Sv: Den värsta mardrömmen...
Tack
Jo fast de smärtorna och sjukdomarna som jag dras med gör att jag inte ens orkar göra mig i ordning varje dag. Jag kan inte ta mig fram själv utan behöver någon som kör rullstolen och jag kan inte köra bil heller längre.
Jag har hemtjänst tre timmar varje dag och det är vad jag orkar med. Hela min dag kretsar kring att jag ska orka vara vaken och någorlunda talbar under tiden som de är här så att jag kan få den hjälpen som jag behöver.
Jag får inte sova särskilt mycket eller sammanhängande och det ihop med smärtor och en massa mediciner gör att orken helt enkelt inte finns. Innan jag skadade mig och senare blev sjuk så fanns drömmen att utbilda mig så att jag kunde jobba med barn och ungdomar som hade hamnat snett men tyvärr så är det fortfarande en dröm. På buke kan jag skriva lite då och då och det gör inget om jag inte kommer på vad ett ord heter för då kan jag sitta och fundera en stund eller googla mig fram till vad det heter eller fråga sambon om han är hemma och jag hoppas att människor har överseende med de dagar då jag inte kan formulera mig korrekt. Det blir lite svårt att få till det i samtal med patienter då man åtminstone bör komma ihåg vad orden heter. Men det värmer verkligen att få veta att mina funderingar är vettiga
Men som terapeut behöver du bara prata
Tack
Jo fast de smärtorna och sjukdomarna som jag dras med gör att jag inte ens orkar göra mig i ordning varje dag. Jag kan inte ta mig fram själv utan behöver någon som kör rullstolen och jag kan inte köra bil heller längre.
Jag har hemtjänst tre timmar varje dag och det är vad jag orkar med. Hela min dag kretsar kring att jag ska orka vara vaken och någorlunda talbar under tiden som de är här så att jag kan få den hjälpen som jag behöver.
Jag får inte sova särskilt mycket eller sammanhängande och det ihop med smärtor och en massa mediciner gör att orken helt enkelt inte finns. Innan jag skadade mig och senare blev sjuk så fanns drömmen att utbilda mig så att jag kunde jobba med barn och ungdomar som hade hamnat snett men tyvärr så är det fortfarande en dröm. På buke kan jag skriva lite då och då och det gör inget om jag inte kommer på vad ett ord heter för då kan jag sitta och fundera en stund eller googla mig fram till vad det heter eller fråga sambon om han är hemma och jag hoppas att människor har överseende med de dagar då jag inte kan formulera mig korrekt. Det blir lite svårt att få till det i samtal med patienter då man åtminstone bör komma ihåg vad orden heter. Men det värmer verkligen att få veta att mina funderingar är vettiga
Senast ändrad:
Med sig hade hon bla en plastficka med kvitton som jag tittade igenom. Det var mest vanliga matkvitton men ibland kom det nåt annat. Som Postafen på apoteket när jag var gravid, och hyllor när vi byggde sänggaveln (som aldrig blev klar)... Då fick jag helt plötsligt en sån stark känsla att den där kvittohögen var mitt halva ark papper, som i 
