Jag brukar aldrig vara själv i den där processen att träffa någon ny, för jag implementerar personen väääldigt tidigt till min umgängeskrets, vänner och bekanta. Det är inte så att jag dejtar någon i flera månader och sen blir det något slags seriositets-steg att träffa päronen, vänner, etc. utan det börjar jag med på en gång typ. Men det händer rätt mycket informellt i min umgängeskrets med grillfester, etc, så det är ganska enkelt att ta med. Och alla får ha en åsikt och alla får säga vad de tycker och tänker. Då inser man ju rätt så snart också om han flirtar med andra, hur han pratar när han tror att ingen annan lyssnar eller när han vet att alla lyssnar etc.
Sen brukar jag alltid fråga hans polare på någon fest eller tillställning sådär om det är någonting jag undrar. Killpolarnas sambos/fruar är ju alltid bäst för de har ju liksom inte samma lojalitet som grabbarna har sinsemellan. Där kan man ju fråga hur det brukar vara, är det mycket tjejer som kommit och gått, hur brukar han bete sig etc. Tjejerna brukar tycka att det är skitkul att skvallra lite speciellt med en ny tjej så det brukar bara bli bra samtal av det där. Man får ju lägga upp det lite snyggt.
Men det är klart att jag frågar och samtalar med honom när det bara är han och jag också. Jag tycker att det är viktigt att killen har åsikter och att han kan framföra åsikterna. Man måste ju kunna kommunicera bra ihop, annars är det ju helt kört.
Sen vet man ju aldrig. Det finns ju ingen kille som börjar med att puckla på en på första dejten, utan man har ju ändå en viss lurperiod i början när man träffar någon.