Svordomar och könsord, vad är det som driver vissa till att ständigt upprepa dessa i diskussioner?

[stjarnhimmel]

Ni som säger att våra svordomar är bibliska och därför inte provocerande- hsmdjar inte det om att de flesta i Sverige inte är så religiösa?
För jag har träffat religiösa som bad folk att inte säga ord som ' satan, helvete och liknande. De hade inte problem med andra svordomar men ville inte att man skulle säga den typen av ord.
Jag svär inte så mkt men råkar jag slå i tån och göra mig illa kan jag skrika typ 'helvete'

 

[nullo-modo]

Det där är ju varken svordomar eller könsord utan beskriver vad som ska hända och hur det är och sägs allmänt, pissa sa vi i kompisgänget aldrig utan fjöla.
Med könsord är det en helt annan sak, jag hade ju en bekant som bara måste lägga in såna precis överallt, han var militär och jag undrar fortfarande hur man gör när man "knullar med dom där förbannade tälten" för knulla fanns i var och varannan mening och när han skulle tala om nån kvinna hette det alltid "käringen gjorde, käringen sa" i nedvärderande mening och gällde det en bonde blev det "bonnjäveln".

Kanse inte tolka det bokstavligt. Har själv inga problem att förstå när min kollega säger "men din mamma" till en säck/pall med mjöl eller till datorn, brukar fråga om han vill ha hjälp med något.

 

[Spelberoende]

Jag svär inte så mkt men råkar jag slå i tån och göra mig illa kan jag skrika typ 'helvete'

Men det är ju ett måste och det finns ju en fortsättning på den ramsan som nedkallar alla mörkrets makter till det bordsbenet om det nu är ett sånt som orsakat smärtan.

 

[Lobelia]

OT men själv blir jag mer upprörd när folk svär fel! (Obs obs jag vet jag vet, vad då svära fel, och jag är egentligen inte språkpolis för fem öre.) Men kom igen, "Jag vete fan" som rätt många, särskilt unga, säger (fast ärligt talat känner jag femtioåringar som gör det också) är hundra procent ologiskt.

Vad är ologiskt i detta? Jag svär inte så värst ofta men för mig är "Jag vet e fan" (svårt att skilja uttalet från din version) en helt normal svordom av mildare slag som jag hört massvis.

 

[Otherside]

Ni som säger att våra svordomar är bibliska och därför inte provocerande- hsmdjar inte det om att de flesta i Sverige inte är så religiösa?
För jag har träffat religiösa som bad folk att inte säga ord som ' satan, helvete och liknande. De hade inte problem med andra svordomar men ville inte att man skulle säga den typen av ord.
Jag svär inte så mkt men råkar jag slå i tån och göra mig illa kan jag skrika typ 'helvete'

En kristen vän till mig menade, att det var ett bevis på satans existens det faktum att folk "åkallar hans namn" när de är arga eller negativa....

 

[Spelberoende]

En kristen vän till mig menade, att det var ett bevis på satans existens det faktum att folk "åkallar hans namn" när de är arga eller negativa....

Djävulen finns i detaljerna, det får man inte glömma.
Och, nej, jag är inte religiös trots att jag har en del med kyrkan att göra och har både präktiga prelater och prilliga pastorer som vänner.

 

[Capybara]

Vad är ologiskt i detta? Jag svär inte så värst ofta men för mig är "Jag vet e fan" (svårt att skilja uttalet från din version) en helt normal svordom av mildare slag som jag hört massvis.

Nu blir det nördigt och petimätrigt här, men uttrycket är alltså "Det vete fan" (eller bara "vete fan"). Det är ett av få kvarvarande exempel på presens konjunktiv i dagens svenska (andra exempel är "leve konungen!" och "Gud vare lovad", alltså mer eller mindre stelnade uttryck). Jag har ingenting där att göra, det är fan som vet det, eller tros veta det. (Man kan också säga "det vete fåglarna" eller "det vete katten" eller "det vete tusan". Men inte jag.)

MIndre petimätrigt tillägg: Alltså, det är klart att man kan säga "jag vette fan". Många gör det, exempelvis mina vuxna barn. Men rent språkligt går det absolut inte ihop och för mig skaver det illa.

