Det känns som att jag går sönder

[Modest]

Det är ifrån mina tidigare kollegor jag har fått den lilla information jag har.

Insåg att jag nog inte svarade på frågan, ens. Det jag menar är att infon jag fått kommer från chefen och jag tror inte att det finns mer att hämta där. Jag är långt därifrån och kan inte prata med min tidigare chef.

 

[Myzan87]

@Modest reaktioner kan vara väldigt oväntade och inte alls vad man förväntar sig. Exempelvis gick en kompis syster bort och hon sörjde inte alls på ett ”förväntat” sätt med gråt och nedstämdhet. Medans när jag fick reda på att mitt ex syster tog livet av sig strax innan jul, tog det mej på sängen och jag grät en skvätt. Detta trots att jag inte träffat henne på två år och stod inte henne särskilt nära mer än familjebanden.

 

[Wembley]

Hjälp. Jag behöver bara få ur mig. Fast jag har pratat med mina närmaste anhöriga så rinner det bara över.

Igår fick jag veta att en kollega på min tidigare arbetsplats, tillika nära vän som jag hyser mycket varma känslor för, plötsligt har blivit svårt sjuk. Jag vet att hen har varit/kanske är medvetslös och absolut inte i skick för kontakt. Jag har egentligen ingen närmare relation med personen på pappret och är inte alls känd av hens familj eller så.

Jag befinner mig +40 mil hemifrån, själv, på en tillfällig anställning och ny arbetsplats. Har varit här ca en månad och är planerad att vara här ytterligare två. Det här har (oväntat, från min sida) tagit mig SÅ hårt. Jag grät hela dagen igår, kunde inte samla mig överhuvudtaget och fick gå hem från jobbet. Jag mår hemskt idag också. Jag är orolig, ovetandes och så ledsen att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Dessemellan drabbas jag av stark ångest för att jag inte vet om eller när jag får se eller prata med personen igen. Jag har lyckats hålla ihop det på jobbet idag och det har varit skönt med distraktion. Men nu när jag är hemma själv igen så faller allt isär.

Jag vet inte vad jag ska göra. Ovissheten och den jobbiga känslan av att vara så emotionellt nära men "officiellt" så långt ifrån, den får jag ju bara genomlida. Men jag känner mig så rådvill angående det praktiska. Ska jag åka hem? (Obs fråga till mig själv). Det känns så drastiskt (återigen med tanke på att det inte är en familjemedlem eller så) men samtidigt så rätt just nu.

Inte varit med om exakt samma, men snarlikt. En nära vän till mig var svårt sjuk (döende) och jag åkte 15 mil (enkel resa) för att träffa personen bara 3 dagar innan hen somnade in. Vi var inte släkt, men mycket nära vänner. Det var otroligt jobbigt för mig att hantera, men jag är så glad att vi hann träffas en sista gång. Mitt besök gjorde att även fler vänner tog sig tid o kraft att hälsa på fastän de inte setts på flera år. Det var mycket uppskattat. Om jag vore du, hade jag kontaktat någon närstående (om inte din vän går att kontakta/är kommunicerbar) för att höra om möjligheten att hälsa på. Vi var alla med på begravningen och dottern tog personlig kontakt med mig för att lämna dödsbeskedet några dagar efter mitt besök hos min vän. All styrka till dig, det är tufft! ❤