bananabambi
Trådstartare
Man tror gärna att man skyddar sitt barn så mycket man kan. Cykelhjälm. Bilstol med de senaste finesserna. Reflexer. Sunt förnuft. Inget socker. Massa utevistelse. Inte prata med främmande människor. Allt för att de ska må så bra de bara kan.
Det borde räcka, det skulle kunna räcka. Många små enkla saker, som alla på sitt sätt ska göra barnens liv lite, lite bättre. Tills den dagen då de blir ifråntagna livet.
För där ute finns alla De Där. De som tar sig rätten att sätta sig över människoliv, att på några sekunder rasera allt gott man någonsin trott om människosläktet och den världen vi lever i. De som mördar barn för att hämnas på andra. Det som våldtar barn för att de någon gång fått ett sådant behov. De som rövar bort barn. De som kör bil rattfulla. De som bara är onda, onda, onda.
Man borde ha övervakningskameror på dagis.
För där kan barn bli våldtagna av alla de anställda som faktiskt har begått liknande brott tidigare.
Hur skyddar man sig mot det?
Man borde följa efter barn när de cyklar ensamma.
Annars kan de bli bortrövade.
Hur skyddar man sig mot det?
Barn borde inte få förekomma i trafiken.
För där finns det mängder med rattfyllon, människor som inte har vett att avstå körning.
Hur skyddar man sig mot det?
Barn borde inte få leva oskyddade under hot från en förälder.
För då kan de bli knivskurna till döds.
Hur skyddar man sig mot det?
Vem kan svara på frågorna? Vem kan garantera mina barn en framtid utan våldtäkter, utan mord och utan alla hemskheter som barn inte skulle behöva uppleva?
Idag räcker det inte med cykelhjälm och bilbälten. Jag skulle vilja följa varje steg mina söner tar, helst ska de vara inlindade i bomull. Jag vill gå bakom med en skylt "Rör du - Dör du". Skrivit i neon, med stooooora bokstäver. Och själv ska jag vara utrustad med något skarpladdat vapen.
Olyckor kan hända, men hur i all världen skyddar man sina barn när det finns människor som med vilje och med all enkelhet kan skada ett barn?
Man läser ju ständigt om barn som far illa. Som mördas, förs bort, och bara försvinner från jordelivet.
Jag kan för mitt liv inte förstå hur föräldrar klarar av att leva utan sina barn, kanske med vetskapen att de sista minutrarna i deras liv var de livrädda och nedbäddade i plågor som inte en enda unge ska behöva uppleva. Hur orkar man? Var hittar man den kraften?
Det är så fruktansvärt. Vidrigt. Och så förbannat enkelt att skjuta ifrån sig. Det har ju inte hänt Oss. Inte Ännu. Det är en svart text i någon kvällstidning från någon ort man knappt vet vart den ligger.
Det gäller att ta tillvara på exakt varje sekund av sin vardag. Värdesätta all tid man har med sina barn, man vet inte hur länge allt är som det ska.
Det borde räcka, det skulle kunna räcka. Många små enkla saker, som alla på sitt sätt ska göra barnens liv lite, lite bättre. Tills den dagen då de blir ifråntagna livet.
För där ute finns alla De Där. De som tar sig rätten att sätta sig över människoliv, att på några sekunder rasera allt gott man någonsin trott om människosläktet och den världen vi lever i. De som mördar barn för att hämnas på andra. Det som våldtar barn för att de någon gång fått ett sådant behov. De som rövar bort barn. De som kör bil rattfulla. De som bara är onda, onda, onda.
Man borde ha övervakningskameror på dagis.
För där kan barn bli våldtagna av alla de anställda som faktiskt har begått liknande brott tidigare.
Hur skyddar man sig mot det?
Man borde följa efter barn när de cyklar ensamma.
Annars kan de bli bortrövade.
Hur skyddar man sig mot det?
Barn borde inte få förekomma i trafiken.
För där finns det mängder med rattfyllon, människor som inte har vett att avstå körning.
Hur skyddar man sig mot det?
Barn borde inte få leva oskyddade under hot från en förälder.
För då kan de bli knivskurna till döds.
Hur skyddar man sig mot det?
Vem kan svara på frågorna? Vem kan garantera mina barn en framtid utan våldtäkter, utan mord och utan alla hemskheter som barn inte skulle behöva uppleva?
Idag räcker det inte med cykelhjälm och bilbälten. Jag skulle vilja följa varje steg mina söner tar, helst ska de vara inlindade i bomull. Jag vill gå bakom med en skylt "Rör du - Dör du". Skrivit i neon, med stooooora bokstäver. Och själv ska jag vara utrustad med något skarpladdat vapen.
Olyckor kan hända, men hur i all världen skyddar man sina barn när det finns människor som med vilje och med all enkelhet kan skada ett barn?
Man läser ju ständigt om barn som far illa. Som mördas, förs bort, och bara försvinner från jordelivet.
Jag kan för mitt liv inte förstå hur föräldrar klarar av att leva utan sina barn, kanske med vetskapen att de sista minutrarna i deras liv var de livrädda och nedbäddade i plågor som inte en enda unge ska behöva uppleva. Hur orkar man? Var hittar man den kraften?
Det är så fruktansvärt. Vidrigt. Och så förbannat enkelt att skjuta ifrån sig. Det har ju inte hänt Oss. Inte Ännu. Det är en svart text i någon kvällstidning från någon ort man knappt vet vart den ligger.
Det gäller att ta tillvara på exakt varje sekund av sin vardag. Värdesätta all tid man har med sina barn, man vet inte hur länge allt är som det ska.
Senast ändrad: