Dressyrsnack 16

[LenaH]

Med trasig kropp och trasigt huvud efter långvarig depression är det mentala en stor del för att orka. Jag har stora förhoppningar med min nya häst men har lärt mig att jag också behöver ha ganska mycket utrymme för att det finns dagar då det bara blir mockning och mat. Lägger då ofta lite tid på att titta på egna ridfilmer för att analysera, andra i liknande sits/har samma problem, tävlingar eller instruktionsfilmer. Det är inte lätt men blivit lättare

Sen finns det dagar då man bara vill gråta och aldrig mer gå utanför dörren. Idag är en sån dag, dessutom ska jag på vår första pay&ride med Eddie i morgon . I går la jag ut ett inlägg som delades av många bl.a. på en väns sida där hon fick kommentarerna nedan. Jag hade gärna sålt för fyra år sedan men hade precis haft två dåliga erfarenheter när han var hos andra ryttare, inte sugen på att göra det igen. Vad menar hon med att det är synd att han inte fick någon chans att visa upp sig? Hur dålig tycker hon/världen att jag är? Jag har massor att förbättra men ibland känns det som att fölet jag köpte tydligen utbildade sig själv och jag har bara hängt på hans talang.
Får samma vibbar även med nya hästen. Att jag från 3,5 år ålder när jag köpte honom, la ett års jobb från marken för att förbereda honom för att bli ridhäst verkar inte spela någon roll för den utveckling han gör nu. Alla hästar blir ju bättre när de blir äldre automatiskt...
Men det är nog bara min dåliga självkänsla som får mig att känna så här


Hur gör ni andra när ni mår kass?

Visa bifogad fil 140181

Jag har ganska god självkänsla i grunden (vilket är tur för mig) men jag FÖRSÖKER verkligen att inte lägga vikt vid vad folk skriver på sociala medier/pratar om i busken för nånstans har jag accepterat själv att jag är amatör och gör så gott jag kan och då får andra tycka vad de vill för jag erbjuder iallafall mina hästar ett bra liv.

Jag har också släppt det där lite att "åh den hästen är så fin, tänk vad den kunde gjort med en RIKTIG pilot"-grejen för det är ingen idé att spekulera i för den kanske inte kommit lika långt med en annan ryttare och alla talangfulla hästar når inte toppen ändå.

Det finns liksom massor av fina hästar och jag som amatör förtjänar också att ha en fin häst med goda förutsättningar att ha roligt med. Hästen lider inte av att inte gå världscupen.

 

[villhöver]

Med trasig kropp och trasigt huvud efter långvarig depression är det mentala en stor del för att orka. Jag har stora förhoppningar med min nya häst men har lärt mig att jag också behöver ha ganska mycket utrymme för att det finns dagar då det bara blir mockning och mat. Lägger då ofta lite tid på att titta på egna ridfilmer för att analysera, andra i liknande sits/har samma problem, tävlingar eller instruktionsfilmer. Det är inte lätt men blivit lättare

Sen finns det dagar då man bara vill gråta och aldrig mer gå utanför dörren. Idag är en sån dag, dessutom ska jag på vår första pay&ride med Eddie i morgon . I går la jag ut ett inlägg som delades av många bl.a. på en väns sida där hon fick kommentarerna nedan. Jag hade gärna sålt för fyra år sedan men hade precis haft två dåliga erfarenheter när han var hos andra ryttare, inte sugen på att göra det igen. Vad menar hon med att det är synd att han inte fick någon chans att visa upp sig? Hur dålig tycker hon/världen att jag är? Jag har massor att förbättra men ibland känns det som att fölet jag köpte tydligen utbildade sig själv och jag har bara hängt på hans talang.
Får samma vibbar även med nya hästen. Att jag från 3,5 år ålder när jag köpte honom, la ett års jobb från marken för att förbereda honom för att bli ridhäst verkar inte spela någon roll för den utveckling han gör nu. Alla hästar blir ju bättre när de blir äldre automatiskt...
Men det är nog bara min dåliga självkänsla som får mig att känna så här


Hur gör ni andra när ni mår kass?

