Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Intressant det du skriver om att jag kanske har fördomar mot jägare. Det har jag inte ens tänkt på.
Det är möjligt att du har rätt. Men jag tycker mer det känns som ett allmänt obehag=stor respekt=rädsla? att befinna sig mitt i skottgluggen på nåns gevär när man går i skogen och bara försöker koppla av.
Men du har en poäng. Nästa gång jag möter en jägare ska jag försöka nå fram, och ställa frågor om var de jagar etc.
Fast ärligt nu TS. Det finns ca 300 000 registrerade jägare i Sverige. Risken att man skulle stöta på en jägare som ser så pass fel att de skjuter ett tamdjur är väldigt liten, och risken att man skulle stöta på en jägare som skjuter en människa för att h*n ser fel är ännu mer försvinnande liten. Varje år skadas ca 500 personer i samband med jakt, 65% av dessa skador är fall- och knivskador, dvs att folk trillar ned från jakttorn, snubblar, halkar samt skär sig i samband med styckning/urtagning osv, 10% består av hundbett och 2% består av vådaskott. Mellan 1983 och 2008 har 48 personer dött av vådaskott varav 6 st var icke-jägare. Vådaskott inträffar främst vid rengöring samt laddning och förberedning av vapen och utrustning innan utgång till passet. De som löper allra högst risk att bli skjutna är mao övriga medlemmar i jaktlaget när någon står bredvid och hanterar sitt vapen på ett tveksamt sätt. Man räknar med att 0-1 person om året avlider till följd av att ha blivit skjuten av en jägare.Varje gång jag mött en jägare i skogen, har jag tyvärr inte haft upplevelsen av att de är särskilt sugna på att stanna och prata, utan jag har mest haft känslan att jag är i vägen ,som någon annan skrev förut, och vill bara snabbt komma därifrån, det blir ju en väldig spänd stämning när man möter folk i skogen med gevär hängande över axeln...framför allt när man läst om att jägare ser fel på vad som är en älg, en häst, hund, och till och med människa, och börjar skjuta på fel föremål.
Jag känner mig inte vidare stöddig i de lägena kan jag erkänna, framför allt när jag går i skogen ensam också. Därav är jag noga med att ha min reflexväst på mig när jag går i skogen. Så att jägarna tydligt ska se att där är det en människa som kommer gåendes.
Eftersom jag inte själv jagar, har jag absolut ingen koll på ens vilka som befinner sig i skogen, eller vilket jaktlag det är, som tänker befinna sig var, och vid vilken tidpunkt, öht.
I det fallet blir det svårt att ta kontakt via FB eller annat sätt.
"Ingen har ju skällt ut dig som jag förstått?"Det känns som du gör ett problem av ingenting.
Ingen har ju skällt ut dig som jag förstått?
Fortsätt du lugnt gå i skogen och försök att inte läsa in och tolka blickar så mycket.
"Ingen har ju skällt ut dig som jag förstått?"
Tycker inte du ska yttra dig om något du inte vet något om. Hur vet du om jag blivit utskälld eller inte? Här är det du som står för att "tolka och läsa in" saker du inte vet nånting om.
Den här tråden skrev jag för att jag känner obehag att gå i skogen efter en del negativa upplevelser jag haft från jägare, och pang, så blir det helt plötsligt mitt fel. Jag borde göra si eller så, istället. Mycket intressant.
"Ingen har ju skällt ut dig som jag förstått?"
Tycker inte du ska yttra dig om något du inte vet något om.
Låter helt fruktansvärt, att man kan utsätta människor för ovanstående. Som jag skrivit tidigare så tänker jag nästa gång jag möter en jägare, hälsa glatt och fråga var de jagar, så jag bättre kan hålla mig därifrån.Fast ärligt nu TS. Det finns ca 300 000 registrerade jägare i Sverige. Risken att man skulle stöta på en jägare som ser så pass fel att de skjuter ett tamdjur är väldigt liten, och risken att man skulle stöta på en jägare som skjuter en människa för att h*n ser fel är ännu mer försvinnande liten. Varje år skadas ca 500 personer i samband med jakt, 65% av dessa skador är fall- och knivskador, dvs att folk trillar ned från jakttorn, snubblar, halkar samt skär sig i samband med styckning/urtagning osv, 10% består av hundbett och 2% består av vådaskott. Mellan 1983 och 2008 har 48 personer dött av vådaskott varav 6 st var icke-jägare. Vådaskott inträffar främst vid rengöring samt laddning och förberedning av vapen och utrustning innan utgång till passet. De som löper allra högst risk att bli skjutna är mao övriga medlemmar i jaktlaget när någon står bredvid och hanterar sitt vapen på ett tveksamt sätt. Man räknar med att 0-1 person om året avlider till följd av att ha blivit skjuten av en jägare.
