Det betyder inte att du ska ge efter för honom, utan kan han inte stötta dig i din hobby när han har så många egna är det ett helt eget problem som ni behöver ta itu med som par.
 
Jag får ont i magen av din trådstart. Det får mig att tänka på en tid då kvinnor fick be om lov att få arbeta och om de fick lov så fick det såklart inte inkräkta på familjelivet eller sysslorna i hemmet. Jag hade i ditt läge verkligen funderat igenom hur det känns inom dig att han beter sig som om han har någon slags bestämmanderätt över dig och när du har kommit fram till det så ta upp hur det känns med honom. Det här går så mycket djupare än att du vill ha häst.

Du är inte någon form av hjälpreda/assistent som ska fixa och dona åt honom. Ni ska vara jämlika. Det är inte jämlikt att han anser att du ska be om lov för att leva det liv du vill.

Sålänge du betalar för dina hästar så ser jag ingen som helst anledning till att han ska lägga sig i men som sagt, jag tycker att du ska fundera över hur det här känns och ta upp det med honom för det här riskerar att ge bitterhet i ett senare skede annars.
 
Säger som många andra - klart du ska köpa häst om du har råd och kunskap! Men jag skulle tänka ett varv till kring att ha den hemma. Min erfarenhet är att det inte går att hänga upp sitt hästliv på andra om du har hästen hemma. Dvs, du bör inte utgå från att kompisar ska lösa ditt behov av sällskap till din häst och lättnad i arbetsbörda. Det är för mycket som kan hända. Kompisens häst avlivas och det tar tid att hitta en ny alternativt vill inte ha ny, kompisen tröttnar och säljer häst, kompisen får nytt jobb och flyttar, du och kompisen har olika syn på hästhållning och blir osams, du får svårt att kombinera rollen som stallägare och kompis etc etc. I ett sånt läge kan du inte stå med en ensam häst och inte ha en plan.

Mitt råd om du känner att du verkligen vill ha hästen hemma är att skaffa två (och inte tänka att det blir billigare med hästen hemma) och göra kloka investeringar som minskar arbetet. Lunchgrindar, termobar, dra vatten till hagar etc. Sen kan du betrakta inackorderad kompis som en bonus och buffert men inte som em förutsättning.
 
Fast om en partner av tidsskäl är emot att den andra partnern börjar med något som den verkligen brinner för, och samtidigt har flera egna dyra och tidskrävande hobbyer, är det kanske just räkna timmar man ska göra. Åtminstone en period, så att alla får syn på hur det egentligen står till.

Till TS: Jag började planera för hästköp när mina barn var pyttesmå. Min man var inte jätteentusiastisk. Men jag gjorde de planer som behövdes, sparade ihop en egen buffert och köpte hästen när mina barn var lite yngre än dina. De första åren var lite tuffa ibland eftersom jag behövde ha ett ganska strikt tidsschema, men på det stora hela var nog hästköpet det bästa jag kunde ha gjort - för mig själv och för relationen. Hästlivet har varit nästan uteslutande min egen grej borta från familjen, och oj vad bra det har varit (och är, men nu är mina barn ganska stora tonåringar och kunde inte bry sig mindre om vad jag lägger min tid på).

I backspegeln borde jag ha varit mycket tydligare med att jag ville och tänkte köpa häst och att han borde ha stöttat mig från början. Nu så här mer än tio år senare är han själv helt med på det och tycker att han betedde sig orimligt, men man är inte alltid den mest generösa när man har små barn. Det betyder inte att du ska ge efter för honom, utan kan han inte stötta dig i din hobby när han har så många egna är det ett helt eget problem som ni behöver ta itu med som par.

Jag både håller med dig och inte. Det du säger låter på det stora hela bra och jag håller med dig i sak.

Men, och det här är faktiskt ett stort men, en häst kan inte sättas på paus för att det kör i hop sig. Många andra hobbys kan pausas en period, en vecka, en månad om det skulle köra ihop sig totalt. Att ha häst är så mycket mer än en hobby. Det är en livsstil. Hästen behöver omvårdnad och tid varje dag, oavsett vad. Om man inte har tur att ha folk runt omkring sig som kan hoppa in och hjälpa en vid behov. Och jag tycker iaf inte om att vara beroende av andra för vardagen ska gå ihop. Det går inte att jämföra det med att t.ex. gå på gymmet. Blir hela familjen sjuk så går man inte på gymmet men hästen behöver fortfarande mat, vatten och övriga skötsel.

Jag säger inte att TS inte ska skaffa häst. Jag säger bara att det är mer komplicerat än att bara säga att hennes man är en självisk idiot som inte vill dela med sig av tiden.
 
Hej!
Jag har haft en dröm om att skaffa en egen häst sen jag var typ10 år. Men i den åldern var det ju såklart bara en dröm.
Nu är jag 35 år och har egentligen alla förutsättningar för att skaffa egen häst. Mark till lösdrift utanför dörren, kompisar som kan ”hyra in” sig, ekonomin osv. Jag har kunskapen som behövs och är det några frågetecken så har jag massa hästkunniga människor runt omkring mig att rådfråga.

Till dilemmat! Min man tycker inte speciellt mycket om hästar. Han gillar dom verkligen inte. Sen tycker han inte vi har tid eller råd med det. Vi har 2 st barn som är 7& 10 år. Dottern på 10 år rider nu i ridskola.
Fast jobb med fast inkomst. Och som sagt hästarna precis utanför fönstret.
Sen absolut det kommer ta en del tid men jag tänker att barnen börjar bli lite större och mer självständiga plus att vi kommer vara några stycken som delar på jobbet.

Jag har varit medryttare till en häst i 2 år nu och fått lägga ca 1,5 h i körtid varje gång jag ska rida, 2 dagar i veckan.
Vad/hur känner ni? Ska jag skippa min dröm för att min man upplever att det inte kommer funka? Eller ska jag försöka och motbevisa honom? Jag är så kluven för jag vill inte vara egoistisk men samtidigt vill jag ju försöka fullfölja min dröm.

Tacksam för svar!
Hej, livet går ju i vågor, men jag och min sambo har som grund att man ska försöka uppfylla sina drömmar. Det går inte i alltid och ibland blir det bara delar av drömmar eller så kommer man på andra drömmar men vilket det än blir ska man veta att den andre står bakom ett gemensamt beslut. Jag brukar tex säga att jag vill inte säga nej , men tänka ut den bästa lösningen gen för alla. Sen vad är hans drömmar?
 
Först ville jag dundra på som en oxe som sett rött 🙈😅 mest för att jag blev så irriterad på inställningen till din man. Men sen när jag tänker efter lite, det är ju en del att tänka på innan man skaffar häst. Som dom flesta av oss som haft häst/hästar vet är det mer en livsstil än en hobby och det är klart att det påverkar ens förhållande och familjelivet. Så att ha en plan för ekonomin, resor, barnas intressen, läxhjälp, egentid för partner, tid tillsammans som par etc, det tåls ju att diskuteras. Så gör en plan tillsammans, som någon nämnt i tråden, kanske börja med att hyra häst? Jag ser mest positivt med att ha häst, tänker att tiden ni sedan har tillsammans blir så mycket bättre om båda tillåts leva sitt liv både som individer och som en del av familjen. Om ni sätter er ner och har en ordentlig diskussion kanske han blir mer positivt inställd. Hoppas på att ni hittar en bra lösning så att alla kan må bra och ha det roligt tillsammans och var för sig ☺️
 
Hej, livet går ju i vågor, men jag och min sambo har som grund att man ska försöka uppfylla sina drömmar. Det går inte i alltid och ibland blir det bara delar av drömmar eller så kommer man på andra drömmar men vilket det än blir ska man veta att den andre står bakom ett gemensamt beslut. Jag brukar tex säga att jag vill inte säga nej , men tänka ut den bästa lösningen gen för alla. Sen vad är hans drömmar?

Precis. Och ibland krockar drömmar med varandra.

T.ex. kan i det här fallet TS drömmar om att leva med just den här mannen och ha häst krocka med mannens drömmar om att leva med TS och t.ex. resa tillsammans eller ha en vardag där man umgås mycket. Vem ska då bestämma vems dröm som är viktigast? Hennes att ha häst eller hans att resa tillsammans? Bäst är om man kan stötta varandra och hitta en bra kompromiss så att båda får sina drömmar uppfyllda. Och krockar det för mycket så att man inte kan leva med kompromissen så får man väl gå isär.

För mig låter hans invändningar som att han är orolig att TS ska försvinna ut i stallet och att hästen ska ta väldigt mycket tid i anspråk. Kanske kan hans oro stillas om TS kan presentera en realistisk tidsplan över hur mycket tid hästen/hästarna kommer att ta. Det kräver dock att han är öppen för att lyssna och av TS att hon kan på ett hyfsat korrekt sätt beräkna tidsåtgången.
 
För mig är det inte alls självklart att skaffa häst (särskilt inte hemma) med en partner som är motvillig. Att ha hästen hemma kommer att innebära rätt mycket även för den andra parten. Det är ett ständigt jobb som ska skötas, stängsel, foder, gödelstack etc. Det är ett stort åtagande, och som medboende är det nog helt omöjligt att inte bli involverad.

