Solvarma jordgubbar
Trådstartare
Har funderat på en sak en längre tid nu, och nu kan jag inte hålla det inom mig längre.
Jag bor mitt ute i skogen..
I dessa Covid19 tider är det superviktigt för mig att jag får komma ut och gå i skogen, eftersom man uppmanas att hålla sig borta från människor, i dessa pandemi tider.
Jag lyder snällt. Jag håller mig borta från folk så mycket jag kan, utom när jag ska handla mat. Då åker jag in till stan och handlar, eftersom butikerna inte kör hem maten till min dörr, för att jag bor för långt ut i skogen.
I detta minst sagt deprimerande läge, så har promenaderna i skogen verkligen hållt mig uppe mentalt, och jag mår så bra när jag får komma ut i skogen och promenera.
Den senaste tiden har jag dock stött på ett problem jag inte vet hur jag ska lösa?
Det är höst, och det pågår olika slag av jakt i skogen.
Har tappat räkningen på hur många ggr jag ha stött på jakthundar i skogen med sändare på sig som tittar lite konstigt på mig när jag är ute och tar mina promenader. Självklart ignorerar jag dem, som man bör, och går vidare som om det regnar.
Ofta träffar jag på jägaren också, med sitt gevär slängt över axeln, han ger ifrån sig ett stelt "Hej" ,men jag ser ju att om blickar kunde döda hade jag varit död för länge sedan.
Är det tänkt att jag ska ta bilen och köra flera mil in till stan varje gång jag ska ta mina dagliga promenader?
Jag flyttade hit just för att jag vill bo nära natur och skog. Om jag hade velat bott i stan, hade jag väl flyttat dit?
I Småland satte dem upp skyltar "Jakt pågår". Då visste man att man inte skulle gå just den skogsvägen, men här uppe sätts det aldrig upp sådana skyltar av någon anledning?
Jag får inte vistas någonstans, känns det som.
"Åk inte in till stan, stoppa smittspridningen". Alla Gym och simhallar är nedstängda.
Jag lyder och håller mig borta från folk så mycket jag kan.
Men nu har det nästan blivit att "Gå inte i skogen heller, för där pågår det jakt", dessutom utan skyltar uppsatta..
Börjar verkligen kännas som ett sjukt samhälle ,det här, i alla bemärkelser....
Jag bor mitt ute i skogen..
I dessa Covid19 tider är det superviktigt för mig att jag får komma ut och gå i skogen, eftersom man uppmanas att hålla sig borta från människor, i dessa pandemi tider.
Jag lyder snällt. Jag håller mig borta från folk så mycket jag kan, utom när jag ska handla mat. Då åker jag in till stan och handlar, eftersom butikerna inte kör hem maten till min dörr, för att jag bor för långt ut i skogen.
I detta minst sagt deprimerande läge, så har promenaderna i skogen verkligen hållt mig uppe mentalt, och jag mår så bra när jag får komma ut i skogen och promenera.
Den senaste tiden har jag dock stött på ett problem jag inte vet hur jag ska lösa?
Det är höst, och det pågår olika slag av jakt i skogen.
Har tappat räkningen på hur många ggr jag ha stött på jakthundar i skogen med sändare på sig som tittar lite konstigt på mig när jag är ute och tar mina promenader. Självklart ignorerar jag dem, som man bör, och går vidare som om det regnar.
Ofta träffar jag på jägaren också, med sitt gevär slängt över axeln, han ger ifrån sig ett stelt "Hej" ,men jag ser ju att om blickar kunde döda hade jag varit död för länge sedan.
Är det tänkt att jag ska ta bilen och köra flera mil in till stan varje gång jag ska ta mina dagliga promenader?
Jag flyttade hit just för att jag vill bo nära natur och skog. Om jag hade velat bott i stan, hade jag väl flyttat dit?
I Småland satte dem upp skyltar "Jakt pågår". Då visste man att man inte skulle gå just den skogsvägen, men här uppe sätts det aldrig upp sådana skyltar av någon anledning?
Jag får inte vistas någonstans, känns det som.
"Åk inte in till stan, stoppa smittspridningen". Alla Gym och simhallar är nedstängda.
Jag lyder och håller mig borta från folk så mycket jag kan.
Men nu har det nästan blivit att "Gå inte i skogen heller, för där pågår det jakt", dessutom utan skyltar uppsatta..
Börjar verkligen kännas som ett sjukt samhälle ,det här, i alla bemärkelser....