Delad ekonomi? gemensam?

[Fresubin]

Nu när jag och killen har blivit sambos så vill vi sätta oss ner och diskutera ekonomin.
Jag tjänar mindre än hälften av vad han tjänar. Därför känner väl jag att det mest rättvisa vore att köra % metoden vem som betalar hur mycket av hyran osv. Skulle gissa att han får runt 65% och jag 30% av vår totala gemensamma inkomst.

För problemet är att jag går på knäna och knappt tar mig runt månad till månad och han kan lägga undan mycket pengar på sparande.
Samtidigt mår jag ju dåligt över att han ju faktiskt har ett bra jobb jobbar mer än mig (jag är delvis sjukskriven) och han borde såklart få äta av sin kaka.
Jag är en väldigt rättvis person som egentligen tycker allt skall delas lika jämt... "klart vi skall dela hälften hälften" har jag alltid sagt, för det känns så fel i magen annars. Men det här funkar ju inte.. är det sjukt egoistiskt av mig att köra på % metoden?

Om vi nu kommer köra på detta, så delar man ju % på hyran, bredband, tv, el, försäkring
Hur gör man med maten rent praktiskt? Där kanske vi borde betala hälften var? jag hade ju ändå ätit lika mycket som jag gör om jag var singel? Lär vi öppna ett gemensamt matkonto då eller hur löser man det bäst? Inköp till hemmet, tex trasiga saker? Möbler?

 

[kryddelydd]

Jag tycker att så länge man är överens så får man komma överens om vad som helst.

En modell kan vara att man lägger lika stor andel av sin inkomst till ett gemensamt konto.
Och så kommer man överens om vad som ska täckas av det gemensamma kontot:
bostadskostnad, försäkring, uppvärmning, hushållsel.
Eventuell bil skulle jag antagligen också se som gemensam, bränsle antingen i gemensamt eller att var och en tankar det den kör, om det enbart finns en bil.
Mat, städ, disk tycker jag också är rimligt att belasta det gemensamma kontot.

Kläder, eventuell egen/ensidig hobby bör i mina ögon hamna på "restpengarna".

Gemensamma nöjen - antagligen i gemensamma kontot medan enskilda nöjen bör hamna i enskilda konton.

Ett annat alternativ är att man skapar ett gemensamt konto, och bådas pengar är bådas pengar. Helt utan urskillning.

Jag lever själv och kan därmed endast referera till "mig närstående".
Mina föräldrar har alltid haft helt gemensam ekonomi. Det fungerade utmärkt eftersom båda tagit ekonomiskt ansvar, och ingen av dem har levt ovan sina tillgångar.
I praktiken är det mamma som hittar på utgifterna och pappa säger "ja, visst!".

Min syster och hennes dåvarande sambo hade delvis åtskild ekonomi. De delade på bostadslånet och hyra och löpande kring boendet och maten därhemma.
Därefter hade var och en sin ekonomi.

Min syster tjänade betydligt mindre än sambon; det blev lite konstigt ibland eftersom hon inte ville "snylta" på honom medan han gärna delade med sig. Deras utflykter och restaurangbesök och andra gemensamma nöjen kunde bli lite begränsade av att hon inte tyckte att hon hade råd, medan han menade att de (alltså i grund hans ekonomi) hade råd.

De har separerat; men två år senare bor hon fortfarande kvar i deras fd gemensamma lägenhet där de fortfarande delar på lånet men hon (förstås) själv står för det löpande. Han är den som egentligen varit tydlig med att den situationen är utmärkt, eftersom han ser lägenheten som en investering (lägenheten ligger i London) och inte behöver pengarna...

I det förhållandet var det alltså den ekonomiskt starkare parten som inte såg något problem med att dela med sig medan den ekonomiskt svagare parten inte ville snylta.

 

[hoppsann]

Nu när jag och killen har blivit sambos så vill vi sätta oss ner och diskutera ekonomin.
Jag tjänar mindre än hälften av vad han tjänar. Därför känner väl jag att det mest rättvisa vore att köra % metoden vem som betalar hur mycket av hyran osv. Skulle gissa att han får runt 65% och jag 30% av vår totala gemensamma inkomst.

För problemet är att jag går på knäna och knappt tar mig runt månad till månad och han kan lägga undan mycket pengar på sparande.
Samtidigt mår jag ju dåligt över att han ju faktiskt har ett bra jobb jobbar mer än mig (jag är delvis sjukskriven) och han borde såklart få äta av sin kaka.
Jag är en väldigt rättvis person som egentligen tycker allt skall delas lika jämt... "klart vi skall dela hälften hälften" har jag alltid sagt, för det känns så fel i magen annars. Men det här funkar ju inte.. är det sjukt egoistiskt av mig att köra på % metoden?

