Senast jag hade en fånghäst är drygt 20 år sedan och då fanns inte begrepp som "fångkänning" och lindrig fång. Fång var fång. Men jag tror inte det var lika vanligt med fång då som nu. Det var aldrig,vad jag jag kan minnas, samma rädsla för det då. Min mormor och morfar som då fött upp araber och fullblod i liten skala i nästan 40 år hade aldrig haft å göra med just fång innan.
Hursom. Hästen fick smärtlindring, boxvila i ungefär en vecka (jag kan ju minnas tokigt), och sen blev han försiktigt introducerad till gräs igen. Den hästen var i BETYDLIGT sämre skick, han hade så vansinnigt ont att det fortfarande smärtar mig inombords när jag tänker på det. Han var 22 år då, var i toppform (inte lite sommarrund
, utan verkligen i beundransvärd kondition) hade aldrig haft det innan och aldrig efter. Vi var försiktiga varje vår när gräset kom men kan inte minnas att vi var speciellt oroliga när midsommar passerat.
Ponnyn har pinats på box i en vecka och idag fått gå ut med sällskap i paddocken för första gången. Jag förstår att man höjer på ögonbrynen när jag skriver paddock, men den är helt värdelös till ändamålet då den är för mjuk. Hovarna verkligen sjunker ner. Det är någon konstig sörja av jord och sand (nu vet jag hur jag själv aldrig kommer bygga en paddock). Hon har fått vara ute i knappt 2 timmar idag och var mycket, mycket lycklig över detta.
Den stappliga gången är helt borta och hon är lika pigg som vanligt. Hon har verkligen blivit sig själv igen
veterinären tyckte hon kunde gå ut efter några dagar. Google ger såklart olika råd så jag får väl se vad jag mest tror på. Jag tänker att även om det finns en liten risk för hovbensrotation så borde risken för kolik också finnas om hon bara står rätt upp och ner vecka ut och vecka in. Jag vet inte hur eller vad som är bäst. Kanske återgår jag till strikt boxvila ett par dagar till och hoppas på mer regn som gör paddocken ännu mjukare.