Dressyrnissarnas snacktråd nr 6

Status
Stängd för vidare inlägg.
Sv: Dressyrnissarnas snacktråd nr 6

Gud vad ledsamt. Har följt många av dina trådar och du och din häst har framstått som ett sådant radarpar som man sällan sett motstycke till. Du måste ju känna dig halv nu ::cry:
 
Sv: Dressyrnissarnas snacktråd nr 6

Önskar det fanns något att säga/göra som kunde lindra din sorg!

Sov gott, Stella.
 
Sv: Dressyrnissarnas snacktråd nr 6

Tack så mycket alla. Hon slipper lida mer nu.

EmmaBovary, Du har helt rätt. Jag känner mig halv nu, hon var mitt allt och ingen kan någonsin ersätta henne.
 
Sv: Dressyrnissarnas snacktråd nr 6

Även jag beklagar. Vill inte ens föreställa mig vad tomt det måste kännas :(

Vad roligt ändå att du får ha har kvar en bit av henne i hennes fina avkomma !
 
Sv: Dressyrnissarnas snacktråd nr 6

Vad är det här för ett skit år?:mad: Jag beklagar verkligen Ironwill, vet ju faktiskt exakt hur det känns tyvärr, att mista en kamrat man haft så länge och hon var ju väldigt speciell för dig. Kände när jag läste om Stella att jag är långt ifrån att ha kommit över att Grå inte finns längre.
 
Sv: Dressyrnissarnas snacktråd nr 6

Ja, för mig går det inte bra, jag kan inte sluta gråta och jag letar efter henne överallt trots att jag satt med henne i
famnen i två timmar efter att hon dog. Jag förstår fortfarande inte att hon är borta.

Jag fick papper till försäkringsbolaget idag som jag måste fylla i för att skicka in, det känns helt overkligt.

Jag la även in dom sista bilderna som någonsin kommer att tas på min Stella på datorn, på en av de sista bilderna, precis innan hon dog
så tittar hon rakt in i kameran med spetsade öron och ser så lycklig ut över att få komma ut en sista gång utan att ha ont.

Med hennes fölunge går det faktiskt ganska bra, hon - ja fölungen - har adopterat ett sto som sällskap. Stoet bryr sig inte
så mycket men Storm tycker att stoet är hennes nya kompis. Hon äter och mår bra efter omständigheterna. Idag letade hon
för första dagen inte efter sin mamma när hon fick gå ut. Hon skrek efter mig ett par gånger innan hon gick till foderhäcken och åt.

Veterinären var ute och kollade på henne idag och hon fick tummen upp för allt. Päls, hull, lungor, hjärta etc. var jättebra.
 
Sv: Dressyrnissarnas snacktråd nr 6

Så otroligt sorgligt, jag lider verkligen med dig. Tänker inte ens viska att det blir bättre längre fram för jag tycker nog inte att det blir det egentligen utan man lär sig bara att hantera det på ett annat sätt.
 
Sv: Dressyrnissarnas snacktråd nr 6

Jag blir faktiskt lite full i skratt kryddan....:laugh: I alla år har du hållit dig utanför de flesta diskussioner, i mångt o mycket iaf, du har inte lagt ut så mycket bilder o inte så mycket filmer. Sen helt plötsligt bestämmer du dig för att det är dags, lägger ut filmen där jag mfl kan konstatera att du mycket riktigt rider otroligt bra, har en underskön häst och därtill sunda åsikter! Vad händer då??? Jo bukefalos i ett nötskal, ngn, i detta fallet Linnda, dyker upp ur tomma intet, har fantastiskt nog raka motsats åsikter mot oss andra och "hoppar på" just dig!:rofl::rofl: Om det hade gällt mig, fio eller breccia t ex så hade det iaf varit mer befogat än dig som hållit dig i kulisserna i alla år....därmed inte sagt att jag tycker Linnda har rätt i ngt hon uttalat för se det tycker jag inte!:devil:
 
Sv: Dressyrnissarnas snacktråd nr 6

Det är så märkligt när någon är borta och det blir så svårt att ta in och förstå. Tur är väl det, tror att det skulle bli för mycket för en att hantera om man förstod allt helt och hållet på en gång. Satt också hur länge som helst hos min lilla svarta som gick bort i somras, det var så svårt att förmå sig att gå iväg, för då blev det mer definitivt. Just där och då blev det kanske lite enklare att förstå, men när man gått iväg så blev det svårare att ta på känslan av att någon inte finns mer. Nu vill jag dock inte alls jämföra förlusten av en ponny jag haft en så kort tid med den sorgen du måste känna nu med någon som du växt ihop med.