Jag har haft häst större delen av mitt vuxna liv och ser absolut att en partner blir "drabbad" av hästeriet. Jag tror ingen av parterna tjänar på att tjurigt hävda sin rätt (att skaffa häst/att avråda), men lyssna in varför och försöka hitta lösningar därifrån istället.

Häst hemma har jag dock under hela mitt liv totalvägrat, så hästmänniska jag är. Det är en livsstil jag inte orkar dra runt själv.
 
Så som du beskriver det nu så hade jag inte ens funderat. Jag hade köpt häst så hade han fått säga vad han ville sen.
Så hade jag med gjort, om han har en hel drös med fritidsintressen och du känner att du har råd utan att det drabbar familjen i övrigt så köp.
Jag har haft hästar hela livet och hemma på egen gård och det är mkt jobb (just nu har vi inga, men om barnen vill börja rida så finns möjligheten att det flyttar in nåt vi alla kan använda), men det finns fördelar med att ha hemma också, man får en bra koll, man slipper köra och det är lättare att involvera barnen i det hela. Samtidigt är det sjukt skönt att ha dem helinackorderade som jag hade det sista året när jag bara hade 1häst. Bara att göra det roligaste liksom. Även om det blev dyrare så blev det massor mer tid över till annat.
 
Precis. Och ibland krockar drömmar med varandra.

T.ex. kan i det här fallet TS drömmar om att leva med just den här mannen och ha häst krocka med mannens drömmar om att leva med TS och t.ex. resa tillsammans eller ha en vardag där man umgås mycket. Vem ska då bestämma vems dröm som är viktigast? Hennes att ha häst eller hans att resa tillsammans? Bäst är om man kan stötta varandra och hitta en bra kompromiss så att båda får sina drömmar uppfyllda. Och krockar det för mycket så att man inte kan leva med kompromissen så får man väl gå isär.

För mig låter hans invändningar som att han är orolig att TS ska försvinna ut i stallet och att hästen ska ta väldigt mycket tid i anspråk. Kanske kan hans oro stillas om TS kan presentera en realistisk tidsplan över hur mycket tid hästen/hästarna kommer att ta. Det kräver dock att han är öppen för att lyssna och av TS att hon kan på ett hyfsat korrekt sätt beräkna tidsåtgången.
Gå isär låter lite väl dramatiskt speciellt om man har barn. Men som du skriver går det att kompromissa mycket eller att en period är det mina eller dina drömmar som uppfylls.
Sen måste man ju "spara " lite gemensamma drömmar också tyvärr. Jag och min sambo önskar innerligt att få resa ihop , bara han och jag igen men det ligger i framtiden men vi håller drömmen vid liv genom att ofta prata om den. Men som världen är nu och det liv vi lever får vi istället förverkliga "mindre" drömmar i vardagen . Jag avlar, han tävlar som ex.
 
Jag både håller med dig och inte. Det du säger låter på det stora hela bra och jag håller med dig i sak.

Men, och det här är faktiskt ett stort men, en häst kan inte sättas på paus för att det kör i hop sig. Många andra hobbys kan pausas en period, en vecka, en månad om det skulle köra ihop sig totalt. Att ha häst är så mycket mer än en hobby. Det är en livsstil. Hästen behöver omvårdnad och tid varje dag, oavsett vad. Om man inte har tur att ha folk runt omkring sig som kan hoppa in och hjälpa en vid behov. Och jag tycker iaf inte om att vara beroende av andra för vardagen ska gå ihop. Det går inte att jämföra det med att t.ex. gå på gymmet. Blir hela familjen sjuk så går man inte på gymmet men hästen behöver fortfarande mat, vatten och övriga skötsel.

Jag säger inte att TS inte ska skaffa häst. Jag säger bara att det är mer komplicerat än att bara säga att hennes man är en självisk idiot som inte vill dela med sig av tiden.

Det hela bygger förstås på att man skapar sig ett hästliv där man kan få hjälp om det kör ihop sig. Att ha hästen hemma är kanske inte lösningen då, utan man får se till att stå på ett ställe där man kan köpa hjälp vid behov. Och oavsett vad, behöver man kratta manegen hemma och förbereda partnern på att det kan komma perioder där man behöver åka till stallet (eller hästkliniken) oavsett vad annars som händer. Det är därför det troligen funkar dåligt att köpa häst när man har riktigt små barn. Men TS barn är 7 och 10 och går att stoppa i bilen och ta med sig om man måste.

Jag har inte skrivit att TS man är en självisk idiot, och det har inte TS heller gjort. Men TS beskriver en situation där mannen har egna tidskrävande hobbyer och eget företag (väl? Jag kan ha missförstått) och inte verkar vilja ändra på något för att ge TS plats för sin hobby. Utifrån det har jag berättat hur det var för mig i en lite liknande situation: min lösning var att skaffa så mycket hängslen och livrem som jag kunde i hästtillvaron ( = buffert, möjlighet att köpa hjälp m.m.) och i övrigt styra om min tid så att jag fick ihop det jobbmässigt. För mig var det värt det, inte bara för att jag fick ha min häst utan för att relationen och familjelivet fick mer balans och blev mer jämställt även i övrigt.
 
Köp häst, du lever bara en gång. :)

Hur du ska ha häst får du fundera igenom, vilket som passar dig bäst. Jag skulle inte tveka en sekund på att ha hästen hemma, tvärtemot många andra i tråden skulle jag aldrig vilja vara inackorderad, då skulle jag hellre vara utan egen häst.
 
Min sambo har väl inte alltid varit jätteentusiastisk inför mitt hästintresse heller. Vi har ett barn i yngre skolålder. Jag ska inte säga att han har satt sig på tvären helt men han har ibland haft väldigt lite förståelse för hur jag kan vilja lägga så mycket tid, pengar och jobb på vad som i hans ögon klassas som "arbete" (jag har också jobbat med hästar i många år så det har ju varit regelrätt arbete också, utöver mitt eget intresse). Sen är han en inomhusmänniska. Han är sån som gärna kan följa med till stallet en dag när solen skiner och klappa på hästarna en stund, för han gillar djur, men han har svårt att förstå hur jag kan motivera mig att klafsa runt i leran i mörkret när det är minusgrader, frivilligt. Men människor är olika helt enkelt. Och han har med tiden lärt sig att jag mår som allra bäst när jag får ha häst helt enkelt. Precis som han mår bäst när han får sitta och plinka på sin gitarr.

För mig har liksom ett hästlöst liv aldrig varit ett alternativ. Som redan påpekats här i tråden, vi lever ett(!!) liv här på jorden (vad vi vet). Vem lever du det för? Vem tar sig rätten att bestämma över hur du ska leva ditt liv?
 
Jag har hästarna hemma och sköter dem själv och har gjort så de senaste 15 åren. Det går alldeles utmärkt eftersom jag ,allteftersom åren gått, har jobbat fram lösningar för att förenkla arbetet. Innan hjälpte min mamma mig med lunchhö och ibland intag på kvällen. Maken har insett att han inte har någon som helst talan när det gäller mina fritidsintressen. Lika lite som jag har någon talan om hans. Jag blir, liksom flera andra här, synnerligen provocerad av din mans inställning till ditt fritidsintresse. Så jäkla typiskt att reagera så bara för att man riskerar att bli av med delar av uppmärksamheten till förmån för en fyrbent kärlek.

Så jag säger också KÖR!

Var noga med att tänka igenom allt och gör det så lättskött som möjligt för dig. Uppvärmt vatten, ordnad utfodring som passar hästarna. Hårdgjorda ytor så du slipper lera. Bra lagringsmöjligheter för gödsel. Bra uppställningsplats för skötsel och hovslagare osv.

Jag tror att det bästa är att du tänker dig att sköta allt själv och att dina föräldrar eller annan granne kan ta hand om det om du inte är hemma. Att ha inackorderingar kan kännas bra, men leder inte helt sällan till strul är min erfarenhet.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Hästmänniskan Hej! Jag är 12 år och älskar hästar! Min dröm är att ha en egen ponny. Jag har ridit i ungefär 7 år på ridskola. Och just nu rider jag...
2
Svar
34
· Visningar
2 484
Senast: Häst_
·
Hästmänniskan jag går just nu på två ridskolor. en har jag gått på den jag va 6 år, men känner att jag inte utvecklas då det bara kommer in nya (o...
Svar
7
· Visningar
526
Senast: Badger
·
Hästmänniskan Fy vilken jobbig sits jag har satt mig i. För två år sedan köpte jag en unghäst då min andra häst var skadad och det verkade inte som...
Svar
13
· Visningar
1 483
Hästmänniskan Hej! Jag skaffade min älskade häst för snart 2 år sen och är i stallet varje dag och älskar det. Tyvärr är det konstant någonting i...
Svar
14
· Visningar
1 379

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Dressyrsnack 17
  • Black Friday
  • Föl 2023

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp