Depression? Utbrändhet?

[anonymigen]

Jag är så otroligt trött, så otroligt less. Väljer anonymt nick då många här vet vem jag är under mitt vanliga.

Mitt barn är otroligt bestämd, har mycket egna åsikter och är i den åldern att det hittas på en massa (snart två år). Jag älskar mitt barn och jag ångrar absolut inte att jag skaffade barn. Men är jag ensam om att känna att jag bara hade velat vara ifred några dagar?

Just nu känns det som att det enda jag gör är att tjata, hämta ner henne från diskbänkar/fönsterbrädor, bråka om mat, bråka om på/avklädning osv.

Har inte sovit en hel natt på två år (ja kanske två nätter). Får aldrig äta ifred, aldrig gå på toa, aldrig känna mig helt avslappnad. Har i princip aldrig barnvakt.

Vet inte vad jag vill med den här tråden, mest bara skriva av mig och kanske höra om någon annan känner sig såhär nångång?

 

[trazel]

Sv: Depression? Utbrändhet?

Barnets pappa, är min första tanke - vad gör han?

Annars så låter det som att du behöver lite egentid. Finns det mor-/farföräldrar som kan ställa upp någon gång ibland och passa barnet?

Även om du inte har något speciellt att göra kan det vara lyxigt att vara hemma själv och äta när man vill, duscha när man vill, gå på toa ifred...

 

[Syrran!]

Sv: Depression? Utbrändhet?

Du är inte ensam...

För ca en månad sen "rymde" jag till mina föräldrar ett par dagar. Sonen och sambon (pappan) fick klara sig själva! Insåg att jag var utbränd och sjukskrev mig en vecka.

Jag kände mig som en hemsk mamma innan. Sur, irriterad, inget tålamod och tjat, tjat, tjat. Efter några dagars ledighet från ALLT så kändes det bättre.

Har du nån som kan hjälpa dig så du kan få egen/ensamtid? Ibland behöver man bara vara.

 

[klockmalva]

Sv: Depression? Utbrändhet?

Är du ensam med barnet?

 

[Brandgul]

Sv: Depression? Utbrändhet?

Absolut. Vi har det jättekämpigt med ett av våra barn. Vi försöker tanka med honom när det går bra och lösa av varandra när det är jobbigt.

Idag åkte pappan och han iväg till stan i ett par timmar. Käkade hamburgare och gick på leksaksaffär. Det andra barnet och jag gjorde så lite som möjligt Sen blir det tvärtom, lite efter behov. 2-3 ggr har vi lämnat honom på förskolan fast vi varit hemma och fixat.

Vi föräldrar håller öppen dialog. Vi pratar av oss och försöker hitta på lösningar. Min sambo klappar om mig och säger jag veeeet att du kämpar. Jag tar honom ikväll och fixar allt med sänggående. Det känns bra att vi ser varandra. Jag hoppar in vid deras konfliktområden. Tex. går de gärna ut, men pappan har svårt att få på honom kläderna, men jag tar gärna det besväret bara de hittar på något! Det går bättre och bättre ju äldre han blir!

 

[Kattennizze]

Sv: Depression? Utbrändhet?

Sådär känner nog alla med småbarn lite nu och då. Ibland är det ju helt otroligt jäkla jobbigt att ha småbarn. Jag och min man delar helt på ansvaret men eftersom han är föräldraledig gör han mera än mig för tillfället. Men det låter som att du lever ensam med dottern? Det är nog absolut nödvändigt att skaffa avlastning eftersom man inte pallar annars. Man måste fylla på batterierna själv också. Men det har du säkert klurat ut själv redan. Jag ville nog mest säga att du inte är ensam om dina känslor.

 

[HotrodKitten]

Sv: Depression? Utbrändhet?

Har en vän som kände precis som du med hennes dotter vid den åldern. Dottern var dessutom väldigt mammig, pappa dög inte.
Men de bestämde att tex. tisdagar var "inte-mamma-dag", där min vännina fick komma hem från jobbet, och sedan göra precis vad hon vill. Den dagen behövde hon inte alls tänka på sin dotter, eller på hemmet över huvud taget, då pappan tog allt. Hon kunde då kolla på favoritserien på TVn, gå ut och fika osv. och bara få en paus från allt. Det var även jättebra träning för dottern.

Tror det är många som känner som du, som blir helt uppslukade av att vara mamma. Det är en stor omställning, och sedan kommer allt annat - jobbet, hemmet och allt annat ska skötas också, men med betydligt mindre sömn och tid än innan. Det är inte konstigt att det tar emot.

Har du ingen som kan sitta barnvakt? Någon som kan avlasta dig lite så du kan samla energi?

 

[Hyacinth]

Sv: Depression? Utbrändhet?

Jobbar du, eller går du hemma?

 

[Squie]

Sv: Depression? Utbrändhet?

Insåg att jag var utbränd och sjukskrev mig en vecka.

OT

Tänk gärna på hur du använder diagnoser. Utbränd o en veckans sjukskrivning klingar falskt. Du är inte utbränd då..

Det är sådant här som gör att diagnosen urlakas o människor som har diagnosen får problem när de ska göra sig trodda.

 

[Carolininen]

Sv: Depression? Utbrändhet?

Men jo! Det skulle kunna vara jag som skrivit ditt inlägg.
Usch, jag tror dessutom det där dåliga samvetet som vi dras med tar hur mycket energi som helst.
Försöker själv komma till rätta med min situation så har inte så många råd att ge men det kanske hjälper att höra att fler känner lika.

 

[Syrran!]

Sv: Depression? Utbrändhet?

OT

Tänk gärna på hur du använder diagnoser. Utbränd o en veckans sjukskrivning klingar falskt. Du är inte utbränd då..

Det är sådant här som gör att diagnosen urlakas o människor som har diagnosen får problem när de ska göra sig trodda.

Missade "symptom på att bli"... Eller "på gränsen till"...

Och nej, jag tror inte att slarvfelskrivningar på nätet inte gör att diagnosen urlakas...

 

[Badger]

Sv: Depression? Utbrändhet?

Jo, men vi har lyxiga möjligheter till barnvakt och utnyttjar det. En lördag hos farmor och föräldrarna ligger utslagna i närmsta soffa och läser en bok. Så mitt tips är, om du kan få barnvakt, ta tillfället när du inte gör någonting alls.

 

[Squie]

Sv: Depression? Utbrändhet?

Missade "symptom på att bli"... Eller "på gränsen till"...

Och nej, jag tror inte att slarvfelskrivningar på nätet inte gör att diagnosen urlakas...

Jag är rädd att du har fel. Ju fler som använder ordet fel, ju fler läser och ordet tappar sin rätta innebörd.

Så för respekt till dem som verkligen har diagnosen o slåss mot sjukvården för att bli trodda ber jag dig (och alla andra) att tänka på hur du använder diagnosordet. Du är inte utbränd om det räcker med att du sover lite extra en vecka..

I all välmening!


Sorry TS för trådkap

 

[lady_mike]

Sv: Depression? Utbrändhet?

Jag mår ofta som du.. Jag har två små som jag är ensam med rätt mkt. Deras pappa är hemma på helgerna och får då avlastning. Men inte så mkt som jag skulle behöva eftrsom det är så mkt han måste hinna med.

Nu är sonen i en sjukt jobbig trots och dottern är dålig så nu en period har det varit extra tufft.

Bor du med pappan eller bor du själv?

 

[Syrran!]

Sv: Depression? Utbrändhet?

Jag är rädd att du har fel. Ju fler som använder ordet fel, ju fler läser och ordet tappar sin rätta innebörd.

Så för respekt till dem som verkligen har diagnosen o slåss mot sjukvården för att bli trodda ber jag dig (och alla andra) att tänka på hur du använder diagnosordet. Du är inte utbränd om det räcker med att du sover lite extra en vecka..

I all välmening!


Sorry TS för trådkap

Nej, jag är fullt medveten om det, och om du läser mitt svar igen så ser du att jag skrev att jag missade "symptom på att bli"... eller "på gränsen till"...

 

[Maléne]

Sv: Depression? Utbrändhet?

Förstår precis hur du känner det, min dotter har äntligen börjat sova hela nätter (peppar peppar) fyller två om en månad. Har typ aldrig barnvakt mer än om det är något speciellt, har sovit borta en gång för ett årsedan. Här kivas det om allt nu för tiden med. så skönt när hennes pappa är hemma så jag åtminstone kan få gå ut och göra stallet i lugn och ro .
Men jag älskar min dotter så oerhört mycket och mitt tålamod kommer att tacka henne om några år jag längtar efter ett till barn och de prövningar som det skulle medföra .

 

[cirkus]

Sv: Depression? Utbrändhet?

Men jag begriper inte varför man inte skaffar mer avlastning i form av barnvakt och att sova utan barnet om möjligheterna finns. Är man så trött och sliten att man knappt håller ihop är det bara dumt att inte ta hjälp. Ibland verkar det som om det är nån sorts prestige i att aldrig ha barnvakt.

 

[Mirre]

Sv: Depression? Utbrändhet?

O ja, har en på 4½ och en på 1, ibland vill man bara packa och dra till någon öde ö någonstans. 1 åringen har en riktigt skrikperiod nu, vilket humör han än är på, vad han än gör så skriks det. Högt, gällt och länge. Vi kan inte ha någonting framme för han river och sliter i allt, klättrar på allt han kommer åt osv.

Stora killen är lite lugnare men kan få världens utbrott om han inte får som han vill. Skriker, slåss, drar i kläderna osv. Sådana dagar vill man bara dra någonstans till slut.

Men det är ok att vara trött på allt ibland, man måste inte vara tip top jämt.
Är man två så får man avlasta varandra så båda får egentid

 

[Mirre]

Sv: Depression? Utbrändhet?

Alla har inte den möjligheten.
Visst, har man mor/farföräldrar nära, vänner osv så är det ju jättebra.
Men alla har inte det

 

[No1]

Sv: Depression? Utbrändhet?

Alla har inte den möjligheten.
Visst, har man mor/farföräldrar nära, vänner osv så är det ju jättebra.
Men alla har inte det

Barnpassning ingår i RUT