Detta med lyckliga förhållanden....igen....

Absolut!
Utan stimulerande samtal och nya infallsvinklar tror jag ett forhallande dor fort ... Ska man kunna leva ett langt liv ihop maste man definitivt ha bra sex ... men annu viktigare ar att man kan prata oppet och diskutera olika amnen under perioder nar sex inte ar mojligt. Som under cancer behandling, annan sjukdom, lang franvaro eller vad det nu kan vara som gor att sex inte fungerar for tillfallet. Ett bra forhallande borjar med hjarnan i min uppfattning.
Nja... jag har förstått att om man behöver sex i förhållandet är det väldigt olika syn på. Tex i otaliga diskussioner här på Buke.
 
Och jag tycker normen om att en parrelation måste handla om sexuell attraktion, bör torpederas.

Torpedera på du

Normala människor med normal sexdrift tenderar att vilja ha sex, men ett förhållande handlar långt ifrån uteslutande om sexuell attraktion. Det är en del av paketet man investerar sin tid och sina känslor i och om paketet med tiden tappar stora nyckelbitar, så är det sällan lönt att ens försöka laga.

Sen om det är attraktionen som försvinner, känslor som försvinner eller nått annat viktigt för individen som försvinner är rätt oväsentligt. Om inte alla delar finns, inte går att finna åt, varför stanna "bara för att" och harva på med något som man inte längre vill ha eller ens är nöjd med som otroligt många gör?
 
Torpedera på du

Normala människor med normal sexdrift tenderar att vilja ha sex, men ett förhållande handlar långt ifrån uteslutande om sexuell attraktion. Det är en del av paketet man investerar sin tid och sina känslor i och om paketet med tiden tappar stora nyckelbitar, så är det sällan lönt att ens försöka laga.

Sen om det är attraktionen som försvinner, känslor som försvinner eller nått annat viktigt för individen som försvinner är rätt oväsentligt. Om inte alla delar finns, inte går att finna åt, varför stanna "bara för att" och harva på med något som man inte längre vill ha eller ens är nöjd med som otroligt många gör?

Det är precis det jag menar. Vad som är viktigt är individuellt. Om inte "alla" delar finns, så antar jag du menar "alla" delar som just denna individ förväntar sig ska täckas av förhållandet. Men om de inte gör det, kan man diskutera det och kanske hitta vissa delar på andra håll. Då kanske förhållandet fortfarande är mycket bra, med en förändrad förväntansbild. Om man inte vill och inte är nöjd så är det en annan sak.

Den här romantiska perfektionen som i vissa fall handlar om att man ska hitta en enda person som täcker alla ens behov av mänskligt umgänge tror jag är grymt kontraproduktiv för att faktiskt hitta bra mänskliga umgängen som tillfredsställer de behov man har. Dels för att den förhindrar kontakter som man normativt inte förväntas ta, dels för att den gör att man kanske ställer alltför allomfattande krav på att ens ge sig in i något slags umgänge och missar underbara utbyten.

Jag är helt emot "stanna bara för att". Men det behöver inte heller vara så i samtliga fall att avsaknaden av en nyckelbit av många gör att enda lösningen är att bryta upp helt, det kan finnas andra lösningar om man tänker lite utanför normerna.
 
Den här romantiska perfektionen som i vissa fall handlar om att man ska hitta en enda person som täcker alla ens behov av mänskligt umgänge

Såna människor finns inte, men den man delar vardagen med har jag större "krav och förväntningar på" vad denne ska tillföra i mitt liv än jag har random vän och det tror jag faktiskt att de allra flesta har.
 
Såna människor finns inte, men den man delar vardagen med har jag större "krav och förväntningar på" vad denne ska tillföra i mitt liv än jag har random vän och det tror jag faktiskt att de allra flesta har.

Det är väl rimligt. Att någon man spenderar mer tid med omfattas av större krav och förväntningar. Men jag ser ett spektrum som är mycket mer omfångsrikt än parförhållande och bo ihop till "random vän".
 
