När vi växte upp var det en tjej i min klass som var lite vad folk kallar pojkflicka. Hon klippte sig kort, köpte kläder på killavdelning, rörde sig på ett visst vis, pratade på visst vis, umgicks mest med killar och hade intressen som bättre matchade killarnas. Tyvärr pikades hon en hel del av vuxna som barn.
När vi började gymnasiet hade hon över sommaren gjort en total förändring. Hon var så extremt fixad i hår, smink, riktigt så där pluttenuttiga kläder, rörde sig annorlunda, ändrade röstläge och pratade bara smink och killar. Vilket hon aldrig nämt förr.
Nu kan det ju vara så att hon helt plötsligt bara ville leva så, kanske velat förr med.
Men jag blev lite rädd att hon inte orkade mer och gjorde sig till det folk tjatat om jämt.
Jag hoppas det är för att hon själv ville.