Visa bifogad fil 140181

fan va folk är tråkiga - som sagt, vägen dit hästen är nu gör sig ju inte själv heller. Någon har ju gjort jobbet hit - antingen på egen hand eller genom att välja att engagera andra i det.
Folk tycker så mycket. Jag har varit förskonad från mycket negativt tyckande, men minns en gång som tog hårt. Det var faktiskt här på Buke och en person skrev att det var ju bara ren fakta att alla hästar som kom i mina händer slutar som oridbara eller döda. Det tog hårt och bubblar faktiskt -fortfarande- upp ibland.

Jag tror att @LenaH har en bra inställning; Man gör så gott man kan, och hästen sörjer nog inte att den missade världscupen.

 

[animalasia]

Med trasig kropp och trasigt huvud efter långvarig depression är det mentala en stor del för att orka. Jag har stora förhoppningar med min nya häst men har lärt mig att jag också behöver ha ganska mycket utrymme för att det finns dagar då det bara blir mockning och mat. Lägger då ofta lite tid på att titta på egna ridfilmer för att analysera, andra i liknande sits/har samma problem, tävlingar eller instruktionsfilmer. Det är inte lätt men blivit lättare

Sen finns det dagar då man bara vill gråta och aldrig mer gå utanför dörren. Idag är en sån dag, dessutom ska jag på vår första pay&ride med Eddie i morgon . I går la jag ut ett inlägg som delades av många bl.a. på en väns sida där hon fick kommentarerna nedan. Jag hade gärna sålt för fyra år sedan men hade precis haft två dåliga erfarenheter när han var hos andra ryttare, inte sugen på att göra det igen. Vad menar hon med att det är synd att han inte fick någon chans att visa upp sig? Hur dålig tycker hon/världen att jag är? Jag har massor att förbättra men ibland känns det som att fölet jag köpte tydligen utbildade sig själv och jag har bara hängt på hans talang.
Får samma vibbar även med nya hästen. Att jag från 3,5 år ålder när jag köpte honom, la ett års jobb från marken för att förbereda honom för att bli ridhäst verkar inte spela någon roll för den utveckling han gör nu. Alla hästar blir ju bättre när de blir äldre automatiskt...
Men det är nog bara min dåliga självkänsla som får mig att känna så här


Hur gör ni andra när ni mår kass?

Visa bifogad fil 140181

Ta inte åt dig, jäkla skitkommentarer.

 

[Piaff]

fan va folk är tråkiga - som sagt, vägen dit hästen är nu gör sig ju inte själv heller. Någon har ju gjort jobbet hit - antingen på egen hand eller genom att välja att engagera andra i det.
Folk tycker så mycket. Jag har varit förskonad från mycket negativt tyckande, men minns en gång som tog hårt. Det var faktiskt här på Buke och en person skrev att det var ju bara ren fakta att alla hästar som kom i mina händer slutar som oridbara eller döda. Det tog hårt och bubblar faktiskt -fortfarande- upp ibland.

Jag tror att @LenaH har en bra inställning; Man gör så gott man kan, och hästen sörjer nog inte att den missade världscupen.

Det kommer jag ihåg, fy satan vad lågt det var!

 

[AW]

Trodde att jag hade blivit ganska bra/ok på att inte ta åt mig men tydligen var det inte så

Logiskt förstår jag att det bara är att strunta i vad folk säger men jag tycker att det är svårt. Speciellt när man redan har blivit ledsen, det triggar igång allt gammalt dumt man har hört genom åren. Någon som har en tydlig strategi för att ändra hur man tänker?

 

[AW]

Folk tycker så mycket. Jag har varit förskonad från mycket negativt tyckande, men minns en gång som tog hårt. Det var faktiskt här på Buke och en person skrev att det var ju bara ren fakta att alla hästar som kom i mina händer slutar som oridbara eller döda. Det tog hårt och bubblar faktiskt -fortfarande- upp ibland.

