Det är är klurigt det där med att släppa eller inte, jag har några i omgivningen som muttrar att jag minsann har sagt att han inte ska jaga första året, men ändå släpper. Men jag vill inte jaga så som i jakt, utan snarare låta honom träna på att söka ut och vara självständig, sen blir det drev i och med att det finns gott om vilt. Men ja pejlen är alltid på numera!
Den här veckan har Ville gjort två fina drev, igår var det verkligen ett sånt där drömläge som jag önskade att jag hade haft hagelbössan med mig. Å andra sidan vette sjutton om jag hade orkat dra rådjuret hela vägen tillbaka till bilen.
Jag blev även så där löjligt nöjd med honom innan också, jag hade honom lös och vi gick framåt och han med kommandot "håll dig här", dvs håll dig i närheten även om du får röra dig fritt. Så han är ett par meter före mig, plötsligt fryser han, gläfser till och vänder tillbaka till mig. Framför oss var det en människa med typ fem hundar lösa. Ville satte sig vid mina fötter och vi tittade på när människan försökte få alla sina hundar att komma istället för att busa med Ville.
Han skällde till om de kom för nära, annars satt han bara och tittade. När människan hade sina hundar hyfsat samlade igen så vände vi ner i skogen och han brydde sig inte ett dugg om hundarna bakom oss.
Antagligen ren chock efter att ha träffat på så många lösa hundar i "vår" skog, men ändå otroligt skönt att han lyssnar så bra. Efter att vi hade lagt lite mark mellan oss kunde jag ge honom "sök ut" och han hittade på sitt rådjur!