Om vi nu kommer köra på detta, så delar man ju % på hyran, bredband, tv, el, försäkring
Hur gör man med maten rent praktiskt? Där kanske vi borde betala hälften var? jag hade ju ändå ätit lika mycket som jag gör om jag var singel? Lär vi öppna ett gemensamt matkonto då eller hur löser man det bäst? Inköp till hemmet, tex trasiga saker? Möbler?

Klart att ni ska sätta er ned och prata igenom ekonomin nu när ni har blivit sambor.
Uppfattar jag det rätt om du, när ni pratat om det tidigare, har sagt att du vill dela hyra o.s.v. lika?
Jag skulle tycka det var väldigt konstigt om man delade vissa poster enligt din modell och vissa poster hälften var?
Speciellt om man tidigare har sagt något att femtio-femtio är modellen. Men man har rätt att ändra sig om man ser att det blir ohållbart.

Som regel brukar det gynna den egna ekonomin när man är två.
Du hade förmodligen bredband, tv, el, försäkringar o.s.v. tidigare med? Som du nu kan dela med din sambo? Det blir ju bara hälften så dyrt för dig som det var tidigare.

Ni kan väl se hur det blir på ett kvartal och utvärdera?
Märker du att det har blivit dyrare för dig att vara sambo, så ta upp det. Din ekonomi ska inte försämras av att ni lever tillsammans.
Sedan vet jag inte om jag tycker det är ok att du ska kunna spara mer pengar än vad du kunde tidigare, när du levde själv, och din sambo mindre.

 

[Petronilla]

Vi lägger allt i en hög, betalar det som skas och så sparar vi lika mycket och pratar om vad vi ska göra för resten. Vi är en enhet från första veckan vi träffades för 17 år sedan

 

[TeamLundVer]

Vi har helt gemensam ekonomi och har haft sedan vi flyttade ihop för 7 år sedan. Nu är vi gifta och har barn.

 

[Lovisaleonora]

Skulle gissa att han får runt 65% och jag 30% av vår totala gemensamma inkomst.

Förlåt, men jag blir sjukt nyfiken vem som drar in de resterande 5 %?

 

[vallhund]

Det många glömmer när man delar % eller att den med lägst inkomst står för all mat osv är pensionsavsättning för den som tjänar minst, eller går ner i tid i samband med att man får barn. Det slår väldigt hårt vid en separation t ex.

 

[MiaMia]

Det handlar inte bara om hur man delar kostnaderna.
Utan vilken nivå man väljer att lägga utgifterna också.

Om dina inkomster passar till en linssoppebudget.
Och han tycker det borde vara vin till maten ett par gånger i veckan.

Då kanske ni ska betala hälften var om ni faktiskt äter på linssoppenivå.
Men han en mycket större del om ni väljer att maten ska ligga på en helt annan nivå.

 

[MiniLi]

Alla gör ju olika, men jag kan beskriva hur vi har valt att göra.
Vi har räknat ut hur många procent var och en står för till den totala inkomsten. I vårt fall är det 75/25.
Vi har sedan bestämt vilka utgifter som ska betalas gemensamt och vilka som ska betalas enskilt. Sen har vi bestämt hur fördelningen ska se ut på de gemensamma utgifterna.
Vi delar hyra procentuellt 75/25 men mat, el, bredband osv 50/50. Anledningen för oss är att hyra är den stora posten och att de andra delarna (förutom mat) är så små att det inte känns lönt att dela dem procentuellt. Mat delar vi 50/50 eftersom det känns lämpligt för oss, men det hade även kunnat vara rimligt att dela den posten procentuellt om man nu vill. I vårt fall är det dock så att den som står för den mindre delen av inkomsten kostar mest i mat så det blir ändå en ganska rimlig fördelning.

Rent praktiskt så kommer typ alla våra räkningar till mig eftersom jag sedan tidigare stått för avtalen. Jag har två konton som jag betalar räkningar från, ett för mina egna räkningar och ett för gemensamma räkningar.
Vi har sen räknat ut en snittmånadskostnad för alla våra gemensamma räkningar (utifrån den procentuella uppdelningen) och så för vi båda över respektive summa varje månad till rätt konto.
Mat handlar vi på Coop och vi har ett Coop-kort som vi sätter in pengar på.

