Jag tror jag berättat alla pinsamheter jag gjort redan, i tidigare trådar
men kan berätta om när allt gick fel en gång! Som tur var så var jag faktiskt ensam och ingen vet att detta hänt!
Under den korta period då jag hade häst stod jag i ett mindre stall med 5 boxar, på en liten gård som hade diverse djur. In- och utsläpp ingick i hyran men en vinterkväll skulle min häst skos och jag hade erbjudit mig att ta in alla hästarna så ställägarna skulle få ledigt en kväll.
Hästarna gick i två hagar. En med gammelvalacken och en inackorderad fölunge som precis flyttat in. I den andra gick min häst tillsammans med ett sto och en äldre valack.
Jag tänkte att jag skulle ta in gammelvalacken först så att fölungen skulle ha motivation att vilja in och därför låta sig fångas av mig som var ganska okänd.
Tji fick jag.
Jag hade kommit halvvägs med valacken när jag tittar bak och ser att fölungen krupit under tråden och följer efter oss. Jag skyndar in med och valacken och hoppas att fölungen ska hitta till sin box själv - vilket hon gör. Dock till vår stora förvåning står det en GET i hennes box! Fölungen blir alldeles ifrån sig och travar frustande ut ur stallet. Jag jagar ut geten och springer efter en spann med foder och försöker locka till mig fölet, utan resultat. Men geten lyckas jag däremot locka till mig. Efter några intensiva minuter av att försöka valla en smått upprörd fölunge samtidigt som jag försöker sjasa iväg en get får jag in fölet i boxen och kan pusta ut. En hage klar!
Innan jag går till nästa hage ser jag till att geten funnit sina getvänner och hoppas att den ska stanna där.
Stoet i min hästs hage är dominant och känd för att både kunna bralla och resa sig om hon inte får ta sig in i stallet snabbt. Jag utrustar mig med kedja och tänker klara av detta skyndsamt. Stoet sköter sig exemplariskt till stallet och sen lägger hon in stöten. Hon drämmer helt enkelt till mig i sidan med huvudet och drar iväg till närmsta box. Fel box! Jag kan än idag se hur nöjd hon var med att ha övermannat mig.. Jag å andra sidan börjar tappa tålamodet, för snart kommer hovslagaren och detta tar mycket längre tid än jag tänkt mig. Jag hämtar ett spö och låter stoet veta att om hon inte är snäll nu...
Foglig som ett lamm följer hon mig in i sin egen box.
Tack och lov går hämtningen av valacken felfri. Han verkar inte ens brydd av att någon ätit av hand middag. Och så är det bara min häst kvar. Han följer så snällt med in i stallet och vi går till spolspiltan för att spola benen till hovslagaren anländer - vilket är snart. Men framme vid spolspiltan blir det stopp. Där ska minsann inte han gå in när matte är stressad. Jag har inte tid med tjafs så efter ett grimskaft i baken går hästen in.
Benen spolas och täcken tas av. Min puls börjar leta sig nedåt. Trots allt strul så är det en stund kvar till hovslagaren kommer så jag leder tillbaka min häst till boxen. I dörren så fryser hästen till is, slänger upp huvudet och börjar fnysa - i boxen ligger tre hönor! Dessa reser sig förnärmat och är märkbart irriterade över att bli störda i skönhetssömnen. Svärande tar jag noll hänsyn till hästens nerver utan föser in honom i boxen, vilket har effekten att hönorna springer ut under upprörda kacklanden, och jag smäller igen dörren.
Skoningen gick, för en gångs skull, lugnt till och jag svor att aldrig mer erbjuda mig att ta in hästarna.