Jag kunde inte förmå mig själv att skicka in de där papperen på en gång. Men det var tydligen ingen brådska med att få in dem för försäkringsbolagets del, tror man kunde skicka in upp till ett år efter och ändå kunna få ut pengarna.(Folksam) Men det är förstås skillnad om man är i behov av pengarna så snart som det går.

Fint ändå, att ha några lyckliga sista bilder som hjälp att minnas de bra sakerna, i framtiden. Men förstår att det måste skära som fan i hjärtat att se dem.

Haha, låter som en skön liten ponny som adopterar sig en mamma och inte tvärt om ;)
 
Sv: Dressyrnissarnas snacktråd nr 6

Det som hjälpte mig bäst när jag förlorade Tetris mamma Tjitjo (hastigt efter att hon rymt från betet och skadat sig så illa att vi var tvungna att ta bort henne), var att hon levde vidare i sin dotter. Vilket hon verkligen gjorde! Tjijto var min första häst, fick henne när jag var 14 och hade i i tio år. Jag saknar henne fortfarande och drömmer om henne.
 
Sv: Dressyrnissarnas snacktråd nr 6

Jag tror inte heller att det blir bättre längre fram, men jag tror att man lär sig nog leva med det helt enkelt.

EmmaBovary, Det är mycket märkligt att man inte kan förstå, när man så väl vet att hon inte finns längre.

Jag har inget behov av pengarna, inte nu i alla fall. Men jag vill ha allt avklarat på en gång så att jag kan sörja ifred.

Jag ska ändå inte köpa någon ny häst, jag tror att jag har tröttnat, Stella var mitt hästintresse och nu finns hon inte längre,
så jag ser ingen anledning till att fortsätta rida.

Avkomman behåller jag dock, Det är Stellas dotter och det är mitt ansvar att ta hand om henne så länge hon lever.

Fiorano, Så underbart att hon levde vidare i sin dotter. Jag kan nog hålla med om det gällande Storm också, ibland gör hon saker precis
på samma sätt som Stella brukade göra. Det är nästan obehagligt hur lika dom är i vissa situationer, så jag får nog vara försiktig så att
jag inte inbillar mig att Storm är Stella.

Vimsan, Det är extremt tomt utan Stella och jag tror nog aldrig att det hålrummet kommer att kunna fyllas.
 
Sv: Dressyrnissarnas snacktråd nr 6

Jag förlorade hästen med stort H för över tio år sen. Vågar inte ens räkna efter längre. För två år sen slöts cirkeln av olika skäl och nu är det bara berikande att jag fick lära känna just Henne. Så det kan gå över.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Gnägg Jag har ett litet bekymmer och skapar denna tråd - egentligen inte som en fråga utan mer som ett bollplank. Det är så att jag har fått...
Svar
14
· Visningar
2 240
Senast: Meggan
·
Träning Jag har ett problem med min ena ponny... Har aldrig haft något problem att rida heta hästar. Min andra ponny är väldigt framåt och blir...
Svar
12
· Visningar
1 489
Senast: Lager
·
  • Låst
  • Artikel Artikel
Dagbok Eftersom jag hade fått sitta på finaste Dunja förra veckan närde jag en stark förhoppning om att få fortsätta på henne. Det har ju ändå...
Svar
0
· Visningar
389
Senast: cassiopeja
·
  • Låst
  • Artikel Artikel
Dagbok Jag är verkligen inne i ett flöde i ridningen känns det som! Härligt att känna, minns att det har varit åt andra hållet tidigare. Det är...
Svar
0
· Visningar
370

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp