Sv: Dressyrnissarnas snacktråd V
Fy vad hopplöst med sadlarna! När jag läser om folks sadelproblem blir jag verkligen glad att jag inte har egen häst och känner suget efter en minska något...
Marvin: KUL att ni är igång igen! Får klicka iväg o kika på filmen.
*knapp på resten*
Åh fyFAN vilket mentalt jobbigt pass jag red idag! Skulle ha sitsträning på hästen jag inte brukar rida, men som jag ridit en hel del tidigare genom åren. Hösten 2005 när jag var på praktik hos tränaren var hon dock inte så rolig, märrig som få och red man inte så det passade henne så sa hon ifrån. Och jag hade svårt med mina högerfattningar, och högergaloppen var hennes svårare sida så en dag blev det katastrof och hon började bocka och körde på tills jag åkte i backen med en rejäl smäll (hon lättade fram först för att få en hävkraft upp med bak för att verkligen få knyck och kraft i bockarna).
Sen dess har vi haft vissa problem med tilliten och även om jag kunnat rida henne och även kunnat göra det bra så har just högerfattningarna varit väldigt sköra och inte så strålande direkt, och vi har aldrig tagit igenom det utan bara låtit det vara.
Så idag så var hon lite lätt koko, lyssnade inte alls och såg spöken precis överallt. Vi försökte galoppera henne trött men inte ens det fungerade..
Tränaren fick sitta upp och säga ifrån ett par gånger så skärpte hon sig. Så satt jag upp igen och tränaren tyckte att idag var dagen vi skulle ta oss igenom all gammal skit. Det höll på att bli totalt pannkaka för hon blev spänd av att jag var spänd och jag blev ännu spändare och hon började hota på allvar med att köra igång sina gamla bockrejs men det hela slutade med att vi faktiskt tog oss igenom det och fick till riktigt bra fattningar och jättefin galopp där vi bägge var helt avspända!!!
Jag kan säga att när jag fick bryta av och var klar så började tårarna forsa av all gammal rädsla som försvann. Även min tränare fick en liten tår... Hahaha..
Den hästen satte verkligen spår i mig som satt käppar i hjulen för mig och det är helt underbart att faktiskt a tagit striden (eller snarare helt enkelt släppt efter mig själv och tvingat henne att förstå att jag gjort det...
Hon har enorma tillitsproblem pga sin ägare). SÅ underbar känsla! Men jisses, jag var HELT slut mentalt efteråt, fysiskt var det inte jobbigt alls, men psykiskt- jisses!
Nu ett par timmar senare har det kommit ikapp mig och jag är hög på endorfiner istället!