Det finns inte bara två kön

Måste spinna vidare på det här som @landsbygdsbo skrev om normal/missbildad och fertil/infertil.
Om 1 av 500 män har XXY och vissa av dem är infertila och andra inte; Räknas gruppen som normal eller missbildad då? Vad säger du Landsbygdsbo, och vad säger ni andra?

Källa på att det är så vanligt och att vissa är infertila och andra är fertila; www.klinefelter.se

Det är ju otvivelaktigt en genetisk avvikelse med en kromosom för mycket jämfört med människans "normala" genom.

Och ja, det är väldigt medvetet att välja att skriva "genetisk avvikelse", eftersom jag anser det begreppet mindre laddat än "normal"/"onormal".

Oerhört mycket faller inom ramen för "normal".
Resten är väl "onormalt".

Om jag försöker tänka högt för att inte värdera, och ändå försöker förhålla mig till ditt uttrycksval "normal" och "onormal":
Trisomierna är ju onormala, men det betyder inte att individerna som har trisomi, är sämre människor för det.

Onormalt men lika värdefullt, kanske?
Samtidigt som avvikelsen kan orsaka en del problem för individen?
 
Allmän fråga:

Vad har ni fått med er hemifrån i fråga om värderingar i er uppfostran?

Har det format er eller har ni själva läst på och ändrat åsikt?
Jag vet nog faktiskt inte när det gäller det. Inga? Inom feminism mycket åsikter och värderingar men inom HBTQ inget alls vad jag vet, från mina föräldrar. De har mer förmedlat värderingar som jobba och följ alla konventioner och var artig och vänlig. Kommentera inte andras utseende och beteende och låtsas inte om andras eventuella "fel" i klädsel osv.

Enda möjliga tankarna jag har om det är att när en av pappas vänner kom ut för 20 år sedan så sa han det lite generat faktiskt (som om killen hade varit gift och haft älskarinna, vilket folk kanske gissade lite) men inget mer med det. Och jag fick en gång en känsla av att mamma som precis varit på utställning antydde att lesbiskhet ändå är lite av en cool grej som döttrar gärna fick vara och kunde dra cred snarare än neg från hennes vänner om det var så. Även om båda tycker att det alltid är tryggast att vara konventionell. Vilket det inte var då. Men som det nog för dem närapå är nu. Deras beteende och glädje på två kvinnors bröllop är i alla fall helt likadant som på heteropars, den släkting som gifte sig senast. (Däremot har jag en släkting som kämpar med att ändra sina attityder, hon försöker men det är svårt för henne och jobbigt att se, för att inte tala om höra, iom tal och dyl.)
 
Senast ändrad:
@tuaphua jag tror överhuvudtaget (fast jag kanske tänker i min egen bubbla) att få familjer hade åsikter om HBTQ på 80-talet. Skolan försökte ha åsikter, rätt åsikter, men misslyckades nog faktiskt lite. -de finns även de som är underliga och de är hm underliga, men det är typ ok, kanske, ni behöver inte vara livrädda, fast lite rädda. Fast någonstans måste ju allting börja och de försökte och senare försök under 90-talet gick uppenbart bättre. Eftersom det är bättre.
 
@Migo
Jag undrade också lite egentligen. Jag har ju varit på mycket tillställningar med klädkod men har liksom aldrig varit med om att någon (icke släkting) skulle kommenterat (inför personen) om någon inte följt klädkoden (men kanske efteråt till någon annan, sin man typ). Så jag funderade över hur det inte fungerade men är för fantasilös helt enkelt.

Jag har varit med om folk med sommarkostym på mörk kavaj och shorts och trasig tisha på bröllop med fin vardagsklädsel, en kille i jeans och kavaj på frackmiddag och jag har svårt att föreställa mig att någon skulle blinka om en tjej dök upp i mörk kostym, om en person som ser sig som kille dyker upp i mörk kostym skulle nog ingen ens blinka, då är det ju rätt klädkod. Fast jag vet att en kollega på jobbets flickvän hade jätteproblem eftersom hennes pappa skulle bli arg om hon gick på bröllop i kostym, trodde hon, och släkten reagera över att hon tog över uppmärksamhet. Så jag visade nog att Magdalena Ribbing tyckte att byxdress i finare material var helt ok för kvinnor till klädkoden mörk kostym. Det kanske var fel iofs, det var flera år sedan. Samtidigt ansåg hon sig vara tjej, tror jag, eftersom hon var lesbisk, men hon tyckte inte om tjejiga kläder och klänning och jag tänkte det kunde vara en mellankompromiss.
Även en byxdress är feminint kodad.

