Det här med känslor

[Cherarriduracell]

Det förstår jag. Det jag reagerar på är att han har varit förälskad i henne under cirka 1,5 år, och nu säger han att han fortfarande bryr sig jättemycket om henne, svartsjuk när han tänker på andra med henne, är attraherad och ser henne som en av sina bästa vänner men gör slut med henne för att han inte känner sig lika varm när han är med henne och inte tänker på henne 24/7. Känns då för mig som att förälskelsen är slut och att han då inte orkar ge sig på det som kommer efteråt. Han hade också känt att fjärilarna var borta under en vecka och sedan gjort slut.

Det spelar ju ingen roll vad du tycker vore rimligt och vad du tror saker beror på. Han vill inte längre, gör slut och ger henne möjligheten att hitta någon som vill vara tillsammans med henne. Att han är svartsjuk ligger på honom.

 

[Klubbisen]

Känslor försvinner ju inte rakt av oftast men att vara svartsjuk har inget med kärlek att göra utan om viljan att äga någon annan. Svartsjuka är aldrig någonsin sunt utan är något man behöver jobba bort, själv eller med hjälp för man kan aldrig äga någon annan. Svartsjuka har förstört många förhållanden då det leder till misstänksamhet och ofta anklagelser mot partnern och det är inte kul att bli utsatt för det.
Att man blir ledsen, känner sorg osv. när man ser sitt ex. med någon annan är däremot inget konstigt. Framförallt om det finns mycket känslor kvar.

Jag har några gånger i mitt liv lämnat för att förhållandet inte är sunt. Känslorna har funnits kvar men förhållandet har varit destruktivt och jag har insett att det skadar mig. I det läget anser jag att man ska lämna oavsett hur mycket man älskar den man lämnar. Det är svintufft att göra det och det kan vara jobbigt länge efter men det är så värt det. Ingen ska leva i förhållande som inte ger mer än de tar.

Att man är attraherad och bryr sig om någon man har levt med är däremot enbart sunt. Att vända totalt och avsky och strunta i vore däremot inte helt sunt. Det tyder för mig på att man har det så jobbigt med sina känslor att man vänder sin sorg till total ilska för att slippa känna sorgen över det som inte blev. Man kan helt enkelt inte hantera det utan blir förbannad istället för att hantera den sorg man känner. För även om det är man själv som lämnar så kan man ändå vara väldigt ledsen för att det inte blev som man hade tänkt.

Attraktion kan också hänga ihop med gammal vana. Man känner sin partner och våra hjärnor tycker om det vi vet och kan, våra vanor och våra rutiner och vill gärna hålla kvar det.

Förstår. Det är säkert en bra sak att dom gjorde slut egentligen. Det känns bara som att det här med att tappa känslor i ett förhållande på något sätt borde innebära att man är lite lättad när det tar slut och trött på personen i fråga. Att man inte känner för att träffa den lika ofta innan och att tydliga tecken på det är att personen drar sig undan eller inte vill ha sex lika ofta. Tror också att det är vanligt att man inte är lika attraherad av personen när man tappar känslor. Dom bodde alltså inte tillsammans utan cirka 1 timme ifrån varandra. Han säger att han inte är över henne vilket får mig att tro att det på något sätt ändå ligger känslor kvar hos honom. Försöker bara själv förstå mig på så att jag kan hjälpa henne Hon vill ringa honom och fråga ut mer och få svar på frågor men jag tror det kommer göra mer skada än nytta. Dessutom har jag uppfattat att dom är rätt olika så hade nog ändå inte fungerat i längden, kanske bäst det här.

 

[Klubbisen]

det här med svartsjuka tycker jag också är intressant. Det jag tycker är rimligt är att ifall man är extremt svartsjuk är det absolut inget hälsosamt, men jag tror inte att man är svartsjuk om man inte har några känslor kvar för personen. Det behöver inte betyda att man vill vara tillsammans men det finns känslor. Det jag menar med det är att ifall jag har pojkvän och inte blir alls upprörd på tanken på den personen med någon annan är ju något fel. För mig finns det olika slags svartsjukor, en är till exempel när man har känslor för någon och då på ett hälsosamt sätt inte vill förlora personen till någon annan. Sen kan svartsjuka vara när man istället blir för paranoid och det är dålig svartsjuka. Tänker jag helt fel? Svartsjuka måste ju ha med känslor att göra på något sätt. Man blir ju inte svartsjuk på någon som man inte bryr sig eller känner något för.

 

[TinyWiny]

Förstår. Det är säkert en bra sak att dom gjorde slut egentligen. Det känns bara som att det här med att tappa känslor i ett förhållande på något sätt borde innebära att man är lite lättad när det tar slut och trött på personen i fråga. Att man inte känner för att träffa den lika ofta innan och att tydliga tecken på det är att personen drar sig undan eller inte vill ha sex lika ofta. Tror också att det är vanligt att man inte är lika attraherad av personen när man tappar känslor. Dom bodde alltså inte tillsammans utan cirka 1 timme ifrån varandra. Han säger att han inte är över henne vilket får mig att tro att det på något sätt ändå ligger känslor kvar hos honom. Försöker bara själv förstå mig på så att jag kan hjälpa henne Hon vill ringa honom och fråga ut mer och få svar på frågor men jag tror det kommer göra mer skada än nytta. Dessutom har jag uppfattat att dom är rätt olika så hade nog ändå inte fungerat i längden, kanske bäst det här.

Jag tror få är helt likgiltiga inför sitt ex genast. Visst kan man bli lättad när ett förhållande väl tar slut om det av någon anledning har varit jobbigt att ta det sista klivet men det innebär inte att känslorna är helt slut utan att de har förändrats på något sätt och känslan är att man inte vill längre.

Nej att hålla på och ringa är ingen bra idé. Det sårar ofta bara. Bättre att hon tar hand om sig själv, sörjer som just hon behöver och går vidare i livet. Att man är olika behöver dock inte vara ett hinder. Jag och min partner är enormt olika men vi har valt att hålla ihop i över 20 år ändå. Motsatser kan komplettera varandra med och utifrån parternas behov kan det vara en fördel att vara olika. Så är det för oss.

Jag tycker inte att man behöver fundera på om det var bäst såhär. Det är så här och det får hon förhålla sig till och göra det hon behöver för att läka.

 

[TinyWiny]

det här med svartsjuka tycker jag också är intressant. Det jag tycker är rimligt är att ifall man är extremt svartsjuk är det absolut inget hälsosamt, men jag tror inte att man är svartsjuk om man inte har några känslor kvar för personen. Det behöver inte betyda att man vill vara tillsammans men det finns känslor. Det jag menar med det är att ifall jag har pojkvän och inte blir alls upprörd på tanken på den personen med någon annan är ju något fel. För mig finns det olika slags svartsjukor, en är till exempel när man har känslor för någon och då på ett hälsosamt sätt inte vill förlora personen till någon annan. Sen kan svartsjuka vara när man istället blir för paranoid och det är dålig svartsjuka. Tänker jag helt fel? Svartsjuka måste ju ha med känslor att göra på något sätt. Man blir ju inte svartsjuk på någon som man inte bryr sig eller känner något för.

Svartsjuka handlar om ägande och har inget med kärleksfulla känslor att göra. Att vara svartsjuk innebär inte att man bryr sig om människan utan om att man vill äga människan som om hen vore en pryl.

 

[Klubbisen]

Svartsjuka handlar om ägande och har inget med kärleksfulla känslor att göra. Att vara svartsjuk innebär inte att man bryr sig om människan utan om att man vill äga människan som om hen vore en pryl.

Men hur kommer det sig då att man bara är svartsjuk över människor man bryr sig om? Och att man tappar svartsjukan senare när man går vidare från personen?

 

[Klubbisen]

Jag tror få är helt likgiltiga inför sitt ex genast. Visst kan man bli lättad när ett förhållande väl tar slut om det av någon anledning har varit jobbigt att ta det sista klivet men det innebär inte att känslorna är helt slut utan att de har förändrats på något sätt och känslan är att man inte vill längre.

Nej att hålla på och ringa är ingen bra idé. Det sårar ofta bara. Bättre att hon tar hand om sig själv, sörjer som just hon behöver och går vidare i livet. Att man är olika behöver dock inte vara ett hinder. Jag och min partner är enormt olika men vi har valt att hålla ihop i över 20 år ändå. Motsatser kan komplettera varandra med och utifrån parternas behov kan det vara en fördel att vara olika. Så är det för oss.

Jag tycker inte att man behöver fundera på om det var bäst såhär. Det är så här och det får hon förhålla sig till och göra det hon behöver för att läka.

