Migo
Trådstartare
För några veckor sedan "räddade" jag 6 gamla produktionstackor, med avsikt att ge dem en lång och skön pensionärstid istället för att slaktas pga låg produktivitet.
I förrgår när jag kom ut i hagen för att eftermiddagsfodra med havre, så var de puts väck. 20 min senare får jag ett sms av en kompis, som hört på radion att de varnat för får på riksvägen 4 km från gården.
Tackorna (som var i rätt dåligt skick fortfarande, en halt och väldigt mager, flera med rejält spända juver och flera i underhull. Räddningsobjekt, som sagt) har alltså på mindre än 2 timmar hoppat över minst sex stängsel varav flera rejäla med fårnät + 2 eltrådar + stenmur. Minst två breda vattenfyllda krondiken och några km rejält snårigt uppväxt kalhygge. De har gått rakt förbi frodiga vallar och havreåkrar och andra fårbesättningar. Jag trodde verkligen inte att det var sant...
10 min efter att jag fått meddelandet om får på vägen är jag på plats och söker av det angivna området med hundar. Inte ett spår av några får... Kontaktar polisen, trafikavdelningen på radion och sprider det till boende i området.
Hela fredagen åkte vi runt och pratade med folk, spred mitt telefonnummer och sökte spår efter fåren längs vägarna där folk angett att de sett djuren. Inte ett spår.
Vid 18-tiden tvingade jag ner min feber och satte på Boss hans spårutrustning. Han har aldrig spårat får förut, men gjort finfina presentationsspår på häst, så jag tänkte att det var värt ett försök. Vi åkte till riksvägen där fåren sågs ett dygn innan, och jag började en bra bit från platsen där de sa att fåren stått.
Efter ett minisök och det något vaga kommandot "var är fåren?" satte han igång att leta spår i vägrenen. Det tog inte mer än 100 meter så åkte svansen upp och han sög tag i en spårkärna med stor entusiasm. Genom skog, längs med en salixodling, rakt genom salixen (det var INTE mysigt att spåra där kan jag hälsa), upp längs en liten väg, över en gårdsplan, genom ett kalhygge och över en plätt med skördad salix. Där hittade vi fårbajs. Tyvärr hittade vi även ett välspänt elstaket och 15 jätteglada hästar, så trots att han tydligt visade att fåren var framför oss var jag tvungen att avbryta. Markerade ut platsen på GPSen och åkte hem.
Imorse ringde det igen. Nån hade sett fem tackor vandra tillbaka i riktning mot min gård, ca 1 km från platsen där Boss spår var avslutat kvällen innan. Boss var trött och stel så in med Fridolf i bilen, och ut för att spåra vidare.
Ca 1 km på gräsvägen längs salixen var spåret säkert. Vi var inte mer än en kvart bakom djuren, så spårandet var inga problem på det blöta gräset, men jag vågade inte skicka ut hunden på att söka av i ett hämt eftersom jag inte känner terrängen och vet vart vägarna går. Efter den första kilometern längs salixen visade Fritte tydligt att fåren vikt upp på ett gammalt kalhygge, nu en ogenomtränglig ung granskog med drivor av björkris i botten. Sikten var ungefär tre meter i vardera riktningen men stärkt av att hitta en alldeles varm skit så gav vi oss in i snåren. Fritte hittade ingen spårkärna men slog fint och vindade efter fåren i en tydlig riktning. Jag hittade fler skitar och såg knäckta rishögar där de högst troligt passerat. Vi kom upp ur hygget och in i fin gammelskog med mossbotten och nånstans här tappade vi spåret. Han fortsatte att slå och vinda, men jag misstänker att han var för trött för att orka ta upp spåret ordentligt igen. Vi plöjde oss genom ytterligare ett kalhygge och ut på närmsta väg, där grannen plockade upp oss och hade med sig en nu utvilad Boss. Då hade vi varit ute och spårat i drygt 2½ timmar.
Då ringer telefonen igen - fåren har vikt tillbaka I snårskogen och har hörts nästan i jämnhöjd med punkten där vi tog upp dagens spår, men den här gången uppe i ett annat j-la snårigt gammalt hygge med noll sikt och dessutom spännande rejält sanka partier. Påt igen då...
Nu kom förstärkning i form av Frodolfs uppfödare med sin gamla arbetshund, van att söka får. Vi gick längs vägen där de hört bräkanden och det tog inte många minuter innan Boss visade intresse mot en viss del av skogen. Jag släppte honom på kommandot "var är fåren" igen och han drog som ett skott. Efter några minuter kom han tillbaka, tog kontakt med mig och stack in igen - han hade hittat nått! Jag och Fritte hängde på i full kareta, och grannen gick in i mötande vinkel från annat håll. Men om ni nån gång har försökt följa en lös sökhund i rejält snårig och sank terräng så förstår ni att det är rätt omöjligt. Och pllötsligt kom inte Boss på min inkallning... Först när jag gav slutkommandot för vallningsjobb så kom han - med en förvånad blick över att jag tog sån tid på mig. Två gånger fick jag kalla tillbaka honom innan jag kunde följa hela vägen fram - till fåren. För visst sjutton hade han hittat och ställt fåren!!
Jag satte koppel på ledartackan och de tre hundarna hjälpte till att hålla ihop flocken och se till att de följde oss i rätt riktning. Boss gick först och visade vägen ut när jag sa "nu går vi hem", annars hade vi nog snurrat där inne i snåren fortfarande...
I väntan på transporten, ögoblicket innan himlen öppnade sig och gav oss en rejäl dusch...
Hundarna lastade snabbt djuren på transporten, och nu är de hemma igen. Instängda bakom viltstängsel tills jag har kommit på hur jag ska lösa deras fortsatta bete...
Ett sånt här sökjobb är helt omöjligt utan hundarna. I den terrängen hade vi kunnat gå en meter från fåren utan att se dem, och även om vi hittat dem hade vi aldrig fått ut dem. De är inte direkt sugna på att följa en havrehink när de är ute på vift så här...
Ritade en lite fin () karta över hur vi har letat. De röda sträcken är vart vi har kört längs vägar, röda ringen i nedre vänstra hörnet är hemmagården, och röda ringen i övre delen är vart vi sökte av i samband med varningen på radion.
Boss första spår är den lila linjen till vänster om den övre röda ringen. Frittes spår är den ljusblå krokiga linjen nedanför ringen och Boss andra spår är den rosa linjen brevid Frittes blå. Vid den rosa plutten hittade vi djuren. Fritte var med andra ord så jäkla nära ( om han nu inte tom hittade dem men inte fick mig att fatta det)...
Tyvärr fattas den tackan som var i sämst skick. Ingen av de som sett fåren har sett henne med de andra, och vi har inte hittat några spår av henne hemikring heller.
I förrgår när jag kom ut i hagen för att eftermiddagsfodra med havre, så var de puts väck. 20 min senare får jag ett sms av en kompis, som hört på radion att de varnat för får på riksvägen 4 km från gården.
Tackorna (som var i rätt dåligt skick fortfarande, en halt och väldigt mager, flera med rejält spända juver och flera i underhull. Räddningsobjekt, som sagt) har alltså på mindre än 2 timmar hoppat över minst sex stängsel varav flera rejäla med fårnät + 2 eltrådar + stenmur. Minst två breda vattenfyllda krondiken och några km rejält snårigt uppväxt kalhygge. De har gått rakt förbi frodiga vallar och havreåkrar och andra fårbesättningar. Jag trodde verkligen inte att det var sant...
10 min efter att jag fått meddelandet om får på vägen är jag på plats och söker av det angivna området med hundar. Inte ett spår av några får... Kontaktar polisen, trafikavdelningen på radion och sprider det till boende i området.
Hela fredagen åkte vi runt och pratade med folk, spred mitt telefonnummer och sökte spår efter fåren längs vägarna där folk angett att de sett djuren. Inte ett spår.
Vid 18-tiden tvingade jag ner min feber och satte på Boss hans spårutrustning. Han har aldrig spårat får förut, men gjort finfina presentationsspår på häst, så jag tänkte att det var värt ett försök. Vi åkte till riksvägen där fåren sågs ett dygn innan, och jag började en bra bit från platsen där de sa att fåren stått.
Efter ett minisök och det något vaga kommandot "var är fåren?" satte han igång att leta spår i vägrenen. Det tog inte mer än 100 meter så åkte svansen upp och han sög tag i en spårkärna med stor entusiasm. Genom skog, längs med en salixodling, rakt genom salixen (det var INTE mysigt att spåra där kan jag hälsa), upp längs en liten väg, över en gårdsplan, genom ett kalhygge och över en plätt med skördad salix. Där hittade vi fårbajs. Tyvärr hittade vi även ett välspänt elstaket och 15 jätteglada hästar, så trots att han tydligt visade att fåren var framför oss var jag tvungen att avbryta. Markerade ut platsen på GPSen och åkte hem.
