Svordomar och könsord, vad är det som driver vissa till att ständigt upprepa dessa i diskussioner?

[nightcrawler]

Undrar om det inte har gjorts några undersökningar på det där man kommit fram till samma sak?
Jag tror det har att göra med att man då använder svordomarna som kraftuttryck, lägger kraft i dem, pga smärtan, och därmed flyttar fokus något från smärtan till att uttrycka svordomen.

Skulle tro att det är så. Jag sa inget först och då gjorde ont som satan. Sen när jag förvissat mej om att ingen sett något så började jag svära och det kändes betydligt bättre

 

[Enya]

Skulle tro att det är så. Jag sa inget först och då gjorde ont som satan. Sen när jag förvissat mej om att ingen sett något så började jag svära och det kändes betydligt bättre

Kan tänka mig det!
Och jag tror att man andas ju när man svär, det har nog betydelse också kanske. Jag har en tendens att hålla andan när det gör ont- och då gör det på något vis mer ont.

 

[Spelberoende]

Och det är dina exempel jag tycker är fel, över gränsen alltså. Det är ett fel på beteendet som i sig inte sitter i språket, det kommer bara ut därigenom också. Han är nog ganska förnedrande som person också till och från, mot tex kvinnor eller andra. Det han gör är ju egentligen inte att svära, utan han förnedrar och så har han ett barnsligt språk, pubertalt liksom, med tanke på könsorden. Det finns en tid under speciellt killars tonår där det kan vara lite häftigt med könsord osv , den brukar man växa ifrån.

Har du sagt till honom att vårda språket? Det hade jag gjort, hade inte kunnat vara tyst, just pga könsord, knulla och kärring.

Dottern var och hälsade på förra sommaren här med sin pojkvän och fick då sova i min säng. Jag renbäddade den och sa "Så, nu har jag bäddat sängen åt er också, men kom ihåg ni får inte knulla i min säng!" Ungen skrek rakt ut! "MAMMA! du säger ju aldrig så!!" Så nej, jag använder inte könsord överdrivet ofta alls, och när jag gör är det liksom mer "på rätt plats" i en mening så att säga så jag reagerar om de orden missbrukas. Ett missbruk är ju inte ok.

Jag gjorde det ett par gånger medan han levde och sen knoppade jag av honom från min bekantskapskrets, såna människor vill jag ha så lite att göra med som det är möjligt. En annan som just nu är på gränsen till fd. vän är en som bara måste lägga in könsord och förklaringar som "den glänser som hundpungen i månskenet" och jag undrar bara varför, karln är ändå nästan 70 år.

 

[MJLee]

Det är lite samma stuk som när en femåring snubblar över en stol och sparkar på stolen och utbrister, dumma stol!

 

[nightcrawler]

Kan tänka mig det!
Och jag tror att man andas ju när man svär, det har nog betydelse också kanske. Jag har en tendens att hålla andan när det gör ont- och då gör det på något vis mer ont.

Exakt. Det gör ondare när man håller andan. Tror man fokuserar mer på smärtan då. Svära eller vråla gör det bättre. kombo svära och vråla är snäppet bättre.

 

[Enya]

Jag gjorde det ett par gånger medan han levde och sen knoppade jag av honom från min bekantskapskrets, såna människor vill jag ha så lite att göra med som det är möjligt. En annan som just nu är på gränsen till fd. vän är en som bara måste lägga in könsord och förklaringar som "den glänser som hundpungen i månskenet" och jag undrar bara varför, karln är ändå nästan 70 år.

Jag har aldrig förstått sådana uttryck. Tycker att det är äckligt.

 

[Roheryn]

I den situationen är det ju lika dumt att med eftertryck utbrista "jösses så gott" eller "mums filibaba". Eller rent av att skratta alldeles för högt. Man måste ju inte vara ljudlig för att man svär?

Absolut, att anpassa sig efter miljön/sällskapet/förväntningarna har ju minst lika mycket med ljudvolym och övrigt ordval att göra som om man använder svordomar eller inte.

Du är inte den enda som rör dig mellan olika miljöer och jag skulle inte säga att man saknar förmåga till anpassning för att man använder svärord. Jag tror liksom inte att det hänger ihop alls.

För mig är användandet eller icke-användandet av svordomar EN del i den där anpassningen (men långt ifrån den enda). Jag har inte sagt något om någon annans förmåga till anpassning, men uppfattade dig som att du inte vill anpassa dig genom att låta bli att svära?

 

[Mia_R]

Det här är ett intressant exempel, där horunge inte är acceptabelt men ungjävel är det.

Ungjävel är riktat till satungen i mina ögon, horunge är att kalla min mamma för hora så där dras familjen in.

 

[Palermo]

Ungjävel är riktat till satungen i mina ögon, horunge är att kalla min mamma för hora så där dras familjen in.

Horunge är dessutom misogynt.

 

[Wingates]

Horunge är dessutom misogynt.

På vilket vis då?
Det är ju bara ett barn född utom äktenskap.

 

[Lobelia]

På vilket vis då?
Det är ju bara ett barn född utom äktenskap.

Det är inte så bara, i synnerhet historiskt. Det är inte så länge sen att begå hor var straffbart och barnen betraktades som mindre värda. Det finna de som lever idag som har farit illa av att btraktas som horungar, men de börjar falla för ålderssträcket. Och hora syftar på en prostituerad.

 

[Wingates]

Det är inte så bara, i synnerhet historiskt. Det är inte så länge sen att begå hor var straffbart och barnen betraktades som mindre värda. Det finna de som lever idag som har farit illa av att btraktas som horungar, men de börjar falla för ålderssträcket. Och hora syftar på en prostituerad.