Håller med. Det är det som gör det så svårt att förstå på något sätt när folk säger att dom har ”tappat känslor”. Man har ju egentligen kanske inte tappat känslor (i många fall) för personen utan för förhållandet. Tror inte heller att vara olika behöver vara ett hinder, men dom hade ganska olika syn på vad dom ville göra med sina liv vilket jag tror kan ha betydelse. Tydligen hade han sagt att ”man vet aldrig vad som händer i framtiden” och pratat som att dom skulle kunna bli tillsammans senare vilket jag tror är väldigt dåligt för henne då hon inte riktigt går vidare.

 

[Nahar]

Men hur kommer det sig då att man bara är svartsjuk över människor man bryr sig om? Och att man tappar svartsjukan senare när man går vidare från personen?

Svartsjuka handlar om ens egna osäkerhet, sen att det kanske sker samtidigt som förälskelse gör inte svartsjukan till en del av förälskelsen. Att agera på svartsjuka är aldrig kärleksfullt, bara kontrollerande och ett uttryck för den svartsjukes egna oförmåga att agera kärleksfullt.

 

[Fruentimber]

Men hur kommer det sig då att man bara är svartsjuk över människor man bryr sig om? Och att man tappar svartsjukan senare när man går vidare från personen?

Va? Det var ju precis tvärtom som @TinyWiny skrev. Man behöver inte "bry sig om" någon för att agera svartsjukt. Man behöver inte per automatik tappa svartsjukan när man gått vidare heller. Svartsjuka fungerar liksom inte alltid så.

 

[Mia_R]

det här med svartsjuka tycker jag också är intressant. Det jag tycker är rimligt är att ifall man är extremt svartsjuk är det absolut inget hälsosamt, men jag tror inte att man är svartsjuk om man inte har några känslor kvar för personen. Det behöver inte betyda att man vill vara tillsammans men det finns känslor. Det jag menar med det är att ifall jag har pojkvän och inte blir alls upprörd på tanken på den personen med någon annan är ju något fel. För mig finns det olika slags svartsjukor, en är till exempel när man har känslor för någon och då på ett hälsosamt sätt inte vill förlora personen till någon annan. Sen kan svartsjuka vara när man istället blir för paranoid och det är dålig svartsjuka. Tänker jag helt fel? Svartsjuka måste ju ha med känslor att göra på något sätt. Man blir ju inte svartsjuk på någon som man inte bryr sig eller känner något för.

Det finns inget sunt i svartsjuka, man mår bara dåligt själv och den man vaktar svartsjukt mår även den illa. Jag skulle aldrig kunna vara tillsammans med en person jag inte litar på, litar jag på någon så tror jag ju inte att den bedrar mig så varför skulle jag då vara svartsjuk?

Har du problem med svartsjuka behöver du jobba med dig själv.

 

[Klubbisen]

Det finns inget sunt i svartsjuka, man mår bara dåligt själv och den man vaktar svartsjukt mår även den illa. Jag skulle aldrig kunna vara tillsammans med en person jag inte litar på, litar jag på någon så tror jag ju inte att den bedrar mig så varför skulle jag då vara svartsjuk?

Har du problem med svartsjuka behöver du jobba med dig själv.

Okej men kanske inte svartsjuka då. Men att man tycker det är jobbigt att se någon man har känslor för med någon annan, om personen i detta fall gjort slut. Förstår om man är tillsammans med någon och går runt och är svartsjuk. Men det är en sak att faktiskt vara orolig och att tanken på personen med någon annan känns konstig och gör ont. Det kan väl inte vara osunt, alla måste väl ändå känna så? Det behöver ju inte betyda att man har problem.

 

[Klubbisen]

Du kan ju vara svartsjuk så att du går runt och vaktar personen som du skriver. Eller så litar du helt på personen MEN om du skulle föreställa dig personen med någon annan gör det ont. Det behöver inte betyda att du inte vill att personen ska gå vidare och vill denna personen illa, men det kan ändå göra ont.

 

[Mia_R]

Okej men kanske inte svartsjuka då. Men att man tycker det är jobbigt att se någon man har känslor för med någon annan, om personen i detta fall gjort slut. Förstår om man är tillsammans med någon och går runt och är svartsjuk. Men det är en sak att faktiskt vara orolig och att tanken på personen med någon annan känns konstig och gör ont. Det kan väl inte vara osunt, alla måste väl ändå känna så? Det behöver ju inte betyda att man har problem.

