Det här med känslor

[Klubbisen]

Jag kommer aldrig förstå det här med känslor känns det som. När jag älskar någon så älskar jag den personen. Jag förstår inte hur man kan ”tappa känslor för någon” eller liknande om man verkligen har älskat personen eller inget drastiskt hänt. Kanske är det för att jag själv inte har varit med om det, men jag förstår inte riktigt. Kan man vara attraherad av personen, svartsjuk och fortfarande bry sig om någon men ändå inte ha känslor kvar för personen? Och tänka på personen så fort man är ensam. Men ändå inte vara kär. För mig är det mer som att kärlekskänslan går upp och ner i ett förhållande men jag kan inte ens tänka mig hur det faktiskt är att tappa känslor för någon.
Någon som har några erfarenheter?

 

[tanten]

Jag kommer aldrig förstå det här med känslor känns det som. När jag älskar någon så älskar jag den personen. Jag förstår inte hur man kan ”tappa känslor för någon” eller liknande om man verkligen har älskat personen eller inget drastiskt hänt. Kanske är det för att jag själv inte har varit med om det, men jag förstår inte riktigt. Kan man vara attraherad av personen, svartsjuk och fortfarande bry sig om någon men ändå inte ha känslor kvar för personen? Och tänka på personen så fort man är ensam. Men ändå inte vara kär. För mig är det mer som att kärlekskänslan går upp och ner i ett förhållande men jag kan inte ens tänka mig hur det faktiskt är att tappa känslor för någon.
Någon som har några erfarenheter?

Man säger ju att kärlek falnar. Precis som en eld.

Så är det för mig. Jag brinner hett och intensivt men på slutet är till och med askan kall. Noll nada zero intet kvar.

Och självklart kan man ha en person i sina tankar utan att vara kär! Det kan ju finnas massor av orsaker till att nån finns i tankarna, kanske till och med dagligen.

 

[Klubbisen]

Man säger ju att kärlek falnar. Precis som en eld.

Så är det för mig. Jag brinner hett och intensivt men på slutet är till och med askan kall. Noll nada zero intet kvar.

Och självklart kan man ha en person i sina tankar utan att vara kär! Det kan ju finnas massor av orsaker till att nån finns i tankarna, kanske till och med dagligen.

Men vad är anledningen till att kärleken bara tar slut på det sättet? Det är något jag har svårt att förstå. Det känns som att den där elden du pratar om alltid tar slut för eller senare, att det är nyförälskelse. Kan man vara svartsjuk och bry sig om personen men ändå inte ha känslor kvar?

 

[Fruentimber]

Det är ju få förunnat att spendera resten av livet med sin första kärlek. Att tappa just kärlekskänslorna är väl vad som hänt när man bestämmer sig för att gå vidare, och de kan man ju ha tappat av olika orsaker. Man växer åt olika håll, prioriterar olika, och så vidare. Det betyder ju inte att man per definition slutat bry sig om personen, så jag är lite tvekande efter hur du menar?

Man kan både vara svartsjuk och attraherad av en person utan att för den delen vara kär. Att man bryr sig om någon betyder ju inte heller att man per automatik är kär? Jag är ju inte kär i alla mina vänner, liksom.

Jag älskar inte mina ex. De är ju ex av en anledning. Att jag har älskat vissa av dom, absolut. Men uppenbarligen har ju något skavt så pass i relationen att vi valt att gå isär och efter en tid från varandra så omvandlas kanske känslorna till vänskapskänslor istället, eller så bryter man helt. För min del har jag vid ett par tillfällen helt enkelt insett att den personen jag älskade och som jag trodde att jag kände, visade sig vara någon annan efter en tid. Jag hade t ex en sambo som blev helt personlighetsförändrad några månader in i förhållandet. Då är det svårt att hålla kvar i några känslor.