 

[Enya]

Jag tycker det låter onödigt grovt att svära hela tiden. Och definitivt att man behöver kunna vårda sitt språk, så att man kan låta bli att svära alls ibland.

Så nån som slänger in svordomar och grovt språk hela tiden skulle jag störa mig lite på. I mina öron låter det inte trevligt. Och jag har nog varit rätt på mina barn också att vårda språket så att de inte slentrianmässigt svär hela tiden. Dels för att jag tycker det låter illa, dels för att man behöver kunna låta bli helt i vissa situationer, och jag tänker mig att det blir svårare om man vanligtvis svär hela tiden.

Men vad är "hela tiden"? Är inte det högst individuellt vad man tycker är "hela tiden"? för mig är hela tiden onödigt. Men att svära normalt mycket är inte att svära hela tiden.
och varför ska man låta bli att svära alls? Vem säger det? Att det finns tillfällen att det är opassande, självklart, men inte alls vid andra tillfällen (i vardagen), varför? Enligt vem? Är inte det också individuellt?

Någon tycker att det låter hemskt med svordomar och fördömer det som fult och mindre intelligent att svära, att man är ouppfostrad och liknande. Det har ju visat sig inte stämma, ändå förekommer åsikterna fortfarande.

 

[Mia_R]

Lite mer osammanhängande tankar. Jag tror det ligger något i det att svenska svordomar är bibliska och därmed opersonliga. De är inte riktade till en person utan helvete, jävlar, fan osv är mer allmängiltiga. De förolämpar ju ingen eller ingenting personligt som fuck, cunt, sob osv. Yo mama verkar vara universellt. Se Stand By Me där huvudpersonerna förolämpar sina vänners mammor. Filmen utspelas i småstads USA 1959.

Suck my dick och en hel del andra svordomar, intressant nog relativt vanliga på spanska, är implicit eller explicit homofobiska. Som maricón. Vissa ord är ju svordomar i ett land och har en helt annan mening i ett annat, eg fag och faggot.

Visst finns det svenska skällsord som är personliga som t ex horunge eller hora, Jag jagade en ungjävel ända fram till ytterdörren efter att han kallade min lillasyster för horunge, för det var även en personlig förolämpning mot vår mamma. Han låste dörren och jag ringde på, då låste han in sig på toaletten men hans föräldrar tvingade honom öppna dörren och be om ursäkt.

Jag tyckte det var mest synd att jag inte hann ta honom innan, för då hade jag spöat upp honom rejält och eftersom jag själv var minderårig hade jag bara fått skäll.

 

[Enya]

Det där är ju varken svordomar eller könsord utan beskriver vad som ska hända och hur det är och sägs allmänt, pissa sa vi i kompisgänget aldrig utan fjöla.
Med könsord är det en helt annan sak, jag hade ju en bekant som bara måste lägga in såna precis överallt, han var militär och jag undrar fortfarande hur man gör när man "knullar med dom där förbannade tälten" för knulla fanns i var och varannan mening och när han skulle tala om nån kvinna hette det alltid "käringen gjorde, käringen sa" i nedvärderande mening och gällde det en bonde blev det "bonnjäveln".

Och det är dina exempel jag tycker är fel, över gränsen alltså. Det är ett fel på beteendet som i sig inte sitter i språket, det kommer bara ut därigenom också. Han är nog ganska förnedrande som person också till och från, mot tex kvinnor eller andra. Det han gör är ju egentligen inte att svära, utan han förnedrar och så har han ett barnsligt språk, pubertalt liksom, med tanke på könsorden. Det finns en tid under speciellt killars tonår där det kan vara lite häftigt med könsord osv , den brukar man växa ifrån.

Har du sagt till honom att vårda språket? Det hade jag gjort, hade inte kunnat vara tyst, just pga könsord, knulla och kärring.

Dottern var och hälsade på förra sommaren här med sin pojkvän och fick då sova i min säng. Jag renbäddade den och sa "Så, nu har jag bäddat sängen åt er också, men kom ihåg ni får inte knulla i min säng!" Ungen skrek rakt ut! "MAMMA! du säger ju aldrig så!!" Så nej, jag använder inte könsord överdrivet ofta alls, och när jag gör är det liksom mer "på rätt plats" i en mening så att säga så jag reagerar om de orden missbrukas. Ett missbruk är ju inte ok.