Jag förstår faktiskt inte riktigt vad du menar, det känns väldigt rörigt det du skriver.

När jag gjorde slut med ex var det inte för att jag inte tyckte om honom utan för att jag tyckte vårt förhållande inte fungerade längre. Han träffade senare en annan kvinna som han sedan gifte sig med efter tre år. Jag har aldrig haft några problem med det.

Jag har varit hjärtekrossad efter att en kille gjorde slut med mig, det var ett distansförhållande precis som din syster hade. Efter några månader blev han ihop med någon annan men jag tyckte inte illa om någon av dem eller att de var ihop. Vårt förhållande var slut och jag sörjde länge men jag visste ju att vi inte skulle bli tillsammans mer. Jag var aldrig svartsjuk.

Det är ingens fel att känslorna tar slut och jag skulle aldrig vilja vara ihop med någon som inte var kär i mig längre, jag släpper taget direkt. En kompis är svartsjuk, hon kan hata tidigare kvinnor i en mans liv, från tiden innan de träffades. Helt obegripligt i mitt huvud, varför lägga ner energi på vad som hänt innan man träffats? Det enda som spelar roll är ju den man är tillsammans med och vårt förhållande, inte vilka han träffade tidigare.

 

[Klubbisen]

Jag förstår faktiskt inte riktigt vad du menar, det känns väldigt rörigt det du skriver.

När jag gjorde slut med ex var det inte för att jag inte tyckte om honom utan för att jag tyckte vårt förhållande inte fungerade längre. Han träffade senare en annan kvinna som han sedan gifte sig med efter tre år. Jag har aldrig haft några problem med det.

Jag har varit hjärtekrossad efter att en kille gjorde slut med mig, det var ett distansförhållande precis som din syster hade. Efter några månader blev han ihop med någon annan men jag tyckte inte illa om någon av dem eller att de var ihop. Vårt förhållande var slut och jag sörjde länge men jag visste ju att vi inte skulle bli tillsammans mer. Jag var aldrig svartsjuk.

Det är ingens fel att känslorna tar slut och jag skulle aldrig vilja vara ihop med någon som inte var kär i mig längre, jag släpper taget direkt. En kompis är svartsjuk, hon kan hata tidigare kvinnor i en mans liv, från tiden innan de träffades. Helt obegripligt i mitt huvud, varför lägga ner energi på vad som hänt innan man träffats? Det enda som spelar roll är ju den man är tillsammans med och vårt förhållande, inte vilka han träffade tidigare.

Det jag menar är att det är en stor skillnad på att hata någon eller ha ett problem med personens nya och att känna att det är smärtsamt. Det kan ju fortfarande göra ont. Det behöver inte betyda att du inte vill att de ska vara tillsammans eller att du inte önskar dem all lycka. Det måste ju ändå vara väldigt vanligt och något nästan alla går igenom, att det gör ont när man ser personen man har känslor för med någon annan. Inte för att man tänker min, min, min utan för att man önskar att saker var som förut.

Ifall du är tillsammans med någon och sedan tänker på den personen med någon annan, klart det gör ont i hjärtat. Det behöver inte betyda att du inte litar på personen eller tror att den kommer svika dig. Utan bara från att tänka på detta scenario gör det dig ledsen.

 

[Mia_R]

Det jag menar är att det är en stor skillnad på att hata någon eller ha ett problem med personens nya och att känna att det är smärtsamt. Det kan ju fortfarande göra ont. Det behöver inte betyda att du inte vill att de ska vara tillsammans eller att du inte önskar dem all lycka. Det måste ju ändå vara väldigt vanligt och något nästan alla går igenom, att det gör ont när man ser personen man har känslor för med någon annan. Inte för att man tänker min, min, min utan för att man önskar att saker var som förut.

Ifall du är tillsammans med någon och sedan tänker på den personen med någon annan, klart det gör ont i hjärtat. Det behöver inte betyda att du inte litar på personen eller tror att den kommer svika dig. Utan bara från att tänka på detta scenario gör det dig ledsen.

Fast varför skulle jag ens tänka på honom med någon annan om vi är tillsammans?

Klart man är ledsen över att förhållandet är slut oavsett vem som gjorde slut, men det gör inte mer ont för att jag ser honom med någon annan, det som gör ont är att det är över.

