Det här med egen säng

[et_flickan]

Våran dotter är två år. Har sen dag ett sovit med mig i sängen. Någon natt i sin spjälsäng när hon var mycket liten.

Nu har släkten börjat fråga om hon inte ska sova i egen säng snart. Jag har dock lite svårt att släppa taget. Vill ha henne i min säng ett tag till då hon troligtvis är mitt första och enda barn. Hon verkar inte ha bråttom att sova i sin egen säng hon heller. För mig är hon fortfarande liten och behöver trygghet. Sen har hon i perioder mycket nattskräck och jag hade aldrig orkat springa upp och ner till hennes rum flera gånger per natt när det är som värst. Är bekväm också

När började era barn sova i egen säng och framförallt eget rum?

 

[pajaztar]

...inte än (2 år 4 månader). Tänker att hon får flytta ut om hon ber om det. Har inte gjort i ordning hennes rum än heller. Nu har vi spjälsängen med borttagen sida mot vår säng men hon sover oftast med halva kroppen i vår säng och benen där, eller på tvären mellan oss... Katterna uppskattar väl spjälsängen mest av alla i hushållet. Perfekt kattsäng.

Det gjordes en liten studie får några år sedan på små barn (under tre år) som visade att barn som sov med förälder hade lägre stressnivåer än barn som sov i egen säng, men det var typ 16 barn eller något sådant i studien totalt så man kanske inte ska dra för stora slutsatser av det.

 

[Safir]

Vår dotter, också 2 år, nattas i sitt rum i egen säng (vi ligger bredvid henne, "stor" säng på 80 cm) och har gjort sedan hon var runt 1½. Hon sover i stort sett aldrig hela nätter så hon kommer ofta över eller ropar och får då sova resten av natten hos oss. (De gånger hon är sjuk nattas hon i vår säng för då blir det så många uppvak och hon somnar om lättare om vi direkt kan vara nära.)

Både jag och maken sov nämligen lääänge hos våra mammor (till ca 11 års ålder) så vi hade bestämt från början att vi skulle natta framtida barn i deras sängar för att de inte skulle bli som oss . Men jag tänker att det grundar sig i hur man resonerar som förälder, om man ser det som ett problem eller inte (våra föräldrar gjorde ju inte det). Vill du samsova längre med dottern så gör det! Man ska ju fungera dagtid också så innebär det att ni sover bättre tillsammans än isär så tycker jag ni ska fortsätta med det, oavsett vad släkten har för åsikter.

 

[trazel]

Mina barn fick sina egna rum när de var 2 resp 4 år gamla. De fick då regeln att de skulle somna i sina sängar, men fick komma över under natten. Det gör de fortfarande nu, 4 år senare... oftast sover de bara någon/några timmar i sin säng. Stör alla andra mer än oss.

 

[Flixon]

Vår äldsta flyttade först till spjälsäng bredvid vår säng efter en dryg månad, men ofta sov hon i vår säng efter 2a amningen för den brukade skötas liggande ner när hon var drygt 1,5 flyttade vi till större lägenhet så då fick hon eget rum och där har hon mer eller mindre sovit sen dess. Kommer in till vår säng någon enstaka gång pga mardröm eller om hon är sjuk, men det är extremt sällan. Det är så pass att när vi frågat om hon vill sova i vår säng så säger hon tvärnej men vi sover alla tre bättre när hon ligger i egen säng, annars väcker vi bara varandra.

 

[Magnum]

Vi har barnens sängar i vårat rum.
De somnar i vår säng så lägger vi över dom sen. Ibland kommer de på natten, ibland sover de kvar hela nätter.
Har fungerat bra, som en mellanvariant.
Den ena kräver massor av närhet den andra är mer självständig. Iår 3 o 4.

Vi börjar väl smått nu att de ska somna i egna sängar.
Vad det lider får de flytta in till eget rum(tillsammans) som är vägg i vägg. Tiden får utvisa.

 

[LadyCovergirl]

Min dotter sov i egen säng nästan omgående. Första halvåret egen säng i vårt sovrum och därefter egen säng i eget rum.
Numera är hon 7,5 år och nattar sig själv. När hon var yngre så gick jag med upp till rummet, bäddade ner och så fick hon puss och kram. Sen gick jag.
Hon har väckt mig typ fem nätter sen jag och hennes pappa separerade för snart sex år sedan.

