Svordomar och könsord, vad är det som driver vissa till att ständigt upprepa dessa i diskussioner?

[Sel]

Det misogyna tycker jag ligger i att ord som "horbock" aldrig blivit särskilt populära som skällsord.

Som svärord eller invektiv har jag t ex inga problem med att folk säger fitta om de lika gärna använder ollon, kukhuvud eller något annat könsord utan att det faktiska könet är relevant.

*kl

Det har egentligen ingenting med diskussionen att göra och det kanske bara är jag, men visst känns uttryck som "ditt jävla ollon!" och "Surfitta" ganska ur tiden idag? Jag blir mest full i skratt när jag hör dem snarare än förolämpad. Det är lite "Fucking jävla KukÅmål!" över dem, sådär nostalgipinsamt.

Tycker också att både fitta och kuk är helt okej ord att använda när man pratar om könsorgan och gör det själv, men mindre så om personer.

 

[Dentaku]

*kl

Det har egentligen ingenting med diskussionen att göra och det kanske bara är jag, men visst känns uttryck som "ditt jävla ollon!" och "Surfitta" ganska ur tiden idag? Jag blir mest full i skratt när jag hör dem snarare än förolämpad. Det är lite "Fucking jävla KukÅmål!" över dem, sådär nostalgipinsamt.

Tycker också att både fitta och kuk är helt okej ord att använda när man pratar om könsorgan och gör det själv, men mindre så om personer.

Säkert, jag ville mest komma på något exempel på där jag tycker att det är misogynt att bara använda det "kvinnliga" ordet på ett nedlåtande sätt, men helt ok om man använder motsvarande "manliga" ord på samma sätt.

 

[LenaH]

Jag har gått över till att säga RÖV! efter att ha testat olika varianter.

 

[Palermo]

Säkert, jag ville mest komma på något exempel på där jag tycker att det är misogynt att bara använda det "kvinnliga" ordet på ett nedlåtande sätt, men helt ok om man använder motsvarande "manliga" ord på samma sätt.

Vem har sagt att "horkarl" är ok?

Jag hör öht aldrig den typen av skällsord på svenska. Inte ord för könsorganen heller - där har ju de fd vukgäruttrycken snarare blivit normalt talspråk.

"Horunge" har jag aldrig hört på svenska som skällsord. Fast "horkarl" känns för mig ännu mer föråldrat.

 

[Dentaku]

Vem har sagt att "horkarl" är ok?

Jag hör öht aldrig den typen av skällsord på svenska. Inte ord för könsorganen heller - där har ju de fd vukgäruttrycken snarare blivit normalt talspråk.

"Horunge" har jag aldrig hört på svenska som skällsord. Fast "horkarl" känns för mig ännu mer föråldrat.

Jag tror att du missuppfattade mig. Ingen har sagt att horkarl är ok, inte jag heller.

Det jag menar är misogynt är när ord som har kvinnliga egenskaper används negativt medan manliga inte gör det. Att horkarl inte är lika intressant som hora som svordom är förstås en del av det. Att folk verkar koppla horunge enbart till mamman och hennes vandel känns som en förlängning av det. Män kan också ha horungar och har anklagats för det i många hundra år. Naturligtvis har de aldrig råkat lika illa ut som kvinnorna som faktiskt födde barnen, men ändock.

(Horunge kom upp som exempel på vad en bukefalist hört. Jag har hört det flera gånger också.)

 

[Spelberoende]

I ungdomen i kompisgänget kunde det låta "men du är väl ett jävla kukhuve" utan att nån tog illa upp eller ens reflekterade över orden men det växer man ifrån, i den inre vänkretsen kan man ju dra till med nåt mindre passande eftersom man vet att man får tillbaka med samma mynt och att ingen tar illa upp, man kläcker ju inte ur sig "kan du flytta på din stora röv" i affären, däremot kan både jag och grannen kläcka ur sig sånt och liknande åt varann, men så har vi ju känt varann ett halvt liv också och umgåtts och varit på fester tillsammans. Allt handlar om rätt människor och rätt tillfälle.

 

[Inte_Ung]

Vem har sagt att "horkarl" är ok?

Torsk?

Det är ju tämligen nedlåtande att kalla någon.

 

[Inte_Ung]

I ungdomen i kompisgänget kunde det låta "men du är väl ett jävla kukhuve

Trähatt?
Pappskalle?

Det fungerar att ta i utan att svära.

 

[Spelberoende]

Trähatt?
Pappskalle?

Det fungerar att ta i utan att svära.

En annan tid i ett annat liv, sen spelar det ju också en roll i vilka miljöer man vistas och på 60-70-talet fanns ju inte lättkränktheten.

 

[Enya]

Trähatt?
Pappskalle?

Det fungerar att ta i utan att svära.

Ett tydligt tecken på olikheter.

I min värld är det alldeles för lamt att säga något sådant. Det är bara ord liksom, inga kraftuttryck för mig Då hade jag i sådana fall valt idiot, om jag inte skulle svära.

 

[Inte_Ung]

Då hade jag i sådana fall valt idiot, om jag inte skulle svära.

Det kallar jag inte heller någon.

 

[vilde]

Jag har alltid trott att det handlar om uppfostran och uppväxt.
Jag svär i princip aldrig eftersom att man inte gjorde det i min omgivning när jag växte upp.
Utom kanske när man blev riktigt arg.
Runda ord förekom i nog inte alls.
Så jag tror att om man hör svordomar och runda ord hela dagarna så blir man så luttrad och van att det blir normalt språkbruk.
De "fula orden" tappar sin laddning och blir som vilket ord som helst bland alla andra ord.

Tror samma, uppfostran är nog den största faktorn. Använder själv ytterst sällan svordomar, "hundan" som Emil fick sitta i snickarboden för var tillåtet när jag växte upp och det händer att jag säger men inte värre än så.

 

[Enya]

Det kallar jag inte heller någon.

Nu var @Spelberoende inlägg du svarade på om vad de sa mellan varandra i ungdomen på ett mer skämtsamt sätt. Så jag utgår från att det var det som åsyftades.
Nej jag kallar inte folk idioter i deras ansikte, om vi inte retas. Jag och min syster kan göra det med varandra, men vi är ju på samma nivå. Ett exempel där, om att driva med sig själv, är när jag sa "sa den ena idioten till den andra och så blev vi kloka ihop".