Deprimerad kompis - hur agerar man?

hurgorman

Trådstartare
Är verkligen i behov av lite råd och stöd gällande en kompis till mig. Kompisen har under en tid vart deprimerad och haft ångest. Medicin hjälper bara tillfälligt och terapin har inte gjort några framsteg än. Jag vill verkligen finnas till men personen isolerar sig mer och mer och finner ingen glädje i något längre..

Någon som har haft ångest själv och vet hur vi personer runt omkring kan hjälpa till på bästa sätt? Eller som själv haft någon i sin närvaro som mått dåligt?
Känner mig så fruktansvärt maktlös..
 
Sv: Deprimerad kompis - hur agerar man?

Du ÄR maktlös. Depression kan vara en väldigt svår sjukdom. Så sett skiljer den sig inte från andra svåra sjukdomar. Du är ju maktlös då också.

Om vännen orkar med dig alls, så är det bra om du kan vara en helt kravlös vän.
 
Sv: Deprimerad kompis - hur agerar man?

Det är inte helt lätt. Mycket beror på hur motiverad personen är för att ta emot hjälp. Det är också individuellt vilken hjälp som funkar bäst. Jag har själv haft (och har till viss del fortfarande) problem med ångest. För min del funkade inte kbt särskilt bra. Självhjälpsböcker, meditation och MediYoga (medicinsk yoga) har däremot haft effekt. Det sistnämnda går att få remiss till från sjukvården.

Men du kan ju fråga den depressionsdrabbade hur denne vill bli hjälpt. Vill h*n bara att man finns till och lyssnar? Vill h*n ha sällskap till vårdbesök? Vill h*n ha förslag på alternativa behandlingar?
 
Sv: Deprimerad kompis - hur agerar man?

Personen vill verkligen bli bättre, men har svårt att följa de råd som vården rekommenderar, för han orkar helt enkelt inte =(

Han har hjälp av anhöriga med kontakt med psykiatrin, ibland ringer han och då försöker jag bara finnas till o lyssna. Psykiatrin har sagt att han behöver komma ut och aktivera sig, men han själv tycker allt är meningslöst. Ska man fortsätta föreslå saker att hitta på även om han tackar nej varje gång? Eller ökar jag bara stressen när jag frågar?

Personen svarar sällan på sms eller samtal utan hör oftast vara av sig när han vill, vilket är helt okej för mig, men jag vill så gärna att han ska må bättre..
 
Sv: Deprimerad kompis - hur agerar man?

Det hör till sjukdomsbilden att tycka att allt är meningslöst. Men trots det är aktivering bra. Jag tycker du ska fortsätta att fråga. Försök föreslå sådant som han tidigare tyckt har varit roligt.
 
Sv: Deprimerad kompis - hur agerar man?

Fortsätt föreslå saker, fortsätt höra av dig även om det är klent med svar.Du är ju vän inte vård, bara finns där som stöd.

http://www.depressionsinfo.se/Till-dig-som.aspx

Mat, motion och sömn är det som till stor del läker.

Så man kan ju hälsa på och bjuda på mat, släpa med personen ut på en promenad, lyssna på ältandet...
 
Sv: Deprimerad kompis - hur agerar man?

Han har hjälp av anhöriga med kontakt med psykiatrin, ibland ringer han och då försöker jag bara finnas till o lyssna.

Personen svarar sällan på sms eller samtal utan hör oftast vara av sig när han vill, vilket är helt okej för mig, men jag vill så gärna att han ska må bättre..

Det är alltså inte så att det kan bli du som "gör" honom frisk. Det funkar inte så. Det är en sjukdom.

Det är rätt vanligt att deprimerades vänskapsrelationer och familjeband tunnas ut mycket under sjukdomstiden, så om du lyckas finnas under tiden han är sjuk och utan att bli besviken när han inte vill göra saker, så är det ungefär så bra det kan bli, skulle jag säga.

Det är ju väldigt olika om deprimerade vill prata om sina bekymmer eller inte.

Mitt intryck är att du tar på dig orimligt mycket av det här. Det är han som är sjuk, och det är en sjukdom. Inget blir bättre av att du ger dig in i hans sjukdom och att du går runt och lider för att han är sjuk. Förutom att det skadar dig själv, så är det snarast en negativ hälsofaktor för den sjuke, hur väl du än menar.
 
Sv: Deprimerad kompis - hur agerar man?

Nu var jag själv antagligen inte lika djup nere som din vän verkar vara men det jag uppskattade som mest när det inte fanns någon glädje var att mina kompisar aldrig slutade fråga om jag ville följa med på saker, även om jag oftast sa nej så var känslan att dem hela tiden försökte, något som absolut var gott för mig. Men var försiktig med att sätta press på kompisen, var tydlig med att det är okej att säga nej men att du alltid finns där som ett stöd.
Det är svårt att sätta sig in i en annan persons mående, men jag kan aldrig tro att det kan vara dåligt att alltid finns där för sin vän..
 
Sv: Deprimerad kompis - hur agerar man?

Du har nog rätt i att jag tar på mig mycket av hans mående, jag vill ju så gärna att han ska bli bättre o det skär i hjärtat när han berättar hur han mår osv.

Jag förstår att jag inte kan göra honom frisk, men man vill ju ändå hjälpa till.
Hur tycker du man ska göra om personen inte äter som den borde? Inte vill ta hand om sig(duscha osv)? Ska man påpeka det? Ska man erbjuda att hjälpa till där också, med att laga mat o städa ex?
 
Sv: Deprimerad kompis - hur agerar man?

Jag förstår att jag inte kan göra honom frisk, men man vill ju ändå hjälpa till.
Hur tycker du man ska göra om personen inte äter som den borde? Inte vill ta hand om sig(duscha osv)? Ska man påpeka det? Ska man erbjuda att hjälpa till där också, med att laga mat o städa ex?

Att inte orka ta hand om sig är väldigt vanligt och påpekanden leder ofta till ökad skuld och skam för det man inte klarar av. Du kan ge ett praktiskt handtag om du vill, om personen orkar ta emot det, men var varsam och gå inte in och ta över. Att klara saker är viktigt för självkänslan.

Fortsätt knacka på när personen stänger in sig och visa att du bryr dig utan att göra övertramp. Fråga och låt personen prata men respektera att dagsformen kan variera väldigt mycket. Försök hålla isär dina egna känslor från personens mående så att du inte går in och gör saker för att lindra din egen ångest mer än för att hjälpa personen. Det är svårt och jobbigt att känna maktlöshet men du är ju maktlös när det gäller personens sjukdom. Du är en vän, inte en behandlare.
 
Sv: Deprimerad kompis - hur agerar man?

Ja!
Hjälp till på samma vis som om han hade haft en fysisk sjukdom som gjorde att han inte klarade av dessa saker.
 
Sv: Deprimerad kompis - hur agerar man?

Om du orkar, finns kvar för din vän när han tagit sig upp en bit ur mörkret. Det kanske blir ett tag av nästan ingen kontakt men att det fortfarande finns någon kvar som vill ha med en ut på saker när man mår lite bättre och orkar igen, det är guld värt.
 
Sv: Deprimerad kompis - hur agerar man?

Att inte orka ta hand om sig är väldigt vanligt och påpekanden leder ofta till ökad skuld och skam för det man inte klarar av. Du kan ge ett praktiskt handtag om du vill, om personen orkar ta emot det, men var varsam och gå inte in och ta över. Att klara saker är viktigt för självkänslan.

Fortsätt knacka på när personen stänger in sig och visa att du bryr dig utan att göra övertramp. Fråga och låt personen prata men respektera att dagsformen kan variera väldigt mycket. Försök hålla isär dina egna känslor från personens mående så att du inte går in och gör saker för att lindra din egen ångest mer än för att hjälpa personen. Det är svårt och jobbigt att känna maktlöshet men du är ju maktlös när det gäller personens sjukdom. Du är en vän, inte en behandlare.


Det är precis det som är så himla svårt, vart går gränsen för övertramp liksom? Äta måste man ju göra =(

Personen vill överlag inte ha hjälp med saker, och vi som står vid sidan om ser hur saker förfaller, och det är skitsvårt att låta det ske utan att göra något.
 
Sv: Deprimerad kompis - hur agerar man?

Ja!
Hjälp till på samma vis som om han hade haft en fysisk sjukdom som gjorde att han inte klarade av dessa saker.

Fast han vill dessvärre inte ha någon hjälp även om vi utanför ser att det behövs och jag är så kluven i hur man ska göra då, hans vilja är ju egentligen det som gäller men om ser att han verkligen inte tar hand om sig själv så är det jobbigt att bara se på..
 
Sv: Deprimerad kompis - hur agerar man?

Jag menar givetvis inte enbart, men det är det man kan hjälpa till med som anhörig/vän. Terapi och medicinering är givetvis en stor del i behandlingen. Men oftast så klarar man av att ta sin medicin och ofta man tar sig till sina terapisessioner och läkar/psykiaterbesök. Men resterande 23h av dygnet måste fortfarande genomlevas på något sätt, där kommer motion, kost och sömn in det är ju det basala kan man säga och även mänsklig närvaro (inte att förglömma). Fungerar inte det, fungerar ingenting inte ens på en frisk person.

*kl*
Om man känner att man som vän mår dåligt för att ens vän mår dåligt går det ju även att söka samtalshjälp om så bara en gång för att prata om hur man ska hantera sig själv och sin kontakt med vännen. Ofta öppnar man sig mer för sina vänner än för sin närmaste familj. Speciellt om det kommer svåra frågor kan det vara skönt att ha någon med kompetens att bolla med.
 
Sv: Deprimerad kompis - hur agerar man?

Det är precis det som är så himla svårt, vart går gränsen för övertramp liksom? Äta måste man ju göra =(

Personen vill överlag inte ha hjälp med saker, och vi som står vid sidan om ser hur saker förfaller, och det är skitsvårt att låta det ske utan att göra något.

Du kan inte äta åt honom, och att matlusten är jättedålig hör tyvärr till sjukdomen. Det kan underlätta om du lämnar lite mat att värma, bjuder hem etc men tjata inte. Det tar tid att bli frisk och personen kan behöva ditt stöd under lång tid så tänk också på dig själv litegrann. Bättre att hålla lite på krafterna och orka i längden. Viktigt är att hjälpa personen hålla ut i behandlingen och att du håller upp någon sorts normalitet.
 
Sv: Deprimerad kompis - hur agerar man?

Då är det såklart svårare, vill han inte ha hjälpen så får man så klart acceptera det.
 
Sv: Deprimerad kompis - hur agerar man?

hans vilja är ju egentligen det som gäller men om ser att han verkligen inte tar hand om sig själv så är det jobbigt att bara se på..

Att du skriver att hans vilja är det som "egentligen" gäller, är nästan skrämmande för mig. Hans vilja gäller. Varken mer eller mindre.

Och det måste du lära dig att hantera. Som du resonerar nu, blir det ju synd om dig för att han är sjuk och sedan ännu mer synd om dig för att du inte får hjälpa honom på det sätt du finner bäst.

Nu vet jag ju inget om den här personen, men vill det sig illa kan en depression vara riktigt svår under mycket lång tid, kanske i flera år. Vill du ha den rollen i hans liv i flera år att du ser till att han äter, tvättar sig och får städat?

Det är inte heller nödvändigtvis till hjälp att du tar över hans liv. Då blir det ju bevisat ur hans synvinkel att han inget kan och inte är till någon nytta.

Pratar vi om din partner, din bror eller din pappa? Jag tycker att du antar en vårdande roll här - ungefär som ett medberoende - som inte kan vara till gagn för någon.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Jag har insett att det är dags för mig att tackla min tandvårdsrädsla.. fobi.. men hur gör man? Jag har inte varit hos tandläkaren på...
Svar
9
· Visningar
271
Kropp & Själ Egentligen har jag ett fantastiskt bra liv. Jag älskar mitt lilla hus, jag älskar mitt yrkesval, jag har bra kollegor och en bra chef...
2 3
Svar
42
· Visningar
2 012
Senast: Thaliaste
·
Hästmänniskan För ett par månader sedan skrev jag ett inlägg om att börja rida igen, att söka mig tillbaka till ridskolan, ta privatlektioner, etc ...
Svar
10
· Visningar
1 410
Övr. Hund Jag har en pomeraniantik på 6 år, som är en väldigt känslig individ. Det har tagit fram tills i år att få henne trygg nog att vara ensam...
2 3
Svar
49
· Visningar
5 399
Senast: lilstar
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Födda 2022
  • Födda -21
  • Hästfolkets lilla ordbok

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp