Det finns inte bara två kön

[Petruska]

Jag har aldrig reflekterat över att "krabat" skulle vara maskulint? Jag är gravid och vet inte könet på barnet. Vi kallar barnet i magen för lilla krabaten och har inte tänkt tanken att folk skulle anta att det var en pojke

Jag kom som sagt på mig med att tycka att det snarare klingar lite maskulint än feminint. Men det är ju inget glasklart fall, kanske.

När jag var gravid på forntiden omtalades barnet i magen som Klimpen. Det kan jag tänka mig också landar snarare som pojke än som flicka hos många som hör det.

Sen tycker jag att det finns en god poäng i att använda ord som möjligen kan uppfattas som könade på det icke-könade sätt som du då använder Krabat om maginnehållet. Önskvärt vore ju att könsneutrala ord faktiskt också är könsneutrala, så att säga. Det kan de bara bli genom att vi använder dem på könsneutrala vis.

 

[Petruska]

Och, apropå barn ... det var rent ledsamt att se senaste bilden av kronprinsessbarnet Estelle. Herregud så tidigt de lär sig. Och med bara en gnutta genusmedvetenhet hade man inte valt den bilden.

Herregud! Väldigt viktigt att flickan lär sig posera korrekt från späd ålder! Och att visa upp henne när hon gör det, inte sekunden före eller efter.

 

[mandalaki]

Herregud! Väldigt viktigt att flickan lär sig posera korrekt från späd ålder! Och att visa upp henne när hon gör det, inte sekunden före eller efter.

Ja visst är det jättesorgligt? Både att hon gör det och att de väljer den bilden. Hål i huvudet.

 

[mandalaki]

@Petruska och @mandalaki Precis sådant här är så oerhört nyttigt att läsa!

Jag blir varm i hela kroppen av att få ta del av alla era insikter och erfarenheter i denna tråden. Så mycket som jag aldrig öht reflekterat över som ju känns helt självklart när jag läser det.

Lite glad att jag avslutade mitt jobb innan semestern genom att få höra just att en kollega väntar barn och komma på mig på förhand att könet spelar ju noll roll. Och istället fråga hur kollegan tänkt med sin föräldraledighet. Trots att vi vid förra barnet hade en rätt vild diskussion om hur kollegan inte skulle ha tid och råd att vara ledig så mycket som den andra föräldern. Och dessutom fick jag ett i mina ögon mycket trevligare svar denna gången. Dessutom vågade jag berätta (jag är ju så lite öppet feminist man kan bli ännu typ) om barnet i Canada som inte könades vid födseln och fick bara frågan om "varför inte, det är ju en flicka eller pojke?" och nämnde bara kort att det är ju skillnad på kromosomer, könsorgan och könsidentitet (som ni lärt mig här ) och fick bara fullständig acceptans av det svaret.

Kändes bra efter att ha insett hur få av mina övriga väldigt trevliga och i mina ögon medvetna kollegor verkar vara väldigt omedvetna och rent anti feminism (därav min oöppenhet än så länge). Det kom som en käftsmäll men nu kände jag ändå lite lycka.

Alltså det är ju inte lätt. Träffar man på en liten spädis finns inte så jäkla mycket att säga. Det kanske är därför så många först frågar om det är pojke eller flicka. (Fast jag tror inte att det är därför, jag tror att det är för att vi fan inte vet hur vi ska uppföra oss mot den lilla om vi inte vet könet. Vi vet inte om vi ska säga Vilken stor och duktig kille eller Vilken söt liten tjej).

För mig del blir det ibland rätt krystat när jag inte vet könet och inte vill fråga. "Och hur gammal är du då?" säger jag till ungen istället för att fråga föräldern "Är det pojke eller flicka och hur gammal är han/hon?" Det låter hur töntigt som helst att fråga en tremånaders själv men jag har inte kommit på någon annan lösning.

 

[Lobelia]

Alltså det är ju inte lätt. Träffar man på en liten spädis finns inte så jäkla mycket att säga. Det kanske är därför så många först frågar om det är pojke eller flicka. (Fast jag tror inte att det är därför, jag tror att det är för att vi fan inte vet hur vi ska uppföra oss mot den lilla om vi inte vet könet. Vi vet inte om vi ska säga Vilken stor och duktig kille eller Vilken söt liten tjej).

För mig del blir det ibland rätt krystat när jag inte vet könet och inte vill fråga. "Och hur gammal är du då?" säger jag till ungen istället för att fråga föräldern "Är det pojke eller flicka och hur gammal är han/hon?" Det låter hur töntigt som helst att fråga en tremånaders själv men jag har inte kommit på någon annan lösning.

"Hur gammalt är barnet/sötnosen/gullungen/krabaten/underverket?"
"När föddes barnet/sötnosen/gullungen/krabaten/underverket?"

 

[Lobelia]

Herregud! Väldigt viktigt att flickan lär sig posera korrekt från späd ålder! Och att visa upp henne när hon gör det, inte sekunden före eller efter.

Ja det kan vara helt föräldrarna som valt kläder och lärt barnet att posera eller så helt barnet som valt kläder och att posera, inte för jag tror det, med kläderna åtminstone, men det finns riktiga linslusar som älskar att vara på bild och klä sig som prinsessor helt utan träning och uppmaning.

 

[Badger]

Jag har aldrig reflekterat över att "krabat" skulle vara maskulint? Jag är gravid och vet inte könet på barnet. Vi kallar barnet i magen för lilla krabaten och har inte tänkt tanken att folk skulle anta att det var en pojke

Jag tycker verkligen inte heller att krabat är maskulint, det känns väldigt neutralt för mig. Å andra sidan tycker jag också sötnos är könsneutralt på ett litet barn. Men där kan jag se att andra skulle kunna tycka att det är kodat åt något håll.

 

[Badger]

Alltså det är ju inte lätt. Träffar man på en liten spädis finns inte så jäkla mycket att säga. Det kanske är därför så många först frågar om det är pojke eller flicka. (Fast jag tror inte att det är därför, jag tror att det är för att vi fan inte vet hur vi ska uppföra oss mot den lilla om vi inte vet könet. Vi vet inte om vi ska säga Vilken stor och duktig kille eller Vilken söt liten tjej).

För mig del blir det ibland rätt krystat när jag inte vet könet och inte vill fråga. "Och hur gammal är du då?" säger jag till ungen istället för att fråga föräldern "Är det pojke eller flicka och hur gammal är han/hon?" Det låter hur töntigt som helst att fråga en tremånaders själv men jag har inte kommit på någon annan lösning.

Säkert bra för barnet att bli lite olika bemött av olika människor. Alla förtjänar ju att bli kallade lilla sockernosen ibland och stora starka bebben ibland. Jag brukar nog inte rätta så ofta. Men kanske ska börja. Min man hade som hobby när han var föräldraledig att välja den ljusrosa bodyn med vita hästar* till den babyblå munkjackan och se när folk tappade hakan och inte visste hur de skulle köna. (själv föredrog jag ljusgrönt, märkligt svår färg att hitta till bebisar)

Men på senare tid har det blivit väldigt svårt att få tag i ljusare färger utan volanger och rosetter (och det gillar jag inte på någon) så jag blev förvånad när vi valde påskris och damen sa direkt att det förstod jag allt! att du skulle välja rosa! Alla flickor älskar rosa! -Att man bara kan kläcka ur sig någonting sådant (det sista, om flickor). 7-åringen i sin vanligröda jacka och jag blinkade till och vandrade vidare, inser att jag borde sagt att de flesta barn gillar rosa mer eller mindre.

*Mannen var dock tveksam när den köptes och hans mamma har alltid varit väldigt oroad över att vi köper alla färger (och att jag har en stark aversion mot kombinationen blått och grönt i randigt). Inte ens när hon såg att hon själv på 70-talet klädde sina söner i rosa kunde hon riktigt släppa det. Då var det ju liksom ok, på den tiden.

 

[Badger]

Vet inte om diskussionen gick ifrån det här men. Den här artikeln stötte jag på i mitt Facebookflöde precis. Det visar sig att sedan 2009 har man inte alls könstestat inom idrotten, det är tydligen för svårt att säga. Utan har kört på det här:

any athlete competing in women’s events had a testosterone level below 10 nmol/L. They did away with gender verification testing as it existed then, and replaced it with a hormone requirement in an attempt to find a best possible compromise.

Men det har blivit ifrågasatt i en rättssak och de måste nu bevisa att det faktiskt skulle ge en fördel med så höga testosteronnivåer el dyl. Inte läst hela artikeln. Så det verkar i alla fall rejält svårt att könsbestämma folk för idrotten.

http://sportsscientists.com/2017/07...l&utm_source=facebook.com&utm_campaign=buffer

This should never have been an issue of men vs women, however. Rather, it should be about whether women who possess a Y-chromosome, and who produce T in the male range, have an unnaturally large advantage over women who do not have those male-level T values (more in line with the language used in Point 517, shown above)

 

[Saeta]

Någon sådan önskan uttryckte väl inte @Petruska alls? Var läste du det?

Detta uppfattade jag som att @Petruska ville veta/var nyfiken på vad för kön det var.
"Det roliga är att barnet har fått ett namn som gör att jag inte kan gissa om det är en pojke eller en flicka, och dessutom står det ingenting om det i mailet."

Jag är helt övertygad om att det är medvetet och jag tycker att det är jättebra. Om jag uttrycker en önskan om att veta barnets kön, så är den synnerligen omedveten hos mig själv. Snarare tycker jag att du läser mitt inlägg ganska orättvist om det är vad du läser in.

Det är ju inte så att jag läser någons inlägg orättvist med flit. Det var min uppfattning av det du skrev och om du inte menade det så är ju det jättebra. Ber om ursäkt om du tog illa upp av mitt missförstånd.

 

[durachiny]

Vet inte om diskussionen gick ifrån det här men. Den här artikeln stötte jag på i mitt Facebookflöde precis. Det visar sig att sedan 2009 har man inte alls könstestat inom idrotten, det är tydligen för svårt att säga. Utan har kört på det här:
Men det har blivit ifrågasatt i en rättssak och de måste nu bevisa att det faktiskt skulle ge en fördel med så höga testosteronnivåer el dyl. Inte läst hela artikeln. Så det verkar i alla fall rejält svårt att könsbestämma folk för idrotten.

http://sportsscientists.com/2017/07...l&utm_source=facebook.com&utm_campaign=buffer

Det där var en följd av Semenaya och en indisk löpare. Båda hade höga nivåer av testosteron pga ett tillstånd där det finns interna testiklar på något sätt. Då valde man att gå över till en testosterongräns så att personer med detta tillstånd kunde fortsätta tävla som kvinnor men båda tvingades då använda medicin för att sänka testosteronnivån. Deras resultat blev mycket sämre (inte nödvändigtvis bara pga testosteronsänkningen, medicin hade nog mer allmän påverkan men det var antagligen största anledningen).

Jag tror sedan den indiska idrottaren överklagade till skiljedomstol som beslutade att det inte var klarlagt att testosteronet var prestationshöjande och idrottare med förhöjda halter har sedan dess fått tävla utan att behöva sänka/korrigera sina nivåer. Det är det man nu försöker klarlägga, om testosteron verkligen är prestationshöjande nog att det är befogat att kalla deras specialtillstånd med förhöjda halter som ett problem.

 

[Petruska]

Ja det kan vara helt föräldrarna som valt kläder och lärt barnet att posera eller så helt barnet som valt kläder och att posera, inte för jag tror det, med kläderna åtminstone, men det finns riktiga linslusar som älskar att vara på bild och klä sig som prinsessor helt utan träning och uppmaning.

Ja, jag reagerar mer på posen än kläderna. Det kan inte ha varit oundvikligt att visa barnet i just den posen.

 

[mandalaki]

Ja, jag reagerar mer på posen än kläderna. Det kan inte ha varit oundvikligt att visa barnet i just den posen.

Det är definitivt posen som är problemet. Och ingen av föräldrarna har naturligtvis lärt henne. Hon har inhämtat det ändå. Ungen är fem

 

[Stalone]

Det gör mig riktigt ledsen att läsa den här tråden. Min partner är transperson och efter att jag väldigt nära fått ta del av vad han upplever, hur han bemöts och exakt vad könsdysfori gör med en människa gör det mig verkligen ledsen att människor inte acceptera och respektera hans könsidentitet. Och att hans tilldelade kön vid födseln inte överensstämmer med hur han faktiskt känner sig. Om folk bara hade förstått vilken otrolig ångest det ger att omgivningen använder fel pronomen om dig. Eller hur sjukt jävla viktigt det är att transvården finns.

Efter att min partner började på hormoner samt har gjort en könsbekräftande operation är det som att jag är tillsammans med en ny person. INTE för att han förändras psykiskt på hormoner (förutom det som hör ihop med puberteten vill säga) utan för att han för första gången i sitt liv är riktigt lycklig. Att få se hans glädje första gången han badade bland folk efter sin mastektomi var helt fantastiskt. Att folk inte kan förstå detta, absolut. Det är säkert svårt att sätta sig in i om en inte har transpersoner i sin närhet. MEN, låt folk leva sina liv! Om du är cis - ha inte en massa åsikter om hur transpersoner bör göra eller känna, för du har ingen aning om hur det känns att vara i den situationen. Att ständigt bli ifrågasatt, att ständigt bli granskad under sin process ("är du en tjej eller kille?"), att få vänta i flera år för att få livsavgörande vård (varannan ung transperson har övervägt självmord), att bli felkönad, att inte vilja hämta ut paket då personnumret i passet inte överensstämmer med ditt utseende.