 

[Klubbisen]

Det är ju få förunnat att spendera resten av livet med sin första kärlek. Att tappa just kärlekskänslorna är väl vad som hänt när man bestämmer sig för att gå vidare, och de kan man ju ha tappat av olika orsaker. Man växer åt olika håll, prioriterar olika, och så vidare. Det betyder ju inte att man per definition slutat bry sig om personen, så jag är lite tvekande efter hur du menar?

Man kan både vara svartsjuk och attraherad av en person utan att för den delen vara kär. Att man bryr sig om någon betyder ju inte heller att man per automatik är kär? Jag är ju inte kär i alla mina vänner, liksom.

Jag älskar inte mina ex. De är ju ex av en anledning. Att jag har älskat vissa av dom, absolut. Men uppenbarligen har ju något skavt så pass i relationen att vi valt att gå isär och efter en tid från varandra så omvandlas kanske känslorna till vänskapskänslor istället, eller så bryter man helt. För min del har jag vid ett par tillfällen helt enkelt insett att den personen jag älskade och som jag trodde att jag kände, visade sig vara någon annan efter en tid. Jag hade t ex en sambo som blev helt personlighetsförändrad några månader in i förhållandet. Då är det svårt att hålla kvar i några känslor.

Nej jag vet inte. Jag kanske är för ung för att förstå. Jag trodde bara att det var så att den här ”lågan” som man kände i början försvann efter ett tag och att det är normalt i ett förhållande att känslorna ”svajar”. Men om man verkligen älskar någon gör man kanske inte slut av den anledningen utan känslorna ofta väcks till liv igen. Förstår dock inte varför man skulle vara svartsjuk om man inte har känslor för personen.

 

[cirkus]

För mig är det stor skillnad på förälskelse och kärlek.
Förälskelse går alltid över. Alltid.
Kärlek är något annat.

 

[Mia_R]

Svartsjuka har inget med kärlek att göra, du kan vara hur svartsjuk som helst utan att älska någon. För mig är det mycket svårare att förstå svartsjuka än att kärleken dör. De känslor man har för någon försvinner helt enkelt. Den andre är inte längre någon man saknar, vill vara tillsammans med och som man vill göra saker tillsammans med. Svartsjuka i mina ögon handlar bara om egoism, mitt, mitt, mitt, jag, jag, jag. Ingen annan ska få, inte den man vaktar som en drake över heller.

Som @cirkus skriver går förälskelse över, antingen i kärlek eller så dör den.

 

[Voeux]

Jag har faktiskt aldrig tappat känslorna för någon i en pågående relation, men jag har ju å andra sidan tappat känslorna efter att relationen tagit slut och det är väl egentligen samma sak. Man ser en människa med nya ögon helt plötsligt och det kan ju även hända i en relation, successivt.

 

[Voeux]

För mig är det stor skillnad på förälskelse och kärlek.
Förälskelse går alltid över. Alltid.
Kärlek är något annat.

Både och skulle jag säga. För mig åker den lite berg-och dalbana. Vem pallar att vara förälskad jämt i en relation, det går ju inte. Men det innebär inte att den fanns och sen inte finns mer, utan mer att den ofta finns mycket i början och lite mindre senare men kan dyka upp med jämna mellanrum.

 

[Fruentimber]

Nej jag vet inte. Jag kanske är för ung för att förstå. Jag trodde bara att det var så att den här ”lågan” som man kände i början försvann efter ett tag och att det är normalt i ett förhållande att känslorna ”svajar”. Men om man verkligen älskar någon gör man kanske inte slut av den anledningen utan känslorna ofta väcks till liv igen. Förstår dock inte varför man skulle vara svartsjuk om man inte har känslor för personen.

Svartsjuka kan t ex handla om kontrollbehov. Det behöver absolut inte handla om någon form av kärlek. En viktig lärdom, speciellt om du är ung.

Man känner inte en "låga" hela tiden bara för att man älskar någon, nej. Den förälskelsefasen går ju över. Sen älskar man "bara". Kanske blir lite nyförälskad då och då.

