Dejtingtråden nr 28

[Nepenthe]

Det är det verkligen Jag har ju flera olika vänskapsrelationer, utan att jag för den sakens skull tycker olika mycket om olika vänner eller prioriterar dem olika mycket. Jag har precis lika hög prio för vännen jag mest träffar för hundpromenader och middag som jag har för vännen jag i princip bara klättrar med och jag tycker om dem båda lika mycket. Det höjer sällan någon på ögonbrynen åt och att ha stor vänskapskrets ses ju ofta som något positivt. För egen del märker jag att ju färre gränser jag sätter upp när det gäller relationer, ju färre mallar jag har för hur relationer ska se ut osv, desto lättare är det för mig att slappna av med andra och kunna trivas med dem. Ingen behöver fylla någon specifik roll, utan var och en av relationerna får utvecklas och bli vad det nu råkar bli. Vad de olika relationerna fyller för roll i mitt liv varierar också över tid utan att jag medvetet försöker få det så.

Ja så länge man kommunicerar och är ärlig borde det fungera bra

Jag är så fast i tänket som varit i mina tidigare relationer där jag märkt att de vill få in mig i en mall efter ett tag. Där jag velat vara den som gör dem lyckliga och till slut bara helt tappat mig själv.

 

[the_connemara]

Alltså så himla befriande att tänka såhär!
Vet inte vad jag levt i för bubbla men normen kanske? Detta låter bara så himla skönt. Man slutar sträva efter nått som nästintill är omöjligt att uppnå, hitta EN relation som uppfyller allt och sen ska boxarna tickas i (flytta ihop, gifta sig mm)
Istället njuter man av fler relationer som alla fyller olika funktioner.

Ja den där jävla normbubblan som också gjort att jag ALDRIG pratat med andra om mina (samtliga dåliga har jag insett i efterhand) förhållanden utan istället mått dåligt dock bara inte förstått hur man är lycklig. Eller inte ens det förstod jag, jag trodde jag var sådan. Att normalläget utanför stallet var uppgiven och ledsen utan ork utan att ha en susning om varför det är fan tragiskt alltså!

Min osteopat sa tom det en gång på en fråga från mig om folk "mirakulöst" ibland bara blir bättre. Att stora ändringar i livet som påverkar en psykiskt positivt kan ändra den fysiska hälsan jättemycket. Tyvärr verkar det inte gälla mig

 

[the_connemara]

Det är det verkligen Jag har ju flera olika vänskapsrelationer, utan att jag för den sakens skull tycker olika mycket om olika vänner eller prioriterar dem olika mycket. Jag har precis lika hög prio för vännen jag mest träffar för hundpromenader och middag som jag har för vännen jag i princip bara klättrar med och jag tycker om dem båda lika mycket. Det höjer sällan någon på ögonbrynen åt och att ha stor vänskapskrets ses ju ofta som något positivt. För egen del märker jag att ju färre gränser jag sätter upp när det gäller relationer, ju färre mallar jag har för hur relationer ska se ut osv, desto lättare är det för mig att slappna av med andra och kunna trivas med dem. Ingen behöver fylla någon specifik roll, utan var och en av relationerna får utvecklas och bli vad det nu råkar bli. Vad de olika relationerna fyller för roll i mitt liv varierar också över tid utan att jag medvetet försöker få det så.

Du är så himla klok ❤

 

[the_connemara]

Ja så länge man kommunicerar och är ärlig borde det fungera bra

Jag är så fast i tänket som varit i mina tidigare relationer där jag märkt att de vill få in mig i en mall efter ett tag. Där jag velat vara den som gör dem lyckliga och till slut bara helt tappat mig själv.

Precis samma här. Det har varit skitsvårt att bryta och jag vet inte hur bra jag lyckats ännu.

 

[Henbane]

Jag träffade ju Bartendern i söndags. Och jo, attraktion finns
Igår frågade han om han fick komma över till mig på kvällen och sov över.

Är riktigt glad att jag träffat honom, för jag har ju tänkt att jag varit needy med Värmland som velat ha mer kontakt, mer känslor, mer allt. Bartendern är mer allt, och är nog rätt lik mig. Är ju extremt tidigt att dra på höga växlar nu, men han sa att han hade ont i magen för att han skrattat så mycket i dagarna och att han verkligen tycker om mig. Det fick mig att bli glad.

