elfi
Trådstartare
Nu är jag trött på vissa hundägare (inte alla, vissa vet hur man sköter och fostrar en hund som tur är).
Vi har ett grannpar som består av två karlar som förra året skaffade en schäfer tror jag det är. I början gick allting bra med den antar jag, men nu när den blivit äldre har dom noll kontroll på den och ändå ska dom ha den lös.
I början när jag red förbi kunde hunden komma i världens fart och skälla ut mig och min häst, men sen vände den tills en dag då jag kom ridandes på min då hundälskande häst och då flög han rakt på min häst, nafsade i haserna och skällde. Min häst är extremt bakskygg så han fick panik men han är för snäll så han sparkade inte. Jag skrek till åt hunden och försökte sparka till den, men missade. Då kom ägaren.
Odå, hehe, ja så kan det gå sa han
Hörrö, du får hålla reda på din hund, han nafsade min häst faktiskt sa jag
Jaja, fin häst du har förresten.. jaja, hej då sa han och gick iväg med hunden som drog..
Dagarna gick och ingen hund syntes till.. Tills en dag då jag red förbi igen, jag kände hur min häst spände sig och började takta så jag klappade lite och prata lugnande med honom då hunden kommer flygandes från ingenstans och börjar nafsa efter hästen som halvt stegrar sig och galopperar iväg. Hunden springer efter och skäller tills ägaren får tag på honom. Så fortsätter det tills den andra ägaren är med hunden, då ryter han åt hunden när hunden försöker skälla på mig och hästen så hunden slutar..
Månaderna går och det flyttar in en ny familj lite längre bort från dom med elaka hunden som också har en hund som dom inte heller håller reda på. När min moster körde förbi sprang den nyinflyttade lilla hunden ut mitt framför bilen och vägrade flytta på sig, varken hundägarna eller nån kunde få bort den. Efter att dom lockat bort den från vägen med mat kunde moster köra förbi.
När jag rider en dag förbi den elaka hundens hus och jag har med mig min ungpålla som handhäst då våran ridstig ligger lite längre bort så kommer den elaka hunden från ingenstans, flyger på mig och min häst, samt ungpålla som inte är van hundar och nafsar och har sig.. Denna gång var det ren tur att min ungpålla inte sparkade då hon kan göra det om det är nåt "farligt" vid benen på henne.. Jag fick till en svag spark på hundens rygg, men den reagerade han knappt på. Då fick jag nog och skrek åt hunden att nu j**lar går du hem annars får du med mig att göra.. Då kom ägaren och frågade om nånting hänt. Ja, sa jag, din hund nafsar efter mina hästar och en dag kommer dom att sparka och då tar inte jag ansvar för vad som händer. Blir mina hästar skadade blir ni anmälda och sparkar mina hästar eran hund är det på erat ansvar eftersom ni har hunden lös ute på vägen och ni har noll kontroll på den. Karln tog bara hunden och gick därifrån.
Gjorde jag rätt?
Vad tänker hundägare med? Har träffat på flera som inte alls har kontroll över hundarna och som egentligen inte borde ha hund.. Dom har inte tänkt på om det skulle hända en olycka, då kan dom bli skyldiga väl eftersom dom inte har hunden kopplad och det är väl lag på det har jag för mig?
Dessutom finns det en hund i grannbyn som springer ut framför bilarna, och jagar bilarna så den hunden kommer en dag bli påkörd pga lastbilarna kör förbi där fort som f*n.. När jag hade min hund hade jag han jämt kopplad, förutom när jag var ute med han själv och då hade jag stor koll på han, plus att vi hade gått lydnadskurs så han kom alltid när man ropade.. Men för att vara på den säkra sidan hade vi han i en hundgård eller kopplad, så ingenting skulle hända våran hund.
Ursäkta låångt inlägg och svamligt skrivet men jag hoppas ni förstår och kan ge mig tips hur jag ska göra för just nu vågar jag inte längre rida förbi grannens gård. Jag vill inte ha hundrädda hästar!
Vi har ett grannpar som består av två karlar som förra året skaffade en schäfer tror jag det är. I början gick allting bra med den antar jag, men nu när den blivit äldre har dom noll kontroll på den och ändå ska dom ha den lös.
I början när jag red förbi kunde hunden komma i världens fart och skälla ut mig och min häst, men sen vände den tills en dag då jag kom ridandes på min då hundälskande häst och då flög han rakt på min häst, nafsade i haserna och skällde. Min häst är extremt bakskygg så han fick panik men han är för snäll så han sparkade inte. Jag skrek till åt hunden och försökte sparka till den, men missade. Då kom ägaren.
Odå, hehe, ja så kan det gå sa han
Hörrö, du får hålla reda på din hund, han nafsade min häst faktiskt sa jag
Jaja, fin häst du har förresten.. jaja, hej då sa han och gick iväg med hunden som drog..
Dagarna gick och ingen hund syntes till.. Tills en dag då jag red förbi igen, jag kände hur min häst spände sig och började takta så jag klappade lite och prata lugnande med honom då hunden kommer flygandes från ingenstans och börjar nafsa efter hästen som halvt stegrar sig och galopperar iväg. Hunden springer efter och skäller tills ägaren får tag på honom. Så fortsätter det tills den andra ägaren är med hunden, då ryter han åt hunden när hunden försöker skälla på mig och hästen så hunden slutar..
Månaderna går och det flyttar in en ny familj lite längre bort från dom med elaka hunden som också har en hund som dom inte heller håller reda på. När min moster körde förbi sprang den nyinflyttade lilla hunden ut mitt framför bilen och vägrade flytta på sig, varken hundägarna eller nån kunde få bort den. Efter att dom lockat bort den från vägen med mat kunde moster köra förbi.
När jag rider en dag förbi den elaka hundens hus och jag har med mig min ungpålla som handhäst då våran ridstig ligger lite längre bort så kommer den elaka hunden från ingenstans, flyger på mig och min häst, samt ungpålla som inte är van hundar och nafsar och har sig.. Denna gång var det ren tur att min ungpålla inte sparkade då hon kan göra det om det är nåt "farligt" vid benen på henne.. Jag fick till en svag spark på hundens rygg, men den reagerade han knappt på. Då fick jag nog och skrek åt hunden att nu j**lar går du hem annars får du med mig att göra.. Då kom ägaren och frågade om nånting hänt. Ja, sa jag, din hund nafsar efter mina hästar och en dag kommer dom att sparka och då tar inte jag ansvar för vad som händer. Blir mina hästar skadade blir ni anmälda och sparkar mina hästar eran hund är det på erat ansvar eftersom ni har hunden lös ute på vägen och ni har noll kontroll på den. Karln tog bara hunden och gick därifrån.
Gjorde jag rätt?
Vad tänker hundägare med? Har träffat på flera som inte alls har kontroll över hundarna och som egentligen inte borde ha hund.. Dom har inte tänkt på om det skulle hända en olycka, då kan dom bli skyldiga väl eftersom dom inte har hunden kopplad och det är väl lag på det har jag för mig?
Dessutom finns det en hund i grannbyn som springer ut framför bilarna, och jagar bilarna så den hunden kommer en dag bli påkörd pga lastbilarna kör förbi där fort som f*n.. När jag hade min hund hade jag han jämt kopplad, förutom när jag var ute med han själv och då hade jag stor koll på han, plus att vi hade gått lydnadskurs så han kom alltid när man ropade.. Men för att vara på den säkra sidan hade vi han i en hundgård eller kopplad, så ingenting skulle hända våran hund.
Ursäkta låångt inlägg och svamligt skrivet men jag hoppas ni förstår och kan ge mig tips hur jag ska göra för just nu vågar jag inte längre rida förbi grannens gård. Jag vill inte ha hundrädda hästar!