Förövrigt precis som vanligt, att det är transpersonernas upplevelser som ifrågasätts och ska analyseras, av cispersoner som ger sig själva tolkningsföreträde. Bara här i tråden har det ju getts ypperliga exempel på hur inskränkta människor reagerar på bruten dress code. Att det inte handlar om trevliga och socialt kompetenta människor som ger sig på nån för att denne har skor utan klack behöver väl knappast påpekas?

Jag kommer lämna tråden då det är väldigt jobbigt att så mycket transfobi och vidrigheter får stå kvar utan moderators ingripande.
 
Även en byxdress är feminint kodad.

Förövrigt precis som vanligt, att det är transpersonernas upplevelser som ifrågasätts och ska analyseras, av cispersoner som ger sig själva tolkningsföreträde. Bara här i tråden har det ju getts ypperliga exempel på hur inskränkta människor reagerar på bruten dress code. Att det inte handlar om trevliga och socialt kompetenta människor som ger sig på nån för att denne har skor utan klack behöver väl knappast påpekas?

Jag kommer lämna tråden då det är väldigt jobbigt att så mycket transfobi och vidrigheter får stå kvar utan moderators ingripande.

:heart:heart:heart:heart
 
Det är ju otvivelaktigt en genetisk avvikelse med en kromosom för mycket jämfört med människans "normala" genom.

Och ja, det är väldigt medvetet att välja att skriva "genetisk avvikelse", eftersom jag anser det begreppet mindre laddat än "normal"/"onormal".

Oerhört mycket faller inom ramen för "normal".
Resten är väl "onormalt".

Om jag försöker tänka högt för att inte värdera, och ändå försöker förhålla mig till ditt uttrycksval "normal" och "onormal":
Trisomierna är ju onormala, men det betyder inte att individerna som har trisomi, är sämre människor för det.

Onormalt men lika värdefullt, kanske?
Samtidigt som avvikelsen kan orsaka en del problem för individen?
I min yrkesroll ingår att prata om genetik, relationer, sex, samlevnad osv. Jag måste vara medveten om att mitt språkbruk kan påverka hur saker och ting uppfattas och det kan bidra till hur folks värderingar påverkas. Jag väljer att säga att det är "vanligast" att människor har 46 kromosomer, precis som att det är vanligast att ha bruna ögon, men att en del har 45, 47 eller ett annat antal kromosomer, precis som att en del människor har blåa eller gröna ögon.
 
Jag har blivit öppet ifrågasatt och fult baktalad över mitt val att ha kostym vid tillställningar med outtalad dress code, som julbord och dylikt
Det är så himla oartigt och otrevligt av dem! "Regeln" om att man ska följa etikettsregler överskuggas bara av en regel, den att man aldrig ska kommentera eller ens lägga märke till om någon inte följer etikettsregeln. Dessutom behöver kvinnor inte ens ha klänning eller kjol till mörk kostym, de kan lika gärna ha "byxor i finare material". Och dessutom igen, klart en kvinna ska kunna välja version av klädkoden som passar.

Jag har varit på frackbröllop där en farbror hade jeans och ljus kavaj, alla respekterade det. Fin vardagsklädsel där en kille hade shorts och trasig tisha osv. Ok jag erkänner att jag såg det ;) men ingen ifrågasatte öppet eller baktalade. Dessutom var farbrorn ideologiskt engagerat vänster och gjorde ett ideologiskt val enligt honom.
 
Även en byxdress är feminint kodad.

