Dressyrnissarnas snacktråd nr 6

[Hallonsoda]

Sv: Dressyrnissarnas snacktråd nr 6

Jag har aldrig förlorat en häst på det sättet du gjort, min baby Påven som jag var så fantastiskt fäst vid lever ju vidare och har det väldigt fint nu, även om han "bara" är skogs/NH-häst. Jag har dock gått igenom andra förluster, som resulterat i att jag inte kunnat sova på flera dygn, fått en allt igenom söndrigt stressad så kallade ro, som bara innebär att sömnen tvingar sig över hjärtklappningen för tio minuter, sedan vaknat av att jag grät så massivt även i den där "sömnen", mått illa konstant, stirrat in i någon vägg i timtal och inte fattat hur folk gör för att gå ner till ica och handla middag... Sorg kan vara så paralyserande, fysisk och brutal att man faktiskt tappar förståelsen för att man någonsin kunnat känna någon annan känsla än den, någonsin.

Men i sig har ändå de flesta sätt att börja anpassa sig till det nya. Det är omöjligt att tro på först men det går. Du kommer att klara dig. Du kommer förmodligen alltid att sakna henne men känslorna kommer inte riktigt att vara lika fruktansvärda om en lång tid. Jag lider så med dig, och önskar verkligen att vi slapp gå igenom sådant här i de korta små liv vi har. Kontentan är att det är värt att kämpa för den morgondag som kommer. Man kan ta sig ur töcken.

Kram kram kram kram kram igen!

 

[Gooing]

Sv: Dressyrnissarnas snacktråd nr 6

beklagar sorgen! Trösten finns i fina bäbisen och stjärnan på himlen som alltid är med dig!

 

[sassiball]

Sv: Dressyrnissarnas snacktråd nr 6

Så bra att det går bra för Storm.

När jag läste om Stella först kom alla känslorna över mig sen jag förlorade min häst i somras. Jag lyssnar fortfarande efter hennes lilla "vill komma in gnägg" när jag går till stallet om kvällarna. Och jag kan fortfarande känna hennes stora snälla huvud i min famn, ingen annan häst känns likadan.

Det är som Novali säger, man kommer ju inte över sorgen på det viset, men man lär sig hantera den, för att man måste helt enkelt.

 

[mimus]

Sv: Dressyrnissarnas snacktråd nr 6

Jag tog bort mitt livsljus innan midsommar i år. Det var inte akut, utan jag hade gått ett tag och grunnat. Jag behövde att VI bestämde det tillsammans.
Han var min första avkomma.
Jag hade haft honom i 22 år. Jag drog ut honom själv, och jag stod vid hans sida när han lade sig ner för att somna i mina armar.

Jag är helt förkrossad fortfarande.

För 5 år sedan tog jag bort hans mamma, hon blev 29 år, jag hade haft henne i över 22 år också.

Till slut lär man sig andas utan de man behöver mest, och jag tillät/tillåter mig sörja enormt, hårt och brutalt, för det är så det känns när man förlorar.

Det går aldrig över, tyvärr, men jag har lärt mig leva utan dessa två, men jag säger godnatt till dom varje kväll när jag kvällsfodrar.

Mitt hjärta är amputerat, jag har värjt mig i många år inför deras bortgång, jag har också rent känslomässigt haft svårt att försöka föreställa mig ett liv utan någon av dessa. För mig är ju båda en stor del av mitt liv, min historia.

Som många andra blir din sorg över Stella, även en påminnelse över min egen saknad. Hon lämnade ingen oberörd.

Låt sorgen ta den tid det tar. Det finns inget som skyndar på.

På något sätt är man ändå alltid tillsammans.
Som på min avatar.

 

[Centaur]

Sv: Dressyrnissarnas snacktråd nr 6

Det är klart du sörjer... Det får du göra. Det känns ju som om någon rivit isär hjärtat, det är en fysisk smärta. Det är inte alla som har ett så närt förhållade till sin häst, och de kommer aldrig förstå hur det känns, som att en del av en själv har dött.

Jag saknar min Kefir varje dag fortfarande. I februari är det 4 år sen han hastigt dog. Tror aldrig den saknaden kommer försvinna, han betydde så otroligt mycket för mig och var så speciell, han förstod verkligen allt jag sa och hade världens mest fantastiska själ. Jag vaknade av att jag såg honom ligga ner i boxen och inte komma upp, så nära var vi. Han bad mig om hjälp och jag gav honom den enda hjälpen som fanns att ge...

Det gjorde du också, och även om sorgen känns hopplös nu så kommer den sakta bli lättare att bära.

Det kommer göra mindre ont med tiden. Försök tänka på alla fina stunder ni hade tillsammans och var tacksam för den tid ni fick. Det hjälper lite iaf.

 

[Wingates]

Sv: Dressyrnissarnas snacktråd nr 6

Fy farao.
Jag beklagar verkligen din förlust av Stella. Fick ju avliva Ragge plötsligt för snart två år sedan.
Sörjar fortfarande och han fattas mig, men man slutar tänka på det hela tiden iaf.

Hon är riktigt fin hennes dotter, och "rätt" färg har hon med
Dock finns det nackdelar när de är för lika, har ju Ragges son, för ibland när han gör saker lika dant som sin far så får det mig att både vilja skratta och gråta på samma gång.

Lycka till med din lilla skatt! Hon kanske inte fyller upp tomrummet - men hon kanske tätar lite av hålet.

 

[SnigelEffekt]

Sv: Dressyrnissarnas snacktråd nr 6

Så fruktansvärt tragiskt, fina fina Stella
Jag är verkligen jättejätteledsen för din skull!! Att mista sin andra halva finns inga ord för

 

[phie]

Sv: Dressyrnissarnas snacktråd nr 6

Jag lider med dig, IW, verkligen. Ni var så fina tillsammans, det märktes att hon älskade dig som matte. Fina Stella

 

[Ponnyryttaren_]

Sv: Dressyrnissarnas snacktråd nr 6

Jag blir faktiskt lite full i skratt kryddan.... I alla år har du hållit dig utanför de flesta diskussioner, i mångt o mycket iaf, du har inte lagt ut så mycket bilder o inte så mycket filmer. Sen helt plötsligt bestämmer du dig för att det är dags, lägger ut filmen där jag mfl kan konstatera att du mycket riktigt rider otroligt bra, har en underskön häst och därtill sunda åsikter! Vad händer då??? Jo bukefalos i ett nötskal, ngn, i detta fallet Linnda, dyker upp ur tomma intet, har fantastiskt nog raka motsats åsikter mot oss andra och "hoppar på" just dig! Om det hade gällt mig, fio eller breccia t ex så hade det iaf varit mer befogat än dig som hållit dig i kulisserna i alla år....därmed inte sagt att jag tycker Linnda har rätt i ngt hon uttalat för se det tycker jag inte!

Men snälla....

 

[Emor]

Sv: Dressyrnissarnas snacktråd nr 6

Jag lider så med dig!

Jag var tvungen att säga adjö till min bästa vän för snart 3 år sedan. Det knäckte mig totalt, jag minns inte ens hur många veckor jag grät efter det, maken min var helt förtvivlad och visste inte vad han skulle göra, men det fanns ju ingenting att göra längre.

Med honom dog en del av mig, och jag la av med hästeriet där och då. Saknade det givetvis, men ffa saknade jag honom och det var för jobbigt att vara i stallet, runt hästar över lag för att hålla liv i intresset. Jag red kompisars hästar någon gång, men det var inte i närheten utav samma sak. Det var ju inte han!

Att lägga ner tiden, pengarna och ffa själen i en ny häst var jag inte redo för. Men tillslut så saknade jag intresset för mycket, letade ridhäst i månader men ingen rätt dök upp. Tillslut så gjorde jag en tvärvändning, och köpte mig två stycken små föl. De ska bli mina körkompanjoner, det är hästar, men ingenting som kan liknas vid min Fjant. Ingenting som påminner om honom, och det känns helt rätt. Vill jag ha en ridhäst senare kan jag skaffa det då, men just nu känns detta absolut rätt, och jag är väldigt glad över mina små skruttar, att det växer fram dom där känslorna för jag hade för Fjant kan jag inte räkna med till de små, men jag är i en helt annan fas i livet nu, mot när jag skaffade Fjant så det är kanske inte så konstigt, egentligen.

Men jag lider med dig, smärtan man känner när hjärtat delas itu på detta viset borde ingen få uppleva.

 

[Anyo]

Sv: Dressyrnissarnas snacktråd nr 6

KL

Någon som är Haj på detta med Championaten?
Tänkte ta mig an att prova kvala den svarta jag rider till 6 års.
Men det finns ju FEI´s inledande och FEI´s final program. Måste man kvala via det inledande programmet eller kan man starta direkt i finalprogrammet ? För jag har sett att final programmen är ute på regionala tävlingar runtom? Och jag är inte insatt i detta för 5 öre :P

 

[fio]

Sv: Dressyrnissarnas snacktråd nr 6

Ja det spelar ingen roll, finalprogrammet är svårare och kräver 70% och inledande 72% om jag inte minns helt fel.. vi har haft unghästkval varannan vecka på klubben under våren och ska väl ha denna vår oxå.

