Desperat behov av råd

[Petruska]

Sv: Desperat behov av råd

När ord står mot ord är det ett ypperligt instrument.

Nej, det är helt sjukt att spela in ett vanligt jäkla samtal på dagis!

 

[MissMary]

Sv: Desperat behov av råd

Helt normalt, om du frågar mig. Jag har haft tre barn på dagis, bara tre terminer kvar med den sista.

Min erfarenhet är att det är ett vanligt beteende att börja skylla på barnet och föräldrarna om pedagogerna känner sig trängda. Särskillt mamma är det extra lätt att trycka på. Jag tror (utan att egentligen veta ett skvatt om er situation) att de kanske har dåligt samvete för något, det behöver inte vara någon stor grej. Till saken hör att jag tycker att de flesta pedagoger verkar ha en ganska hög kompetens, men i många fall orkar de liksom inte utnyttja den. Kanske lite förståeligt om man tänker på storlek på barngrupper osv yada, yada. Om din dotter är lite uttråkad/känner sig utanför och de vet att det beteendet som det har lett till har eskalerat så vet de nog med sig att de borde ha tagit tag i situationen tidigare. Det är väl liksom det man har pedagik till? Vad göra om man nu har en besvärlig förälder som börjar ställa krav (för det är vad du nu är, i deras ögon)?

Det är då man börjar hitta (på) förklaringar som ligger någon annanstans än på förskolan. Om du bara sätter dig ner och pratar med dem i lugn och ro så tror jag att chanserna är goda att ni kan reda ut det här, till din dotters fördel. De är troligen bra personer, förhoppningsvis med en stor kompetens i botten.

Det här är min erfarenhet, även om den kanske inte är helt politiskt korrekt.

/Anna

 

[Thera]

Sv: Desperat behov av råd

Vill bara inflika att vissa barn är otroligt påhittiga och extremt trovärdiga, så nog kan de hitta på alla gånger.

Exempelvis om något gått sönder på vår förskola, så finns det barn som mycket trovärdigt pekar ut både den skyldige och hur det gick till, tyvärr faller det sen på att det utpekade barnet inte ens varit på förskolan den dagen...

Så nog kan de fabulera tidigt!

 

[em-pirre]

Sv: Desperat behov av råd

Det kan säkert kännas som om det är problem med barn som är aktiva, smarta och framåt. Egentligen är alltid problemet att vi inte vet hur vi ska bete oss. Barnet är det inget fel på, men det kan vara svårt att veta hur man ska ta tag i situationen, och då kan det bli just så att barnet ständigt är det som får skäll och det skapas konflikter som barnet egentligen inte alls är skyldigt till.

Jag håller med Petruska, som kunde uttrycka mina tankar bättre än vad jag kunde

 

[Lurv]

Sv: Desperat behov av råd

Eftersom flickan ofta är inblandad i konflikter kanske det kan bero på tex ADHD. Observera att detta inte har med iq att göra. Däremot bryter såna barn ofta mot regler osv. Någonting konstigt är det ju att personalen blir så ofta arg på henne. Jag förstår att det är mycket känsligt när det kommer till ens barn men samtidigt kan det här bli vägen till hjälp för barnet som inte verkar må bra.
Pedagogerna kan också få hjälp hur de ska handskas med ditt barn. Det är inte så lätt alla gånger och barnen är väldigt annorlunda i skolan/förskolan mot hur de är hemma.

 

[mino]

Sv: Desperat behov av råd

*kl*
Min son som fyller fem i år håller också på med diverse olika påståenden, tex kan han säga saker som "Edvin puttade mig idag så att jag ramlade rakt in i en stolpe och slog huvudet så det kom BLOD". Det är väldigt ofta det kommer BLOD från olika sår han säger sig ha fått, även om det aldrig syns nåt...

Om det går så är det nog bäst att förhålla sig sakligt till dagis och inte förirra sig in i tankar om vad de eventuellt tycker om ens barn och om de vuxnas konflikter kan leda till att barnet inte blir omtyckt. Men samtidigt får man välja sina strider. Kanske ska pappan också vara med på samtalet så att ni är två som "hör" vad som sägs.

 

[em-pirre]

Sv: Desperat behov av råd

Ett barn kan vara smart, aktivt och ha ett stort behov av stimulans och uppgifter utan att för det ha någon diagnos. Folk skriker genast ADHD då ett barn gillar att leka vilda, högljudda lekar och inte orkar koncentrera sig på dagis.

Tänk dig att börja skolan igen, och t.ex. spendera flera timmar om dagen åt att gå igenom alfabetet, trots att du redan har en akademisk utbildning. Gissa om det blir tråkigt och om du inte orkar koncentrera dig. Man kan bli lite "stökig" då.

 

[Terqa]

Sv: Desperat behov av råd

Funderar på om ett så litet barn kan hitta på en sådan sak, bara taget ur luften?

Tja, min lillasyster berättade med gråten i halsen för min moster att när mamma var arg så tog hon tag henne i fötterna o slängde in henne i elementet. Hon var även adopterad från Island och träffade rosa elefanter påväg hem från skolan/fritids

Hon är och har alltid varit en väldigt normal flicka, underbar syster och sedan förra fredagen en underbar mamma

Så visst kan barn ha en oerhörd fantasi. Sen ska man självklart inte vifta bort så allvarliga anklagelser, men man kanske ska gå in i diskussioner med ganska öppna ögon.

 

[Mitten]

Sv: Desperat behov av råd

kl
Vill tacka för alla kloka svar - vi har haft en cirkus idag, skall uppdatera när jag kommer hem till en dator och har läst allt ordentligt, har bara hunnit skumma igenom.

Min man fick ett så konstigt bemötande i morse att han helt sonika hämtade mig på jobbet, vi ringde förskolechefen, och åkte dit och sa att vi skulle ha ett möte med henne samt personalen. Vi har haft det nu, och när det gäller själva stryptaget har jag en ganska klar bild över vad som hänt, sedan är det en del andra frågetecken... uppdaterar snart igen!

 

[Mitten]

Sv: Desperat behov av råd

Naturligtvis måste du ta upp det där om det högst eventuella strypgreppet, men jag skulle bli mycket förvånad om det visade sig vara sant.

Jag skulle till och med bli ganska förvånad om det verkligen är sant att barnets upplevelse är att det handlade om ett strypgrepp, snarare handlade det om något som hon kunde få till ett strypgrepp i sin berättelse för dig, eftersom barn vet att sådant sätter fart på föräldrar. (Och att hon kanske på något sätt vet/anar att just du är extra känslig och mottaglig för just våld mot barn, pga din bakgrund, jämfört med alla oss som aldrig utsatts för det och därför tänker mindre på det i en massa avseenden.)

Det där med upplevelsen är ju dock en punkt där det inte går att nå något slags klar och bevisbar sanning.

När det gäller dina funderingar kring om personalen inte "tycker om" din dotter och hur olika samtalsämnen skulle kunna tänkas påverka det, så måste jag säga att de tankarna ser jag som ett så totalt underkännande av verksamhetens professionalitet, att förutsättningarna för samtal verkar vara urusla.

I övrigt kan ju det hela mycket väl handla om att många barn växer ur dagis lite i förtid, och att din dotter - fullt rimligt - får mer uppmärksamhet osv hemma än där.

Jag håller med om att det låter lite underligt att allt var frid och fröjd före jul men att det har blivit läge för bup nu, enligt personalen. Jag skulle dock inte se det som vare sig krigsföring eller anklagelser mot vare sig din dotter eller dig, utan gå på mötet och prata om saken.

Tack för ett jättebra och insiktsfullt inlägg!
Jag är väldigt känslig pga min bakgrund. Dessutom för att jag gick till en skolkurator en gång och sa som det var om hur det var hemma, och hon trodde mig inte. Därför känner jag att jag inte kan göra likadant mot min flicka.

Lite kort nu; det var en incident förra veckan, där min dotter tog sig ut från dagis område. Personalen hade blivit rädd och upprörd, helt förståeligt, och det var i den här situationen som det spårade ur lite, vad jag förstått. Jag tror att personalen överreagerade och tog i för hårt. Det var inget strypgrepp inblandat, men däremot höll pedagogen henne under hakan och sa 'se på mig', för att hon seglade iväg med blicken. Hon höll lite hårt, och dottern upplevde det som ett stryptag.
BUPfrågan återkommer jag med...

 

[Diana]

Sv: Desperat behov av råd

Låter som det är min son du skriver om! Vi fick höra på utvecklingssamtalet att han inte lyssnar, har svårt att ta ett nej, hamnar i konflikt med pedagogerna, hittar på bus, har jobbigt att sitta still och äta. Dom frågade oss om hjälp att hantera honom.
Han gillar förskolan och personalen men ett tag fick jag känslan att dom inte gillade honom men det har jag släppt.

Hemma har vi haft det jobbigt ett tag, kan bero på att han har blivit storebror. På fyraårs kontrollen tog vi upp problemen, sköterskan trodde absolut inte att det berodde på honom. "Han är ju så duktig på att sitta still". Hon trodde att det var pedagogernas sätt att bemöta honom och att det kunde vara andra barn som störde honom vid tex matbordet. Fick nummer till en psykolog men ringde aldrig.

Min son har varit ganska tidig med både tal och motorik. Ett tag hade han svårt att leka med barnen för dom var inte alls på samma nivå, men det har börjat jämna ut sig.

Den senaste tiden har han blivit så mycket lugnare, lyssnar bättre osv. Har inte pratat med pedagogerna pga sjukdom både hos oss och hos dom. Så jag vet inte om det är bättre där.

Mitt tips är kolla med förskolan, dom borde ju ha en specialpedagog som kan komma och observera och ge pedagogerna lite tips.

Prata med BVC, kan säkert ge er nummer till psykolog eller liknande.

Lycka till!

 

[Kattennizze]

Sv: Desperat behov av råd

Nu har min son fyllt fyra nyss, så han är mindre än din dotter, men när hans småsyskon (tvillingar) föddes reagerade han genom att bli väldigt omöjlig-även på förskolan, där han kunde slå de mindre barn och bete sig allmänt illa. Detta var något nytt, och vi bokade en tid med personalen och pratade igenom situationen och kom överens om hur vi skulle förhålla oss. Det blev ett jättebra möte! Senare avtog problemen och allt blev lika bra som det varit innan. Så jag rekommendrar verkligen att boka in ett möte och prata igenom situationen och tala om hur du känner det, och sen att ni kommer överens om hur ni ska göra i fortsättningen.

 

[Kattennizze]

Sv: Desperat behov av råd

Men jag förstår inte varför BUP ska kopplas in? Helt ärligt, den uppfattningen som jag fått här på Buke är att ni verkar vara väldigt bra och engagerade föräldrar och jag är fullkomligt övertygad om att er dotter mår bra! Däremot är det ju bra att ha ett möte med personalen på dagis där du får dryfta dina farhågor - speciellt med tanke på din egen bakgrund. Så att du ser att det inte är något dramatiskt egentligen alls. Om du vill kan du säga som det är; att du själv inte blev trodd som liten och därför vill ha en öppen dialog om din oro för din dotters välbefinnade. Jag upplevde det som väldigt befriande att prata med personalen om min oro för min son, det blev läkande för mig. Jag har även haft kontakt med en barnpsykolog via BVC eftersom jag själv hade en sån eländig barndom, och det har varit ett mkt värdefullt stöd, som jag varmt kan rekommendera. Aha, såg nu att du varit på möte, sorry.

 

[Mabuse]

Sv: Desperat behov av råd

Varför skulle dottern tvingas fysiskt att titta på den arga pedagogen? Det skulle jag inte tycka var ok, hon förstod väl att hon gjort fel och att de var arga ändå. Varför ska barn tvingas att titta på den som skäller på dem?

 

[Tussinussen]

Sv: Desperat behov av råd

Varför skulle dottern tvingas fysiskt att titta på den arga pedagogen? Det skulle jag inte tycka var ok, hon förstod väl att hon gjort fel och att de var arga ändå. Varför ska barn tvingas att titta på den som skäller på dem?

Det är mycket som bara ska vara okej när det gäller barn, som vuxna aldrig skulle acceptera sinsemellan.

 

[Mitten]

Sv: Desperat behov av råd

Bara det hade fått mig att reagera faktiskt. Dom är ju för f-n pedagoger, dom ska ha andra medel att hantera barn än att "skälla ordentligt".

I övrigt: jobbig situation för dig, men ditt prio ett är hur din dotter mår. Hoppas att samtalet går bra.

Jag skrev lite slarvigt på mobilen - det är inte ordagrant SÅ de säger, jag försökte förklara att när det varit konflikter brukar de vara noga med att förklara vad som hänt och att de blivit arga.

 

[Mitten]

Sv: Desperat behov av råd

Min erfarenhet är att det är ett vanligt beteende att börja skylla på barnet och föräldrarna om pedagogerna känner sig trängda. Särskillt mamma är det extra lätt att trycka på. Jag tror (utan att egentligen veta ett skvatt om er situation) att de kanske har dåligt samvete för något, det behöver inte vara någon stor grej.

