Fast om en partner av tidsskäl är emot att den andra partnern börjar med något som den verkligen brinner för, och samtidigt har flera egna dyra och tidskrävande hobbyer, är det kanske just räkna timmar man ska göra. Åtminstone en period, så att alla får syn på hur det egentligen står till.
Till TS: Jag började planera för hästköp när mina barn var pyttesmå. Min man var inte jätteentusiastisk. Men jag gjorde de planer som behövdes, sparade ihop en egen buffert och köpte hästen när mina barn var lite yngre än dina. De första åren var lite tuffa ibland eftersom jag behövde ha ett ganska strikt tidsschema, men på det stora hela var nog hästköpet det bästa jag kunde ha gjort - för mig själv och för relationen. Hästlivet har varit nästan uteslutande min egen grej borta från familjen, och oj vad bra det har varit (och är, men nu är mina barn ganska stora tonåringar och kunde inte bry sig mindre om vad jag lägger min tid på).
I backspegeln borde jag ha varit mycket tydligare med att jag ville och tänkte köpa häst och att han borde ha stöttat mig från början. Nu så här mer än tio år senare är han själv helt med på det och tycker att han betedde sig orimligt, men man är inte alltid den mest generösa när man har små barn. Det betyder inte att du ska ge efter för honom, utan kan han inte stötta dig i din hobby när han har så många egna är det ett helt eget problem som ni behöver ta itu med som par.