 

[mooi]

Sv: Dressyrnissarnas snacktråd nr 6

KL

men kryddan -inte fattade jag att vi hörde till "samma" område när det gäller den gemensamma tränaren :O

 

[Anyo]

Sv: Dressyrnissarnas snacktråd nr 6

Ah tack så mkt

 

[kryddan]

Sv: Dressyrnissarnas snacktråd nr 6

Det var ju bra att du har kommenterat Novalis inlägg - annars hade jag missat det Men jag förstår inte riktigt ditt svar? Skulle du kunna förtydliga dig lite?

Novali, tack så mycket, det var väldigt snällt av dig. Att jag inte skriver så mycket beror på att jag har inget direkt att säga. Det mesta handlar ju om halvblod och jag rider iberier som man måste ha ett annat tänk med. Även om man nu vill ha fram samma sak. Dessutom är jag otroligt dålig på att uttrycka mig eftersom jag inte kan svänga mig med korrekta termer. För mig handlar det om en känsla och den kan jag inte sätta ord på. Även om jag har gjort ett tappert försök på sista tiden. Blev jätteglad för dina snälla ord! Tack igen!
När det gäller just denna person som du skrev om så anser jag att det handlar om ett personligt påhopp, fast jag kan för mitt liv inte begripa varför. Det måste finnas en speciell anledning, men jag vet inte vad det kan vara? Skulle vara intressant att veta varför just jag blev utvald till nån som man skulle slå ner på och halshugga jäms med fotknölarna. Men jag skiter faktiskt i varför, jag läser inga inlägg som den här personen gör längre. Man måste inte läsa allt.

Mooi, samma problem eller samma bostadsort? Skall du på nästa kurs här? Då måste vi pratas vid i så fall!

IronWill, hur gör du med lånehästen då? Du skall väl inte sluta rida? Kram!

 

[mooi]

Sv: Dressyrnissarnas snacktråd nr 6

Mooi, samma problem eller samma bostadsort? Skall du på nästa kurs här? Då måste vi pratas vid i så fall!

Jag bor i Trollhättan men tränar för henne när hon är i göteborgsområdet, men tyvärr denna gång (och förra) har jag inte möjlighet att vara med när det är söder om gbg för det blir för långt för mig -11 mil enkel väg, genom gbg i rusningstrafik osv.
Ska du börja vara med på träningarna framöver?

 

[Springsteen]

Sv: Dressyrnissarnas snacktråd nr 6

KL*

Tack till alla som skriver så fint.

Kryddan, Just nu känner jag inte för att sätta mig på en häst någonsin igen, så ägaren till hästen jag har ridit rider ut den just nu.
Vi får se hur det blir, jag kommer säkert inte att kunna sluta rida, jag hade liksom inget annat intresse än hästar (läs Stella).

 

[kryddan]

Sv: Dressyrnissarnas snacktråd nr 6

Ok Nej, jag vill bara rida där hästen är uppstallad, det blir för jobbigt att åka iväg. Det är ett megajobb att åka på en träning för först måste jag rida hemma en timma och så skall hästen flätas och göras i ordning. Vilket tar sin tid. Han ser ut som en hottentott naturell, det går inte att komma med en sån utan man vill ju gärna se lite prydlig ut med

Dessutom är han jobbig att åka iväg med för jag måste passa honom varenda mikrosekund. Inget man lämpar över till någon för att man behöver gå på toa eller så. Att rida honom på bortaplan går dock förvånansvärt bra, men jag orkar inte hålla på och hålla på. Vi har det bra hemma och är nöjda med vår vardag! Jag vill ju ändå inte tävla så det spelar ingen roll. Men jag skulle gärna vilja testa att rida för K Ö, fast då får hon komma till oss. Kanske kan fråga henne nästa gång om hon skulle kunna tänka sig det?

Jag går alltså bara på kurserna i mental träning som hon har. Än så länge...

 

[kryddan]

Sv: Dressyrnissarnas snacktråd nr 6

Lusten kommer att komma tillbaka, även om det kan ta sin tid. En gång hästar, alltid hästar. Det blir som ett gift och ett sätt att leva. Jobbigt, men man kan inte leva utan det. Du har ju lilla Storm i a f, det är ju tur det. Dessutom är du en alldeles för bra ryttare för att sluta rida. Men jag förstår att det känns tungt just nu.

 

[mooi]

Sv: Dressyrnissarnas snacktråd nr 6

Ah, jag förstår precis Har haft en besvärlig pålle med (inte hingst iofs, men en som du var genomsvett av att vistas runt ).

Men var står ni? Norr eller söder om gbg?