Den omtalade "könsmognaden".

[Aliide]

Jag kan nog inte ens räkna hur många gånger folk skyller alla sina problem på att hunden är i "slyngelåldern" alt. börjar bli "könsmogen." Det kan vara alla sorters problem. Allt ifrån att hunden inte längre kommer på inkallning till att hunden inte kan ligga en platsliggning.

Själv är jag väldigt kluven till det här. För det verkar idag som om att detta är något man tar till när hunden också är ouppfostrad. Vissa hundar är uppenbart i slyngelåldern ifrån de är 8 månader tills typ 3 år?

Hunden kan inte gå fot = Könsmognad
Hunden kan inte se andra hundar = Könsmognad
Hunden kan inte ligga i bilen utan att skälla = Könsmognad

När är det egentligen brist på uppfostran? Hur var era hundar under den här.. perioden? Hur många har fått nya problem?

 

[MrsScabtree]

Sv: Den omtalade "könsmognaden".

Alltså, jag är inte främmande för att det sker en hormonell förändring i hundarna från valp till könsmognad/vuxenstadie och att det i sin tur kan påverka hunden på olika sätt.

MEN! Jag håller med om att varenda felbeteende hunden har beskylls med just detta. Oftast går det inte att göra något åt heller enligt vederbörande.
Att sedan se till sig själv och fundera på om man är konsekvent och tydlig nog är en annan femma. Hunden är "dum".

 

[confetti]

Sv: Den omtalade "könsmognaden".

Har ju bara en hund så har egentligen inte så mkt erfarenhet av detta...

Men det jag märkte på min hane när han var typ ett år o tre-fyra månader, var att han blev mer påverkad av olika miljöer, och intresset för tikkiss steg drastiskt.
Han blev lite mer stirrig på tävlingar/i stora folk/hundsamlingar än vad han var när han var yngre.

Nu är han snart två år och det känns som att han har blivit mkt mer mogen, man kan ställa helt andra krav på honom nu än för ett år sedan. Han har även lugnat ner sig massor och kan somna på tävling/kurs brevid andra hundar, vilket skulle varit omöjligt för ett halvår sen.

 

[Lilljessicah]

Sv: Den omtalade "könsmognaden".

Jag instämmer.

Det som är mest skrämmande är att får man ett problem under den utvecklingsperioden av hunden så är det ofta man hör "-det förvinner nog när könsmognaden är över".

Varför behandlar man inte problemet som vilket problem som helst undrar jag?

Tikens psykiska könsmognad sägs ske runt 2 års ålder och den fysiska vid första löpet som vi vet kan vara typ allt från 4-24 mån, och hanens psykiska könsmognad runt 17-22mån och den fysiska sägs ske kring året.

Som ett exempel kan jag ta mig och Iver. Han brydde sig aldrig om andra hundar fram tills han fick koppelvila, då byggdes det på sån enorm energi för varje dag och han började bli väldigt glad och exalterad vid hundmöten.
När han efter lång tids koppelvila kom upp i ett års åldern märkte jag att den glada exalterade hunden långsamt började övergå i en hund som gärna testar sina resurser på ett mer mätande sätt.

Så där såg jag ett resultat av vad koppelvila och könsmognad kan ge.
Men alltså, problem som problem, jag arbetade med det som vilket som helst.

 

[Swat]

Sv: Den omtalade "könsmognaden".

Vilken jätte bra fundering!

Personligen så tror jag att minst 90-95% av "ålders-nojorna" sitter hos FÖRAREN

Dvs. föraren vet att det finns hundar som har jobbiga "åldrar" - alltså är det enklet att skylla på dessa eftersom hunden växer.

Jag har haft några hundar och ingen av dem har tex haft någon "spökålder" eller någon "slyngelålder"...

Däremot inte sagt att det inte gått upp och ner - för det gör det med ALLA hundar! Men jag sänker inte ribban eller ändrar mitt tänk för att hunden är en viss ålder.
Om jag märker att hunden är "splittrad" under en tid lägger jag inte in något nytt rent lydnadsmässigt, men jag håller fast vid allt det gamla och kan till och med kräva bättre precision/snabbare utföranden osv.