Att det ska vara så svårt för människor att förstå hur hårt det tar

 

[Mearas]

Så trist attityd För övrigt: Din nya häst hade fortfarande inte kunnat galoppera ordentligt om du inte lagt ner allt grundjobb och utbildat honom. Det är ren okunskap som tyvärr förekommer i den delen av hästvärlden. Hade varit kul att fråga personen som sa så ifall hen tyckte samma resonomang gällde körproven...Helt automagiskt så är hästen bara inkörd när den är 4 år.
kram

 

[Robina]

Att det ska vara så svårt för människor att förstå hur hårt det tar

Alltså jag förstår att det tar hårt! Men du har tagit fram, och förvaltat, två godkända hingstar i olika raser, hur många har gjort det? Jag tycker att Luxus är jättefin och ser väldigt välriden ut (och lite av anledningen till att jag betäckte med honom var just att han såg så ridbar ut). Och Eddie är också fin, och ser väl riden och utbildad ut för din ålder. Och det kommer inte av sig själv! Jag har för övrigt testat och hästarna blir inte väl ridna av att vara stå i hagen, hur fina de än är i utgångsläget Heja dig!

 

[AW]

Tack för alla snälla kommentarer! Det hjälper mycket!

 

[Piaff]

Med trasig kropp och trasigt huvud efter långvarig depression är det mentala en stor del för att orka. Jag har stora förhoppningar med min nya häst men har lärt mig att jag också behöver ha ganska mycket utrymme för att det finns dagar då det bara blir mockning och mat. Lägger då ofta lite tid på att titta på egna ridfilmer för att analysera, andra i liknande sits/har samma problem, tävlingar eller instruktionsfilmer. Det är inte lätt men blivit lättare

Sen finns det dagar då man bara vill gråta och aldrig mer gå utanför dörren. Idag är en sån dag, dessutom ska jag på vår första pay&ride med Eddie i morgon . I går la jag ut ett inlägg som delades av många bl.a. på en väns sida där hon fick kommentarerna nedan. Jag hade gärna sålt för fyra år sedan men hade precis haft två dåliga erfarenheter när han var hos andra ryttare, inte sugen på att göra det igen. Vad menar hon med att det är synd att han inte fick någon chans att visa upp sig? Hur dålig tycker hon/världen att jag är? Jag har massor att förbättra men ibland känns det som att fölet jag köpte tydligen utbildade sig själv och jag har bara hängt på hans talang.
Får samma vibbar även med nya hästen. Att jag från 3,5 år ålder när jag köpte honom, la ett års jobb från marken för att förbereda honom för att bli ridhäst verkar inte spela någon roll för den utveckling han gör nu. Alla hästar blir ju bättre när de blir äldre automatiskt...
Men det är nog bara min dåliga självkänsla som får mig att känna så här


Hur gör ni andra när ni mår kass?

Visa bifogad fil 140181

Där hade vi visst nån som var duktigt bitter att hen inte fick leasa!

 

[Fiorano]

@tuaphua och @Corax . Vet inte om jag verkligen krånglar till det så mycket. Nu är det mest galoppfattningarna som inte fungerar och jag får honom inte riktigt runt och framför innerskänkeln. Väggslutorna fick jag väldigt bra tips om på träningen, så där känner jag ändå visst hopp. Men blir mer ledsen av att basic inte funkar för jag brukar vara bra på just den biten. Kiro vågar jag inte gå till med min nacke...

 

[settis]

Med trasig kropp och trasigt huvud efter långvarig depression är det mentala en stor del för att orka. Jag har stora förhoppningar med min nya häst men har lärt mig att jag också behöver ha ganska mycket utrymme för att det finns dagar då det bara blir mockning och mat. Lägger då ofta lite tid på att titta på egna ridfilmer för att analysera, andra i liknande sits/har samma problem, tävlingar eller instruktionsfilmer. Det är inte lätt men blivit lättare

Sen finns det dagar då man bara vill gråta och aldrig mer gå utanför dörren. Idag är en sån dag, dessutom ska jag på vår första pay&ride med Eddie i morgon . I går la jag ut ett inlägg som delades av många bl.a. på en väns sida där hon fick kommentarerna nedan. Jag hade gärna sålt för fyra år sedan men hade precis haft två dåliga erfarenheter när han var hos andra ryttare, inte sugen på att göra det igen. Vad menar hon med att det är synd att han inte fick någon chans att visa upp sig? Hur dålig tycker hon/världen att jag är? Jag har massor att förbättra men ibland känns det som att fölet jag köpte tydligen utbildade sig själv och jag har bara hängt på hans talang.
Får samma vibbar även med nya hästen. Att jag från 3,5 år ålder när jag köpte honom, la ett års jobb från marken för att förbereda honom för att bli ridhäst verkar inte spela någon roll för den utveckling han gör nu. Alla hästar blir ju bättre när de blir äldre automatiskt...
Men det är nog bara min dåliga självkänsla som får mig att känna så här


Hur gör ni andra när ni mår kass?

