Jag har tänkt på det här med att Ramberg skulle vara ett geni.
Min analys är att Ramberg är en person med mycket ångest, frustration och mycket aggression i sig. Det är många som har ångest, frustration och aggression i sig. Men! De allra flesta försöker lägga band på sig själv. De allra flesta har självkontroll. De allra flesta har förmågan att förstå och efterleva att andra inte ska behöva bära ens egen ångest. Det här med att slåss, kränka och hota för att själv må bra tycks ha legat Ramberg nära. Han är ingen vän av att bära sin egen ångest enligt mig. Får han inte som han vill så vräker han ur sig sig sin aggression och så vips mår han lite bättre när han gjort sig av med "bördan".
När man helt obehindrat låter ångest och aggressioner komma ut helt fritt, drabbar det medmänniskor/kollegor på jobbet, så gör man sig av med massa frustration som de övriga då får bär på. Då kan man lätt bli den geniala skådisen. Dels därför att man själv inte är en del av ett sammanhang där man måste hålla tillbaka sig, kontrollera sig, få konsekvenser av sitt agerande. Dels därför att de övriga runt omkring blir kuvade och rädda. De kan inte leva ut sina fulla potentialer som de skulle ha vid ett fungerande arbetsklimat och med ett ledarskap som lyfter alla på arbetsplatsen. Då framstår ju Ramberg som ännu mera genial i förhållande till de övriga.
Fast egentligen är han bara en bluff...
Min analys är att Ramberg är en person med mycket ångest, frustration och mycket aggression i sig. Det är många som har ångest, frustration och aggression i sig. Men! De allra flesta försöker lägga band på sig själv. De allra flesta har självkontroll. De allra flesta har förmågan att förstå och efterleva att andra inte ska behöva bära ens egen ångest. Det här med att slåss, kränka och hota för att själv må bra tycks ha legat Ramberg nära. Han är ingen vän av att bära sin egen ångest enligt mig. Får han inte som han vill så vräker han ur sig sig sin aggression och så vips mår han lite bättre när han gjort sig av med "bördan".
När man helt obehindrat låter ångest och aggressioner komma ut helt fritt, drabbar det medmänniskor/kollegor på jobbet, så gör man sig av med massa frustration som de övriga då får bär på. Då kan man lätt bli den geniala skådisen. Dels därför att man själv inte är en del av ett sammanhang där man måste hålla tillbaka sig, kontrollera sig, få konsekvenser av sitt agerande. Dels därför att de övriga runt omkring blir kuvade och rädda. De kan inte leva ut sina fulla potentialer som de skulle ha vid ett fungerande arbetsklimat och med ett ledarskap som lyfter alla på arbetsplatsen. Då framstår ju Ramberg som ännu mera genial i förhållande till de övriga.
Fast egentligen är han bara en bluff...