@Vitavi vet du, jag tycker du börjar i fel ände. Om hästen inte söker kontakten framme kan en inte dra den till det. Men en måste ändå erbjuda en kontakt. Sen ska kontakten komma bakifrån, för att hästen har ett påskjut och är framme för skänkeln. Det löser en inte genom att släppa fram den. Tro mig, jag har provat.
Precis så. Min unga häst blir stundtals "tom", hon har en tendens att krypa ihop och när det är tomt så finns det inget att kommunicera med. I alla fallen beror det på att hon inte riktigt svarar för skänkeln. I det läget hjälper det inte alls att "släppa fram nosen", för det finns liksom ingen nos att släppa fram, det är verkligen helt tomt.
När hon då accepterar skänkeln igen och hittar "dragläget" så blir kontakten fin igen, ett lätt mjukt sug. Och för att hitta tillbaka till detta så måste man erbjuda en kontakt. Lika väl som man vill att hästen kommunicerar med en så måste man ju erbjuda en kommunikation. Det innebär verkligen inte att man sitter och drar.
KL
Har också erfarenhet av det motsatta, en het häst som gärna springer iväg i sin iver att få göra allt skoj som finns. Hästen är fullständigt och totalt överambitiös. Genom träning och åter träning kom hon till ett läge där hon bär sig själv, fortfarande het och lycklig som en liten hundvalp över allt roligt arbete hon får göra, men utan att lägga sig på. En härlig känsla när hästen t.ex. ökar och minskar steglängd - PANG - på ytterst små signaler, wow! Men det har inte varit gjort på en kafferast att komma dit, inte heller bara en månad. Det har krävts envishet, och lyckan att hitta en utmärkt tränare som förstår sig på hästen. Jag får verkligen beundra dem här i tråden som säger sig klara detta arbete, lätt som en plätt, på så kort tid...