Det låter lite som att du läser rubrikerna i kvällsblaskorna och sen projicerar din osäkerhet och ditt obehag som tidningarna gett dig på jägarna du möter i skogen utan att känna personerna öht.
Att folk blir lite stela och hälsar kort kan ha väldigt många orsaker bakom. En stor bidragande orsak hos vissa är att antalet djurrättsterrorister har ökar rejält på senare år och det är många som varit utsatta för deras vandalism, både jägare och djurbönder. Jaktsabotörer härjar frekvent i vissa områden där man sågar ned eller saboterar jakttorn med målsättningen att antingen fälla dem eller rigga dem så att jägare ska skada sig. Man stjäl åtelkameror, åtelutrustning, kastar ut spik och anglar på infartsvägarna för att punktera däcken på jägarnas bilar. Man skickar hotfulla brev till jägarnas familjer, åker hem till folk och hotar dem, smygfotar dem och hänger ut dem på nätet som "djurmördare", åker ut till jakterna och stör jägarna på plats osv. Jag har full förståelse för att jägare är misstänksamma mot främlingar de möter när de är ute och jagar. Jag har själv blivit tagen för djurrättsaktivist och "konfronterad" vid ett tillfälle när jag var och fotograferade en lantbruksmässa. Jag stod och pratade en stund med bonden och han insåg ganska fort att jag inte hade några mörka uppsåt med min kamera runt hans djur, men jag förstår dem.
Bryt isen nästa gång ni ses. Hälsa glatt, fråga i vilket område de jagar, vad de jagar och ungefär när så att du inte stör oavsiktligt och önska sen en god jaktlycka. Även om personen inte är så pratsam så har du ändå viftat med den vita flaggan genom att vara trevlig och tillmötesgående. Om du bemöter jägarna lika misstänksamt som de eventuellt bemöter dig så blir det en ond cirkel av det hela.
Går jakt före t.ex. svampplockning?
Att nyttojakt, eftersök och liknande går före tycker jag är rimligt men den mesta jakten är numera rekreationsjakt och då känns det inte lika självklart.
Sen undrar jag också över varselkläder, är det närmast obligatoriskt i skogen numera? Jag har själv aldrig det.
Jag tänker likadant och köper jackor i väl synliga färger, inte nödvändigtvis varselkläder men en rosa, gul eller lila jacka syns bättre än en svart, grön eller blå. Jag avskyr att ha varselväst på mig för det hindrar klädernas andasfunktion och nu har jag snart bytt ut de jackor jag använder i skogen till diverse väl synliga färger så jag slipper denJag har alltid någon form av varsel på mig när jag är ute i skogen. Oftast är det ju i jobbet och jag är i allmänhet ensam, dvs det blir lättare att hitta mig om det skulle ske en olycka.
Är jag ute privat är det för att trafik ska se mig (min runda korsar flera vägar). Som bilist uppskattar jag verkligen gångtrafikanter som har varsel även på dagen.
Jag tycker att varsel är "god sed" när man är ute på ställen där det är bra att synas. Jag ska dock medge att om det är mitt på ljusa dagen och jag är ute och går i skogen så har jag väldigt sällan varsel. Däremot kan jag ha det på hunden även mitt på dagen ifall han skulle komma lös på något sätt så att det är lättare att se honom.Går jakt före t.ex. svampplockning?
Att nyttojakt, eftersök och liknande går före tycker jag är rimligt men den mesta jakten är rekreationsjakt och då känns det inte lika självklart.
Sen undrar jag också över varselkläder, är det närmast obligatoriskt i skogen nu? Jag har själv aldrig det.
Ring kommunen och fråga om jaktlag i områddt och be om nr till jaktledare föratt ringa och fråga när dom är ute och var. Dessa jägare har förmodligen också legat lågt pga corona och nu frodas av att äntligen få gå ut o jaga....Har funderat på en sak en längre tid nu, och nu kan jag inte hålla det inom mig längre.
Jag bor mitt ute i skogen..
I dessa Covid19 tider är det superviktigt för mig att jag får komma ut och gå i skogen, eftersom man uppmanas att hålla sig borta från människor, i dessa pandemi tider.
Jag lyder snällt. Jag håller mig borta från folk så mycket jag kan, utom när jag ska handla mat. Då åker jag in till stan och handlar, eftersom butikerna inte kör hem maten till min dörr, för att jag bor för långt ut i skogen.
I detta minst sagt deprimerande läge, så har promenaderna i skogen verkligen hållt mig uppe mentalt, och jag mår så bra när jag får komma ut i skogen och promenera.
Den senaste tiden har jag dock stött på ett problem jag inte vet hur jag ska lösa?
