Dricka kaffe medan man ammar?

Fast det har ifrågasatts i flera inlägg om det är en risk med kaffe etc. Så uppenbarligen fattar inte alla det.

Pekpinnar etc har du kallat det flera ggr, men TS skrev och frågade och användare har svarat vad de tycker. Är det pekpinnar per automatik för dig om man inte håller med just dina argument? Om man som jag m fl skriver att jag tycker att mugg vore väl en bra idé ifall man vill lugna sambon och dessutom eliminera risken om den nu finns- är det pekpinnar? TS har ju frågat efter åsikter.
Då upprepar jag det här för tredje gången då: TS ville ha synpunkter, inget fel med det. Men att ge sig på enskilda i de där moraliserande ordalagen är minst sagt irriterande.
 
Då upprepar jag det här för tredje gången då: TS ville ha synpunkter, inget fel med det. Men att ge sig på enskilda i de där moraliserande ordalagen är minst sagt irriterande.

Det köper jag absolut. Jag undvek Familjeliv ett antal år efter att ha råkat googla mig in på en jättetråd om amning där. Finns den kvar är den bland det värsta jag sett i moraliserande.
 
Den diskussionen har aldrig varit aktuell på grund av ett urbota löjligt ämne. Och jag tror han anser som den mesta forskning att det är bättre att amma om det fungerar. Alltså - en kopp kaffe i samband med amningen är så otroligt liten risk (förutsatt att man då fungerar normalt i motoriken som vuxen, det kanske inte alla gör här inne, det vet ju inte jag) att det uppväger mot att inte amma, det vill säga ge i flaska, alls.
Bara för sakens skull kan jag upplysa om att det går utmärkt att ge bröstmjölk i flaska, det behöver inte vara ersättning. Hur ni annars gör med kaffe och amning är er ensak
 
Bara för sakens skull kan jag upplysa om att det går utmärkt att ge bröstmjölk i flaska, det behöver inte vara ersättning.
Bara för sakens skull kan jag av egen erfarenhet intyga att det kan vara ganska svårt att få barnet att ta bröstet igen efter att det har börjat med flaska. Och bara för sakens skull måste någon pumpa ut mjölken från bröstet också om man anser att det är så förkastligt att dricka kaffe till amning att man tycker att det är ett sätt att mata i flaska varje gång.
 
Men tror du att folk är dumma i huvudet, verkligen? Tror du verkligen att de behövde den här tråden för att förstå att barn kan få brännskador av het vätska?

Det orimliga i tråden är ju att vissa inte låter andra göra sina egna riskbedömningar. Av det jag sett av småbarnsföräldrar så är deras vardag en enda räcka av sådana. Och sedan kommer inte alla till samma beslut men några ska inte behöva pekpinnas för det.
Nej, jag tror inte att folk är dumma i huvudet. Därför reagerar jag inte alls på de som skriver att de gjort bedömningen att med vissa försiktighetsåtgärder dricker de kaffe, eller låter bli. Däremot förstår jag även att det kommer pekpinnar på vissa inlägg där i alla fall jag får känslan av "jag skiter i...". Nu är det säkert inte så egentligen men jag kan ändå förstå att vissa gick igång väldigt på det om de upplever det nonchalant och oansvarigt.

Och som sagt, jag dricker kaffe, inte särskilt varmt, med barn i famnen när barnet är litet. Inte gärna när det börjar bli starkt för min riskbedömning säger att risken är stor att barnet boxar till koppen. Hade maken tyckt att det var jobbigt hade jag försökt kompromissa. Inte ta bort kaffet, bannemig (:D ) men justerat något för att han skulle tycka att det kändes bättre. Ingen stor grej för mig.
 
Bara för sakens skull kan jag av egen erfarenhet intyga att det kan vara ganska svårt att få barnet att ta bröstet igen efter att det har börjat med flaska. Och bara för sakens skull måste någon pumpa ut mjölken från bröstet också om man anser att det är så förkastligt att dricka kaffe till amning att man tycker att det är ett sätt att mata i flaska varje gång.
Vet du, jag orkar inte. För mig är det inte värt risken att amma och dricka kaffe, jag kan vänta tills bebin ätit klart. För dig verkar "amningskaffet" vara så viktigt att du absolut inte kan kompromissa om din sambo hade åsikter i frågan. Gör som ni (du) vill, ert barn, era regler...