/Swat

 

[Aliide]

Sv: Den omtalade "könsmognaden".

Precis min tanke!

Sen är relation A och O! I all form av hundhantering och träning. Människor som inte har någon vidare relation med sin hund innan hundens hormonella perioder lär ju inte få det direkt lättare.

Finns ju flera exempel på "Fido", som aldrig kommit på inkallning, alltid ignorerat sin matte, alltid sprungit fram till andra hundar och som alltid varit halvt döv. Men sen när "Fido" går in i sin könsmognad så förändras hela hunden Helt plötsligt så drar "Fido" så fort chansen ges, han springer dessutom inte bara fram till andra hundar utan nu spänner han sig. Han har till och med börjat morra vid kissfläckar. Men självklart, det fanns inga tecken på dessa olater innan könsmognaden

 

[Raven_]

Sv: Den omtalade "könsmognaden".

Men vad är det då som händer? Min tik tex, som alltid kommit som ett skott på inkallning har helt plötsligt börjat få för sig att skita i att komma. Detta började för ca 2 veckor sen, succesivt. Hon testar gränserna nåt så fruktansvärt. Hon är nu 14 mån.

 

[Swat]

Sv: Den omtalade "könsmognaden".



Fast då är vi även lite inne på resonemang som:
"Min hund blev påhoppad som valp därför skäller den på andra hundar!" (Hunden är 7 år gammal och har aldrig fått lära sej att hålla tyst och gå vidare!)
"Det går inte att få min hund att sluta jagar katter - det beror på att det är en jakthund!"
(Hunden är en utställningsavlad beagle)
"Det är rastypiskt för denna ras att stjäla mat!"
(En uppfödare berättade detta för mej!)
"Den här rasen skall bete sej så här för den användes till XXXX för massor av generationer sedan och då var detta beteende nödvändigt."
(En ursäkt som många uppfödare av hundar med stora rädslor verkar använda)

/Swat

 

[Lilljessicah]

Sv: Den omtalade "könsmognaden".

Man blir ju mörkrädd.

 

[Aliide]

Sv: Den omtalade "könsmognaden".

Men vad är det då som händer? Min tik tex, som alltid kommit som ett skott på inkallning har helt plötsligt börjat få för sig att skita i att komma. Detta började för ca 2 veckor sen, succesivt. Hon testar gränserna nåt så fruktansvärt. Hon är nu 14 mån.

Jag kan dessvärre inte svara på vad som händer med just dig och din hund. Självklart tror jag att hundar har någon form av mognad. Men att den skulle påverka precis allt har jag ibland svårt att köpa.

Sedan är jag en person som gärna pratar om "krav". Att man kan komma långt med godis, köttbullar, kel och mys. Men någonstans måste man ställa kraven.

Nu vet jag ju inte alls hur du kört din hund. Och jag kan mycket väl ha fel. Men flertalet hundar kan miljarder trix, dom kommer för att matte har köttbullar (alt. för att det inte finns någon störning). Sen när det väl gäller "kan dom inte" längre komma på kommando.

Låt säga din hund, hur mycket störning är hon tränad vid? När en hund blir könsmogen så är det klart att lukter blir väldigt mycket mer intressant än innan. Och har man då inget krav eller en väldigt stor motivation hos sig själv (större än kissfläckar, andra hundar osv) så blir det inte heller så lätt att få in hunden på kommando.

 

[Aliide]

Sv: Den omtalade "könsmognaden".

Ja visst! Det finns många ursäkter för att låta dåligt beteende fortsätta. Man ska alltid förklara varför "Karo" inte kan bete sig vid hundmöten. "Ja, du förstår. När han var 9 veckor blev han påflugen". Och ja, det är väl faktiskt jättetråkigt. Men då undrar jag genast vad det är för fån som håller i snöret? Som på flera år inte lyckats rehabilitera sig själv och sin hund?