 

[Enya]

Men det är ju ett måste och det finns ju en fortsättning på den ramsan som nedkallar alla mörkrets makter till det bordsbenet om det nu är ett sånt som orsakat smärtan.

Det gör mindre ont när man svär! Det är sant

 

[nightcrawler]

Det gör mindre ont när man svär! Det är sant

Det kan jag intyga provade själv förra helgen när jag stukade foten.

 

[Lobelia]

Nu blir det nördigt och petimätrigt här, men uttrycket är alltså "Det vete fan" (eller bara "vete fan"). Det är ett av få kvarvarande exempel på presens konjunktiv i dagens svenska (andra exempel är "leve konungen!" och "Gud vare lovad", alltså mer eller mindre stelnade uttryck). Jag har ingenting där att göra, det är fan som vet det, eller tros veta det. (Man kan också säga "det vete fåglarna" eller "det vete katten" eller "det vete tusan". Men inte jag.)

MIndre petimätrigt tillägg: Alltså, det är klart att man kan säga "jag vette fan". Många gör det, exempelvis mina vuxna barn. Men rent språkligt går det absolut inte ihop och för mig skaver det illa.

Jag tror inte folk förknippar fan med satan i någon större utsträckning numera. Syftar men inte på djävulen bokstavligen så blir det mer logiskt. Det är mer en glidning i betydelsen, det är mer att det betyder "Jag vet verkligen inte" så blir det inte så illa grammatiskt.

 

[Enya]

Det kan jag intyga provade själv förra helgen när jag stukade foten.

Undrar om det inte har gjorts några undersökningar på det där man kommit fram till samma sak?
Jag tror det har att göra med att man då använder svordomarna som kraftuttryck, lägger kraft i dem, pga smärtan, och därmed flyttar fokus något från smärtan till att uttrycka svordomen.

 

[Enya]

Jag tror inte folk förknippar fan med satan i någon större utsträckning numera. Syftar men inte på djävulen bokstavligen så blir det mer logiskt. Det är mer en glidning i betydelsen, det är mer att det betyder "Jag vet verkligen inte" så blir det inte så illa grammatiskt.

Då får man väl säga det istället för att ta delar av ett befintligt uttryck och använda?

 

[nullo-modo]

Undrar om det inte har gjorts några undersökningar på det där man kommit fram till samma sak?
Jag tror det har att göra med att man då använder svordomarna som kraftuttryck, lägger kraft i dem, pga smärtan, och därmed flyttar fokus något från smärtan till att uttrycka svordomen.

Mindre ont vet jag inte men det har gjorts undersökning som visar att om du svär så klarar du att ha handen i kallt vatten längre än om du inte svär samtidigt.

 

[MJLee]

Visst finns det svenska skällsord som är personliga som t ex horunge eller hora, Jag jagade en ungjävel ända fram till ytterdörren efter att han kallade min lillasyster för horunge, för det var även en personlig förolämpning mot vår mamma. Han låste dörren och jag ringde på, då låste han in sig på toaletten men hans föräldrar tvingade honom öppna dörren och be om ursäkt.

Jag tyckte det var mest synd att jag inte hann ta honom innan, för då hade jag spöat upp honom rejält och eftersom jag själv var minderårig hade jag bara fått skäll.

Det här är ett intressant exempel, där horunge inte är acceptabelt men ungjävel är det.

 

[Enya]

Mindre ont vet jag inte men det har gjorts undersökning som visar att om du svär så klarar du att ha handen i kallt vatten längre än om du inte svär samtidigt.

Vad häftigt! Sedär! Svordomar är viktiga!

 

[Enya]

Det här är ett intressant exempel, där horunge inte är acceptabelt men ungjävel är det.

Vilket får mig att tänka på "Mina barn och andras ungar"

 

[Capybara]

Jag tror inte folk förknippar fan med satan i någon större utsträckning numera. Syftar men inte på djävulen bokstavligen så blir det mer logiskt. Det är mer en glidning i betydelsen, det är mer att det betyder "Jag vet verkligen inte" så blir det inte så illa grammatiskt.

Ja, jag tror ju att många menar ”inte fan vet jag”.