Flyttar hit ett äldre inlägg från en annan tråd.
Någon månad efter att jag skrivit det där gick prästen och dog. Och hunden blev ÄNNU ensammare. Han fick fortfarande mat men inte mycket sällskap.
Detta gjorde att ingen riktigt uppmärksammade att han var sjuk. Han hade ett bråck stort som en mindre vattenmelon i rumpan.
Men till slut tog ett par engagerade lokalbor tag i det, ordnade fundraising via fb för veterinärvård och i september-oktober opererades han tre gånger. Han slapp shelterliv, fick bo hos någon av lokalborna under tiden, en av dem är en brittisk expat som skrev om honom på sin fb. Där uppmärksammades han av en av hennes vänner hemma i England - och hos henne landade han i går kväll för att få stanna resten av livet.