Glädjen hos mig och min partner när han blir omnämnd med rätt pronomen och kön är så enormt stor och det kan göra vår dag. Det övergår mitt förstånd att cispersoner ens kan sitta och argumentera för hur transpersoner bör tackla sin dysfori (acceptera sitt lidande) eller att de hatar ordet "hen". Detta utan att de själva ens berörs av detta! Hur kan det vara så viktigt att vidhålla den typen av åsikter som direkt skadar transpersoner? När min partner hade opererats tackade jag hans kirurg för att han räddade min partners liv. Exakt så viktigt är det och exakt så avgörande är det.

Jag blir verkligen riktigt jävla ledsen av all transfobi i denna tråden. Slut på självutlämnande uppsats.

 

[Raderad medlem 6459]

@Stalone

Finns så mycket jag vill säga men det känns så futtigt.

 

[Stalone]

@niphredil

 

[Saeta]

Det gör mig riktigt ledsen att läsa den här tråden. Min partner är transperson och efter att jag väldigt nära fått ta del av vad han upplever, hur han bemöts och exakt vad könsdysfori gör med en människa gör det mig verkligen ledsen att människor inte acceptera och respektera hans könsidentitet. Och att hans tilldelade kön vid födseln inte överensstämmer med hur han faktiskt känner sig. Om folk bara hade förstått vilken otrolig ångest det ger att omgivningen använder fel pronomen om dig. Eller hur sjukt jävla viktigt det är att transvården finns.

Efter att min partner började på hormoner samt har gjort en könsbekräftande operation är det som att jag är tillsammans med en ny person. INTE för att han förändras psykiskt på hormoner (förutom det som hör ihop med puberteten vill säga) utan för att han för första gången i sitt liv är riktigt lycklig. Att få se hans glädje första gången han badade bland folk efter sin mastektomi var helt fantastiskt. Att folk inte kan förstå detta, absolut. Det är säkert svårt att sätta sig in i om en inte har transpersoner i sin närhet. MEN, låt folk leva sina liv! Om du är cis - ha inte en massa åsikter om hur transpersoner bör göra eller känna, för du har ingen aning om hur det känns att vara i den situationen. Att ständigt bli ifrågasatt, att ständigt bli granskad under sin process ("är du en tjej eller kille?"), att få vänta i flera år för att få livsavgörande vård (varannan ung transperson har övervägt självmord), att bli felkönad, att inte vilja hämta ut paket då personnumret i passet inte överensstämmer med ditt utseende.

Glädjen hos mig och min partner när han blir omnämnd med rätt pronomen och kön är så enormt stor och det kan göra vår dag. Det övergår mitt förstånd att cispersoner ens kan sitta och argumentera för hur transpersoner bör tackla sin dysfori (acceptera sitt lidande) eller att de hatar ordet "hen". Detta utan att de själva ens berörs av detta! Hur kan det vara så viktigt att vidhålla den typen av åsikter som direkt skadar transpersoner? När min partner hade opererats tackade jag hans kirurg för att han räddade min partners liv. Exakt så viktigt är det och exakt så avgörande är det.

Jag blir verkligen riktigt jävla ledsen av all transfobi i denna tråden. Slut på självutlämnande uppsats.

heart

 

[Migo]

Hela historien här: http://everydayfeminism.com/2016/02...l&utm_source=facebook.com&utm_campaign=buffer

 

[Comatose]

Jag vet inte vad en av mina bästa kompisars bebis har för kön. De kallar bebben för hen. Det gör mina föräldrar galen och min mammas man har till och med sagt att han tycker att det borde vara straffbart. Märkligt hur det upprör, speciellt den äldre generationen tror jag.

Mig stör det lite för att jag har så svårt att säga hen naturligt, men jag jobbar på det.

 

[BernT]

Varför vill du veta vad bebisen är för kön? Det var min första fråga som kom upp. Jag tycker det är superbra gjort av föräldrarna. Sen vet jag visserligen inte om dom gjort det medvetet eller om det bara blev så av en slump?

Varför är det så viktigt att inte berätta kön?