Charlotte Dujardin med Alice and Kicking i GPn i Lier:
Jag blir så glad av att se sådan här ridning, och utbildning av häst, på högsta nivå. Det är inte alls perfekt, den samlade skritten är mystiskt kort fram (tror jag aldrig jag sett? Att de kan bli lite ”spansk skritt” av spänning har jag sett men denna blir kort och stampig fram av någon anledning? Ökade skritten ser ju bra ut) och den har inte riktigt färdiga piaffer och de har ett missförstånd i sista piaffen osv. Men trots missförstånd och att saker är lite svåra ännu ser hästen nöjd och glad ut, inte en massa skummande och svett utan den ser tillfreds ut med arbetsinsatsen liksom.
Vad tycker ni?
Jag tyckte också om Dujardins ritt! Hästen ser så trygg och tillfreds ut med att hitta balansen framåt genom hals och nacke utan att genast krypa ihop och gapa så fort det blir svårt och tungt. Som det bör vara när styrkan har fått utvecklas successivt utifrån hästens egna förutsättningar, harmoniskt och behagligt att titta på.
Jag får medge att Jovian ser bättre ut med Patrik och visst, det är en vacker häst på många sätt. Men jag kommer aldrig att känna någon entusiasm för dem som ekipage, lika lite som Werth/Wendy pga Helgstrandsamarbetet.