Förövrigt precis som vanligt, att det är transpersonernas upplevelser som ifrågasätts och ska analyseras, av cispersoner som ger sig själva tolkningsföreträde. Bara här i tråden har det ju getts ypperliga exempel på hur inskränkta människor reagerar på bruten dress code. Att det inte handlar om trevliga och socialt kompetenta människor som ger sig på nån för att denne har skor utan klack behöver väl knappast påpekas?

Jag kommer lämna tråden då det är väldigt jobbigt att så mycket transfobi och vidrigheter får stå kvar utan moderators ingripande.
Känns fel att gilla, så vill bara förtydliga att jag menar att jag håller med om hur olika cis-personer ger sig tolkningsföreträde.
Nu är jag själv cis och har aldrig mött dessa fördomar, men jag undrar hur svårt det kan vara att lyssna och respektera att de som lever i det har bättre koll och förslag om att de bara borde ändra sin inställning eller att de för sin kamp på fel sätt är så nedsättande att jag blir matt.

Förstår om du inte orkar vara kvar i tråden :heart
 
Fullständigt galet!!!!:banghead: Speciellt om det ens finns någon klädkod. Julbord, liksom! Att någon som inte identifierar sig som man bär kostym i sådana sammanhang skulle inte någon ens rycka på ögonbrynen för i de sammanhang jag är van vid. Personerna som kommenterat måste bott under en sten sen 1918 eller något.
Och redan då kunde de fått orsak att bli upprörda eftersom kvinnor gick till middagar i frack då med. Eller 1930 i alla fall.
 
  • Gilla
Reactions: Sar
Fast här får man ju hoppas att de som håller i tillställningen är medveten om att en klädkod är till för gästernas skull och är en fingervisning om på vilken nivå klädseln ska ligga. Alltså begår man inget etikettsbrott om man som gäst avstår från att klä sig på det sättet om man vantrivs i sådan klädsel. (Däremot är det ett gravt etikettsbrott att påtala för någon att man har "fel" kläder på sig.)
:bow::bow::bow:
 
Det är intressanta frågor. Jag har verkligen ingen aning alls men jag önskar att jag kunde svara på det.
Någon vag artikel jag läste en gång för något år sedan hade en forskare som tänkte att det kanske är en präglingsförmåga som kan finnas i barnet. En prägling som gör att man lutar åt att "veta" att man ska vara som pappor eller som mammor. (en feministartikel, som tex kunde förklara vissa pojkars oförklarliga kärlek till bilar tex) I så fall skulle det kunna vara någonting där som är den där känslan av kön. Men helt ärligt vet jag inte hur "bra" artikeln var och vad för grund det vilade på.
 
Även en byxdress är feminint kodad.

Förövrigt precis som vanligt, att det är transpersonernas upplevelser som ifrågasätts och ska analyseras, av cispersoner som ger sig själva tolkningsföreträde. Bara här i tråden har det ju getts ypperliga exempel på hur inskränkta människor reagerar på bruten dress code. Att det inte handlar om trevliga och socialt kompetenta människor som ger sig på nån för att denne har skor utan klack behöver väl knappast påpekas?

Jag kommer lämna tråden då det är väldigt jobbigt att så mycket transfobi och vidrigheter får stå kvar utan moderators ingripande.
Ok jag ber om ursäkt om mitt inlägg var okänsligt.

Jag förstår att det inte spelar någon som helst roll för dig att folk inte är artiga om de kommenterar hur folk väljer kläder så länge de ändå gör det.

Dessutom var det ett inlägg som jag direkt tog bort när jag såg ett annat svar du hade gjort som förklarade det jag undrade. Det tog ca 3 minuter eller så som det låg uppe.

Sedan vet jag inte hur jag ifrågasatte dina upplevelser i mitt inlägg. Jag trodde jag kritiserade dem som hade åsikter om dina kläder.

(Ser nu att du såg att jag tagit bort det, bra. Jag frågade för att jag inte visste på vilket sätt du hade fått kritik för dina kläder.)
 
Senast ändrad:
Även en byxdress är feminint kodad.

Förövrigt precis som vanligt, att det är transpersonernas upplevelser som ifrågasätts och ska analyseras, av cispersoner som ger sig själva tolkningsföreträde. Bara här i tråden har det ju getts ypperliga exempel på hur inskränkta människor reagerar på bruten dress code. Att det inte handlar om trevliga och socialt kompetenta människor som ger sig på nån för att denne har skor utan klack behöver väl knappast påpekas?

Jag kommer lämna tråden då det är väldigt jobbigt att så mycket transfobi och vidrigheter får stå kvar utan moderators ingripande.
Det är ju intressant det där.

Jag häpnar ofta över hur få som ser att formell klädsel (konventionella finkläder, sådana kläder som anses fina och som klädkoder handlar om) också är så utpräglat könade. För mig handlar sådana kläder om att på rätt sätt klä ut mig till rätt sorts kvinna - det handlar inte ett skit om att klä mig "fin", för jag tycker inte att jag blir fin. Jag tycker att jag blir utklädd på det av andra önskade viset.

Jag ser att du med detta lämnar tråden, men jag ville ändå fylla i lite.

Det där med tolkningsföreträdet är intressant. Ungefär som alla vi som är vita och pratar brytningsfri svenska, och konstigt nog aldrig ser någon rasism.
 
Det är ju intressant det där.

Jag häpnar ofta över hur få som ser att formell klädsel (konventionella finkläder, sådana kläder som anses fina och som klädkoder handlar om) också är så utpräglat könade. För mig handlar sådana kläder om att på rätt sätt klä ut mig till rätt sorts kvinna - det handlar inte ett skit om att klä mig "fin", för jag tycker inte att jag blir fin. Jag tycker att jag blir utklädd på det av andra önskade viset.

Jag ser att du med detta lämnar tråden, men jag ville ändå fylla i lite.

Det där med tolkningsföreträdet är intressant. Ungefär som alla vi som är vita och pratar brytningsfri svenska, och konstigt nog aldrig ser någon rasism.
Jag tänkte på det när någon nyligen frågade "vad innebär klä dig sommarfin?" Jag kunde inte tänka annat än klänning förrän någon i tråden tog upp t ex vita byxor.:meh:
 
Jag tänkte på det när någon nyligen frågade "vad innebär klä dig sommarfin?" Jag kunde inte tänka annat än klänning förrän någon i tråden tog upp t ex vita byxor.:meh:
Min tanke vid sådana frågor är nog snarare att frågan faktiskt inte handlar om vad jag tycker är "sommarfint". Min åsikt är helt irrelevant. Vad frågan handlar om är vad den som vill att jag klär mig "sommarfint" avser med "koden". Och det är ju att jag ska vara mer feminin än jag vanligtvis är. Vilket betyder att jag känner mig mer utklädd än fin.
 
Lägger till lite: jag hade nog klätt mig i linnebyxor (rak modell, från herravdelningen) och någon sorts typ sidenskjorta (helst så genusneutral som möjligt, skuren så att jag ser så rak ut som möjligt, inte så kurvig som möjligt, och inte som ett typ "kulturtantstält").

Och jag hade vetat mycket väl att den klädseln inte var vad inbjudaren hade tänkt sig.
 
Lite mer tillägg: jag ser mig som en ciskvinna, men jag är ganska säker på att jag hade tolkats och tolkat mig som trans/icke-binär om jag hade varit runt 25 år gammal idag. Som det nu är ser jag snarare könsrollerna som ett problem än min egen genusidentitet.
 

Liknande trådar

Samhälle Jag är relativt "nyfödd" feminist, har väl egentligen alltid haft tankarna/känslorna men först de sista åren fattat att det är feminism...
Svar
11
· Visningar
1 283
Senast: vallhund
·
Samhälle Ja, det har vi väl alla gjort. Och det är något som många (även jag) gör, omedvetet. Vi är exempelvis lärda att det finns "flicknamn och...
42 43 44
Svar
872
· Visningar
45 493
Äldre Eftersom jag gillar att låta mina tre barn ärva varandras kläder så har min 6 åriga dotter även de äldre sönernas kalsonger i sin lilla...
4 5 6
Svar
103
· Visningar
10 748
Senast: Vogue
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp