Jag har ju varit på den här "resan" ganska länge, och som alltid leder det till verkliga djupdyk
.
Det jag utforskar numera är att rida med extremt små hjälper, fast dom gör väldigt mycket, enligt teorierna som finns i akademiskt och klassisk/fransk ridkonst.
Kanske framförallt för att det passar mitt kroppsbygge bättre. Jag är långbent, överrörlig, autistisk, och liksom krampar ihop både mentalt och fysiskt av det traditionella dragandet och tryckandet och många hjälper samtidigt. Skulle jag bära sporrar så skulle dom ändå inte ta i hästen utan att jag spänner benet och drar upp benet/hälen. Skulle jag ha 5kg i händerna skulle jag få kramp i armar, axlar, handleder, nacke, och inte kunna koncentrera mig.
Jag jobbar alltså just nu mest med att få kontroll på mitt eget bäcken och balans, och har turen att ha en häst som är skolad såpass att han utan problem kan svara på det. Jag har för det mesta endast tyglarnas vikt i handen, och skänkla kan innebära att vicka tårna lite inuti skon (men framförallt är det bäckenets vinkel som får styra farten framåt).
Less is more! Och man får en morot när man gjort rätt
.