Antingen håller de känslorna i sig eller så gör de inte det, av olika anledningar. Jag kan bli väldigt rastlös i ett förhållande. Innan jag träffade nuvarande sambon tröttnade jag på mina partners inom ett år. Eller hade stora förväntningar, eller föreställningar om hur livet skulle bli med den personen, och så blev det kanske snarare tvärtom. Då är det dags att säga tack och hej - leverpastej.

 

[Klubbisen]

Svartsjuka har inget med kärlek att göra, du kan vara hur svartsjuk som helst utan att älska någon. För mig är det mycket svårare att förstå svartsjuka än att kärleken dör. De känslor man har för någon försvinner helt enkelt. Den andre är inte längre någon man saknar, vill vara tillsammans med och som man vill göra saker tillsammans med. Svartsjuka i mina ögon handlar bara om egoism, mitt, mitt, mitt, jag, jag, jag. Ingen annan ska få, inte den man vaktar som en drake över heller.

Som @cirkus skriver går förälskelse över, antingen i kärlek eller så dör den.

Okej men om jag då ska försöka förstå, vad är det som gör att man tappar kärlek för någon? Och vad är skillnaden mellan att vara förälskad och kärlek?

 

[Klubbisen]

Och då förstår jag inte riktigt, om man bryr sig om personen och är attraherad av personen, vad är det då som gör att kärleken försvinner? Jag kan förstå i de fall då personen beter sig illa och man inte längre vill ha kontakt med personen/inte bryr sig om personen på något plan. Men ifall man fortfarande saknar personen, bryr sig om den och är attraherad, är det inte då bara förälskelsen som har lagt sig. Min syster blev nyligen dumpad helt utan förvarning från en kille som varit jätteförälskad i henne. Dom var tillsammans 1,5 år och det är så han förklarar det. Han säger att han inte längre blir lika glad när han ser inte och inte tänker på henne hela hela tiden. För mig låter det nämligen som att det är förälskelsen som lagt sig.

 

[Fruentimber]

Och då förstår jag inte riktigt, om man bryr sig om personen och är attraherad av personen, vad är det då som gör att kärleken försvinner? Jag kan förstå i de fall då personen beter sig illa och man inte längre vill ha kontakt med personen/inte bryr sig om personen på något plan. Men ifall man fortfarande saknar personen, bryr sig om den och är attraherad, är det inte då bara förälskelsen som har lagt sig. Min syster blev nyligen dumpad helt utan förvarning från en kille som varit jätteförälskad i henne. Dom var tillsammans 1,5 år och det är så han förklarar det. Han säger att han inte längre blir lika glad när han ser inte och inte tänker på henne hela hela tiden. För mig låter det nämligen som att det är förälskelsen som lagt sig.

Jag har haft flertalet friends with benefits, vänner man helt enkelt vill ligga med och som man bryr sig om, för det är ju vänner. Men att jag ligger med någon betyder ju inte att jag är kär i personen i fråga. Eller att jag skulle bli kär (även om det absolut också har hänt).

Det finns en triljon anledningar till att kärlek försvinner. Alla har ju sin anledning, liten eller stor, till varför man känner så. Det blir svårt att svara på en så stor fråga, det är ju inte så att man kan stolpa upp alla möjliga anledningar i en excel-fil.

 

[Klubbisen]

Jag har haft flertalet friends with benefits, vänner man helt enkelt vill ligga med och som man bryr sig om, för det är ju vänner. Men att jag ligger med någon betyder ju inte att jag är kär i personen i fråga. Eller att jag skulle bli kär (även om det absolut också har hänt).

Det finns en triljon anledningar till att kärlek försvinner. Alla har ju sin anledning, liten eller stor, till varför man känner så. Det blir svårt att svara på en så stor fråga, det är ju inte så att man kan stolpa upp alla möjliga anledningar i en excel-fil.

Ja det förstår jag. Men i mitt fall, om man alltså har varit kär i personen tidigare och det går över till att man inte känner sig lika pirrig/ nervös men ändå saknar personen, blir svartsjuk när man tänker på den med någon annan, är attraherad och bryr sig om personen. Låter inte det som förälskelse som mer har gått över till kärlek?

 

[Sezziyanen]

Har läst en del om att nyförälskelsen är en biologisk funktion som driver på fortplantningen, så att säga. Och att det finns vetenskapliga samband mellan när nyförälskelsen i genomsnitt lägger sig och den tidpunkt då kvinnan i regel hade varit x tid in i gravidideten. Rent krasst: då förälskelsen rent evolutionellt hade gjort sitt jobb.

Orkar inte leta upp källor nu, så gör vad ni vill med den informationen :P.

 

[Fruentimber]

Ja det förstår jag. Men i mitt fall, om man alltså har varit kär i personen tidigare och det går över till att man inte känner sig lika pirrig/ nervös men ändå saknar personen, blir svartsjuk när man tänker på den med någon annan, är attraherad och bryr sig om personen. Låter inte det som förälskelse som mer har gått över till kärlek?

Jo, det låter det som.

 

[Klubbisen]

Jo, det låter det som.

Det känns bara jobbigt för min syster som verkligen bryr sig om den här killen, men han verkar för omogen för det

 

[Nahar]

För mig är det väldigt stor skillnad på kärlek (att vara kär i någon) och att älska någon. Känslan kärlek kommer och går, men att älska någon är ett val i mina ögon, eftersom att älska kräver handling. Att älska kräver att du aktivt ser bortom ditt eget behov av kärlek och bekräftelse och istället har en djup och outgrundlig vilja att göra det allra bästa för den du älskar, att se till vad som gör den lycklig.

Kärlek: Åh, jag är kär, jag vill vara med dig, ha dig = jaget står i centrum

Älska: Jag skiter i mig själv, bara jag får se dig lycklig = den du älskar står i centrum

 

[tanten]

Men vad är anledningen till att kärleken bara tar slut på det sättet? Det är något jag har svårt att förstå. Det känns som att den där elden du pratar om alltid tar slut för eller senare, att det är nyförälskelse. Kan man vara svartsjuk och bry sig om personen men ändå inte ha känslor kvar?

Inga känslor är helt beständiga. De förändras. Människan funkar så.

Ta sorg t.ex. Den kan vara ohygglig men så småningom mattas av och bara bli en sorgsenhet, inte den kvävande totala känslan den var i början.

Vore väldigt märkligt om just kärlek skulle vara konstant? Den går upp och ner. Som det mesta i livet.

Just kärlek är inte på något sätt magisk och annorlunda än andra känslor.
Man kan älska någon hela sitt liv. Men styrkan i kärleken varierar, den går upp och ner.
Som kärleken till ens barn. Man älskar dem, men ibland vill man bara be dem dra nånstans varmare... Men känslorna försvinner inte, man är alltid förälder.

Men precis som man kan vara intensivt uppfylld av ett intresse så kan man tappa det intresset så småningom.

Varför skulle just kärlek vara annorlunda mot allt annat?

 

[tanten]

Ja det förstår jag. Men i mitt fall, om man alltså har varit kär i personen tidigare och det går över till att man inte känner sig lika pirrig/ nervös men ändå saknar personen, blir svartsjuk när man tänker på den med någon annan, är attraherad och bryr sig om personen. Låter inte det som förälskelse som mer har gått över till kärlek?

Blanda inte ihop kärlek och svartsjuka.

Båda är starka känslor, men svartjuka är en svart sjuka. Destruktivt, och har inget alls positivt med sig.
Människor kan vara svartsjuka utan att kärlek är inblandad. Det kan vara kontrolbehov, rädsla för att man själv inte duger osv osv osv.