Jag pratar om det misogyna här, att vara horkarl var ju inte heller positivt. Hora betyder i detta fallet en som bedrivit hor - inte någon som är prostituerad.

Sen förstår jag inte det extremt kränkande i att bli kallad prostituerad heller, det i sig känns ju misogynt.

 

[Dentaku]

Jag ser en poäng i att inte (återgå till att) se uttryck som horunge som något annat än en förolämpning mot den de riktas till, om de nu används över huvud taget. Detsamma gäller "din mamma"-förolämpningar.

Att se dem som bokstavliga förolämpningar mot ens mamma är ett väldigt gammalmodigt sätt att tänka, som vi i stor utsträckning kommit från i Sverige. Min mammas sexualitet och sexualliv är inget som angår någon annan än henne själv, och hon kan ta sina egna strider om hon blir förolämpad.

 

[Lobelia]

Jag pratar om det misogyna här, att vara horkarl var ju inte heller positivt. Hora betyder i detta fallet en som bedrivit hor - inte någon som är prostituerad.

Sen förstår jag inte det extremt kränkande i att bli kallad prostituerad heller, det i sig känns ju misogynt.

Du jag sade inte emot, tvärt om.

Jag skulle bli extremt kränkt av att bli kallad hora ( lite beroende av sammanhang).Jag är säker på att jag inte är ensam.

 

[Mia_R]

Jag ser en poäng i att inte (återgå till att) se uttryck som horunge som något annat än en förolämpning mot den de riktas till, om de nu används över huvud taget. Detsamma gäller "din mamma"-förolämpningar.

Att se dem som bokstavliga förolämpningar mot ens mamma är ett väldigt gammalmodigt sätt att tänka, som vi i stor utsträckning kommit från i Sverige. Min mammas sexualitet och sexualliv är inget som angår någon annan än henne själv, och hon kan ta sina egna strider om hon blir förolämpad.

Som 12-åring tog iaf jag det som en förolämpning.

 

[Mabuse]

Men vad är "hela tiden"? Är inte det högst individuellt vad man tycker är "hela tiden"? för mig är hela tiden onödigt. Men att svära normalt mycket är inte att svära hela tiden.
och varför ska man låta bli att svära alls? Vem säger det? Att det finns tillfällen att det är opassande, självklart, men inte alls vid andra tillfällen (i vardagen), varför? Enligt vem? Är inte det också individuellt?

Någon tycker att det låter hemskt med svordomar och fördömer det som fult och mindre intelligent att svära, att man är ouppfostrad och liknande. Det har ju visat sig inte stämma, ändå förekommer åsikterna fortfarande.

Det är säkert individuellt. Men jag tycker inte om det. Så om du undrar enligt vem jag inte tycker om det, så är det enligt mig själv.

Och på jobbet (jag är universitetslärare) så är det klart olämpligt om jag svär åt studenterna. Det finns ju rätt många jobb och situationer där det inte är lämpligt att svära, så jag tänker att det är bra att kunna kontrollera sitt svärande och grovheten i sitt språk. Börjar jag slänga in könsord i föreläsningarna så skulle nog studenterna reagera. Och jag tycker personligen inte om när andra gör det heller, så hemma vill jag inte ha grovt språk.

 

[Enya]

Det är säkert individuellt. Men jag tycker inte om det. Så om du undrar enligt vem jag inte tycker om det, så är det enligt mig själv.

Och på jobbet (jag är universitetslärare) så är det klart olämpligt om jag svär åt studenterna. Det finns ju rätt många jobb och situationer där det inte är lämpligt att svära, så jag tänker att det är bra att kunna kontrollera sitt svärande och grovheten i sitt språk. Börjar jag slänga in könsord i föreläsningarna så skulle nog studenterna reagera. Och jag tycker personligen inte om när andra gör det heller, så hemma vill jag inte ha grovt språk.

Så det jag anser är att svära i vardagen anser du är att svära hela tiden. Att anpassa sig efter person och situation ser jag som en självklarhet så situationen med dina studenter är för mig ett ickeproblem-om man är uppfostrad och inte svär hela tiden, vilket för mig handlar om uppfostran och inte om språk.

Det verkar helt klart vara väldigt individuellt.

 

[Palermo]

På vilket vis då?
Det är ju bara ett barn född utom äktenskap.

Den första delen i ordet horunge är naturligtvis misogyn.

Och historien tillkommer. Ord utan kontext är knappt ens ord. Det här ordet har en mycket tydlig kontext av misogyn karaktär.

 

[Palermo]

Jag ser en poäng i att inte (återgå till att) se uttryck som horunge som något annat än en förolämpning mot den de riktas till, om de nu används över huvud taget. Detsamma gäller "din mamma"-förolämpningar.

Att se dem som bokstavliga förolämpningar mot ens mamma är ett väldigt gammalmodigt sätt att tänka, som vi i stor utsträckning kommit från i Sverige. Min mammas sexualitet och sexualliv är inget som angår någon annan än henne själv, och hon kan ta sina egna strider om hon blir förolämpad.

Det håller jag med om. Men det är ju inte ett argument för misogyna invektiv.

 

[Dentaku]

Det håller jag med om. Men det är ju inte ett argument för misogyna invektiv.

Det misogyna tycker jag ligger i att ord som "horbock" aldrig blivit särskilt populära som skällsord.

Som svärord eller invektiv har jag t ex inga problem med att folk säger fitta om de lika gärna använder ollon, kukhuvud eller något annat könsord utan att det faktiska könet är relevant.