Torpedera på du

Normala människor med normal sexdrift tenderar att vilja ha sex, men ett förhållande handlar långt ifrån uteslutande om sexuell attraktion. Det är en del av paketet man investerar sin tid och sina känslor i och om paketet med tiden tappar stora nyckelbitar, så är det sällan lönt att ens försöka laga.

Sen om det är attraktionen som försvinner, känslor som försvinner eller nått annat viktigt för individen som försvinner är rätt oväsentligt. Om inte alla delar finns, inte går att finna åt, varför stanna "bara för att" och harva på med något som man inte längre vill ha eller ens är nöjd med som otroligt många gör?
Får jag fråga vad du menar med orden normala människor med normalt sexliv...(min fetning). Är man inte normal om man inte har sex, eller är man onormal om man vill ha mycket sex? Och vad är måttet på en normal sexdrift, kan det definieras och i sådana fall av vem? Socialstyrelsen?
 
Absolut!
Utan stimulerande samtal och nya infallsvinklar tror jag ett forhallande dor fort ... Ska man kunna leva ett langt liv ihop maste man definitivt ha bra sex ... men annu viktigare ar att man kan prata oppet och diskutera olika amnen under perioder nar sex inte ar mojligt. Som under cancer behandling, annan sjukdom, lang franvaro eller vad det nu kan vara som gor att sex inte fungerar for tillfallet. Ett bra forhallande borjar med hjarnan i min uppfattning.
Vem är det som säger att man måste ha bra sex för att kunna leva tillsammans? Bestämmer inte det de involverade vuxna partnerna själva?
Det finns så många (van)föreställningar och fördomar om vad en relation är och ska vara. Så himla trist och torftigt inte minst.
 
Det är väl rimligt. Att någon man spenderar mer tid med omfattas av större krav och förväntningar. Men jag ser ett spektrum som är mycket mer omfångsrikt än parförhållande och bo ihop till "random vän".
Fast en del verkar mest tillbringa sin tid i stallet och träffar sin partner mer sällan än hästen och stallkompisarna. Och det verkar ju funka för en del, varför skulle min partner ha en massa egenskaper som jag gillar mer än goda vänners? Jag vill gilla alla jag tillbringar frivilligt tid med, min partner är varken bättre eller sämre när det kommer till egenskaper, krav eller förväntningar. Varför skulle det vara så att jag graderar folk efter vilka krav jag skulle ställa efter antal timmar jag spenderar med dem? Det vore ju helt absurt, tycker jag.
 
Får jag fråga vad du menar med orden normala människor med normalt sexliv...(min fetning). Är man inte normal om man inte har sex, eller är man onormal om man vill ha mycket sex? Och vad är måttet på en normal sexdrift, kan det definieras och i sådana fall av vem? Socialstyrelsen?

Feta på bäst du vill även om jag personligen nog tror att du är fullständigt medveten om vad jag menar, men sexdrift är en ganska grundlevande egenskap hos alla däggdjur och helt nödvändig för arternas fortlevnad, så jag skulle vilja påstå att det är helt normalt för människor att ha lust på sex. Därmed inte sagt att de som inte har sexdrift öht är onormala, men de är definitivt inte det vanligaste förekommande. Alla är vi individer liksom, men även ni som inte förstår det här med sex, lust, kåthet och att det får många, men givetvis inte för alla faktiskt är en viktig del i ett förhållande måste ju ändå kunna erkänna att det är avsevärt vanligare med människor som har nån form av sexdrift än människor med noll och ingen sexdrift?
 
Feta på bäst du vill även om jag personligen nog tror att du är fullständigt medveten om vad jag menar, men sexdrift är en ganska grundlevande egenskap hos alla däggdjur och helt nödvändig för arternas fortlevnad, så jag skulle vilja påstå att det är helt normalt för människor att ha lust på sex. Därmed inte sagt att de som inte har sexdrift öht är onormala, men de är definitivt inte det vanligaste förekommande. Alla är vi individer liksom, men även ni som inte förstår det här med sex, lust, kåthet och att det får många, men givetvis inte för alla faktiskt är en viktig del i ett förhållande måste ju ändå kunna erkänna att det är avsevärt vanligare med människor som har nån form av sexdrift än människor med noll och ingen sexdrift?

Nu förutsätter du att det finns ett likhetstecken mellan sex och relation? Vad händer om man älskar varandra, trivs med att leva tillsammans men hellre har sex med andra?
 
Feta på bäst du vill även om jag personligen nog tror att du är fullständigt medveten om vad jag menar, men sexdrift är en ganska grundlevande egenskap hos alla däggdjur och helt nödvändig för arternas fortlevnad, så jag skulle vilja påstå att det är helt normalt för människor att ha lust på sex. Därmed inte sagt att de som inte har sexdrift öht är onormala, men de är definitivt inte det vanligaste förekommande. Alla är vi individer liksom, men även ni som inte förstår det här med sex, lust, kåthet och att det får många, men givetvis inte för alla faktiskt är en viktig del i ett förhållande måste ju ändå kunna erkänna att det är avsevärt vanligare med människor som har nån form av sexdrift än människor med noll och ingen sexdrift?
Ordet vanlig är mindre laddat än ordet normal. Så om man använder det istället slipper man en besvärlig diskussion.
 
Feta på bäst du vill även om jag personligen nog tror att du är fullständigt medveten om vad jag menar, men sexdrift är en ganska grundlevande egenskap hos alla däggdjur och helt nödvändig för arternas fortlevnad, så jag skulle vilja påstå att det är helt normalt för människor att ha lust på sex. Därmed inte sagt att de som inte har sexdrift öht är onormala, men de är definitivt inte det vanligaste förekommande. Alla är vi individer liksom, men även ni som inte förstår det här med sex, lust, kåthet och att det får många, men givetvis inte för alla faktiskt är en viktig del i ett förhållande måste ju ändå kunna erkänna att det är avsevärt vanligare med människor som har nån form av sexdrift än människor med noll och ingen sexdrift?


Nu har jag inte följt tråden så noga(men jag har läst den) och jag förstår inte. Vad spelar det för roll vad som är vanligast? Jag menar det finns ju även de som är mer eller mindre ovanliga på olika punkter.

Vad den "stora massan" blir lycklig av i ett förhållande är väl inte så relevant när en enskild individ försöker hitta ett förhållande eller relation den är lycklig i utan den behöver väl fundra på sina egnabehov och önkemål? Vad den behöver och vill ha för det hjälper ju inte att de flesta blir lyckliga av x, y och z om det inte hjälper just den personen.
 
Min mor sa en gång i en av sina klara stunder att om ett par inte bråkar så har den ena slutat tänka...

Det här tror jag inte på längre. Vad ska man bråka om? Varför ska man bråka?
Jag och min partner bråkar inte. Har inte gjort det under någon fas under förhållandet. Vi har nu varit tillsammans i nio år.

Mina tidigare förhållande var stormiga och det var mycket bråk och många konflikter. Sådant orkar jag inte med längre. Ser ingen mening med att vara tillsammans med någon som inte accepterar och respekterar mig som jag är och vice versa.

Jag kan förstå att andra i sina förhållanden kan hamna i intressekonflikter, men att det ska behöva bråkas bara för att man har en konflikt förstår jag inte. Det kan man ju istället lösa genom att kommunicera med varann och hitta en gemensam lösning.
 