Det är höst, och det pågår olika slag av jakt i skogen.
Har tappat räkningen på hur många ggr jag ha stött på jakthundar i skogen med sändare på sig som tittar lite konstigt på mig när jag är ute och tar mina promenader. Självklart ignorerar jag dem, som man bör, och går vidare som om det regnar.
Ofta träffar jag på jägaren också, med sitt gevär slängt över axeln, han ger ifrån sig ett stelt "Hej" ,men jag ser ju att om blickar kunde döda hade jag varit död för länge sedan.
Är det tänkt att jag ska ta bilen och köra flera mil in till stan varje gång jag ska ta mina dagliga promenader?
Jag flyttade hit just för att jag vill bo nära natur och skog. Om jag hade velat bott i stan, hade jag väl flyttat dit?
I Småland satte dem upp skyltar "Jakt pågår". Då visste man att man inte skulle gå just den skogsvägen, men här uppe sätts det aldrig upp sådana skyltar av någon anledning?
Jag får inte vistas någonstans, känns det som.
"Åk inte in till stan, stoppa smittspridningen". Alla Gym och simhallar är nedstängda.
Jag lyder och håller mig borta från folk så mycket jag kan.
Men nu har det nästan blivit att "Gå inte i skogen heller, för där pågår det jakt", dessutom utan skyltar uppsatta..
Börjar verkligen kännas som ett sjukt samhälle ,det här, i alla bemärkelser....
Jag är rädd för att råka bli skjuten. Fattar ju att det är väldigt ovanligt men vill inte riskera något. Därför känns det viktigt med reflexer/starka färger i skogen under jakttid.Sen undrar jag också över varselkläder, är det närmast obligatoriskt i skogen nu? Jag har själv aldrig det.
Alltså kommunen har noll susning om jaktlagen i området, de kan möjligtvis svara för de/det jaktlag som jagar på kommunens mark. Det bästa sättet att få tag på rätt jaktledaren är att prata med markägarna i området. Det är varken mer eller mindre jakt pga av covid-19, klövviltsjakten som är den som drar mest jägare samlade i grupper har avgränsade jakttider. I mitt område är det tillåtet att jaga med hund från 1 oktober till sista januari på klövvilt. Det är ganska kort tid att utöva sitt intresse och gör man försöker hinna ut så mycket som möjligt.Ring kommunen och fråga om jaktlag i områddt och be om nr till jaktledare föratt ringa och fråga när dom är ute och var. Dessa jägare har förmodligen också legat lågt pga corona och nu frodas av att äntligen få gå ut o jaga....
När man bor "långt ut i skogen" får man samsas.
Alltså kommunen har noll susning om jaktlagen i området, de kan möjligtvis svara för de/det jaktlag som jagar på kommunens mark. Det bästa sättet att få tag på rätt jaktledaren är att prata med markägarna i området. Det är varken mer eller mindre jakt pga av covid-19, klövviltsjakten som är den som drar mest jägare samlade i grupper har avgränsade jakttider. I mitt område är det tillåtet att jaga med hund från 1 oktober till sista januari på klövvilt. Det är ganska kort tid att utöva sitt intresse och gör man försöker hinna ut så mycket som möjligt.
Alltså kommunen har inget register på vem som äger mark heller, Lantmäteriet har koll på markägare. Länsstyrelsen har till viss del koll på jakten men nej det finns inga register över vilka jaktlag som finns, det är upp till varje markägare att avgöra. De flesta har olika typer av föreningar/klubbar där jaktledaren väljs varje år, visserligen ofta samma som återväljs men det är fortfarande val. Där jag jagar så har flera markägare gått ihop för många år sedan i en jaktklubb för att jaga tillsammans. I dagsläget betalar jaktklubben arrende till markägarna, för att kunna ansöka om medlemskap i jaktklubben måste man ha anknytning till marken på ett eller annat sätt. Vår jaktklubb ingår sen i sin tur dels i ett viltvårdsområde, ett älgskötselområde, ett hjortskörselområdet och ett älgförvaltningsområde, för att göra det ännu krångligare så har länsstyrelserna beslutat att olika delar av marken ska höra till olika länsstyrelser vilket gör att vi i jaktklubben nu har olika tilldelning beroende på vilken del av marken vi jagar på. Trots att det är samma markägare på de olika delarna.Ok. Då får man ringa och fråga kommunen? Om vem som äger marken då.... eller vem.har koll på alla jaktlag ? jägarförbundet?
Någonstans får ju jaktlagen sin kvot från liksom. Då borde det vara lätt att få jaktledares nr från samma instans om det inte är kommunen.
Min erfarenhet är att jägare är som mest jaktglada första veckan samt följande några helger tillsde fyllt sin kvot...