Visa bifogad fil 140181

Tur tänker ja att du inte leasade ut honom till den bittra människan utan hade honom själv i de åren tänker jag. Kollade på hans fb sida och tycker det ser ut som han har haft det helt fantastiskt med dig, det är nog mer värdefullt för Luxus än att få visa upp sig! Förstår att det inte är ett helt enkelt beslut att sälja honom och då behöva få en sån kommentar är ju förjävligt.

Du har verkligen gjort ett jättefint jobb på en superfin häst!

 

[Fiorano]

Med trasig kropp och trasigt huvud efter långvarig depression är det mentala en stor del för att orka. Jag har stora förhoppningar med min nya häst men har lärt mig att jag också behöver ha ganska mycket utrymme för att det finns dagar då det bara blir mockning och mat. Lägger då ofta lite tid på att titta på egna ridfilmer för att analysera, andra i liknande sits/har samma problem, tävlingar eller instruktionsfilmer. Det är inte lätt men blivit lättare

Sen finns det dagar då man bara vill gråta och aldrig mer gå utanför dörren. Idag är en sån dag, dessutom ska jag på vår första pay&ride med Eddie i morgon . I går la jag ut ett inlägg som delades av många bl.a. på en väns sida där hon fick kommentarerna nedan. Jag hade gärna sålt för fyra år sedan men hade precis haft två dåliga erfarenheter när han var hos andra ryttare, inte sugen på att göra det igen. Vad menar hon med att det är synd att han inte fick någon chans att visa upp sig? Hur dålig tycker hon/världen att jag är? Jag har massor att förbättra men ibland känns det som att fölet jag köpte tydligen utbildade sig själv och jag har bara hängt på hans talang.
Får samma vibbar även med nya hästen. Att jag från 3,5 år ålder när jag köpte honom, la ett års jobb från marken för att förbereda honom för att bli ridhäst verkar inte spela någon roll för den utveckling han gör nu. Alla hästar blir ju bättre när de blir äldre automatiskt...
Men det är nog bara min dåliga självkänsla som får mig att känna så här


Hur gör ni andra när ni mår kass?

Visa bifogad fil 140181

Alltså den kommentaren var det mest bittra jag läst . Herregud vad hen är sur för att hen inte fick leasa... Jag tycker du gett Luxus ett absolut fantastiskt liv som få hingstar och ännu färre talangfulla dressyrhästar är förunnade. Han har blivit godkänd, gått UVM, gått svår klass dressyr och tävlat både hoppning och ft och däremellan fått var häst! Hoppas du hittar en perfekt köpare som fortsätter ge honom det fina livet.

 

[fio]

fan va folk är tråkiga - som sagt, vägen dit hästen är nu gör sig ju inte själv heller. Någon har ju gjort jobbet hit - antingen på egen hand eller genom att välja att engagera andra i det.
Folk tycker så mycket. Jag har varit förskonad från mycket negativt tyckande, men minns en gång som tog hårt. Det var faktiskt här på Buke och en person skrev att det var ju bara ren fakta att alla hästar som kom i mina händer slutar som oridbara eller döda. Det tog hårt och bubblar faktiskt -fortfarande- upp ibland.

Jag tror att @LenaH har en bra inställning; Man gör så gott man kan, och hästen sörjer nog inte att den missade världscupen.

Ja det minns jag. Det var återkommande liknande påhopp.

 

[tuaphua]

@tuaphua och @Corax . Vet inte om jag verkligen krånglar till det så mycket. Nu är det mest galoppfattningarna som inte fungerar och jag får honom inte riktigt runt och framför innerskänkeln. Väggslutorna fick jag väldigt bra tips om på träningen, så där känner jag ändå visst hopp. Men blir mer ledsen av att basic inte funkar för jag brukar vara bra på just den biten. Kiro vågar jag inte gå till med min nacke...