Imorse ringde det igen. Nån hade sett fem tackor vandra tillbaka i riktning mot min gård, ca 1 km från platsen där Boss spår var avslutat kvällen innan. Boss var trött och stel så in med Fridolf i bilen, och ut för att spåra vidare.
Ca 1 km på gräsvägen längs salixen var spåret säkert. Vi var inte mer än en kvart bakom djuren, så spårandet var inga problem på det blöta gräset, men jag vågade inte skicka ut hunden på att söka av i ett hämt eftersom jag inte känner terrängen och vet vart vägarna går. Efter den första kilometern längs salixen visade Fritte tydligt att fåren vikt upp på ett gammalt kalhygge, nu en ogenomtränglig ung granskog med drivor av björkris i botten. Sikten var ungefär tre meter i vardera riktningen men stärkt av att hitta en alldeles varm skit så gav vi oss in i snåren. Fritte hittade ingen spårkärna men slog fint och vindade efter fåren i en tydlig riktning. Jag hittade fler skitar och såg knäckta rishögar där de högst troligt passerat. Vi kom upp ur hygget och in i fin gammelskog med mossbotten och nånstans här tappade vi spåret. Han fortsatte att slå och vinda, men jag misstänker att han var för trött för att orka ta upp spåret ordentligt igen. Vi plöjde oss genom ytterligare ett kalhygge och ut på närmsta väg, där grannen plockade upp oss och hade med sig en nu utvilad Boss. Då hade vi varit ute och spårat i drygt 2½ timmar.
Då ringer telefonen igen - fåren har vikt tillbaka I snårskogen och har hörts nästan i jämnhöjd med punkten där vi tog upp dagens spår, men den här gången uppe i ett annat j-la snårigt gammalt hygge med noll sikt och dessutom spännande rejält sanka partier. Påt igen då...
Nu kom förstärkning i form av Frodolfs uppfödare med sin gamla arbetshund, van att söka får. Vi gick längs vägen där de hört bräkanden och det tog inte många minuter innan Boss visade intresse mot en viss del av skogen. Jag släppte honom på kommandot "var är fåren" igen och han drog som ett skott. Efter några minuter kom han tillbaka, tog kontakt med mig och stack in igen - han hade hittat nått! Jag och Fritte hängde på i full kareta, och grannen gick in i mötande vinkel från annat håll. Men om ni nån gång har försökt följa en lös sökhund i rejält snårig och sank terräng så förstår ni att det är rätt omöjligt. Och pllötsligt kom inte Boss på min inkallning... Först när jag gav slutkommandot för vallningsjobb så kom han - med en förvånad blick över att jag tog sån tid på mig. Två gånger fick jag kalla tillbaka honom innan jag kunde följa hela vägen fram - till fåren. För visst sjutton hade han hittat och ställt fåren!!
Jag satte koppel på ledartackan och de tre hundarna hjälpte till att hålla ihop flocken och se till att de följde oss i rätt riktning. Boss gick först och visade vägen ut när jag sa "nu går vi hem", annars hade vi nog snurrat där inne i snåren fortfarande...
I väntan på transporten, ögoblicket innan himlen öppnade sig och gav oss en rejäl dusch...
Hundarna lastade snabbt djuren på transporten, och nu är de hemma igen. Instängda bakom viltstängsel tills jag har kommit på hur jag ska lösa deras fortsatta bete...
Ett sånt här sökjobb är helt omöjligt utan hundarna. I den terrängen hade vi kunnat gå en meter från fåren utan att se dem, och även om vi hittat dem hade vi aldrig fått ut dem. De är inte direkt sugna på att följa en havrehink när de är ute på vift så här...
Ritade en lite fin (
) karta över hur vi har letat. De röda sträcken är vart vi har kört längs vägar, röda ringen i nedre vänstra hörnet är hemmagården, och röda ringen i övre delen är vart vi sökte av i samband med varningen på radion.
Boss första spår är den lila linjen till vänster om den övre röda ringen. Frittes spår är den ljusblå krokiga linjen nedanför ringen och Boss andra spår är den rosa linjen brevid Frittes blå. Vid den rosa plutten hittade vi djuren. Fritte var med andra ord så jäkla nära ( om han nu inte tom hittade dem men inte fick mig att fatta det)...
Tyvärr fattas den tackan som var i sämst skick. Ingen av de som sett fåren har sett henne med de andra, och vi har inte hittat några spår av henne hemikring heller.