 

[parellikusken]

Dejten i fredags var ju kass, men nu ska jag på en dejt och sticka och dricka kaffe med en annan norrlänning. Kan ju bara bli bra.

 

[prallan]

Det är det verkligen Jag har ju flera olika vänskapsrelationer, utan att jag för den sakens skull tycker olika mycket om olika vänner eller prioriterar dem olika mycket. Jag har precis lika hög prio för vännen jag mest träffar för hundpromenader och middag som jag har för vännen jag i princip bara klättrar med och jag tycker om dem båda lika mycket. Det höjer sällan någon på ögonbrynen åt och att ha stor vänskapskrets ses ju ofta som något positivt. För egen del märker jag att ju färre gränser jag sätter upp när det gäller relationer, ju färre mallar jag har för hur relationer ska se ut osv, desto lättare är det för mig att slappna av med andra och kunna trivas med dem. Ingen behöver fylla någon specifik roll, utan var och en av relationerna får utvecklas och bli vad det nu råkar bli. Vad de olika relationerna fyller för roll i mitt liv varierar också över tid utan att jag medvetet försöker få det så.

Vad jag menade är att det är verkligen så det ska vara, men är rädd att det inte är så enkelt.. Vi människor tenderar till att göra saker komplicerat

 

[Migo]

Sitter på LAX och sörjer hur snabbt 14 dagar går.

En gråtande R kramade om mig vid bilen och avslutade med "This will just be one of many stories we will tell in the future, of all the things we had to go through before we could be together".

 

[Nepenthe]

Precis samma här. Det har varit skitsvårt att bryta och jag vet inte hur bra jag lyckats ännu.

Jag har jättesvårt och känner mig utbränd emotionellt.

 

[pepp]

Filmkväll med E på lördag. Om jag nu inte blir sjukare

 

[prallan]

Filmkväll med E på lördag. Om jag nu inte blir sjukare

Sorry, E, var det han som var kär i dig? Eller Skejtaren? Svårt för mig att komma ihåg med endast en bokstav

 

[pepp]

Sorry, E, var det han som var kär i dig? Eller Skejtaren? Svårt för mig att komma ihåg med endast en bokstav

Han som var kär i mig.
Skejtaren är F! Fattar att det är svårt att hålla isär mina vänner har gett upp, haha.

 

[the_connemara]

Jag har jättesvårt och känner mig utbränd emotionellt.

Du har haft det så himla mycket värre än mig och det är ju fortfarande jättenytt! Ge dig själv tid ❤ Jag har ju varit singel i 2.5 år nu och kämpat med detta. Jag är nog inte så bra på det dock och har behövt lång tid haha.

 

[Nepenthe]

Du har haft det så himla mycket värre än mig och det är ju fortfarande jättenytt! Ge dig själv tid ❤ Jag har ju varit singel i 2.5 år nu och kämpat med detta. Jag är nog inte så bra på det dock och har behövt lång tid haha.

Det är fel att jämföra, det går inte just nu känns det som det kommer ta långt tid för mig med. Höll på att bryta ihop när en kollega frågade nyss hur jag mår

 

[Myzan87]

Tycker att alla som vågar sig ut och träffa folk är jätte modiga!
Jag har varit singel sen juli 2016 efter ett hyfsat långt förhållande. Men det var en väldigt turbulent tid där med uppbrottet, jobbet sa upp kontraktet på järnvägen dvs vi alla skulle bli uppsagda, nytt jobb 20mil bort och flytt. Så jag antar att jag blivit lite rädd för att dejta/såra.
Fast jag har en kk som jag verkligen känner mej trygg med. vi umgås kravlöst, har roligt ihop och det känns riktigt bra. Men nått om förhållande har vi inte pratat om eftersom vi bägge gärna flyr om krav kommer in i bilden
Men eftersom stallkompisarna och jag tyckte att en bonde från trakten verkade intressant så skrev jag ett brev och hamnade på reservlistan och sen la jag ner dejtandet igen ett tag

Och bara för nyfikenhets skull testar jag Tinder! Herregud vilka killar det finns!
Skriver med 2 just nu - en deltidsbonde och en lastbilschaufför (har redan varit tillsammans med 2 lastbilschaufförer tidigare) och bägge verka vettiga. Men har redan lagt ner swipandet och när vi väl slutar att skriva med varann så avslutas kontot.

 

[the_connemara]

Det är fel att jämföra, det går inte just nu känns det som det kommer ta långt tid för mig med. Höll på att bryta ihop när en kollega frågade nyss hur jag mår

Jag kan i alla fall säga att jag har faktiskt uppskattat typ hela resan. Trots att det känts som att den varit/är lång af. Lite pepp kanske det kan bidra med ❤

 

[the_connemara]

Tycker att alla som vågar sig ut och träffa folk är jätte modiga!
Jag har varit singel sen juli 2016 efter ett hyfsat långt förhållande. Men det var en väldigt turbulent tid där med uppbrottet, jobbet sa upp kontraktet på järnvägen dvs vi alla skulle bli uppsagda, nytt jobb 20mil bort och flytt. Så jag antar att jag blivit lite rädd för att dejta/såra.
Fast jag har en kk som jag verkligen känner mej trygg med. vi umgås kravlöst, har roligt ihop och det känns riktigt bra. Men nått om förhållande har vi inte pratat om eftersom vi bägge gärna flyr om krav kommer in i bilden
Men eftersom stallkompisarna och jag tyckte att en bonde från trakten verkade intressant så skrev jag ett brev och hamnade på reservlistan och sen la jag ner dejtandet igen ett tag

Och bara för nyfikenhets skull testar jag Tinder! Herregud vilka killar det finns!
Skriver med 2 just nu - en deltidsbonde och en lastbilschaufför (har redan varit tillsammans med 2 lastbilschaufförer tidigare) och bägge verka vettiga. Men har redan lagt ner swipandet och när vi väl slutar att skriva med varann så avslutas kontot.

Till Bonde söker fru? Coolt

 

[Red_Chili]

Ja så länge man kommunicerar och är ärlig borde det fungera bra

Jag är så fast i tänket som varit i mina tidigare relationer där jag märkt att de vill få in mig i en mall efter ett tag. Där jag velat vara den som gör dem lyckliga och till slut bara helt tappat mig själv.

Just sådant med de olika "mallarna" är utan tvekan en av anledningarna till att jag aldrig trivts i någon av mina tidigare parrelationer. Det i kombination med att jag bryr mig extremt mycket om personer jag tycker om och ofta är väldigt anpassningsbar har inte varit helt lyckat. För ungefär 10 år sedan träffade jag en man som tänker så som jag gör nu, och det var SÅ skönt att umgås med honom. Sedan har jag försökt hålla kvar vid det tänket, men tappade det när jag träffade man efter man som alla var helt insnöade på tvåsamhetsnormen och väldigt strikta regler kring hur allt skulle vara.

För ungefär 4-5 år sedan dumpade jag min senaste pojkvän efter att åter igen helt ha tappat mig själv, bestämde mig för att om jag möjligtvis skulle ha någon typ av partner igen så ska det vara för att någon erbjuder ett bättre alternativ än att vara singel och för att denna någon är någon jag inte vill vara utan. Nu verkar jag faktiskt ha träffat en sådan person, men väljer att hålla viss distans ändå, ta det väldigt lugnt och bara se hur relationen utvecklas. Det är hur bra som helst, men oj vad jag märker att jag flera gånger varit nära på att snöa in i gamla tankebanor, destruktiva sådana som jag haft i tidigare parrelationer...

Du är så himla klok ❤

Haha, tack! Jag försöker Mycket läsning på buke i kombination med att vara väldigt social med olika typer av människor irl är verkligen att rekommendera.

 

[Myzan87]

Till Bonde söker fru? Coolt

Ja faktiskt! Appråpå det så skulle jag iväg och köpa markduk och tänkte testa en ny plantskola för de skulle ha bra priser och utbud. Vet sedan i somras att man kör förbi denna bondes gård och har kört förbi där många gånger men då i tjänsten. Men har aldrig sett honom.
Och tror ni inte att HAN stod där idag och väntade på att få gå över vägen?! Jag visste inte om jag skulle hälsa, stanna eller låssas som att det regnar. Så jag gjorde det sistnämnda

 

[Habina]

Jag ger upp dejtandet nu. Känner bara att det tar en massa tid och ingen verkar vilja prata om man väl matchat. Trivs bra med mig själv och har börjat ifrågasätta varför jag öht behöver träffa nån. Jag tror att jag hade en förhoppning om att nån skulle gilla mig, men det verkar trögt. Kommer nog läsa den här tråden lite ibland, men inte kommentera. Så ni vet vart jag tagit vägen.