 

[Pengy]

Vi till skillnad från många andra har börjat tidigt, vår son på snart 10 månader sover i egen säng och rum. Vi började långsamt med att vänja honom vid att somna själv i sängen och nu känns han väldigt trygg med att somna där. Han sover oftast hela nätter, händer nån gång att han fortfarande vaknar för lite mat. Det bästa är dock att eftersom han alltid somnar i egen säng har han lärt sig att även somna om själv om han vaknar på natten.
Vi började tidigt med eget rum då vi alla stördes av varandra, vi vaknade ofta av honom och han av oss. Sen har både jag och sambon svårt att sova när han ligger med oss i sängen så han har fått sova i spjälsäng sen han föddes, förutom någon natt när han var riktigt sjuk.

Jag tror att man själv som förälder får bestämma lite hur man känner kring eget rum, om man själv tvekar lite kan det nog vara svårt att få barnen att bli trygga där. Och trivs man själv med att ha de i samma rum så gör väll inte det något om de sover där

 

[cirkus]

Mina tre barn har alla somnat i egen säng i eget rum från mycket späd ålder. Ingen har samsovit.
De har alltid varit välkomna att komma till våra sängar när de vaknat på natten.

@et_flickan är ni två föräldrar eller är du ensamstående? Jag tänker på eftersom du refererar bara till att du går upp på natten och att hon sover i din säng. Om du är själv så blir det ju jobbigare att vara den enda som går upp på natten. Är ni två blir det enklare att dela. Barnet kanske inte behöver gå från samsovning till eget rum på annan våning i ett svep - det låter tufft tycker jag om hon är van att sova nära.

 

[Kilauea]

Sonen sover fortfarande i vår säng hela natten. Visserligen är han "bara" 10 månader.

En kompis, som fick påpekning av BVC att deras tvååring sov i sängen hade svarat "han slutar nog med det innan han är tonåring" .

Jag har själv ingen brådska att få sonen att sova i egen säng.

 

[SaraXX]

Mina sover i egna sängar hos pappan men vill sova hos mig när de är hos mig. De sov i egna sängar en period men nu är det längesen. Jag har 3 st 80-sängar i bredd så det fungerar.
4 och 7 år.
Ffa sjuåringen behöver väldigt mycket trygghet. Fyraåringen gillar hudkontakt.

Jag vet inte om någon tycker något om det men det skiter jag fullständigt i isf.

 

[Sedna]

Vår treåring nattas i eget rum, det började vi med när hon var ca 20 månader, men hon kommer alltid över till våran säng. Samsover med bebis som är 10 mån. Planen är att barnen ska få gemensamt sovrum inom ett år, men räknar med att de delvis kommer sova med oss för lång tid framöver. Tror jag själv var 8-9 år när jag slutade gå över till mina föräldrars säng. Har inga problem att sova själv som vuxen för det. Otroligt tröttsamt när andra lägger sig i kring samsovning. Huvudsaken familjen själv tycker sömnen fungerar.

 

[et_flickan]

Mina tre barn har alla somnat i egen säng i eget rum från mycket späd ålder. Ingen har samsovit.
De har alltid varit välkomna att komma till våra sängar när de vaknat på natten.

@et_flickan är ni två föräldrar eller är du ensamstående? Jag tänker på eftersom du refererar bara till att du går upp på natten och att hon sover i din säng. Om du är själv så blir det ju jobbigare att vara den enda som går upp på natten. Är ni två blir det enklare att dela. Barnet kanske inte behöver gå från samsovning till eget rum på annan våning i ett svep - det låter tufft tycker jag om hon är van att sova nära.

Vi är två föräldrar som sover i enskilt rum. Har gjort i många år. Jag klarar inte riktigt av att sova utan henne ännu men vill inte sova med en annan vuxen. Hennes rum ligger mellan våra rum så det hade absolut varit lätt att dela. Får väl se om hon kanske blir mer mogen att testa sova i eget rum till sommaren kanske.