Jag kräver sex och attraktion i ett förhållande! Speciellt efter att jag levt i ett mer eller mindre sexlöst förhållande i många år.
En mycket smart person sa till mig en gång att det som skiljer ens partner från ens bästa kompisar är ju att man har en intimitet genom sexlivet, och det tycker jag stämmer. Jag kan prata med många av mina kompisar om precis allting, jag får ut vad jag vill av massor med människor, men det är bara min partner som jag har ett behov av att han ska vilja ha sex med mig och att jag givetvis ska vilja ha sex med honom. Jag är sjukt känslig på den biten efter mitt förra förhållande.
 
Det här tror jag inte på längre. Vad ska man bråka om? Varför ska man bråka?
Jag fattar inte heller. Men så är jag inte personen som bråkar. Jag är inte ett dugg konflikträdd och jag är dessutom jättekänslig på olika stämningar så jag frågar direkt jag känner att något är spänt vad som är felet. Och känner jag att någonting är fel så tar jag upp det på en gång.

Jag hade aldrig varit tillsammans med en så omogen person att vi inte kan prata med varandra som två vuxna människor som är intresserade av att lösa ett problem gemensamt.
 
Feta på bäst du vill även om jag personligen nog tror att du är fullständigt medveten om vad jag menar, men sexdrift är en ganska grundlevande egenskap hos alla däggdjur och helt nödvändig för arternas fortlevnad, så jag skulle vilja påstå att det är helt normalt för människor att ha lust på sex. Därmed inte sagt att de som inte har sexdrift öht är onormala, men de är definitivt inte det vanligaste förekommande. Alla är vi individer liksom, men även ni som inte förstår det här med sex, lust, kåthet och att det får många, men givetvis inte för alla faktiskt är en viktig del i ett förhållande måste ju ändå kunna erkänna att det är avsevärt vanligare med människor som har nån form av sexdrift än människor med noll och ingen sexdrift?
Sexdrift är en sak. En annan sak är vem och vad som definierar vad som är vanligt och som därför kan anses vara normalt och inom gränsen för normen för det normala när det gäller sexuellt beteende. Är det att ha sex 2 gånger i veckan med sin partner med lyset släckt? Eller är det ha sex med massor av andra vuxna människor och ändå leva i en par-relation?
 
Det här tror jag inte på längre. Vad ska man bråka om? Varför ska man bråka?
Jag och min partner bråkar inte. Har inte gjort det under någon fas under förhållandet. Vi har nu varit tillsammans i nio år.

Mina tidigare förhållande var stormiga och det var mycket bråk och många konflikter. Sådant orkar jag inte med längre. Ser ingen mening med att vara tillsammans med någon som inte accepterar och respekterar mig som jag är och vice versa.

Jag kan förstå att andra i sina förhållanden kan hamna i intressekonflikter, men att det ska behöva bråkas bara för att man har en konflikt förstår jag inte. Det kan man ju istället lösa genom att kommunicera med varann och hitta en gemensam lösning.

Nej jag förstår inte heller det, bråk är ju inte en kvalitetsstämpel på några andra relationer vi har.

Sedan är sambon och jag såklart inte överens hela tiden, men vi pratar om saker innan det blir så infekterat att bråk uppstår. Vi lever i en relation där vi vill varandra väl, stöttar varandra och uppstår ett problem försöker vi att lösa det tillsammans.
 
Det här tror jag inte på längre. Vad ska man bråka om? Varför ska man bråka?
Jag och min partner bråkar inte. Har inte gjort det under någon fas under förhållandet. Vi har nu varit tillsammans i nio år.

Mina tidigare förhållande var stormiga och det var mycket bråk och många konflikter. Sådant orkar jag inte med längre. Ser ingen mening med att vara tillsammans med någon som inte accepterar och respekterar mig som jag är och vice versa.

Jag kan förstå att andra i sina förhållanden kan hamna i intressekonflikter, men att det ska behöva bråkas bara för att man har en konflikt förstår jag inte. Det kan man ju istället lösa genom att kommunicera med varann och hitta en gemensam lösning.
Phu, då är det inte bara jag som är galen :D

Alltså, anser man att det är ett "bråk" bara man är oense om något så är det ju något de flesta är med om skulle jag tro men i min värld betyder bråk att man är på riktigt osams. Jag vet personer som haft söndagsbråk när stressen inför kommande vecka börjar och jag blir helt matt vid tanken. Tänk att vakna upp och känna "åh, det är söndag. Bråkdag." och det verkar dessutom inte vara ovanligt om jag ser mig om bland folk jag haft kontakt med.

Vissa situationer har jag medvetet valt att tänka till innan jag lägger fram. Ibland kanske det är något som retar mig pga hormoner eller andra faktorer och då kan man ju säga att det har retar mig just nu för att /.../. Iom att jag inte vill låta det bli infekterat har jag även tid att tänka till lite innan jag pratar om det för att reflektera över vad jag faktiskt tycker.

Sen ska en relation såklart klara av att man är osams för det kan ju hända men det är en helt annan sak.
 
Hehe.. nä jag har också förstå hur bråk skulle vara en Kvalitetsstämpel
För mig skulle det snarare vara en varningssignal om jag Bråkade mkt istället för att prata. Om jag inte längre vill lyssna och diskutera - det är en varningssignal för mig.
 
Senast ändrad:
KL

Hm. Nu kom en del in på det där med att bråka.

Pust! Hur skall man tänka nu?

Inte nog med att många hävdar att de är väldigt lyckliga efter måååånga år, de bråkar dessutom inte.

Jag ligger nog i lä.

Så, vi förtappade själar som ibland tappar sugen totalt och tänker att det nog är grönare på andra sidan, och som faktiskt bråkar om småsaker (och stora saker), skall vi kasta in handduken, tro?

Jag har, trots att jag kvalificerar på båda punkterna ovan, hängt i och tänkt att "alla bråkar säkert" och också erfarenhetsmässigt konstaterat att jag är person som ju bråkat i alla mina relationer (som varat mer än låt säga tre månader).

Jag är dessutom väldigt rastlös och nog inte så lätt att leva med. :o

Så, med vetskapen om jag långt ifrån är den perfekta partnern själv och förnuftet som säger att man får ta det onda med det goda, så tycker jag trots allt att tvåsamhet med familj är ett ganska bra alternativ.

För att vi nu inte skall hamna i onödiga missförstånd, så definierar jag "bråk" som att man uttrycker avvikande åsikter med engagemang och vilja att övertyga. I det avseendet är min partner av virket "tillräckligt gott motstånd", vilket innebär att han inte låter sig köras över.

Det innebär inte att vi blir osams om allt, men att det kan bli tjafs om tex ommöblering och dylikt.

Konflikter kommer snabbt till ytan och tas itu med. Ibland inte så konstruktivt eftersom vi är barnsliga och vill ha rätt båda två.
 

Liknande trådar

Relationer Vad är hemligheten bakom att lyckas i långa relationer? Alltså inte att bara vara i en långvarig relation utan att faktiskt trivas i... 13 14 15
Svar
287
· Visningar
38 830
Senast: monster1
·
  • Låst
  • Artikel Artikel
Dagbok Behöver nog mest skriva av mig lite. Jag upplever mig väldigt sällan nöjd och tillfreds med livet. Just nu har jag hamnat i en riktig...
Svar
14
· Visningar
4 427
Senast: starcraft
·
Relationer Jag har alltid haft väldigt svårt för att få känslor för män. Eller har alltid varit kräsen och för någon med mitt yttre haft orimligt... 2 3
Svar
46
· Visningar
22 950
Senast: Mabuse
·
Kropp & Själ Och man egentligen mest känner sig fånig? Egentligen har det här väl hållt på av och till sedan några år tillbaka men mest de senaste...
Svar
3
· Visningar
3 231
Senast: Meggan
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Tuggbensfavoriter
  • Bråkande hundar
  • Valp 2025

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp