Jag fick en gång rida en häst i trav på volt och fyra gånger per varv göra en halvhalt. Begreppet var ganska luddigt för mig då, jag gjorde nog mer eller mindre en förhållning istället. Tränaren förtydligade genom att säga åt mig att göra halt två gånger per varv, och halvhalt två gånger. Skillnaden blev att hästen var mer uppmärksam, mer beredd att sätta under sig i en halt, och när jag då drev vidare blev det ett par steg i väldigt samlad trav, t o m passage efter en stund.
Efterhand gjorde jag hela övningen utan stigbyglar och med tyglarna löst hängande, och då fattade jag vad samling gick ut på, hur det skulle kännas.
Så för mig är halvhalt ett sätt att samla hästen, ett eller ett par steg, utifrån vilka man sedan kan göra halt eller en annan rörelse utan problem då hästen är i balans. Hur mycket man samlar får ju bedömas utifrån ursprungsformen, och hästens utbildningsståndpunkt.
En välutbildad häst går kanske i god, samlad form större delen av passet, men den "sitter" ju inte på rumpan med bäckenet kraftigt vinklat hela tiden. Då blir halvhalten kanske inledningen på en piaff eller passage, dvs ingen form man kan begära av en häst att gå i ett helt pass.
För en mindre utbildad häst kanske man inte begär att den ska "sätta sig" alls i en halvhalt, utan då blir halvhalten en samlingsförberedande rörelse - att man ber den aktivera bakdelen lite till, att man ber den behålla takten men minska tempot, att man ber den korta sig, komma under sig lite mer. Fortfarande bara ett par steg, som kan stärka den inför fler steg i taget längre fram i utbildningen.
Jag kommer inte att be min treåring ens om sådana halvhalter på ett bra tag, utan då blir det väl mer fråga om "förhållningar", vilket jag uppfattar som förberedande hjälpgivning, som kan bli samlingsförberedande men inte nödvändigtvis samlande.
Kan detta vara en rimlig åtskillnad och förklaring av fenomenet?