 

[et_flickan]

Vår treåring nattas i eget rum, det började vi med när hon var ca 20 månader, men hon kommer alltid över till våran säng. Samsover med bebis som är 10 mån. Planen är att barnen ska få gemensamt sovrum inom ett år, men räknar med att de delvis kommer sova med oss för lång tid framöver. Tror jag själv var 8-9 år när jag slutade gå över till mina föräldrars säng. Har inga problem att sova själv som vuxen för det. Otroligt tröttsamt när andra lägger sig i kring samsovning. Huvudsaken familjen själv tycker sömnen fungerar.

Visst är det tröttsamt. Brukar svara "aldrig" när folk tjatar om egen säng. Får oftast tillbaka att hon kommer sova med mig hela livet om jag inte lär henne. Jo men eller hur, blev folk av mig också och jag sov ändå med mina föräldrar länge.

 

[westernsuzie]

Våra stora fick egna sängar i gemensamt rum när de var 4,5 och 2,5 år. Då fick de börja lägga sig i sina egna sängar men kom över till oss på natten när de vaknade. Nu är de 6 och 4 år och sover oftast hela natten i sina sängar, men 4-åringen kommer över till oss ibland (några nätter per vecka). Vi har byggt ut vår dubbelsäng med en till 90-säng så det är inga problem om de kommer över till oss vi har även en bebis på snart 7 månader som sover i vår säng. Han kommer väl få eget rum med egen säng när vi inreder övervåningen om typ tre år.

 

[Sofie.S]

Våra tjejer har alltid nattats i sin säng i sitt rum (nu delar de rum för smidighetens skulle) men båda kommer upp under natten och lägger sig i vår säng. Känner att deras behov styr så vill inte pressa dem att sova kvar i sina sängar bara för att. När de är mogna så stannar de nog kvar i sina sängar.

 

[Ja88]

Vad har släkten med det att göra, var min första tanke

Våra tre har varit olika allihop. Första barnet har sovit i egen säng och eget rum sen han var 8 mån. Tvåan har nog sovit i egen säng sen han var typ 10 mån, eget rum sen han var ungefär 1. Sen kom trean... hon är 4.5 år nu och samsover. Har haft egen säng i vårt sovrum sen start, eget rum sen i somras. Hon ska lära sig sova där hon börjar skolan, säger hon

 

[Saigon]

Min 3,5-åring samsover med oss. Har alltid gjort och har sovit hela nätterna sen hon var ett par månader. Eftersom jag har mkt svårt att somna om ifall jag blir väckt på natten är det bästa lösningen för oss.

 

[Eli]

Precis som nån sa, vad har släkten med era sovrutiner att göra?

Vi har samsovit sedan start. Nu är vår son snart 3 år och vi planerar att bygga ett nytt rum med egen säng åt honom, men det är ingen brådska. Han har en spjälsäng som står i vårt rum och det händer ibland att han själv ber om att få sova där, men han vaknar alltid ledsen på natten och man får hämta honom. Sover han med oss sover han hela natten. Mitt barn kommer alltid vara välkommen att sova med mig. Jag har traumatiska minnen från min egen barndom då jag inte fick sova i mina föräldrars säng, trots att jag var rädd så att jag skakade, och det tänker jag aldrig utsätta honom för. Det är ju så myysigt också. Känns ju som att man får så lite tid med dom när det är jobb och förskola så det känns bra att tanka närhet på natten. Gör det du känner är rätt!

 

[lil-sis]

Precis som nån sa, vad har släkten med era sovrutiner att göra?

Vi har samsovit sedan start. Nu är vår son snart 3 år och vi planerar att bygga ett nytt rum med egen säng åt honom, men det är ingen brådska. Han har en spjälsäng som står i vårt rum och det händer ibland att han själv ber om att få sova där, men han vaknar alltid ledsen på natten och man får hämta honom. Sover han med oss sover han hela natten. Mitt barn kommer alltid vara välkommen att sova med mig. Jag har traumatiska minnen från min egen barndom då jag inte fick sova i mina föräldrars säng, trots att jag var rädd så att jag skakade, och det tänker jag aldrig utsätta honom för. Det är ju så myysigt också. Känns ju som att man får så lite tid med dom när det är jobb och förskola så det känns bra att tanka närhet på natten. Gör det du känner är rätt!

Just den extra närheten tycker jag är ett jätteplus