Modest
Trådstartare
Hjälp. Jag behöver bara få ur mig. Fast jag har pratat med mina närmaste anhöriga så rinner det bara över.
Igår fick jag veta att en kollega på min tidigare arbetsplats, tillika nära vän som jag hyser mycket varma känslor för, plötsligt har blivit svårt sjuk. Jag vet att hen har varit/kanske är medvetslös och absolut inte i skick för kontakt. Jag har egentligen ingen närmare relation med personen på pappret och är inte alls känd av hens familj eller så.
Jag befinner mig +40 mil hemifrån, själv, på en tillfällig anställning och ny arbetsplats. Har varit här ca en månad och är planerad att vara här ytterligare två. Det här har (oväntat, från min sida) tagit mig SÅ hårt. Jag grät hela dagen igår, kunde inte samla mig överhuvudtaget och fick gå hem från jobbet. Jag mår hemskt idag också. Jag är orolig, ovetandes och så ledsen att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Dessemellan drabbas jag av stark ångest för att jag inte vet om eller när jag får se eller prata med personen igen. Jag har lyckats hålla ihop det på jobbet idag och det har varit skönt med distraktion. Men nu när jag är hemma själv igen så faller allt isär.
Jag vet inte vad jag ska göra. Ovissheten och den jobbiga känslan av att vara så emotionellt nära men "officiellt" så långt ifrån, den får jag ju bara genomlida. Men jag känner mig så rådvill angående det praktiska. Ska jag åka hem? (Obs fråga till mig själv). Det känns så drastiskt (återigen med tanke på att det inte är en familjemedlem eller så) men samtidigt så rätt just nu.
Igår fick jag veta att en kollega på min tidigare arbetsplats, tillika nära vän som jag hyser mycket varma känslor för, plötsligt har blivit svårt sjuk. Jag vet att hen har varit/kanske är medvetslös och absolut inte i skick för kontakt. Jag har egentligen ingen närmare relation med personen på pappret och är inte alls känd av hens familj eller så.
Jag befinner mig +40 mil hemifrån, själv, på en tillfällig anställning och ny arbetsplats. Har varit här ca en månad och är planerad att vara här ytterligare två. Det här har (oväntat, från min sida) tagit mig SÅ hårt. Jag grät hela dagen igår, kunde inte samla mig överhuvudtaget och fick gå hem från jobbet. Jag mår hemskt idag också. Jag är orolig, ovetandes och så ledsen att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Dessemellan drabbas jag av stark ångest för att jag inte vet om eller när jag får se eller prata med personen igen. Jag har lyckats hålla ihop det på jobbet idag och det har varit skönt med distraktion. Men nu när jag är hemma själv igen så faller allt isär.
Jag vet inte vad jag ska göra. Ovissheten och den jobbiga känslan av att vara så emotionellt nära men "officiellt" så långt ifrån, den får jag ju bara genomlida. Men jag känner mig så rådvill angående det praktiska. Ska jag åka hem? (Obs fråga till mig själv). Det känns så drastiskt (återigen med tanke på att det inte är en familjemedlem eller så) men samtidigt så rätt just nu.