Idag är jag inte ett dugg laddad för att rida...skämt åsido! Min tränare och jag håller på att försöka lösa upp knuten med min grymma prestationsångest. Igår tränade jag och red dressyr på pålle för första gången sedan katastrof-känsla-tävlingen i söndags. När jag joggade fram så kände jag redan där ätt jag hade prestationsångest inför träningen också!
Tränaren och jag diskuterade detta en hel del och jag förklarade att jag så gärna vill visa att jag faktiskt kan rida att det låser sig helt för mig.
. Hon var då schysst och talade om för mig att hon redan vet att jag kan rida.
Så för henne behövde jag inte bevisa något alls. Dessutom visste hon precis hur jag känner eftersom hon själv råkat ut för samma sak nere i Flyinge under 7-års i höstas.
Det som händer är att jag slutar helt andas och får syrebrist, jag låter verkligen som en astmatiker! När jag pratade med tränaren igår så kunde jag knappt prata pga detta, under träning!!! Jag blir därför helt orkeslös och benen lyder inte. Hästen tappar all bjudning och jag bara klämmer mig fast när jag försöker driva.
Nåja, passet kom igång och målet vara att ha honom helt självgående under precis hela passet. Vi hittade den onda cirkeln. När jag vill att han ska ta i och kliva på lite till så driver jag med skänkeln. Tyvärr har jag svårt att komma åt ordentligt eftersom han är jäkligt bred och jag är stel i höfterna så det blir att jag klämmer och spänner mig när han inte riktigt svarar fram (bekväm herre). Då spänner han naturligtvis ryggen och blir hög i nacken varpå jag börjar studsa och får dubbelpanik. Jag drar i tyglarna både för att hitta min balans och för att få ner huvudet.
Lösningen var busenkel! Peta på med spöet istället och ge hand. Jag oroade mig då för att han bara skulle ta spöet och inte skänkeln, men hon menade att han absolut skulle ta skänkeln när han väl var framme och uppmärksam på spöet. Och hur rätt hade hon inte.
Nu låter det kanske som om jag satt och piskade men så var det förstås inte alls. Det visade sig att pålle var mycket känslig för lätta duttanden bara jag släppte fram energin och vågade följa med. Vi pratade mycket om att släppa fram flödet av energi genom kroppen på både häst och ryttare. Naturligtvis specialkomponerad lektion enbart för mig... Till slut kunde jag andas och slappna av och hästen gick av sig själv. Han gick och gick! Han var lätt i handen, blev bärig, gjorde skolor och gick att samla med bibehållen takt. Han var så framme att han ökade av sig själv när jag gick fram med handen. Oops! Så ska det ju alltid vara tänker ni nu. Tja, så har det uppenbarligen
inte varit utan jag har burit runt på 550 kg i några månader.
Men nu är vi på rätt spår igen!
Nu ska jag bara upprepa det själv idag! Därför är jag inte laddad, jag har inget att bevisa, pålle ska bara flyta fram med hjälp att duttanden och flow!