Den som blev kvar

[voltigehoppare]

Inatt fick min älskade flat-tik somna in på Strömsholm 9 år gammal
Hon hade varit lite slö ett par dagar och igår ville hon inte hoppa in/ut ur bilen eller gå upp för trappan och la sig ner hela tiden.

Inne på Strömsholm var det som vanligt väldigt lång väntetid eftersom alla djur har en förmåga att pricka in helgen när de ska bli sjuka och djursjukhuset täcker ett stort område. Efter en lång väntan så fick vi komma in, lämnade blodprover och vet noterade blåsljud på hjärtat och kände en struktur i magen. Vi blev skickade till röntgen och där syntes en tumör som troligen satt i mjälten. Även en begynnande bukhinneinflammation noterades på röntgen.

Med dåliga blodvärden var det inget snack om saken så vi bestämde oss ganska snabbt för avlivning då vi inte ville utsätta henne för risken med operationen och även om den gått bra så vet jag sen hennes magomvridningsoperation för 2 år sedan att hon mår otroligt dåligt av att vara ifrån oss då hon är väldigt "mattig".

Det gick väldigt lugnt och fint till och hon somnade in i min famn. Även mamma och hundkompisen Doris närvarade. Tack till veterinären för det fina stödet

Nu till min fråga. Jag har ju nu en hund kvar som sitt 2-åriga liv har haft Wilma vid sin sida.

Ni som hamnat i samma sits som oss, hur har ni gjort med hunden som blir kvar? Har det funkat bra för den att bli ensam kvar? Skaffat en ny hundkompis? Jag har ju kikat lite på andra raser med tanke om "ett par år" när Wilma trillat av pinn men nu kom det lite snabbare än väntat. Känns som att det inte är riktigt rätt tid att skaffa valp heller..

Det va skönt att skriva av sig lite iaf..
Det kändes som att jag fick ett knytnävsslag imorse när jag vaknade och insåg att natten inte varit en mardröm. Känns som att hjärtat ska sprängas


Wilma 2001/05/18 - 2010/08/01

 

[vallhund]

Sv: Den som blev kvar

http://www.indigo.org/rainbowbridge_ver2.html

Det brukar ta en tid av sorg även för vovven, allt från någon vecka till et par månader, innan allt faller på plats o minstingen kan komma tillrätta med sin nya flock.
Låt det gå ett tag innan nu skaffar ny.

mvh

 

[Lena Furberg]

Sv: Den som blev kvar

Har inget råd att ge, ville bara säga att jag vet hur det känns och det gör SÅ ont att mista en fyrbent vän!! Vilket underbart fint foto!

 

[voltigehoppare]

Sv: Den som blev kvar

Tack Vallhund det va fint
Usch va jag bölar men log lite också när jag tänkte att hon nog går där på en stor äng och letar harbajs tills jag kommer

Även om hjärtat värker så känns det skönt att det ändå kändes att det var 100% rätt att ta bort henne medans hon ändå var någorlunda pigg.

Du har nog rätt, vi behöver nog landa lite allihop. Wilma och doris var så söta och pussade varann i väntrummet innan vi fick gå in i "mysrummet" där de avlivas.


Wilma som, under sin värdighet, sitter i knät på mig för vad gör man inte för sin matte..

 

[voltigehoppare]

Sv: Den som blev kvar

Tack! Det värmer!
Jag ska förstora lite bilder till tavlor och rama in hennes halsband tänkte jag.

 

[martha]

Sv: Den som blev kvar

Det beror ju lite på hur hunden som är kvar är, jag har skaffat ny hund relativt snabbt efter den andra gått bort, men då har jag också haft omplaceringar och samtliga hundar har varit/blivít kanonkompisar. Men de två sista har jag skaffat som valpar och nu har jag en 11 åring och en 5,5 åring.
Så jag börjar ju också tänka på hur jag ska göra denna gången och har nästan bestämt mig för att skaffa en ompl i nästan samma ålder som den som är 5 år...för detta blir nog mina sista hundar då jag alltid bott på landet förut och nu i lägenhet i stan...jag skaffade sista "valpen" när min tik var 11 år ( han blev tredje hunden) eftersom jag trodde hon skulle gå bort snart , en hon levde nästan till hon blev 15 år ( sch/bc) .....

5 år, 11 år och 2 mån ......

...det är ju alltid så himla jobbigt att ta bort sina älskade vänner, även om man vet att det är enda rätta så är ju saknaden så stor....

 

[Grana]

Sv: Den som blev kvar

Tråkigt, men verkar ändå som ni fick ett fint avslut

Det jag tänker på ang hunden som är kvar. Det är om de brukade vara själva. Har den som är kvar tränats att vara helt själv?

Jag gjorde/gör ju alltid den "tabben" att jag tränar inte mina hundar att vara helt själva.
Så när jag bara hade två och jag fick ta bort den ena så blev den som blev kvar helt förstörd att bli lämnad ensam. Hon kunde inte det och var inte tränad för det.
Efter ett tag insåg jag att hon behövde sällskap och så fick det bli. Så blev allt frid och fröjd igen

 

[Fanzia]

Sv: Den som blev kvar

Först och främst beklagar. Vet hur oerhört jobbigt det är att förlora sin vän.

Sen finns det inga rätt och fel när man ska skaffa en ny hund. Vissa börjar leta hund redan dagen efter andra kan inte ens tänka på det på länge.

Om den hunden som är kvar inte tränats att vara själv så testa att det fungerar. Det kanske inte går att göra precis som vanligt med det men brukar (oftast) gå bra när vardagen ändå går tillbaka till någon slags normalitet.

Om din hund har utbyte av andra hundar så kanske du kan försöka passa på att gå på promenader med andra hundägare och åka till BK eller liknande. När jag hade en hund som blev ensam kände jag att hon levde upp när hon fick vara med andra hundar. Detta var alltså första perioden. Efter ett par månader var hon sitt vanliga jag. Men om hon såg en hund som var av samma ras och färg som hennes kompis varit så kunde hon få för sig att det var kompisen. Tills den andra hunden kom närmare. Då blödde mitt hjärta.

 

[voltigehoppare]

Sv: Den som blev kvar

Alla:

Tack va fina ni är

Doris verkar ta det ganska bra, busar och lever runt som vanligt. Lite mer på sin vakt, känner sig lite otrygg utan Wilma kanske.
Jag har lämnat henne korta stunder och det verkar ju ha gått bra iaf men jag har ju inte direkt någon övervakningskamera hemma..

Men Wilma fattas oss. Det var så tomt nedanför soffan idag