Exakt det här var min känsla. Samtalet totalt gick bra, men jag får känslan av att hojtandet om BUP och BVC berodde på att de VET att de inte hanterade rymningen speciellt bra. Dåligt samvete i grunden tror jag det absolut kan vara!

Anledningen till att de tycker BUP;
Min dotter har en förmåga att sväva iväg lite i tankarna, speciellt om det är mycket röj runt henne. Så när personalen berättar vad som ska göras under samlingen, så kan hon efteråt inte ha en aning. Hon har liksom inte lyssnat. Hon kan vara sådan när hon är fokuserad också - ser på TV eller lägger pärlplatta, hon hör inte vad som händer runt henne.

Hon kan även glömma bort de mest intjatade rutiner. Typ, när de ska tvätta händerna kan hon vara som ett frågetecken och undra 'var tvättar man händerna?'. Som om hon får små minnesförluster. Jag såg det här en mycket kort period före jul hemma, men där försvann det rätt fort. Enligt personalen så verkar det som en ärlig fråga, att hon faktiskt glömmer, typ, vilket jag har svårt att tro.

Så personalen vill att vi skall kolla hörsel och syn och att hon ska till typ bup för att hon inte kan hantera stora grupper så bra (och som de uttryckte det, hur ska det då gå i skolan?!). Jag tänker att det kanske är en plan som förskolan borde hantera och inte bup...?

Jag får lite känslan av uppmålade problem på grund av rymningsincidenten. Problemen i sig existerar säkert, men jag har svårt att tro att de är bup-allvarliga, liksom. Hemma har vi inga problem med henne, hon lyssnar och vi resonerar och hon är expert på att tänka i många steg och dra mycket slutsatser.
Har bokat tid hos ögonläkare, och funderar på om jag skall gå till en barnpsykolog? Men vad skall de göra åt att hon inte lyssnar när hon är i en stor grupp? Och jag upplever inga problem, och jag har verkligen rannsakat mig själv!

 

[Mitten]

Sv: Desperat behov av råd

Apropå att de inte tycker om henne; jag tog upp det, att hon känner så. Och jag tyckte att om kemin inte stämmer så kan man ju byta avdelning, och det behöver ju inte vara någons fel om det inte klickar. Men varken personal eller chef tyckte det var så, och det kändes ärligt från deras sida. Jag tror inte att de inte tycker om henne.

Man vill ju bara göra rätt - jag är den första att söka hjälp om jag tror att det behövs. Men jag ser det inte! Jag förstår att hon stänger av lite i stora grupper, det gör jag med. Hon tycker det är jobbigt med jättemånga runt henne. Är det så onormalt? Skall vi göra det till en grej, liksom? Hon är väldigt social i övrigt, jag ser inga möjliga bokstavskombinationer... så vad är nästa steg?

 

[Mitten]

Sv: Desperat behov av råd

Varför skulle dottern tvingas fysiskt att titta på den arga pedagogen? Det skulle jag inte tycka var ok, hon förstod väl att hon gjort fel och att de var arga ändå. Varför ska barn tvingas att titta på den som skäller på dem?

Precis vad jag sa. Och min man poängterade att när han pratade om att hon pratat om strypgreppet hade pedagogerna svårt att möta hans blick, för att det var jobbigt. Är det jobbigt viker man av blicken, det måste man få göra.

 

[Mitten]

Sv: Desperat behov av råd

Men jag förstår inte varför BUP ska kopplas in? Helt ärligt, den uppfattningen som jag fått här på Buke är att ni verkar vara väldigt bra och engagerade föräldrar och jag är fullkomligt övertygad om att er dotter mår bra! Däremot är det ju bra att ha ett möte med personalen på dagis där du får dryfta dina farhågor - speciellt med tanke på din egen bakgrund. Så att du ser att det inte är något dramatiskt egentligen alls. Om du vill kan du säga som det är; att du själv inte blev trodd som liten och därför vill ha en öppen dialog om din oro för din dotters välbefinnade. Jag upplevde det som väldigt befriande att prata med personalen om min oro för min son, det blev läkande för mig. Jag har även haft kontakt med en barnpsykolog via BVC eftersom jag själv hade en sån eländig barndom, och det har varit ett mkt värdefullt stöd, som jag varmt kan rekommendera. Aha, såg nu att du varit på möte, sorry.

Jag var väldigt öppen och rak . Nu var de ju lite i försvarsställning, men mötet som helhet gick bra.