Ah, fattar!

Vet inte om det är intressant/kan hjälpa men om det kan ge något så:

Sluta och galopp är ju dock väldigt likt i hästkroppen så att säga. Och sluta är framtaget för att förbättra främst galoppen.
När jag tex jobbar häst för hand i träns och ska galoppera formar jag den i kroppen först som den sen är i galopp. Och sen säger jag ”varsågod” när jag känner att hästen ställer rätt fråga. Jag gör samma i sadeln. Men där kan man ju lyckas få till det utan samma noggrannhet som då man för hand inte har sitshjälper öht.
Även i det här jobbet känner jag att jobba med lite mer trängande tygel är oslagbart i jämförelse med innerskänkel. Med den kan man ju lära hästen att lyfta inner bog och lägga vikt till ytter bak. Brukar ge väldigt mkt lättare för både galoppfattning, byten och slutor. Och får man dem helt loss/i balans brukar de bli ”framme för skänkeln” bara av att man kan lägga balansen i sidled/bakåt/framåt och placera bogarna mellan tyglarna och de kan bli lösgjorda helt.
Galopp är också lite en böjd gångart. Hittar man böjningen helt utan sladdande bogar/ytter bak så brukar galoppen sitta.

Har man skrotat sin nacke så får man ofta låsningar i bröstryggen(och flera andra ställen). Bröstryggen ska egentligen ta upp ganska mycket rörelse när man rider. Så upplever man att man har svårt att komma ner i sadeln, inte kan vrida sig utan att vika sig eller är oliksidig kan en bra kiro vara guld. Jag är inte utbildad i att avgöra om din nacke bör vara orörd. Men en bra kiro ska kunna avgöra det via röntgen/MR och differensialdiagnosticering om du har bilder.
Min är ju oerhört trasig i ligament, nerver och var i kotor, diskar etc. Men jag måste få behandling regelbundet för att inte få ont, få tillbaks min Hortons, inte få synproblem och hålla min motorik bra etc. Upplever också mindre hjärntrötthet när jag slipper ”bruset” från nackens alla störningar. Så mycket går ju genom den liksom vad gäller intryck.
Dock måste det vara en mkt skicklig behandlare när man är så trasig. Då kan Gonestead-behandlare ge en högre garanterad lägsta-nivå om man är osäker på vem som är bra.
Men fattar om du inte vågar!
Däremot kan man med whiplash ha stor behållning av att kiro behandlar annat än just nacke. Och av att kroppen funkar bättre i övrigt få mindre besvär av nacken. Och orka mer mentalt.

 

[Corax]

Trodde att jag hade blivit ganska bra/ok på att inte ta åt mig men tydligen var det inte så

Logiskt förstår jag att det bara är att strunta i vad folk säger men jag tycker att det är svårt. Speciellt när man redan har blivit ledsen, det triggar igång allt gammalt dumt man har hört genom åren. Någon som har en tydlig strategi för att ändra hur man tänker?

Ja! För det första, det är såklart ok att tänka på det man blivit ledsen av. En stund. Sen måste man släppa det. Hur, finns det lite olika strategier på.
Jag brukar vända på det och tänka på personen bakom de elaka orden. Att den måste må otroligt dåligt för att kunna säga en sån sak. Och då tycker jag nästan synd om personen i stället. Det gör det enklare att hantera. Att man i slutändan alltid är en bättre människa.

 

[tuaphua]

Med trasig kropp och trasigt huvud efter långvarig depression är det mentala en stor del för att orka. Jag har stora förhoppningar med min nya häst men har lärt mig att jag också behöver ha ganska mycket utrymme för att det finns dagar då det bara blir mockning och mat. Lägger då ofta lite tid på att titta på egna ridfilmer för att analysera, andra i liknande sits/har samma problem, tävlingar eller instruktionsfilmer. Det är inte lätt men blivit lättare

