Jamtland
Trådstartare
...om livet går på någon underlig slags sparlåga. Ingenting går att planera, ingenting går att förutse, allt känns bara... stillastående på något vis.
Till hösten kommer bebisen (om allt går väl), och då har man inte en aning om hur det blir... Beror ju liksom på vad det är för liten person som tittar ut, om h*n är frisk, "lättanpassad", osv. Så innan man vet så är det svårt att planera något.
Och fram tills dess går det ju heller inte att planera just någonting. Allt beror på hur jag och bebis mår, hur stor jag kommer att bli, hur ont jag kommer att ha (av omedicinerade fibromyalgin) och allt sådant.
Jag tror det är första gången i mitt liv som livet är TOTALT oplanerat så långt i förväg, inte direkt skrämmande, men en aning frustrerande på något vis.
Jenny
Till hösten kommer bebisen (om allt går väl), och då har man inte en aning om hur det blir... Beror ju liksom på vad det är för liten person som tittar ut, om h*n är frisk, "lättanpassad", osv. Så innan man vet så är det svårt att planera något.
Och fram tills dess går det ju heller inte att planera just någonting. Allt beror på hur jag och bebis mår, hur stor jag kommer att bli, hur ont jag kommer att ha (av omedicinerade fibromyalgin) och allt sådant.
Jag tror det är första gången i mitt liv som livet är TOTALT oplanerat så långt i förväg, inte direkt skrämmande, men en aning frustrerande på något vis.
Jenny