 

[Kikki84]

Sv: Den omtalade "könsmognaden".

skall troligen snart bli hundägare igen "jippi"

När jag läser detta tänker jag tillbaka på mina tidigare hundar genom livet..
Mina hundar jag haft som "min egen" när jag var barn lyssnade alltid på vad jag sa, hade dock ofta problem med det där med ligga kvar på komando men jobbade heller inte stenhårt med det då jag inte kände det var viktigt.. Mina små hundar (hade en Kelpie och en Shettland Sheepdog) var med mig i stallet varje dag och oftast följde med dit jag åkte. De gick lösa hela dagarna och koppel användes bara när vi åkte bort där de inte kunde gå lösa.

När jag flyttade hemifrån och ihop med min make skaffade vi oss en gemensam hund och då en större hund, blandras rottis/amstaff.
Hon var hur lydig och snäll som helst. Tills hon var ca 1 år och min pappa började dyka upp allt oftare hemma hos oss med sin schäfer.. Min pappas hund lyssnade inte alltid på inkallning men gjorde våran... Men hon började mer och mer hänga på min pappas hund på små avstickare.. blev nästan som man såg henne tänka " men x får ju godis fast hon inte kommer långt efter mig".. vi jobbade med henne massor men då min pappa inte ville lyssna på oss utan kunde komma knacka på och bara släppa ut våran hund ihop med sin blev det bara värre och värre.. till slut kunde vi inte ha henne lös..
vi misslyckades totalt där med henne.
Flyttade sen till landet och blev mycket bättre men inte bra.. enda som kunde få henne avbryta tex spåra en hare var att ropa "skall vi åka bil?" och öppna bildörren, det var det bästa hon visste att åka bil...
I övrigt var hon toppen hund..

Hund nr 2 vi hade var en Amstaff och hon hade vi aldrig problem med.. men hon var mycket "mattekär". en gång tog jag min joggingrunda utan henne då hon redan fått mycket motion och träning den dagen så tyckte hon kunde få vila då hon sov när jag joggade iväg... När hon vaknade släppte maken ut henne för att kissa och då drog hon snabbt iväg och struntade i min make... han kastade sig över telefon till mig och ut i bilen... efter en stund dök hon upp bakom mig, då hade hon spårat mig i 2,5 km förbi fotbollsplan där match pågick med andra hundar och bollar och barn allt som hon gillade strunta hon i för hon skulle till matte... Hon var helt slut när vi kom hem... efter det gick maken alltid ut med henne i koppel om jag inte var hemma...
Henne saknar hela familjen massor då hon var en underbar familjehund, lyssnade på barnen som gav komandon med inne som ute.

Enda jag märkt vid könsmognad är intresse för det andra könet och att de blev lite mindre "valpspralliga" och då lättare att träna med, både tik och hane..

Nästa hund blir en mindre ras och hoppas vi lyckas med träningen från början och skall nu se till att få henne lyssna lika bra på matte som husse!

 

[Red_Chili]

Sv: Den omtalade "könsmognaden".

"Det är rastypiskt för denna ras att stjäla mat!"

Haha, det har jag också hört av en uppfödare (som dessutom har samma ras som mig, och mina hundar tigger då inte!)

När min unga dam blev runt ett halvår gammal så blev hon helt jäkla hopplös. Hon testade allt möjligt, var flamsig och... skitjobbig. Jag lät henne inte vara, utan fokuserade på att försöka hålla henne lugn, tränade mer kontaktövningar osv. Problemen försvann. Sedan kom de tillbaka ett halvår senare, försvann igen och dyker fortfarande upp någon gång ibland. Vissa gånger är hon också rent jävlig av sig, men det har inte direkt med någon viss ålder att göra...

Jag är övertygad om att vissa problem kan komma när hunden kommer in i en viss period och att de kan gå över när perioden är slut - OM man inte lär hunden att det nya beteendet är okay. För mig är det skit samma om hunden är i en viss ålder eller inte, jag ställer krav på dem ändå. Inga orimliga krav, men hela tiden en strävan efter att de ska bli bättre.

Jag trodde faktiskt inte att det var så vanligt att folk skyller på "slyngelålder" och inte ens försöker få hunden att uppföra sig, men, jag träffar inte speciellt många med unghundar heller.

 

[Swat]

Sv: Den omtalade "könsmognaden".

Jag har inte känslan av att folk inte försöker, men att de gör det lite halvhjärtat just pga att hunden just är i någon av de omtalade "åldrarna".

/Swat

 

[Raven_]

Sv: Den omtalade "könsmognaden".

Jag kan dessvärre inte svara på vad som händer med just dig och din hund. Självklart tror jag att hundar har någon form av mognad. Men att den skulle påverka precis allt har jag ibland svårt att köpa.

Sedan är jag en person som gärna pratar om "krav". Att man kan komma långt med godis, köttbullar, kel och mys. Men någonstans måste man ställa kraven.

Nu vet jag ju inte alls hur du kört din hund. Och jag kan mycket väl ha fel. Men flertalet hundar kan miljarder trix, dom kommer för att matte har köttbullar (alt. för att det inte finns någon störning). Sen när det väl gäller "kan dom inte" längre komma på kommando.

Låt säga din hund, hur mycket störning är hon tränad vid? När en hund blir könsmogen så är det klart att lukter blir väldigt mycket mer intressant än innan. Och har man då inget krav eller en väldigt stor motivation hos sig själv (större än kissfläckar, andra hundar osv) så blir det inte heller så lätt att få in hunden på kommando.

ivatio
Jag tror inte heller att det påverkar precis allt, däremot så tycker jag att det verkar mycket som "trots". Hon verkar pröva hur långt hon kan tänja på gränsen.
Hon är tränad med mycket störning, träning i ridhus, på klubben, i centrum osv. Hon vet mycket väl att man ska komma när jag ropar, annars tar det hus i helvete. Dessvärre så spelar det numer ingen roll hur förbannad jag blir, lr hur rolig jag än är, hon tittar på mig o vänder ryggen till. (Detta gäller endast allmänt, lydnadsträningen är inga problem = hon älskar att få jobba)

Jag ställer "mycket" krav, tex sitt är sitt första gången oavsett om jag säger det när hon är 20 m bort lr brevid mig. Fast för mig är det en självklarhet att kunna ha det som krav på sin hund. Ibland kan jag fundera på om jag kanske ställer för höga krav, och därför blir trist?

Jag är en sån som vägrar gå runt med köttbullar i fickan hela dagarna för att hunden ska vilja komma till mig. Självklart får hon beröm när hon kommer på första komandot!

 

[Gnist]

Sv: Den omtalade "könsmognaden".

Jadu.. Mkt bra fundering, då jag hittills inte haft en enda hund som blivit speciellt förändrad vid vissa specifika "åldrar"

Jag tror att der är lätt att skylla på slyngelålder/könsmognad osv. när hunden testar och testar, det gör alla hundar emellanåt i sitt liv oavsett ålder..

 

[paradox]

Sv: Den omtalade "könsmognaden".

Nu "fuskade" jag ju iof med min hund (kastrerades 6 månader gammal, då hade han lyft på benet i 1 ½ månad), men jag kan inte säga att jag märkte någon större skillnad. Mitt stora problem har varit att min hund "föddes vuxen". Att komma ihåg att han är bara 7 månader, han är inte mogen för samma krav som en vuxen, färdig hund. Alltså, att komma ihåg att även om han var lydig 48 ggr av 50, betyder det inte att han var att lita på (blir dom någonsin det?
)
Hmm.. svamligt

Hursomhelst, jag tycker att hunden ska uppföra sig ordentligt oavsett om den är 10 veckor, 10 månader eller 10 år. Dock kan man ju vara medveten om att det händer saker i kroppen och knoppen på hunden under könsmognaden, och hålla lite extra koll (hunden i lina ute om den tenderar att skita i inkallning, bryta dåliga beteenden vid hundmöte tidigt osv.

Visst har jag märkt viss skillnad på min hund under uppväxten. När han blev könsmogen skrek han rätt ut och skakade så fort han såg en tik (men var alltid lyhörd och gjorde sitt bästa).

När han var runt 8-10 månader var inkallningen sisådär (långlina).

Och nu snart två år märker jag att han börjar ha en annan attityd till andra hundar, alla är inte potentiella bästa kompisar som man slänger sig på rygg för bara för att bli älskad (kommer dock överens med alla fortfarande), han börjar testa att vara "tyken" mot valpar (accepteras ej).

Han har även börjat springa fram och skälla på främmande (och halvt främmande) folk om vi är på "hans revir" - Detta skulle jag både kunna skylla på ålder och på att "han är avlad för det". Jag väljer istället väljer jag att kalla det oacceptabelt beteende och jobba hårt på att få bort problemet.

 

[martha]

Sv: Den omtalade "könsmognaden".

om jag ska vara ärlig så har jag aldrig ens märkt på mina hundar att dom varit i en trotsålder övht, men jag vet ju att en del har problem med sånt....inte ens min son var i nån trotsålder ( Nu 28 år)....jag är väl lyckligt förskonad

 

[Kira2002]

Sv: Den omtalade "könsmognaden".

Håller med till viss del om vad som sägs... Visst är det så att folk "skyller" hundens problem på en ålder... Dragande i koppel, utfall och liknande beteenden är ju klassiska. Ofta får jag då höra att de fått som råd från andra att "låta det vara - det går över när han blir äldre" vilket ju kan vara katastrofalt.

Jag tror visst att hundar har "åldrar" och olika faser i mognaden, tydligare på vissa och mindre tydligt på andra. Dock tror jag inte att hundar följer regelboken slaviskt och att alla 8 månader gamla hanar är i en "ålder", t.ex. Där är det nog bara bekvämt för hundägaren att skylla på en sak denne inte kan påverka när hundägaren egentligen borde öka/ändra hundens träning.

Det är enbart av bekvämlighet man säger att "Det går över..." För det gör det naturligtvis inte om hunden ostört får träna på att göra utfall mot folk och fä i ett halvår bara för att denne är i "en fas"...

Min valp har verkligen hamnat i en "ålder" nu.... Hon är drygt sex månader gammal och blänger på soptunnor och mystiska gubbar med huvorna uppdragna. Hon skäller panikslaget och reser ragg som en diskborste. Detta gjorde hon inte för en månad sen, t.ex.
Naturligtvis låter jag inte det hela bero utan jag inser att jag måste träna min osäkra valp ÄNNU MER på att se soptunnor och gubbar med huvor. Jag släpar henne inte förbi och tänker "det går över" för det vet jag att det inte gör.

Problemet med många av de hundar som hamnar i en fas som man skyller på det ena eller det andra är väl att de inte får någon träning och därför inte heller kommer ur tråkigheterna.

Jag har två vuxna hanar sen tidigare, ingen av dem hade trotsålder eller slyngelålder. Visst testade stora hanen gränserna både fem och sex gånger, men det gör han fortfarande ibland och han är sju nu... Vilken ålder skyller man på då...?

 

[apocalypsen]

Sv: Den omtalade "könsmognaden".

*KL*

Jag stod i positionen att jag tog emot en hund som var både ouppfostrad och mitt i "slyngelåldern". Jag vet ärligt talat inte när han stimmar för att han inte har lärt sig att uppföra sig och när hans hormoner spelar honom spratt.

"Det går över" är ingen ursäkt för ouppfostran men i mitt fall använder jag det som ett litet ledande ljus i en bitvis mycket mörk tunnel. Tillåter jag inte mig själv att mellan varven tänka "det är slyngelbeteende, det ger sig" så skulle jag nog inte orka traggla, komma på nya övningar och infallsvinklar och ta tag i allt vad det nu innebär med att påbörja en hunds uppfostran när den är mer än halvvägs mot vuxen ålder.

"Slyngelålder" tror jag är existerar men att man kan skylla alla fel och brister på det är inte möjligt. Men det var helt klart en intressant frågeställning, speciellt efter som en person senast idag bortförklarade min hunds dåliga uppförande med "han är en spoling, det går över". Sanning med modifikation skulle jag vilja påstå eftersom hunden aldrig, innan den kom till mig, har haft krav på sig att sitta still och hålla tyst när man exempelvis stannar upp på en promenad och pratar med någon... men vi jobbar på det