Sen finns det dagar då man bara vill gråta och aldrig mer gå utanför dörren. Idag är en sån dag, dessutom ska jag på vår första pay&ride med Eddie i morgon . I går la jag ut ett inlägg som delades av många bl.a. på en väns sida där hon fick kommentarerna nedan. Jag hade gärna sålt för fyra år sedan men hade precis haft två dåliga erfarenheter när han var hos andra ryttare, inte sugen på att göra det igen. Vad menar hon med att det är synd att han inte fick någon chans att visa upp sig? Hur dålig tycker hon/världen att jag är? Jag har massor att förbättra men ibland känns det som att fölet jag köpte tydligen utbildade sig själv och jag har bara hängt på hans talang.
Får samma vibbar även med nya hästen. Att jag från 3,5 år ålder när jag köpte honom, la ett års jobb från marken för att förbereda honom för att bli ridhäst verkar inte spela någon roll för den utveckling han gör nu. Alla hästar blir ju bättre när de blir äldre automatiskt...
Men det är nog bara min dåliga självkänsla som får mig att känna så här


Hur gör ni andra när ni mår kass?

Visa bifogad fil 140181

Men gud, VARFÖR skriver man en sån kommentar? Det måste ju bero på brister hos personen som skriver känner jag. Orka bry sig om alla som man kanske inte delar hästsyn med och kommentera så. Det är väl en grej om någon skadar hästar och behandlar dem så de mår dåligt att det pratas.
Men vilken häst känner ett behov av att ”visas”?
En häst vill väl gå i hage med kompisar, äta och att man ser till att den mår bra i kroppen och ev tränar på ett sätt som är bra för kropp och knopp.
Sen verkar det ju dessutom gått fint för dig och din häst(jag är inte insatt). Mer än för gemene man. Och bara för att man har en häst med förutsättningar blir de inte automatiskt bra skolade/högt skolade. De har ju inte direkt läst ridhandboken och tränar själva.
Gud vad folk är tråkiga! Han kan väl bli kanon till en junior/YR nu. Och det är väl en himla fin grej att kunna ge en ung ryttare eller annan som vill lära sig!

 

[tuaphua]

fan va folk är tråkiga - som sagt, vägen dit hästen är nu gör sig ju inte själv heller. Någon har ju gjort jobbet hit - antingen på egen hand eller genom att välja att engagera andra i det.
Folk tycker så mycket. Jag har varit förskonad från mycket negativt tyckande, men minns en gång som tog hårt. Det var faktiskt här på Buke och en person skrev att det var ju bara ren fakta att alla hästar som kom i mina händer slutar som oridbara eller döda. Det tog hårt och bubblar faktiskt -fortfarande- upp ibland.

Jag tror att @LenaH har en bra inställning; Man gör så gott man kan, och hästen sörjer nog inte att den missade världscupen.

Det minns jag. Som jag sa då är du en av dem jag genom åren känt att om jag skulle lämna min häst till någon här på Buke skulke du vara kandidat. Och jag måste vara rätt kärv med tanke på häst.
Det där var, förmodligen som för @AW någon som pga eget bagage var ett as.

Jag hade också en på Buke som förföljde mig i trådar och tjatade om att jag förstörde unghästen jag fått hem. Att t.o.m. min ena tränare som alla andra tränare skickade de hästar de inte rådde på tackat nej till att ha honom i träning för att han tyckte han var för farlig och att man inte kunde visa honom uppsuttet på 3-års trots inriden och visad av tuff tysk beridare pga hans sätt var liksom inget att ta med i det hela. Och jag som bla jobbade med att rida hästar folk inte vågade rida inne eller rida ut på(så jag gjorde det) ansågs bara vara rädd och dålig ryttare som gjorde så hästen blev svår. Även efter häst funkat fint i många år.
Det blev jobbigt när det drogs upp i varenda jäkla tråd jag skrev i. Jag som är rätt hårdhudad blev ledsen till slut. Men @Jfrelin var gullig och klev in och sa ifrån en gång.

Jag jobbar ju lite annorlunda. Förut kunde det vara jobbigare att folk hade åsikter. Men man lär sig stänga av mer med tiden. Och ju äldre man blir, ju mer rutin, ju mer hästar ”gjorda” och på högre nivå. Desto enklare att slippa ifrågasättas så mkt. Och även enklare att välja och hålla sig till de ”rum” och sammanhang som får en att må bra. Välja nätverk som tänker liknande även om man är inom olika grenar/hästyrken etc.
Och välja att lyssna på dem som vill väl, är vettiga och man kan lära sig av/inspireras av.

 

[Jfrelin]

Jag tycker tonen på SoMe är hemsk!
Har aldrig varit så omotiverad med hästar som jag är nu. Det beror givetvis på att Myran varit skadad sen i höstas och igångsättningen varit lång och långsam, sen fick hon kolik 2 ggr på 2 månader (har aldrig haft kolik under de 8 åren jag haft henne) och allt känns så kämpigt. Det är liksom inte kul längre. Då har jag ändå en 3-åring som är ljuvlig och helt okomplicerad men inte ens det är kul.
Har filmat lite under igångsättningen och tyckt att hon ser ganska fin ut men vill inte lägga ut för hon går lite bakom lod. Filmat 3-åringen när jag tömkör men han gapar ibland, pga haft bett typ 10 ggr, så det vill man inte heller lägga ut.
Då har jag ändå privat insta och i princip bara folk jag känner eller folk från Buke som följer.
Läser i var och varannat inlägg på SoMe att domare är dumma i huvudet och inte kan någonting vilket gör att jag känner att sitta och döma för 225kr/tim på min fritid inte känns så kul som det gjort innan. Jag tycker också poängen är skeva i GP osv men det GÅR liksom inte att ha en normal konversation om det pga då är man hästmisshandlare eller liknande. Finns liksom inge rim och reson. De enda som hörs i debatten är ju de som skriker högst.

Ändå sjukt att Buke är det rimligaste stället just nu, så har det ju inte direkt alltid varit

 

[Lillgrådis]

Med trasig kropp och trasigt huvud efter långvarig depression är det mentala en stor del för att orka. Jag har stora förhoppningar med min nya häst men har lärt mig att jag också behöver ha ganska mycket utrymme för att det finns dagar då det bara blir mockning och mat. Lägger då ofta lite tid på att titta på egna ridfilmer för att analysera, andra i liknande sits/har samma problem, tävlingar eller instruktionsfilmer. Det är inte lätt men blivit lättare

Sen finns det dagar då man bara vill gråta och aldrig mer gå utanför dörren. Idag är en sån dag, dessutom ska jag på vår första pay&ride med Eddie i morgon . I går la jag ut ett inlägg som delades av många bl.a. på en väns sida där hon fick kommentarerna nedan. Jag hade gärna sålt för fyra år sedan men hade precis haft två dåliga erfarenheter när han var hos andra ryttare, inte sugen på att göra det igen. Vad menar hon med att det är synd att han inte fick någon chans att visa upp sig? Hur dålig tycker hon/världen att jag är? Jag har massor att förbättra men ibland känns det som att fölet jag köpte tydligen utbildade sig själv och jag har bara hängt på hans talang.
Får samma vibbar även med nya hästen. Att jag från 3,5 år ålder när jag köpte honom, la ett års jobb från marken för att förbereda honom för att bli ridhäst verkar inte spela någon roll för den utveckling han gör nu. Alla hästar blir ju bättre när de blir äldre automatiskt...
Men det är nog bara min dåliga självkänsla som får mig att känna så här


Hur gör ni andra när ni mår kass?

Visa bifogad fil 140181

”Synd att han inte fick visa sig” säger så mycket om allt som är skevt i inställningen till hästarna. Som när jag nyligen läste en kommentar från uppfödaren till den unghäst vars framridning på GHS diskuterades. Den var tydligen bland de billigare på elitfölauktionen i sin årgång och då var uppfödarens första reaktion ”hoppas att den inte hamnar hos nån jäkla skogsmulleryttare”. Nej, hoppas hellre att den får vara superspänd och grovt bakom lod, bara den får ”visa upp sig”?

Jag fattar också att uppfödare vill skina och att de blir glada åt framgångar i tävlingar. Men kanske måste man inte döma så hårt utan glädjas åt att hästen får vad hästen mår bra av - friends forage och freedom - oavsett om det är hos en jäkla skogsmulleryttare eller en med GP-ambitioner.

För övrigt hoppas jag mycket på att det blir någon mer clinic med dig och fina Eddie framöver! Har missat föregående men det är en stor inspiration att följa er.