 

[SaraXX]

Det jag menar är att det är en stor skillnad på att hata någon eller ha ett problem med personens nya och att känna att det är smärtsamt. Det kan ju fortfarande göra ont. Det behöver inte betyda att du inte vill att de ska vara tillsammans eller att du inte önskar dem all lycka. Det måste ju ändå vara väldigt vanligt och något nästan alla går igenom, att det gör ont när man ser personen man har känslor för med någon annan. Inte för att man tänker min, min, min utan för att man önskar att saker var som förut.

Ifall du är tillsammans med någon och sedan tänker på den personen med någon annan, klart det gör ont i hjärtat. Det behöver inte betyda att du inte litar på personen eller tror att den kommer svika dig. Utan bara från att tänka på detta scenario gör det dig ledsen.

Fast att något gör ont i hjärtat, så som du beskriver det här, likställer jag inte med svartsjuka. Sorg gör ju ont i hjärtat. Man kan sörja det man hade hoppats på, som ett kärleksfullt förhållande med personen man älskar, utan att för den skull vara svartsjuk.

 

[escodobe]

Men hur kommer det sig då att man bara är svartsjuk över människor man bryr sig om? Och att man tappar svartsjukan senare när man går vidare från personen?

Det finns inget alls som säger "att man bara är svartsjuk över människor man bryr sig om"

 

[MCP]

@Klubbisen

När jag var yngre så tänkte jag också lite såhär kategoriskt om känslor, försökte förstå mig på dem genom att tänka ganska svartvitt om dem, men ju äldre jag blir desto mer förstår jag och accepterar att känslor inte alltid gör som man tycker att de "borde".

Tror det är bäst om du inte försöker att förstå dig på hur någon annan tänker och känner, speciellt genom att utgå från dina egna känslor. Att du känt och tänkt en viss sak i en situation betyder inte att andra reagerar likadant, det är nog bara bäst att försöka acceptera att vi är olika.

 

[TinyWiny]

Okej men kanske inte svartsjuka då. Men att man tycker det är jobbigt att se någon man har känslor för med någon annan, om personen i detta fall gjort slut. Förstår om man är tillsammans med någon och går runt och är svartsjuk. Men det är en sak att faktiskt vara orolig och att tanken på personen med någon annan känns konstig och gör ont. Det kan väl inte vara osunt, alla måste väl ändå känna så? Det behöver ju inte betyda att man har problem.

Går man runt och är svartsjuk i ett förhållande så kommer svartsjukan med stor sannolikhet att döda förhållandet. Kan man inte lita på sin partner finns det inget värde i förhållandet och det är inte heller sunt utan tvärtom destruktivt.

Ett verkligt exempel på svartsjuka. En person gör slut. Hen som blivit lämnad är svartsjuk och får därför för sig att ha ihjäl sitt ex för kan inte hen få exet så ska ingen annan kunna få hen heller. Enligt den svartsjuka partens åsikt är ju exet hens ägodel som ingen annan ska få ha.

Ett verkligt exempel utan svartsjuka. En person blir lämnad. Hen är ledsen, sörjer och gråter men eftersom hen inte är svartsjuk så gör hen såklart inget mot sitt ex. utan sörjer tills hen är klar och går vidare i livet. Hen har inget behov av att äga någon och vill såklart inte heller ha någon som inte vill ha hen själv. Det gör såklart ont och det är såklart jobbigt att se personen med någon annan ändå men det är en sorg över drömmar som gått i kras, ingen svartsjuka.

Ser du nu skillnaden på att vara svartsjuk och inte?

 

[tanten]

Men hur kommer det sig då att man bara är svartsjuk över människor man bryr sig om? Och att man tappar svartsjukan senare när man går vidare från personen?

Det är väl inte konstigt. Folk kan ju bli svartsjuka på kändisars partners. Där finns ingen kärlek, bara nån form av besatthet.

Och vad är svartsjuka? Precis som @TinyWiny skriver så är det ägande. Svart sjuka

Du återkommer till svartsjukian som nån sorts bevis på känslor. Bry sig om är varma känslor.
Svartsjuka är svart, destruktivt och sjukt. Det finns inget band till kärlek.

Ägande är en bra beskrivning. "jag är inte tillsammans med henne och det ska ingen annanheller vara"