Möbler och inköp till hemmet har vi inte direkt någon uppdelning för. Det har inte varit så mkt hittills och då har vi gjort det som varit mest lämpligt för stunden. Oftast innebär det att jag betalar eftersom jag har mkt rymligare ekonomi än vad han har.

Ska tillägga att detta är en slags övergångsperiod för mig, jag kommer sedan vilja ha helt gemensam ekonomi när det känns rätt för oss. Det spelar in eftersom jag därför inte är så himla brydd över vem som betalar vad.
För mig är det viktigt att vi har ett gemensamt liv och att båda har råd att leva på ett rimligt sätt. Jag hade aldrig accepterar att vi skulle dela alla utgifter 50/50 eftersom det skulle sluta i att jag hade massor pengar över medan han knappt skulle gå runt. Orimligt!

 

[Ramona]

Jag tänker att allting inte är pengar i vad man betalar varje månad. Det är så mycket annat som påverkar pengar som kommer in eller går ut. Mitt ex och jag köpte tex hyresrätten vi bodde i när den omvandlades till bostadsrätt. Just då var den vääääldigt högt värderad och min sambo tyckte att det var en sjukt dålig idé att köpa. Jag trodde att bostadsmarknaden skulle stiga och att vi hade så bra läge mitt i centrala Göteborg att vi i alla fall inte skulle förlora pengar. Sambon var emot att vi skulle köpa. Han ville verkligen inte. Jag tjatade hål i huvudet på honom och till slut sa jag att då köper jag lägenheten själv så får han betala samma hyra han betalade innan och då får han inte en krona när vi säljer lägenheter. Till slut gav han med sig och vi köpte lägenheten. Vi gjorde på några år 1,2 miljoner i vinst på den lägenheten innan skatt. Då spelar det liksom ingen roll att han tjänade dubbelt så mycket som mig och betalade mer för boendet än jag gjorde, för i slutändan var det tack vare mig som vi faktiskt tjänade de pengarna. De hade han aldrig tjänat på egen hand.

En annan gång var när vi skulle köpa ny bil. Sambon fick helt kontrollen över vad för bil vi skulle köpa och hade valt ut en hos en handlare och skulle åka iväg och köpa den. Av en slump hittade jag en precis likadan bil hos en privatperson för flera tusen mindre. Det sparade oss pengar.

Allting är inte vad man betalar dag till dag.

 

[clusia]

Min sambo tjänar typ dubbelt så mycket som mig, nu går jag dessutom på gravid penning och snart på föräldrapenning. Jag har inte direkt fett med pengar om vi säger så.

Vi har helt enkelt satt oss ner med alla räkningar, splittat 50/50 och sen har sambon fört över någon extra 1000 lapp för räkningarna. Han betalar dessutom oftast maten även om jag handlar den.
Vi är inte ogina åt något håll, vi är en familj. Någon gång betalar jag någon extra räkning åt honom och nästa gång betalar han något åt mig. Han fattar att jag inte kan köra slut på mina pengar utan måste kunna få spara lite också på eget håll så jag säger bara till om jag behöver hjälp.

 

[clusia]

Jag tänker att allting inte är pengar i vad man betalar varje månad. Det är så mycket annat som påverkar pengar som kommer in eller går ut. Mitt ex och jag köpte tex hyresrätten vi bodde i när den omvandlades till bostadsrätt. Just då var den vääääldigt högt värderad och min sambo tyckte att det var en sjukt dålig idé att köpa. Jag trodde att bostadsmarknaden skulle stiga och att vi hade så bra läge mitt i centrala Göteborg att vi i alla fall inte skulle förlora pengar. Sambon var emot att vi skulle köpa. Han ville verkligen inte. Jag tjatade hål i huvudet på honom och till slut sa jag att då köper jag lägenheten själv så får han betala samma hyra han betalade innan och då får han inte en krona när vi säljer lägenheter. Till slut gav han med sig och vi köpte lägenheten. Vi gjorde på några år 1,2 miljoner i vinst på den lägenheten innan skatt. Då spelar det liksom ingen roll att han tjänade dubbelt så mycket som mig och betalade mer för boendet än jag gjorde, för i slutändan var det tack vare mig som vi faktiskt tjänade de pengarna. De hade han aldrig tjänat på egen hand.

En annan gång var när vi skulle köpa ny bil. Sambon fick helt kontrollen över vad för bil vi skulle köpa och hade valt ut en hos en handlare och skulle åka iväg och köpa den. Av en slump hittade jag en precis likadan bil hos en privatperson för flera tusen mindre. Det sparade oss pengar.

Allting är inte vad man betalar dag till dag.

Jag håller med.

Delvis kl
Jag är mycket bättre på att storhandla än sambon. Han är en sån som plockar på sig 3st till priset av 2 fast man bara behövde 1, missar vissa grejer så man får komplettera på dyra nätbutiken osv. Att jag storhandlar efter matlista har gjort att vi sparar 4-5000kr varje månad.

 

[Raderad medlem 68338]

Jag hade splittat allt på hälften. Tänker att om han tjänar dubbelt så mkt som mig så ska han inte straffas för det!
Men alla är ju olika. En bekant till mig bodde gratis hos sin snubbe i typ 10 år. Han tjänade bra och stod för rubbet. Det enda hon betalade var typ sin egen telefonräkning. Hon la under dessa 10 år undan typ 20 000 i månaden.
När de gjorde slut hade hon lyckats spara drygt 2,5 miljoner kontant som hon la som kontantinsats i en lägenhet i innerstan.
Rent krasst kan man ju säga att han sponsrade hennes boende ganska hårt

 

[Pilot]

Jag tänker som så att man för prata igenom vilken standard man vill hålla?
Att tidigare så bodde du (t.ex.) själv i en 1:a eller 2:a men har ni flyttat till en nybyggd 3:a (ex.v.) så säger det sig själv att det kan ha stor påverkan på ens egna ekonomi.
Att den ena tycker det är guldkant på vardagen att köpa hämtmat/ äta ute medan den andra knappt för det att gå runt.

 

[Fille]

Vi har bara gemensamt huskonto dit vi för över pengar för huset, sen har vi våra varsina lönekonton. Men vi har gemensam ekonomi (vi anser att den är gemensam trots att pengarna inte sitter på ett och samma konto) och hjälps åt, tar mina pengar slut för sambon över. för oss var det självklart från det att vi flyttade ihop!

 

[Pilot]

Jag hade splittat allt på hälften. Tänker att om han tjänar dubbelt så mkt som mig så ska han inte straffas för det!
Men alla är ju olika. En bekant till mig bodde gratis hos sin snubbe i typ 10 år. Han tjänade bra och stod för rubbet. Det enda hon betalade var typ sin egen telefonräkning. Hon la under dessa 10 år undan typ 20 000 i månaden.
När de gjorde slut hade hon lyckats spara drygt 2,5 miljoner kontant som hon la som kontantinsats i en lägenhet i innerstan.
Rent krasst kan man ju säga att han sponsrade hennes boende ganska hårt

Det låter ju rätt extremt, men han var kanske nöjd med upplägget?
Tjänade han ett par hundra tusen om året är ju inte det så extremt mycket?

Sen tänker jag att hon kanske hade hand om all markservice etc. som gjorde att han kan hem till ett dukat bord var kväll?

 

[Raderad medlem 68338]

Det låter ju rätt extremt, men han var kanske nöjd med upplägget?
Tjänade han ett par hundra tusen om året är ju inte det så extremt mycket?

Sen tänker jag att hon kanske hade hand om all markservice etc. som gjorde att han kan hem till ett dukat bord var kväll?

Nej det var han som lagade all mat och hon kom hem till dukat bord

Men som du säger, han kanske var nöjd ändå!

 

[Pilot]

Nej det var han som lagade all mat och hon kom hem till dukat bord

Men som du säger, han kanske var nöjd ändå!

Det låter ju som ett fint upplägg.

Haha gud det hade varit nått! Jag som älskar att spara pengar hade haft det som dröm.. Men i verkligheten att jag nog inte tyckt det var särskilt jämställt.

 

[Raderad medlem 68338]

Det låter ju som ett fint upplägg.

Haha gud det hade varit nått! Jag som älskar att spara pengar hade haft det som dröm.. Men i verkligheten att jag nog inte tyckt det var särskilt jämställt.

Ja, jag hade haft stora problem med ett sånt upplägg men alla är vi olika!

 

[Squie]

Vi ser det som att vi är ett team. Vilket innebär att procentuellt gäller och att vi i slutändan har lika mkt pengar kvar att "leka" för.

Ett förhållande med 50/50 där den ena tjänar mindre än den andra....havererar. Det blir för slitsamt för att förhållandet ska hålla ihop. - egen erfarenhet.