Den värsta mardrömmen...

[Ninnurur]

Sv: Den värsta mardrömmen...

Svarar alla i samma knapp.

Tack för stödet. det behövdes just nu. Jag är ju inte den känslomässiga sorten så. Jag har gråtit, det har jag, men inte dagligen och inte sådär hysteriskt som på film, det är liksom inte jag. Och jag har alltid haft ganska lätt för att lägga locket på och ignorera jobbiga saker, mycket till min ena systers stora förtret när vi växte upp minns jag nu Men jag tänker och jag saknar ju såklart även om det kanske inte syns på utsidan liksom...

Jag är så glad att jag startade den här tråden och att jag har bukefamiljen. Här kan jag få ur mig alla tankar och funderingar som jag inte orkar ta någon annan stans

Och hörrni, GOTT NYTT ÅR!!

 

[sussisus]

Sv: Den värsta mardrömmen...

Gott nytt år, Ninna - och pussa på dotter och häst från mig.

 

[Squie]

Sv: Den värsta mardrömmen...

Jag är redan sjukskriven, tack vare Buke tills 20/1 iaf, så får vi se sen

Aha! Det är redan fixat. Gott.

Ang. sorgens beteende. När sambons pappa gick bort så hade han inte så mkt sorg utåt utan den fanns invändigt ändå. Vi pratade inte så mkt om hans pappa o det trauma som blev som avslutning då det inte har behövts. Vet sambon har tänkt göra en minnestavla men det har inte blivit av än.

Att mormor o morfar har somnat i var sitt hör...låter för mig normalt. Du får hälsa när de vaknat.

 

[MM]

Sv: Den värsta mardrömmen...

Gott nytt år till dig och lilltjejen

 

[Lejonelle]

Sv: Den värsta mardrömmen...

Och det känns nästan lite konstigt att ni säger att jag är så stark, jag kan själv känna som att jag kanske inte sörjer tillräckligt? Men jag måste tänka framåt för att inte krascha, så sorgen kommer nog mer när jag väl landat

Alla sörjer olika. Kanske du är en sån som har hjälp av alla de praktiska sakerna som måste ordnas, något att fokusera på som man kan lösa en grej i taget. Kanske har du känt dig tvungen att bita ihop och ta dig igenom den här första tiden utan att krascha. Det brukar kunna komma bakslag då och då men känn dig inte pressad in i någon mall för hur sorg ska vara. Den är på alla möjliga och omöjliga sätt, och du är inte onormal på något vis. Du ska sörja på det sätt som hjälper dig. Kram!

 

[athena_arabians]

Sv: Den värsta mardrömmen...

Gott nytt år på dig och dottern!

Som flera i tråden har sagt, man sörjer på olika sätt. När min far gick bort nyligen var jag i Norge och jobbade, gjorde färdigt jobbet och åkte mer eller mindre direkt till begravningsbyrån när jag kom hem en vecka senare. Första månaden efter grät jag lite nu och då men nu är det mer att det hugger till i vissa situationer, tex när jag ser ett foto eller så. Sörjer gör jag fortfarande men det är mer genom att prata om honom med hans gamla vänner (flera av dem är mina grannar). Det finns många fina minnen.

 

[linafina]

Sv: Den värsta mardrömmen...

Gott Nytt År till Er och jag hoppas Ni får det bra trots sorgen.

 

[Sonic76]

Sv: Den värsta mardrömmen...

Gott nytt år och kramar till er.
När jag miste min pappa var det ju det första nära dödsfallet i min familj, jag visste inte hur jag skulle sörja.
Jag har sörjt på olika sätt med pappa, syrran och mamma.
Det jag tagit lärdom av är att inte skynda på sörjandet. Det får ta den tid det tar och bli som det blir.

 

[Ninnurur]

Sv: Den värsta mardrömmen...

*kl*
Tack för tankar om sorg. Det är en av de svåraste känslorna att hantera tycker jag...

Imorgon ska vi förbi begravningsbyrån med det som ska med i kistan. Hans föräldrar valde kläder och trots att de först pratat kostym så valde de en fin bomullströja med krage som jag köpt åt honom, det kändes bra. Sen får han med sig sin favoritfilt och en bild på Alice där hon skrivit sitt namn själv för första gången. Bara lite hjälp av mig. Underbara unge...!

Hon har börjat prata lite om att hon vill ha sin säng och så, och det känns bra att kunna peka rätt över gatan och säga att den snart ska stå där och att vi ska bo där. Och det verkar Alice gilla, speciellt att det finns badkar i lägenheten

 

[Inte_Ung]

Sv: Den värsta mardrömmen...

Sorgen kan komma nu eller senare.
I morgon eller om ett år.
Den gör som den vill och det måste man acceptera.
Den tar sig det uttryck som den behagar och pågår så länge som den har lust.
Så ingen kan säga hur den skall bli eller när den tar slut.

Det är allt man kan veta om sorg.

 

[Petruska]

Sv: Den värsta mardrömmen...

Det är vanligt att riktigt tung sorg kommer i "portioner". Man tar liksom in den bit för bit.

Bortsett från chockverkan och sådant den allra första tiden efter ett dödsfall, så är det inte alls ovanligt att den tunga, tråkiga och jobbiga sorgen kommer allt eftersom under månader och år sedan, innan det blir lättare igen.

Med andra ord skulle jag inte lägga så stor vikt vid att uttrycka exakt hur det känns nu eller vad som känns jobbigast nu, för TS. Snarare tvärtom, tror jag nog att sorgen lever sitt eget liv i den som sörjer. Det som "vill" komma ut, kommer ut, det som "vill" uttryckas, blir också uttryckt.

Allt enligt min erfarenhet.

Men som sagt, sorg kan se ut precis hur som helst.

 

[Ninnurur]

Sv: Den värsta mardrömmen...

*kl*
Bergochdalbanedag... Först drömde jag att han vaknade. Och jag kunde inte glädjas åt det för att jag visste att det inte var sant så förnuftet och känslorna brottades i natt. Vaknade inte direkt utvilad... Sen får vi ett samtal från mäklaren som vi trodde var för att boka tid för kontraktskrivning, men nä, det har inkommit ett bud på lägenheten så nu blir det budgivning. Jävla säljare, de hade ju lovat oss! Men, dagens positiva var iaf att datakillarna som hjälptes åt tog sig in i datorerna så iaf sambons egenkomponerade musik och alla bilder är räddade. Troligen går allt all komma åt sen också. Så som sagt, bergochdalbana. Och imorgon är det bårvisning... Jag är livrädd...! Men jag måste, tror jag

 

[lil-sis]

Sv: Den värsta mardrömmen...

Nej vilka trista säljare!!

 

[Ninnurur]

Sv: Den värsta mardrömmen...

Urtrist. Jag mår skit över det, det lilla fotfäste jag hade fått försvann och jag kom tillbaka till vacuumet... All lust att titta på ny säng och sånt for också ut genom fönstret.

 

[lil-sis]

Sv: Den värsta mardrömmen...

Ja det förstår jag!!

 

[pulkaskurk]

Sv: Den värsta mardrömmen...

Fy fan för såna säljare! Min pappa var noga med att lära mig att har man kommit överens om en deal ska man vara snabb som attans att skriva papper på det just för att slippa såna här tråkigheter

Jag lider med dig, du måste haft en riktigt pestig dag idag
Låter skrämmande med bårvisningen imorgon, men jag tror att det är bra att gå på den ändå.
Många beskriver att det gjort dem gott att få se sin älskade död, det blir liksom ett avslut då och kan vara lättare att gå vidare.
Min mamma hittade sin far hemma med hjärtinfarkt som tog livet av honom och fastän hon visste att han dog där hemma så blev det liksom mer definitivt på bårhuset.
Hon tyckte även att det var skönt att kunna säga hejdå i lugn och ro utan allt kaos som var med ambulans osv.

En jättestor bamsekram till dig nu

 

[Ninnurur]

Sv: Den värsta mardrömmen...

Mäklaren har varit i Frankrike och kom hem igår, så vi trodde att vi skulle få skriva kontrakt idag... Så jävla B.

Det jag är mest oroad för imorgon är nästan hans familj. Men jag ska se till att vara där i tid så att jag och min vän får gå in först ensamma.

 

[MM]

Sv: Den värsta mardrömmen...

Men fan vad dåligt av dom

 

[pulkaskurk]

Sv: Den värsta mardrömmen...

Bläää!! Tycker även att det är dålig stil av mäklaren, denne borde sagt att säljaren redan antagit och accepterat ett bud.
Åhh jag blir så arg för din skull, jag hoppas innerligt att du får lägenheten!

Försök att fokusera på dig och din sorg imorgon, det är viktigt.

 

[Lejonelle]

Sv: Den värsta mardrömmen...

Bläää!! Tycker även att det är dålig stil av mäklaren, denne borde sagt att säljaren redan antagit och accepterat ett bud.

Mäklaren är skyldig att framföra alla bud till säljaren, sen är det säljaren som bestämmer vilket bud som ska antas. Tyvärr är det aldrig klart förrän pappren är skrivna.