J
a det tycker jag. Man ska tydligen vända sig vad sambon vill. Jag dricker kaffe när jag ammar. Det skulle jag aldrig någonsin kompromissa med. Aldrig. Då kan han amma själv istället om han ska ha de reglerna. Eller nej just det. Det gick kanske inte.
 
Vet du, jag orkar inte. För mig är det inte värt risken att amma och dricka kaffe, jag kan vänta tills bebin ätit klart. För dig verkar "amningskaffet" vara så viktigt att du absolut inte kan kompromissa om din sambo hade åsikter i frågan. Gör som ni (du) vill, ert barn, era regler...

J
Tur att jag har rätt att göra som jag vill. Vet du vad? Jag kör bil varje dag med barnen också. Jag skulle tippa på att fler barn blir skadade i trafiken än av att få skållande hett kaffe över sig. Och sambon - tja. Som sagt. Sådana peditesser har vi aldrig bråkat om. Tur för dig att du kan vänta tills ditt barn ätit klart. När mitt barn åt klart började han skrika - och skrek så länge man inte gick runt med honom. Skulle jag druckit kaffe då istället menar du?

Vad du väljer att göra är SJÄLVKLART upp till dig. Men skitfånigt att du talar om att jag och andra gör fel, när du säkert utsätter barnen för större risker (ex kör bil) i andra avseenden,
 
Tur att jag har rätt att göra som jag vill. Vet du vad? Jag kör bil varje dag med barnen också. Jag skulle tippa på att fler barn blir skadade i trafiken än av att få skållande hett kaffe över sig. Och sambon - tja. Som sagt. Sådana peditesser har vi aldrig bråkat om. Tur för dig att du kan vänta tills ditt barn ätit klart. När mitt barn åt klart började han skrika - och skrek så länge man inte gick runt med honom. Skulle jag druckit kaffe då istället menar du?
Jag känner mig helt lugn i att du som vuxen människa hittar någon passande stund på dagen att inta ditt kaffe.

Vad du väljer att göra är SJÄLVKLART upp till dig. Men skitfånigt att du talar om att jag och andra gör fel, när du säkert utsätter barnen för större risker (ex kör bil) i andra avseenden,
Jag har talat om att jag själv avstår kaffe vid amning, för mig är inte den risken värd att tas. Så viktigt är det inte att jag dricker kaffe precis då. Det är du som drar slutsatsen att jag tycker att du gör fel.
Att leva innebär att ta risker men också att man kan välja bort vissa risker. Jag lämnar ju inte barnet ensamt på skötbordet eftersom vi redan kört två svängar i trafiken idag. Och är man två föräldrar som har olika åsikter angående risk så anser jag att man behöver diskutera ihop sig och hitta någon slags gemensam grund.
 
Jag förstår inte varför pappan inte skulle få ha en åsikt? Dels har jag inte läst något om han försöker förbjuda ts utan att han oroar sig, dels känns det naturligt att diskutera.

Vi pratar mycket om vad vi vill att sonen ska få för uppväxt, om attityder och rutiner. Inklusive risker. Jag tycker absolut inte att min sambo är ansvarslös (och vice versa hoppas jag) men jag tvivlar på att vi har samma syn på absolut allt, och tänker på samma saker. Man måste ju kunna diskutera? (sen har vi säkert en del som sägs till i onödan för att man är lite nojig men men).
 
Jag kan väl svara så här, från mitt högst personliga perspektiv som förälder: Jag tror du kan chilla när det gäller "intag av varma drycker och varm mat med barn i famnen". Det finns ingen förälder som jag känner som mer än någonting annat önskar att få äta sin mat ifred. Mitt eget drömscenario är att barnet sitter i sin stol, helst hyfsat stilla, helst ätande sin egen mat, så att jag får en chans att njuta av min tallrik, väldigt gärna varm, helst utan onödigt kladd och dregel och hemskt gärna utan att dela den med vilt fäktande ettåring som har tröttnat på käk för länge sedan. Jag går så långt för att uppleva denna solitude att jag antingen struntar i mat eller lämnar över barnet till någon annan innan jag ens tagit en tugga. Jag kan också tänka mig att använda mutor.

Det finns kanske folk som tycker att det är mysigt att äta med sina toddlers i knät, men jag har hittills inte träffat någon. Amning är ju annorlunda, eftersom man där inte har så stort val.
Det jag tycker är riktigt fantastiskt är att det överhuvudtaget finns småbarnsföräldrar som får tillfälle att dricka sitt kaffe hemma, i småbarnens närvaro, medan det är varmt!

När min son var liten brukade vi leka leken "Den här farsen heter Mamman dricker kaffe i lugn och ro".
 
Då är det lika illa att sitta och amma framför tv:n, BARN under två år ska väl inte utsättas för tv alls.
Man ska sitta i lugn miljö, sjunga pedagogiska sånger och leva på ekologisk, närodlad mat.

Jag kräks på allt fördömande av främst mammor.
Det är tufft ändå med småbarn.
Och råd och åsikter ska hon ta emot tacksamt och anpassa sig efter för annars är hon uppkäftig och kör över folk... Wait. Det låter ju som mig!
 
Ang sambon så könns set för mig helt orimligt att börja anpassa mitt liv efter hans nojjor och oro. Han vet vem han skaffade barn med, att börja nojja över kaffet, bilåkande eller ridande är lite sent nu. Min man ser mig som kapabel att ta hand om vårt barn, därför inför han inte regler för mig.

F.ö så är såna muggar vidriga. Kaffet smakar plast, de luktar plast, blir snuskiga i plasten fort och läcker hopplöst typ direkt.
 
Men tror du att folk är dumma i huvudet, verkligen? Tror du verkligen att de behövde den här tråden för att förstå att barn kan få brännskador av het vätska?

Det orimliga i tråden är ju att vissa inte låter andra göra sina egna riskbedömningar. Av det jag sett av småbarnsföräldrar så är deras vardag en enda räcka av sådana. Och sedan kommer inte alla till samma beslut men några ska inte behöva pekpinnas för det.

Jag tror vi alla behöver påminnas ibland om vad som _kan_ hända. Jag har iaf inte alltid hjärnan påkopplad (utom i trafiken men det ligger i sakens natur).

Jag ser ofta folk som utan att tänka sitter med små barn i famnen i bussen i färdriktningen utan ens ett annat säte framför, en del låter barnen hänga över räcket osv. Jag får nervös klåda av det och brukar säga till "du om jag måste tvärnita, vad händer då?"

Det resulterar ofta i ngn form av avhyvling och "du måste inte vara sådan besserwisser" men resten av resan brukar ske på ett säkrare vis och en del ber om ursäkt sedan.

Risken att det sker en olycka är relativt liten men den finns och att påminnas om det tycker inte jag är fel. Antingen håller man med och ändrar något eller så gör man inte det.
 
Nej, jag tror inte att folk är dumma i huvudet. Därför reagerar jag inte alls på de som skriver att de gjort bedömningen att med vissa försiktighetsåtgärder dricker de kaffe, eller låter bli. Däremot förstår jag även att det kommer pekpinnar på vissa inlägg där i alla fall jag får känslan av "jag skiter i...". Nu är det säkert inte så egentligen men jag kan ändå förstå att vissa gick igång väldigt på det om de upplever det nonchalant och oansvarigt.

Och som sagt, jag dricker kaffe, inte särskilt varmt, med barn i famnen när barnet är litet. Inte gärna när det börjar bli starkt för min riskbedömning säger att risken är stor att barnet boxar till koppen. Hade maken tyckt att det var jobbigt hade jag försökt kompromissa. Inte ta bort kaffet, bannemig (:D ) men justerat något för att han skulle tycka att det kändes bättre. Ingen stor grej för mig.
Jag får inte den där "jag skiter i"-känslan av någons inlägg, det är nog det som är skillnaden. Jag betror samtliga i tråden med förmågan att hantera sin kaffemugg på ett sätt som inte innebär risk för barnet när de ammar, och att inte dricka kaffe med ett barn som studsar och leker väderkvarn i famnen.
 
Om man gör/inte gör något med barnet som den andra föräldern inte tycker känns okej, är det då en så fruktansvärd förolämpning/uppoffring att tillmötesgå sin partner när det i detta fall är ganska simpelt?
I mitt fall så har jag aldrig sagt att det inte är möjligt att tillmötesgå honom. Men termosmugg vill jag inte ha. Kaffet blir ju aldrig tillräckligt svalt i en sådan.

Ska kanske tillägga att det inte handlar om planerat kaffedrickande. De flesta gångerna så har jag påbörjat mitt kaffe när bebis har vaknat. Han kan inte vänta på att jag har druckit klart utan vill äta NU och då har jag druckit ur koppen medan jag har ammat. Bara någon enstaka gång har jag bett sambon fixa kaffe åt mig medan jag redan hade satt igång med amningen. Då blev han sur för han hade känt på kaffet när han hällde upp det och då var det för varmt. Men jag hade väntat en stund! Jag bad honom känna efter igen men det var inte intressant. Så jag tror faktiskt att gnället mest handlar om allmän trötthet och frustration över att jag inte gör exakt som han gör (han dricker varken kaffe eller te). Jag känner ju igen känslan själv. Men jag är nog bättre på att hålla tyst om det som inte är så viktigt egentligen.
 
Jag tror vi alla behöver påminnas ibland om vad som _kan_ hända. Jag har iaf inte alltid hjärnan påkopplad (utom i trafiken men det ligger i sakens natur).

Jag ser ofta folk som utan att tänka sitter med små barn i famnen i bussen i färdriktningen utan ens ett annat säte framför, en del låter barnen hänga över räcket osv. Jag får nervös klåda av det och brukar säga till "du om jag måste tvärnita, vad händer då?"

Det resulterar ofta i ngn form av avhyvling och "du måste inte vara sådan besserwisser" men resten av resan brukar ske på ett säkrare vis och en del ber om ursäkt sedan.

Risken att det sker en olycka är relativt liten men den finns och att påminnas om det tycker inte jag är fel. Antingen håller man med och ändrar något eller så gör man inte det.
Den springande punkten här är väl att du identifierar ett behov hos någon annan att bli påmind och att du då ser det som din sak att möta detta av dig identifierade behov. Man skulle ju istället kunna tänka sig att din nervösa klåda är ditt problem, inte någon annans.

Just det där är ju gemensamt för alla exemplen i tråden: det är oklart varför man känner det där behovet av att påminna andra om risker. Om det är ens egen oro det handlar om, kan man ju fråga sig varför andra ska anpassa sig efter den.
 
Den springande punkten här är väl att du identifierar ett behov hos någon annan att bli påmind och att du då ser det som din sak att möta detta av dig identifierade behov. Man skulle ju istället kunna tänka sig att din nervösa klåda är ditt problem, inte någon annans.

Just det där är ju gemensamt för alla exemplen i tråden: det är oklart varför man känner det där behovet av att påminna andra om risker. Om det är ens egen oro det handlar om, kan man ju fråga sig varför andra ska anpassa sig efter den.

Fast nu skrev jag inte att man måste anpassa sig efter en upplysning.

Och mitt behov i mitt exempel ligger i att jag vill göra det jag kan (påminna om vad som kan hända) och minska risken för att hamna i den situationen där jag dessutom kommer utpekas som den felande parten. Men visst är det jag som mår sämst innan olyckan sker.

(För det gör den, förr eller senare.)
 
Är väl jättebra att passa på att dricka lite varmt medan du ammar. Och försiktig lär du vara förstås, inte minst efter allt ståhej.
Men.... till det kontroversiella: Ska man inte undvika kaffe när man ammar för att mycket koffein går över till barnet via mjölken och det inte är nyttigt för små barn?? Men små mängder lär väl gå bra...
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp